Konstnären Giorgio Rosas mikronation “Isola delle Rose” från 1968

Ett litet land av konst

I november 2016 brann Lars Vilks träskulptur Nimis vid Kullabergs naturreservat i nordvästra Skåne. Medierna spekulerade om det rörde sig om ett vanligt vandaliskt dåd eller om det fanns en ...

Av: Mathias Jansson | 08 februari, 2017
Essäer om konst

Dikter av Carin Söderström

Dikter av Carin Söderström     Fördämningar bryts. Allt är tyst. Inåtvänt. Varje kalhygge är ett öppet sår. Tillvaron har en början. Kanske inte ett slut. Existensen av vägar in och ut har ...

Av: Carin Söderström | 19 januari, 2007
Utopiska geografier

Lars Ahlin och skulden

Lars Ahlins omfångsrika roman Din livsfrukt, som författaren utgav vid 72 års ålder, 1987, är så rikhaltig och mångfacetterad att den med fog kan betraktas som hans konstnärliga testamente. Och ...

Av: Björn Gustavsson | 06 november, 2009
Litteraturens porträtt

Lohengrin utan svan på Stockholmsoperan

Det trodde jag inte var möjligt. Att iscensätta Richard Wagners ”Lohengrin” som ett slags surrealistisk thriller av klassisk ”Whodunit” typ. Fast en möjlig ingång är det uppenbarligen, att döma av ...

Av: Ulf Stenberg | 14 april, 2012
Essäer om musik

Ambiencé – världens längsta film



 Konstnären Anders WebergVärldens längsta film kallas den även om den inte kommer att vara klar förrän år 2020. Trailern till den svenska konstnären Anders Webergs nästa projekt Ambiancé är hela 72 minuter lång, vilket bara det är en helt egen film. Den slutliga filmen kommer att vara 720 timmar eller 30 dagar om man så vill. Det är nu inte första gången Weberg skapar långa filmer och leker med siffror. Den 9:e september 2009 släppte han videoverket 090909 som är en 9 timmar, 9 minuter, 9 sekunder och 9 bildrutor lång film som visar upp en del av de platser som han besökt under 2009. I filmen hittar man material från bland annat Marrakech, Berlin och Polen mixat med material från Malmö. Allt material var filmat med mobiltelefon som sedan förstorats och processats till en 9 timmar lång ambient experimentell audiovisuell resa. Efter att filmen hade delats ut på internet raderade Weberg det enda originalet från sin egen hårddisk och sedan var det upp till internets tittare att dela den vidare och avgöra dess öde. Det flyktiga, tillfälliga och obeständiga är något som har karaktäriserat Webergs tidigare filmer.

Ambiencé blir nu ett bokslut över Webergs konstnärskap. Det är den sista film han tänker göra. En drömlik resa som sammanfattar en filmproduktion på drygt 300 filmer. Filmen kommer att skapa en biografisk minnesfilm med fragmentariska bilder från platser och händelser som konstnären besökt och filmat under årens lopp. Det blir en episk berättelse utan kronologi, en slags biografisk metafilm över Webergs konstnärskap.

Med Ambiancé kommer Weberg att lägga sig först i listan över världens längsta filmer och slå den danska konstnärsgruppen Superflex med hästlängder, rättare sagt 20 dagar. Superflex gjorde 2011 filmen Modern Times Forever. Filmen som projicerades på Stora Enso byggnaden i Helsingfors visade i komprimerad tid vad som skulle hända med byggnaden som arkitektonisk och ideologisk symbol under de närmaste tusen åren om bara tiden skulle påverka byggnaden. Nu återstår det förstås att se om Weberg lyckas med projektet. Det är ju trots allt sex år innan filmen kommer att bli klar och risken finns alltid att någon under den tiden tar upp utmaningen och gör en ännu längre film.

Stillbild från trailer till AmbiencéAtt göra långa filmer var från början en teknisk utmaning för filmbranschen. Under filmhistoriens första år gjorde de tekniska begräsningarna att man till en början bara kunde göra filmer som var under en minut. Vilket säger sig självt att det blir svårt att berätta en historia i det formatet. Istället visar de första filmerna enstaka händelser eller enkla slapstick komedier som i bröderna Lumières film Trädgårdsmästaren från 1895 som var 49 sekunder. I filmen ser vi en trädgårdsmästare som vattnar med en vattenslang. En person kliver på slangen så vattnet slutar spruta och när trädgårdsmästaren titta ner i slangen lyfts foten så vattnet sprutar rakt i ansiktet på honom. Dessa tidiga korta filmklipp är inte så olika alla de Youtubeklipp som idag sprids viralt på till exempel Facebook med gulliga husdjur och roliga situationer.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I början av 1900-talet satte man en ny filmstandard, då blev en film en reel, som bestod av en rulle med 35mm film som innehöll elva minuter film. När en film bestod av flera rullar kallade man den för en feature. 1913 gjorde regissören Enrico Guazzoni supersuccé med mastodontfilmen Quo Vadis som bestod av nio filmrullar vilket motsvarar ungefär två timmars film. Vilket i dagens filmvärld är en normalfilm. Under 1920-talet gjordes en del stumfilmer runt fem timmar som Les Misérables (1925) och Napoléon 1927 men för kommersiella filmer ligger ofta smärtgränsen för publiken runt tre timmar. De senaste åren har vi förstås sett allt fler biofilmer som tänjt på den gränsen. Peter Jacksons episka filmatiseringar av Sagan om Ringen och The Hobbit ligger runt tre timmar och Lars von Triers senaste film Nymphomaniac (2013) är runt fyra timmar. För att mjölka pengar ur biobesökarna har det också blivit vanligt att dela upp den sista filmen i två delar som Harry Potter och dödsrelikerna som annars hade blivit en film på 276 minuter.

När det gäller konstnärliga filmer så finns det egentligen ingen begräsning på längden. Syftet är inte att tjäna pengar så besökarna behöver inte sitta kvar hela filmen. Här handlar det istället om att undersöka filmmediet och i det långsamma berättandet hitta nya perspektiv på en vardag som går allt snabbare och blir allt mer stressig. När större delen av den visuella konsumtionen består av snabba bilder och filmklipp utan tid för reflektion kan det långa långsamma berättandet skapa rum för reflektion och eftertanke. Några av de mest kända långa konstfilmerna är till exempel Douglas Gordons 24 Hour Psycho (1993) där konstnären har saktat ner Alfred Hitchcocks klassiska skräckfilm Pyscho från 1960. Istället för att utspela sig under 109 minuter håller filmen på 24 timmar. Till en av pionjärerna när det gäller långa konstfilmer kan man räkna Andy Warhol som 1963 gjorde Sleep som består av en enda lång tagning av vännen John Giorno. Filmen visar hur Giorna ligger och sover i fem timmar och tjugo minuter. Sleep är alltså en realtidsdokumentär om en person som ligger och sover.  Året efter skapade Warhol filmen Empire, en svart-vit stumfilm som visar Empire State Building i New York City under åtta timmar och fem minuter, men det är förstås i sammanhanget bara en kortfilm i jämförelse med Anders Webergs planerade månadslånga filmprojekt. När Weber 2018 släpper en ny längre trailer till filmen Ambiencé så kommer den att vara 72 timmar lång. Vilket bara det kommer att slå många tidigare långfilmer.

Länk: http://www.thelongestfilm.com/

Mathias Jansson

 

Ur arkivet

view_module reorder

Rektor vid filmakademin i Taipei gör en märklig Blowfish

Många människor vet knappt vad som finns på Taiwans filmkarta, trots den ekonomiska välfärd som kännetecknar landet. Stockholms filmfestival har under åren lyft fram flera taiwanesiska filmer, vilket i år ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 05 januari, 2012

Om Henri Dunant. Röda korsets grundare

I Genève firar människor denna dag den 8 maj 1828 vårens ankomst. Huset på Rue Verdaine 68 väntar och det är torsdag. Klockan slår halv nio. Ute härskar mörkret, och ...

Av: Kjell Ekborg | Övriga porträtt | 26 april, 2014

Ectoplasm Girls: En musikalisk frizon utan några som helst regler

Ectoplasm Girls är en besynnerlig duo som består av systrarna Nadine och Tanya Byrne från Stockholm. Deras musik är lekfull, dyster, mörk, glad, ljus, stilla, dansant, trolsk, drömsk, synsk, barnslig ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 09 december, 2010

Kärlek i Tykwers värld

Tom Tykwer. Foto: Jim Rakete"Jag hade en dröm där vi var syster och bror, mor och far, man och hustru. Där du var jag och jag var du [...] och ...

Av: My Thorin | Filmens porträtt | 03 mars, 2009

Musikkrönika: Ett bortglömt album jubilerar

På det sena 80-talet anlände en 19-åring till Los Angeles för att bli rockstjärna. Han träffade snart två kamrater med liknande ambitioner och djupt ner i den kaliforniska undergroundscenen började ...

Av: Johann Bernövall | Gästkrönikör | 09 april, 2013

Med svett och tårar och själsligt blod

Med svett och tårar och själsligt blod Det är inte alldeles lätt att se Kristina Lugn framför sig den 20 december. Hon kommer att sitta där i Börssalens sobra miljö med ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 13 oktober, 2006

Norsk romantisk poesi

I norsk litteratur är den äldsta poesin skalde- og Eddadiktningen från 700-talet och framöver; en poesi som blev nedskriven på 1200-talet. Denna diktning är formellt sträng till sin karaktär, med ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 27 december, 2011

Anna Sundberg Foto Eva Lindblad

Anna Sundberg. Reflektioner kring en jihadist som kom hem

Bort och hem igen. Så skulle man kunna beskriva Anna Sundbergs resa. Den förlorade dottern som blev funnen. Det låter kanske som jag är ironisk, men det är jag inte ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om politiken | 17 maj, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.