An Empirically Based Definition of God, with Feminine and Masculine Incarnation

 A Definition Stemming from Russell’s Paradox and from an Empirically Based Curved Static Cosmos Annihilating Beyond Time and Space Spirit of Truth, Enlighten and Guide our Research O Mary Conceived without Sin ...

Av: Piero Benazzo | 09 april, 2012
Agora - filosofiska essäer

William Blakes tankevärld

Det andliga klimatet: en kort historikUnder renässansen fanns en bildpoesi, Emblem-Poetry. En bildpoesi som byggde på den vid denna tid rådande mystikens kosmologi. Blake kan räknas till efterföljarna av denna ...

Av: Violet Tengberg | 16 december, 2010
Essäer om konst

Peter Nilsons deus ex machina

Peter Nilson (1937-1998) började under 1960-talet att studera i Uppsala, först matematik, därefter teoretisk fysik, estetik, idé- och lärdomshistoria och astronomi. Från 1977 var Peter Nilson författare på heltid inom ...

Av: Göran af Gröning | 03 juni, 2014
Litteraturens porträtt

Ödön von Horvath Foto CC BY-SA 3.0 Wikipedia

Rabalder i radioteatern: Ödön von Horvaths "Ungdom utan gud" politiskt korrigerad

I Heinrich Bölls milt satiriska novell "Doktor Murkes samlade tystnad" ska en kulturpersonlighet, väl medveten om sin egen viktighet, hålla ett radioföredrag. Det spelas in, men så får han samvetsbetänkligheter ...

Av: Ivo Holmqvist | 24 februari, 2016
Litteraturens porträtt

Ambiencé – världens längsta film



 Konstnären Anders WebergVärldens längsta film kallas den även om den inte kommer att vara klar förrän år 2020. Trailern till den svenska konstnären Anders Webergs nästa projekt Ambiancé är hela 72 minuter lång, vilket bara det är en helt egen film. Den slutliga filmen kommer att vara 720 timmar eller 30 dagar om man så vill. Det är nu inte första gången Weberg skapar långa filmer och leker med siffror. Den 9:e september 2009 släppte han videoverket 090909 som är en 9 timmar, 9 minuter, 9 sekunder och 9 bildrutor lång film som visar upp en del av de platser som han besökt under 2009. I filmen hittar man material från bland annat Marrakech, Berlin och Polen mixat med material från Malmö. Allt material var filmat med mobiltelefon som sedan förstorats och processats till en 9 timmar lång ambient experimentell audiovisuell resa. Efter att filmen hade delats ut på internet raderade Weberg det enda originalet från sin egen hårddisk och sedan var det upp till internets tittare att dela den vidare och avgöra dess öde. Det flyktiga, tillfälliga och obeständiga är något som har karaktäriserat Webergs tidigare filmer.

Ambiencé blir nu ett bokslut över Webergs konstnärskap. Det är den sista film han tänker göra. En drömlik resa som sammanfattar en filmproduktion på drygt 300 filmer. Filmen kommer att skapa en biografisk minnesfilm med fragmentariska bilder från platser och händelser som konstnären besökt och filmat under årens lopp. Det blir en episk berättelse utan kronologi, en slags biografisk metafilm över Webergs konstnärskap.

Med Ambiancé kommer Weberg att lägga sig först i listan över världens längsta filmer och slå den danska konstnärsgruppen Superflex med hästlängder, rättare sagt 20 dagar. Superflex gjorde 2011 filmen Modern Times Forever. Filmen som projicerades på Stora Enso byggnaden i Helsingfors visade i komprimerad tid vad som skulle hända med byggnaden som arkitektonisk och ideologisk symbol under de närmaste tusen åren om bara tiden skulle påverka byggnaden. Nu återstår det förstås att se om Weberg lyckas med projektet. Det är ju trots allt sex år innan filmen kommer att bli klar och risken finns alltid att någon under den tiden tar upp utmaningen och gör en ännu längre film.

Stillbild från trailer till AmbiencéAtt göra långa filmer var från början en teknisk utmaning för filmbranschen. Under filmhistoriens första år gjorde de tekniska begräsningarna att man till en början bara kunde göra filmer som var under en minut. Vilket säger sig självt att det blir svårt att berätta en historia i det formatet. Istället visar de första filmerna enstaka händelser eller enkla slapstick komedier som i bröderna Lumières film Trädgårdsmästaren från 1895 som var 49 sekunder. I filmen ser vi en trädgårdsmästare som vattnar med en vattenslang. En person kliver på slangen så vattnet slutar spruta och när trädgårdsmästaren titta ner i slangen lyfts foten så vattnet sprutar rakt i ansiktet på honom. Dessa tidiga korta filmklipp är inte så olika alla de Youtubeklipp som idag sprids viralt på till exempel Facebook med gulliga husdjur och roliga situationer.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I början av 1900-talet satte man en ny filmstandard, då blev en film en reel, som bestod av en rulle med 35mm film som innehöll elva minuter film. När en film bestod av flera rullar kallade man den för en feature. 1913 gjorde regissören Enrico Guazzoni supersuccé med mastodontfilmen Quo Vadis som bestod av nio filmrullar vilket motsvarar ungefär två timmars film. Vilket i dagens filmvärld är en normalfilm. Under 1920-talet gjordes en del stumfilmer runt fem timmar som Les Misérables (1925) och Napoléon 1927 men för kommersiella filmer ligger ofta smärtgränsen för publiken runt tre timmar. De senaste åren har vi förstås sett allt fler biofilmer som tänjt på den gränsen. Peter Jacksons episka filmatiseringar av Sagan om Ringen och The Hobbit ligger runt tre timmar och Lars von Triers senaste film Nymphomaniac (2013) är runt fyra timmar. För att mjölka pengar ur biobesökarna har det också blivit vanligt att dela upp den sista filmen i två delar som Harry Potter och dödsrelikerna som annars hade blivit en film på 276 minuter.

När det gäller konstnärliga filmer så finns det egentligen ingen begräsning på längden. Syftet är inte att tjäna pengar så besökarna behöver inte sitta kvar hela filmen. Här handlar det istället om att undersöka filmmediet och i det långsamma berättandet hitta nya perspektiv på en vardag som går allt snabbare och blir allt mer stressig. När större delen av den visuella konsumtionen består av snabba bilder och filmklipp utan tid för reflektion kan det långa långsamma berättandet skapa rum för reflektion och eftertanke. Några av de mest kända långa konstfilmerna är till exempel Douglas Gordons 24 Hour Psycho (1993) där konstnären har saktat ner Alfred Hitchcocks klassiska skräckfilm Pyscho från 1960. Istället för att utspela sig under 109 minuter håller filmen på 24 timmar. Till en av pionjärerna när det gäller långa konstfilmer kan man räkna Andy Warhol som 1963 gjorde Sleep som består av en enda lång tagning av vännen John Giorno. Filmen visar hur Giorna ligger och sover i fem timmar och tjugo minuter. Sleep är alltså en realtidsdokumentär om en person som ligger och sover.  Året efter skapade Warhol filmen Empire, en svart-vit stumfilm som visar Empire State Building i New York City under åtta timmar och fem minuter, men det är förstås i sammanhanget bara en kortfilm i jämförelse med Anders Webergs planerade månadslånga filmprojekt. När Weber 2018 släpper en ny längre trailer till filmen Ambiencé så kommer den att vara 72 timmar lång. Vilket bara det kommer att slå många tidigare långfilmer.

Länk: http://www.thelongestfilm.com/

Mathias Jansson

 

Ur arkivet

view_module reorder
Bo Gustavsson

Låt oss befria oss från vår förljugna självbild

Bo Gustavsson om krig, våld, dubbelmoral och rädsla för oliktänkande.

Av: Bo Gustavsson | Gästkrönikör | 27 januari, 2015

Han tänker med kroppen

Samtal med dansaren Kjell Nilsson TEMA VÄSTERBOTTEN  Den syltsöta katalanbakelsen på Mekkas konditori i Umeå försvinner raskt och inte alls med den zenminimalistiska långsamhet som jag förknippar Kjell Nilsson med efter ...

Av: Annika Burholm | Konstens porträtt | 18 februari, 2008

Jeff Koons. Lockande och festlig konst, med skinande blanka ytor

Det har blåst friska debattvindar kring en stor och påkostad utställning som just nu lockar publik till Moderna Museet i Stockholm. Skulptur efter skulptur visar tre konstnärer men det är ...

Av: Nancy Westman | Essäer om konst | 15 november, 2014

En för alla, alla för en

Marisol Misenta från Argentina belönades med årets Almapris den 26 mars 2013. ALMA står för Astrid Lindgren Memorial Award. Denna utmärkelse ges till årets bästa barn- och ungdomsförfattare. Pristagaren kallar sig ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om konst | 04 december, 2013

Emmakrönika XXIX Sluttango

  De tusen anhalternas land, postpaketsFinland är nu här helt åt urskogen vanställt och vanskött, beväntar mitt utrikespaket som bara inte kommer fram, hollländska postverket, och de flesta andra utrikespostverk och ...

Av: Hammarén Stefan | Stefan Hammarén | 22 oktober, 2009

Tills vidare (Essä i fragment)

Vad är redigering? Komposition av aforismer, det avgränsades oavslutade gräns? Formen måste fångas när den finns där – Sudelbuchigheten – och sedan komponera. Och hur leva? Att tillåta detta andra som händer ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer | 23 Maj, 2013

Lars Ahlin och skulden

Lars Ahlins omfångsrika roman Din livsfrukt, som författaren utgav vid 72 års ålder, 1987, är så rikhaltig och mångfacetterad att den med fog kan betraktas som hans konstnärliga testamente. Och ...

Av: Björn Gustavsson | Litteraturens porträtt | 06 november, 2009

Emmakrönika nummer 5

Illustration: Guido ZeccolaIdag vill jag inte gråta Nog du märklig är med att finnas i min hjärna, varifrån kom du riktigt det, varför gick du och vifta med de där ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 03 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.