MADE-festivalen, 6-9 maj 2009

Mitt i MADE Medverkande konstnärer: Uglycute, Trumpetgerillan, Generationskören, Robin Jonsson, Sara Lundén, Laurie Anderson, Reijo Kela med vänner, Kids of the Ranch, Evelyn Glennie och Norrlandsoperans symfoniorkester, Ulrika Nuottaniemi, Andersson Dance ...

Av: Nils Jernelius | 10 Maj, 2009
Reportage om scenkonst

PÅ VÄG MOT MUSIKEN – Del 1: Musiken och ordet

Denna text vill vara den första delen av en artikelserie om musiken. Jag har ingen intention att skriva en estetisk-musikalisk text eftersom musiken inte låter sig beskrivas, och jag hoppas ...

Av: Guido Zeccola | 05 november, 2012
Essäer om musik

Amsterdam, strax till vänster om Spuistratt

Vi vänder runt hörnet på Spuistratt, och skyndar mot restaurangen vi ska träffa kollegorna på, och där, i ögonvrån, fångar mig omslaget på det senaste numret av den amerikanska kulturtidskriften ...

Av: Mikke Schirén | 15 november, 2014
Gästkrönikör

Ectoplasm Girls: En musikalisk frizon utan några som helst regler

Ectoplasm Girls är en besynnerlig duo som består av systrarna Nadine och Tanya Byrne från Stockholm. Deras musik är lekfull, dyster, mörk, glad, ljus, stilla, dansant, trolsk, drömsk, synsk, barnslig ...

Av: Carl Abrahamsson | 09 december, 2010
Musikens porträtt

Dataspel och konst i Norden från 1995 till idag



Screenshot från Veöy (2006) av Arne Kjell Vikhagen.Det såg ut att bli en helt vanlig dag på konstmuseet, men plötsligt var de överallt. Muterade monster, dödligt beväpnade och skjutglada. Det fanns bara en sak att göra, döda dem!

När biennalen “The Scream Borealis 8: Nordic Fine Arts” (1995-1996) öppnade på Arken Museum of Contemporary Art inte långt från Köpenhamn i Danmark, fanns det en udda fågel med i utställningen. Bland de traditionella konstformerna som foto, måleri och video fanns också en dator med ett installerat dataspel. Spelet hette ”Museum Meltdown” och hade skapats av de två svenska konststuderande Palle Torsson och Tobias Bernstrup från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.

”Museum Meltdown” är det första exemplet i Norden på en konstnärlig modifiering av ett dataspel. Till utställningen hade Torsson och Bernstrup modifierat, dvs. förändrat det kommersiella dataspelet Duke Nukem 3D (1996) och i spelet skapat en virtuell kopia av arkitekturen från Arken Museum. I det nya spelet kunde besökaren springa omkring i Arken Museum och skjuta på både monster och konsten. Finkulturen och konstmuseets konventioner om att ”inte röra de utställda objekten” kolliderade på ett våldsamt sätt med dataspelets populärkultur och estetik. Under de följande åren fortsatte Bernstrup och Torsson att skapa nya versioner av ”Museum Meltdown”. 1997 gjorde de en version för Contemporary Art Centre i Vilnius, Litauen, och en tredje version lanserades 1999 på Moderna Museet i Stockholm.

Konst gjord med eller inspirerad av dataspel, ”Game Art” som konstformen kallas internationellt, uppstod i början av 1990-talet. Till en av pionjärerna räknas den kinesiska New Media konstnären Feng Mengbo. På den 45:e Venedigbiennalen 1993 visade Mengbo en serie tavlor med dataspelsmotiv under titeln The Video Endgame Series. Nästa steg i utvecklingen tog den österrikiske konstnären Orhan Kipcak med verket Ars Doom, en modifierad version av dataspelet “Doom” där han hade återskapat konsthallen vid Brucknerhaus i Linz. Att använda kommersiella dataspel som Doom, Unreal, Quake och med hjälp av de verktyg som fanns till spelen förändra dem blev vanligt hos några konstnärer i början av 1990-talet. Att som Kipcac, Torsson och Bernstrup återskapa kända konstmuseum och låta besökaren uppleva konsten samtidigt som man slogs mot monster och fiender utvecklade sig med tiden till en egen genre som jag brukar benämna “First Museum Shooters”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

2  Superflex Tool-Counterstrike på Kiasma, Helsinki 2003. Foto: Rasmus Koch.Om vi stannar kvar ett tag i Danmark hittar vi här konstnärsgruppen Superflex (Bjørnstjerne Christiansen, Jakob Fenger och Rasmus Nielsen). De har egentligen bara gjort ett verk som knyter an till dataspel och det var när man i maj 2002 skapade utställningen ”Tools / + Counterstrike” på Rooseum Museum of Contemporary Art i Malmö. I utställningen bjöd man in besökarna till ett café där de kunde spela Counterstrike online. Man ordnade också turneringar för spelare med prispengar. Superflex såg Counterstrike som ett dataspel som kunde användas för att lära spelarna hur man bygger lag och organiserar sig kring olika projekt. Installationen visades även på Kiasma Konstmuseum i Helsingfors 2003.

På det teoretiska planet har den danska webbplatsen Artifcial.dk spelat en viktig roll för att introducera Game Art för allmänheten i Norden. Artifical.dk var en resurs om net.art och datorbaserade konstformer. Under åren 2001-2007 var Kristine Ploug och Thomas Petersen redaktörer. I december 2005 lanserade man ett specialnummer om konst och dataspel som innehöll en introduktion, intervjuer och presentationer av konstnärer och verk. Artiklarna var fokuserade på internationella konstnärer som Jodi, Alison Mealey, Tom Betts m.fl. Det fanns inga nordiska exempel med i sammanställningen, vilket är förståeligt då Game Art-scenen vid den här tiden var ganska liten. Ploug och Petersen var även inblandade i utställningen ”Arcade: Art Games in a Mine” som arrangerades 2006 i Thingbæk, Danmark. Många av de konstnärer och verk som presenterades i specialnumret av Artifical.dk fanns också med i utställningen.

Hösten 2011 visade Nikolaj Copenhagen Contemporary Art Center i Köpenhamn vandringsutställningen “Space Invaders” som 2010 hade producerats av Netherlands Media Art. Det är vad jag vet den största utställningen hittills med Game Art som ägt rum i Danmark. Den innehöll främst internationella konstnärer men Nikolaj hade utökat utställningen med några danska exempel som Jacob Taekkers verk Today I Died, 2011. Today I died är ett interaktivt verk där man med hjälp av en ljuspistol kan skjuta på en karaktär på skärmen. Karaktären faller död ner men återuppstår snart igen; den skjutna kroppen ligger kvar på skärmen och under dagen kommer skärmen att fyllas med döda kroppar medan ett räkneverk håller reda på hur många gånger karaktären har dött. Troels Hugo Cederholms bidrag Broken Dimensions var ett examensarbete från Danske Akademi for Digital, Interaktiv Underholdning. Pippin Barr som vid tidpunkten var knuten till Center for Computer Games Research vid IT University i Köpenhamn deltog i utställningen med det uppmärksammade spelet The Artist Is Present, 2011. Både Cederholms och Barrs dataspel är exempel på hur gränsen mellan dataspel och konst håller på att luckras upp eftersom verken rör sig obehindrat mellan indiegamescenen och konstscenen.

Rikard Lundstedt, Sound Room, installation från Electrohype (2002)I Norge kan man nämna två utställningar. ”Game Dump” (2005) på Bergen Kunsthall med konstnärer som Feng Mengbo, Brody Condon och Escape from Woomera Team. De svenska konstnärerna Simon Goldin och Jakob Senneby medverkade med Objects of virtual lust även om det verket mer handlar om virtuell ekonomi och immateriella objekt i Second Life än om dataspel. Den andra utställningen hölls också 2005 under den årliga Pixel – festivalen på Hordaland Kunstsenter och kallades ”NO FUN!”. Några av verken från ”NO FUN!” ingick också i festivalen Pixelache 2006 i Helsingfors men inte heller i den här utställningen fanns det några nordiska konstnärer representerade.

Vestlandske Kunstindustrimuseum visade hösten 2010 utställningen ”PRESS PLAY – kunsten i dataspill” som beskrivs som den första utställningen med dataspelsgrafik på ett norskt konstmuseum. Den koncentrerade sig främst på nordiska underhållningsspel för PC men i utställningen fanns även grafik med från indiespel som ”The Path” (2009) av Tale of Tales och ”Limbo” av PlayDead Studios som bägge fått erkännande för sitt konstnärliga uttryck. Dataspelsgrafiken kan nu vara svår att bedöma när den lyfts ut från sitt sammanhang in i en utställning. Den reduceras oftast till visuella bilder som hamnar i gränslandet mellan design, illustration och konst.

I Finland finns det mycket få uppgifter om tidiga utställningar med Game Art. En utställning som dyker upp är ”Alien Intelligence” som hölls år 2000 på Kiasma Museum of Contemporary Art i Helsingfors. Det är främst ett verk i utställningen som knyter an till dataspel och konst och det är den holländske konstnären Arno Coenens 5.25 x 5.25 meter stora mosaikgolv i museets entré med Lara Croft från spelet Tomb Raider. Det har också funnits andra enskilda verk som ingått i New Media Festivaler som Pixelache men det är istället en enskild konstnär som har gjort det starkaste avtrycket på den finska Game Art-scenen, nämligen Petri Hytönen. Petri Hytönen tillbringade ett år i den virtuella världen i Grand Theft Auto (GTA). Han njöt av friheten att utforska den virtuella världen med dess detaljerade utformning och blev fascinerad av karaktärerna och handlingen i spelet. Istället för att gå ut i den verkliga världen för att hitta nya motiv för sin konst trädde han in i den virtuella världen. Resultatet av denna erfarenhet blev GTA – SAGA, cirka 30 akvareller med situationer från GTA, som ställdes ut på Galleri Thomassen i Göteborg 2008.

Av de nordiska länderna har Sverige haft den starkaste positionen inom Game Art. En förklaring kan vara en lång tradition med en framgångsrik dataspelindustri i kombination med ett tidigt intresse för New Media Art. Det finns en handfull konstnärer som de senaste åren på olika sätt skapat konst inspirerad av dataspel. Förutom Torsson och Bernstrup kan nämnas Kristoffer Zetterstrand, Olle Essvik, Johan Löfgren, Arne Kjell Vikhagen m.fl.

När det gäller att skapa plattformar för New Media Art och elektronisk konst kan man lyfta fram biennalen ”Electrohype” i Malmö som startade 1999 av Lars Gustav Midbøe och Anna Kindvall. Electrohype fungerade under många år som en viktig plattform för att introducera datorbaserad konst i Sverige. Under biennalen 2002 visade den svenska konstnären Rikard Lundstedt verket Sound Room, ett ljudkonstverk skapat med hjälp av dataspelet Half-Life. Landskapet i Sound Room är minimalistiskt, mörkt med ett vitt galler mot en horisont, men å andra sidan är ljudet desto fylligare med 36 olika toner som spelas beroende på dina rörelser i rummet.

Utställningen Hjärta spel på Datamuseet IT-ceum i Linköping. Foto: Isa Stålhandske.2006 fick biennalen Electrohype besök av Cory Arcangel som visade det idag klassiska Game Art verket Super Mario Cloud på Lunds konsthall. I utställningen fanns även några träskulpturer av den svenska konstnären Mattias Nordéus. Nordéus träskulpturer påminde betraktaren om hur den tidiga polygona videografiken såg ut, när man kunde se hur modellerna var uppbyggda av olika former, av polygoner, så att karaktärerna blir lite kantiga i kroppen och ansiktsdragen.

Mejan Labs i Stockholm som öppnades 2006 tog sedan över stafettpinnen från Electrohype och blev en viktig inkörsport för New Media Art i Sverige. Mejan Labs curatorer Björn Norberg och Peter Hagdahl producerade också den första utställningen med Game Art i Sverige. Utställningen “Game Art” öppnade hösten 2007 i Stockholm och turnerade sedan vidare till bl.a. Umeå och Luleå. Precis som med de tidigare nordiska utställningarna med Game Art var det internationella konstnärer som Feng Mengbo, Linda Erceg, Gonzalo Frasca och Joseph Delappe som ställdes ut. Den enda svenska deltagaren i utställningen var Göran Sundqvist, men han var en ingenjör som 1960 skapade ett av de första dataspelen Sverige, ett enkelt missilspel för ett oscilloskop.

När utställningen ”Game Art” visades på Bildmuseet i Umeå bestod en del av utställningen av en nybildad grupp med sju studenter från Konsthögskolan i Umeå som kallade sig ”Dataspelsgruppen”. Dataspelsgruppen använde sig av dataspel som konstnärliga verktyg för att kollektivt utforska den konstnärliga processen i gränsområdet mellan konst och speldesign. Yod Burrow and the mix-up of Chaste City var deras första projekt, som vid utställningen fortfarande var pågående, så man ställde ut skärmdumpar och skisser på museet. Ida Rödén som ingick i Dataspelsgruppen skapade senare tillsammans med spelutvecklaren Jens Andersson spelet Rorschach. Ida stod för den konstnärliga gestaltningen, där grafiken i spelet var inspirerad av rorschachmönster. Spelet var en detektivhistoria som utspelade sig på ett mentalsjukhus. Rorschach är ett exempel på ett spel med konstnärliga ambitioner som pendlar mellan indiegame, art game och konstverk.

I Umeå ligger även Galleri Maskinen som är ett konstnärsdrivet galleri. Våren 2010 samarbetade man med institutionen HUMlab vid Umeå universitet kring en machinima-screening. Machinima är film gjord i dataspel och utställningen är värd att nämnas då det nog är första gången som en samlingsutställning med machinima visats på ett galleri i Sverige. Intuitionen HUMlab har också spelat en viktig roll i Sverige för att skapa en akademisk plattform mellan dataspel, kultur och forskning. Tillsammans med curatorn Sachiko Hayashis har man bland annat drivit Yoshikaze ”Up-in-the-Air” Residency programme som är en konstnärsstudio i Second Life (SL) och som erbjuder konstnärer möjligheten att vistas en till tre månader i SL och arbeta med ett konstnärligt projekt. Sachiko Hayashis är även redaktör för tidskriften HZ journal, en engelskspråkig tidskrift om New Media Art som i olika artiklar skrivit även om Game Art.

2008 arrangerade konstnärerna Olle Essvik och Erik Boström utställningen “My Computer” på 300m2 galleri i Göteborg. Utställningen bestod av ett tjugotal konstnärer, svenska och internationella, och visade olika exempel på konst där datorn har varit en viktig förutsättning för konstverket. En del av verken bestod av dataspelsinspirerad konst av svenska konstnärer som Arne Kjell Vikhagen, Johan Löfgren och Kristoffer Zetterstrand. Olle Essvik har själv under många år skapat konst inspirerad av dataspel och tilldelades 2010 projektmedel från Konstnärsnämnden för att kunna färdigställa två konstverk i form av dataspel baserade på Samuel Becketts dramer “I väntan på Godot” och “Endgame”. De två konstverken presenterades under hösten 2011 på Galleri 54 i Göteborg.

I Göteborg hittar man även Arne Kjell Vikhagen. Vikhagen började som konstnär och skapade dataspelsbaserade verk som Too Close for Comfort, 2004, och Veøy, 2006. De senaste åren har han varit verksam som doktorand vid Göteborgs Universitet och arbetat med en avhandling om dataspel och konst. Vikhagen är idag knuten till Akademin Valand där han under hösten 2013 startade en distansutbildning om “Konst, lek och spel” med fokus på dataspelens betydelse för samtidskonsten.

Efter att Mejan Labs stängde 2009 har Datamuseet i Linköping under ledning av Thomas Clifford axlat rollen som den intuition i Sverige som visar ”Game Art” och spelkonst för en större publik. Utställningen “Hjärta spel” som hade vernissage i Linköping i september 2012 är den hittills största utställningen producerad med spelkonst i Sverige. Majoriten av deltagarna i utställningen var från Sverige som Per Fhager, Kristoffer Zetterstrand, Johan Löfgren, Mikael Vesavuori och Johan Thurfjell. De internationella inslagen representerades av bl.a. “Tale of Tales” och Laura Vidal.

Ska man sammanfatta utvecklingen de senaste 20 åren av ”Game Art” eller spelkonst i Norden så kan man se att Sverige tidigt tog på sig ledartröjan och har behållit den på. Men Game Art har i Norden aldrig fått något större genomslag eller fäste i samtidskonsten som en egen konstform. Jämför man med videokonsten så finns det inte samma intresse för dataspelsbaserad konst även om dataspel i jämförelse med film idag utgör en stor del av vår kultur och vardag. En förklaring kan vara att det har saknats plattformar för den här typen av konstnärliga uttryck. Det finns en hel del videokonstfestivaler och utställningar inriktade mot videokonst, men saknas i samma utsträckning för dataspelsbaserad konst. På samma sätt som konstvideo idag kan röra sig mellan konst- och filmvärlden rör sig dataspelskonst i gränslandet mellan konst- och dataspelsvärlden. En plattform eller scen för dataspelsbaserad konst borde därför ligga mittemellan konst- och dataspelsvärlden. Man kan t.ex. snegla på Tyskland som ett bra exempel. Här finns de återkommande ”A Maze Festival” och ”Next Level Conference” som är mötesplatser där kreativa och konstnärliga dataspel kan mötas oavsett om de kommer från indiescenen, konstscenen eller bara är kreativa experiment.

Mathias Jansson

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Från gatan till designavdelningen

Från gatan till designavdelningen Vad är subkulturen? Finns det fortfarande utrymme för en konst som inte låter sig inramas?

Av: David Cardell | Essäer om konst | 14 september, 2006

Edgar Allan Poe

Edgar Allan Poe. Colosseum

Edgar Allan Poe (1809-1849) debuterade med diktsamlingen "Tamerlane and other poems" (1827). Flera av hans noveller och skådespel innehåller dikter, och han gav sitt sista verk, den kosmologiska "Eureka" (1848) ...

Av: Edgar Allan Poe | Gästkrönikör | 07 oktober, 2015

Intresset för Ibsen fortfarande högst levande i Frankrike. Hur väcktes det?

En vårdag 1887 släpade den unge amatörskådespelaren André Antoine i kraftigt motlut sin mors matsalsmöblemang på en dragkärra uppför de kullerstensbelagda gatorna i Montmartre för att slutligen sätta ner sin ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer | 08 juli, 2014

"Tror han på sig själv och sanningen, han som förtvivlar?"

Tänker en skiss, ett fragment av bild utan disposition: Jag förstod att jag tillintegjort dagen. Bortsett från denna missberäkning var det inte speciellt anmärkningsvärt. Jag var ju inte olycklig. Mitt enda ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 14 september, 2017

Norden nalkas, välkommen oreda - om Ragnar Josephsons bok om Carl August Ehrensvärd

Edle Einfalt und stille Grösse, på den slagkraftiga formeln sammanfattade den tyske konsthistoriken Johann Joachim Winckelmann sin syn på antiken. Han reste till Rom i flera vändor, första gången 1758 ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 10 juni, 2014

Diktandet och kriget

Diktandet är någonting som relateras alltid till diktarens själ.  Den psykosomatiska förnimmelsen, tillsammans med förmågan till en sinnesrörelse och reaktion mot det existerande - kan förvandlas i poetisk nödvändighet oavsett ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 25 mars, 2017

Exit Brexit?

”Olika metoder för ’objektiv upplysning’ vid folkomröstningar” är titeln på den skrift från 1921 som Herbert Tingsten blev docent på och senare professor i statskunskap vid Stockholms Högskola, som det ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 28 juni, 2016

Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare

Foto: Teymor Zarre' Det litterära Estland storsatsa­r på sina författare Helga och Enn Nõu tar emot i sitt hus i Sunnersta i Uppsala. Och det syns verkligen att det bor ...

Av: Anna Franklin | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.