41. Asad

”Så dom tog dig till slut min bror.” Nadifa stod i dörröppningen.”Du får inte tappa hoppet nu. Tänk på mig, på oss.” Jag reste mig upp ur sängen och såg på ...

Av: Asad | 05 oktober, 2012
Lund har allt utom vatten

Död mans hand

Stig Dagerman. Fotografen är okänd Stig Dagerman sitter nere i Frankrike och försöker skriva. Det går trögt. Året är 1948. Tillsammans med sin hustru, Annemarie, och sina två små barn ...

Av: Crister Enander | 23 februari, 2009
Litteraturens porträtt

Ivo Holmqvist

Ett stillsamt förslag: släng det gamla skräpet, in med det slätstruket nya.

Jag ser i Dagens Nyheter att Jan Lööf är den senaste i raden som råkar ut för politiskt korrekta förlagsredaktörers klåfingrighet. Hans roliga bilderbok ”Morfar är sjörövare” som kom ut ...

Av: Ivo Holmqvist | 18 maj, 2016
Gästkrönikör

Normbrytande unga kvinnliga författare i Europa

  Den svenska utgivningen av översatt, ny centraleuropeisk litteratur är på frammarsch. Någon menar att det beror på att nya, unga förlag skyndat att nischa sig inom genren, andra hävdar vikten ...

Av: Johanna Gredfors Ottesen | 05 april, 2010
Litteraturens porträtt

Barocka konstformer – Den ojämna pärlans epok



Barockt formspråkBarocco kommer från det portugisiska ordet för ojämn pärla och är en idéströmning inom litteraturen, arkitekturen, konsten och musiken som sträcker sig mellan 1500-talet och 1700-talet. Inom franskan förekommer ordet baroque som betyder vidunderlig eller ojämn, vilket kännetecknar denna tidsepok i Europa. Barocken som tidsepok namngavs dock först på 1800-talet. Det centrala temat inom den barocka litteraturen är livets förgänglighet, dödens närvaro och den groteska dekadensen; en antitetisk livskälla som ger upphov till själens metamorfos.

Denna krismedvetenhet som kommer till uttryck i litteraturen avslöjar dåtidens förhållanden. Giordano Bruno bränns år 1600 på bål för att han förkunnar existensen av flera världar, det 30-åriga kriget utbryter 1618, 1633 blir Galilei tvungen att ”avsvärja sig sina villfarelser” angående jordens form och plats i solsystemet. Förföljelser och tortyr var bara några av de knep som kyrkan använde för att motverka spridningen av den nya världssynen. Dödsmedvetandet och döden som hotbild var det främsta motivet under barocken, människan vände sig inåt mot sig själv till skillnad från renässansens uppvaknande och inom diktningen framställs människans mörker som antitetisk i förhållande till Gud ljus.

Diktaren ville beröra människans känslor och inte intellektet. Barocken blir således klassicismens totala motsats där idealet är den rena och upphöjda formen, intellektet upphöjs och människan tros kunna överträffa naturen själv med sin stilistik. Barocken är med sin metafysiska poesi fylld av paradoxer och metaforer som representerar människans inre motsägelser, överdrivna verklighetsuppfattning och andliga upplösning. John Miltons episka dikt Paradise Lost som beskriver Satans uppror och fall är Englands främsta barockdikt.

Favoured of Heaven so highly, to fall off From their Creator and transgress his will, For one restraint, lords of the world besides? Who first seduced them to that foul revolt? The infernal serpent; he it was whose guile, Stirred up with envy and revenge, deceived the mother of mankind, what time his pride had cast him out from Heaven, with all his host of rebel Angels (…) Him the almighty’s power hurled headlong flaming from the ethereal sky, With hideous ruin and combustion down to bottomless perdition, there to dwell in adameantine chains and penal fire, (…) Regions of sorrow, doleful shades, where peace And rest can never dwell, hope never comes that comes to all, but torture without end…”

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– John Milton

Barockens genreupplösning uppkom med tragikomedin och den spanska barockens höjdpunkt är barockmästaren Calderón de la Barca som skrev dramat La vida es sueño. Där drömmen och verkligheten smälter samman och karaktärerna kastats mellan upphöjdhet och förnedring – en metafor för livsöden där människans ondska är förutsedd bland stjärnorna.

Calderón de la Barca. Wikimedia commons... vi lever i en sällsam värld

där livet bara är en dröm:

det som hände mig har visat

att varje människa drömmer

allt hon är i världen

ända tills hon väcks av döden.

Fursten drömmer att han styr,

offer för sin föreställning

härskar han ifrån sin tron.

Men vår makt är bara lån,

inte mer än skrift i vinden,

när döden snart ska virvla

vår aska på sista färden.

(…)

Så vad är livet? Bländverk.

Vad är livet? Dårskap.

Bara skuggor, bara spegling

det största är just ingenting,

när hela livet är att drömma,

och drömmen själv en dröm.”

– Calderón de la Barca

Guds plan är frälsningen för människan och dennes bortvändhet från Herren är orsaken till all ondska och misär. John Donne skrev andlig poesi fylld av subtila metaforer kring kosmos och kärlekens förening genom kroppen.

On man heaven’s influence works not so, But that it first imprints the air; So soul into the soul may flow, Though it to body first repair.”

– John Donne, The ecstasy

Blaise PascalBarockens introverta budskap riktat mot det inre får spegeln som motiv, människans narcissism får sitt utlopp genom skönheten och ungdomens förgänglighet, ett eko som studsar mot guds avbild där människan vandrar genom skuggans dal medan liemannen väntar på sin själaskörd. Den svenska barocken är synonymt med den karolinska tiden som sträcker sig mellan cirka 1650 till 1730 och representeras av diktare som Lars Lucidor, Haqvin Spegel, Israel Holmström och Georg Stiernhielm med sitt verk Hercules, där lastens och dygdens kvinnor blir levande föreställningar nära förknippade med bibliska motiv och där allegoriska gestalter påvisar moraliska aspekter. Mycket talar för att denna text var retoriskt framförd och av stor betydelse för det svenska språket då fornordiska ord infördes för att överensstämma med tingens ursprungliga betydelse, ett genombrott i den svenska diktningen. Lustens villor är inbillningar som för människan på villovägar genom illusionen om beständig lycka medelst det sinnliga och köttsliga.

Den religiösa kristna traditionen genomsyrar barockens motiv då alla sinnliga strävanden är förgäves och själens återkommande till Gud är den enda räddningen. Antiteser och allegorier förknippas med dödslängtan, jordelivet och det andliga livet som utspelas genom paradoxala metaforer. Liemannen väntar på sin själaskörd i skuggan av människans spegelbilder, nedkastade i smutsen av Gud för våra synder trampar vi i hans avbild; där står tiden still medan skiftande årstiders bär skönhetens förvildade idyll, och lämnar rutten mull i varje mun som talar om jordliga ting och tror att dessa är av själsliga mål fyllda. Ljuset och mörkret skina likaså över dagens förvittrade nattfjäril som återföds genom eldens rening återförd till intets andning.

Jag ser framför mig hela släktets förblindelse och elände. Jag stirrar ut i det tysta världsalltet – betraktar människan i hennes mörker och ensamhet, där hon står som ett väsen i denna avkrok av världsrymden, vem har placerat henne där? Vad har hon där att göra? Vart går hennes väg efter döden? Vi vet det inte (…) Var är Gud? Där du icke är. Guds rike är inuti dig.”

– Blaise Pascal

 

Lejla Fazlic

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Den på Stockholms filmfestival 2014 Bronshästnominerade filmen Keeping Room av David Barber

Intervju med Daniel Barber

Roberto Fogelberg Rota intervjuar regissören till filmen "Keeping Room", en film om det amerikanska inbördeskriget, vars historia och foto i hög grad imponerat intervjuaren.

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 15 april, 2015

Mitt enda brott mot mänskligheten

Mitt enda brott mot mänskligheten är att jag tror på människan. Någonstans inom mig har jag inte slutat flyga drake på ängen bakom den rangliga sommarstugan nere på Österlen. När ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 18 november, 2010

Vad hände Wolf Solent?

  Vad hände Wolf Solent? Ny fattning av ett Ibsentema Av den engelsk-walesiske författaren John Cowper Powys (1872-1963) har på svenska under senare år utgivits Wolf Solent och essäerna i Kulturens mening ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 18 september, 2007

Om Lars Norén, Kristian Gidlund och Lena Andersson via Heidegger

”Jag har skrivit på dagboken. Jag är nu på sidan 373. Jag fruktar att den blir mycket omfattande, kanske 1 500 sidor. Vem orkar med det.” Så skriver faktiskt – ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 08 december, 2013

"Minsta möjliga lidande är det bästa"

Ett samtal med Michael Bowen Michael Bowen har levt och arbetat under alla de stora formativa perioderna i det sena amerikanska 1900-talets historia: Beatkulturens öppensinnade inre och yttre reslust, Hippie-erans fredspatos ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 11 april, 2010

Själens diskreta relativiseringsprocess

Jag sitter vid fönstret och ser ut på ett träd i höstrusket. Det har blommat hela sommaren som en praktfull rese i synfältet. De goda tiderna. Värmen och föresatserna. Trädet böjer ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om religionen | 16 september, 2009

Samtalets tid och plats

Den västerländska vetenskapen föds ur ett samtal. Platon skrev dialoger. Han uppfann inte formen; inom den filosofiska tradition som han själv tillhörde finns hänvisningar till försvunna dialoger av Protagoras, Zenon ...

Av: Anna-Lena Renqvist | Agora - filosofiska essäer | 21 augusti, 2013

Vem var Ana Mendieta?

Mattias Viktor Desac om den kubansk-amerikanska konstnären Ana Mendieta

Av: Mattias Viktor Desac | Konstens porträtt | 11 januari, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts