Esko Männikkö lägger stor vikt vid hängningen av sina verk. Foto: Emil Fagander

”I do it my way”.

En av Finlands mest omtalade och framgångsrika samtida bildkonstnärer visas just nu i en stor utställning i Stockholm. Esko Männikkös måleriska bilder sätter sig fast i betraktarens medvetande, direkt eller ...

Av: Nancy Westman | 23 oktober, 2017
Konstens porträtt

Edgar Alla Poe och det sublima Antarktis

År 2009 fyller den amerikanske författaren Edgar Allan Poe tvåhundra år. Det uppmärksammas stort i USA och mindre i Sverige. Den store skräck- och deckarmästaren skrev bara en roman, Artur ...

Av: Bertil Häggman | 18 juli, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Jonas Wessel. Jag är en annan

Jag har, såsom många andra, länge hänförts och förundrats av den franske poeten och handelsmannen Arthur Rimbaud (1854-1891). Så mycket att jag bestämde mig, återigen såsom många andra, för att ...

Av: Jonas Wessel | 20 augusti, 2012
Utopiska geografier

Jesus and Yahweh

Litteraturvetaren Harold Bloom är kanske mest känd för Den västerländska kanon, och då kanske i synnerhet för dess lista på västerlandets 26 främsta författare. Stora delar av sin karriär har ...

Av: Tobias Harding | 11 augusti, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Om form, design, politiska ambitioner och egna reflexioner



Vicke Lindstrands glaskonst och måleri. Foto: Bo GyllanderInternationellt är Vicke Lindstrand (1904-1983) mest känd som glaskonstnär, för uppsalaborna troligen mest för sin keramik; hans produktion var dock betydligt bredare och mer omfattande än så. Uttryckt i keramik, glas, textil, trä, skulptur och måleri ger utställningen ”DESIGN: Vicke Lindstrand” på Uppsala konstmuseum verkligen prov på konstnärens mångsidighet. 

Vid utställningens invigning berättade Uppsalas kulturdirektör Sten Bernhardsson om politiska ambitioner, uppdrag och satsningar inom områden som konst och formgivning; om det nutida uppdraget till museer/institutioner att samla, vårda, tillgängliggöra och lyfta fram det lokala, samt om nationella politiska projekt tidigt under det förra seklet. Ellen Keys Skönhet för alla (1899) och Gregor Paulssons Vackrare vardagsvara (1919), den senare utgiven av Svenska Slöjdföreningen i samband med svenska mässan i Göteborg, är bägge intressanta i sammanhanget. Projekt och begrepp som ”vackrare vardagsvara” syftade till att motverka kopiering av utländska produkter som visades på stora mässor under andra halvan av 1800-talet: i vår svenska industri skulle utbildade konstnärer anställas för att verka för att vardagsföremål av god kvalitet och design blev tillgängliga för alla, samt för att främja vårt eget hantverk och produktion.

Om god smak/konst och politisk styrning av denna kan mycket invändas, men att dåtida koncept, eller snarare produkter, fick god framgång på stora mässor och utställningar, så väl internationellt som här hemma, är välkänt, liksom svensk/nordisk design i största allmänhet.

Vicke Lindstrand, som tidigare hade jobbat på Orrefors, fick uppdraget att vara konstnärlig ledare på bland annat Upsala-Ekeby och Kosta glasbruk – tre stora internationellt kända svenska industrier som tillverkade såväl bruks- som konstföremål. Han designade vidare stora textilier i samarbete med Elsa Gullberg och har efterlämnat skulpturer i olika material, bland annat en 12 tons glasskulptur placerad i Växjö. Men helst ville han måla.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Utställningens första rum präglas av den förgyllda järnskulpturen Matador från 1960-talet, den strålande rörelseaktionen i ljuset från det förhängda fönstret presenterar och representerar. Den första väggens bohusländska motiv tar mig med storm: målningar med måsar, tärnor och bränningar ljuder och rör sig: brusar, slår, skränar och flaxar. Framför mina fötter, på ett podium av glas, sträcker en skulpterad simhoppare i trä just ut sig i fulländad form. Aktiviteten i det utställda antar vidare ett lite mer filosofiskt uttryck, mer av rörelse i vila, i målningarna av fiskare och båtar samt i träskulpturerna Sittande- och Liggande modell (60-tal); men kreativitet, rörelse och form vilar inte.

Som besökare slås jag av mångfalden i uttryck och av den musikaliska, dansanta, rörelseglädjen – allt tycks röra sig oavsett hur många ton det väger; klättra uppåt, våga sig framåt, bölja i formerna, komma från ingestans, växa fram, böja sig, krypa ihop, svepa om, sträva på höjd och djup, slingra, ingå, omsluta, mimspela, samspela, haka i varandra, och i kroppsrörelser av arbete och dans. Trots sin stora spännvidd vad gäller tillkomsttid, motiv och material förmedlar samtliga verk en skön, oftast glad, harmoni. Att det utställda representerar egna verk som konstnären har samlat för att omges av i sitt hem spelar säkerligen en stor roll för mina upplevelser. I hans hem fanns även en flygel; på musikens betydelse i form, rörelse och motiv går inte att ta miste.

I den första stora salen varvas skulpturer och måleri från en period på drygt trettio år, de målade motiven har stor spännvidd. Skulpturerna är utförda i järn, glas och trä. Två studier i olja av glasblåsare i arbete leder till nästa sal.

Glas och form! Grace – former av mjuk, skir skönhet och vila blandas med kantig tung brutalism i aktion. Fotografier av konstnären i samarbete med medarbetare inom industrin och i ensam konstnärsutövning visas som förhöjd bakgrund till glasborden med föremål längs rummets ena vägg. Objekten som har placerats på de olika glasborden med tillhörande glasmontrar är delvis komponerade med tematisk känsla – enligt mina sinnens upplevelse tolkar jag ett konkret havstema i ett av dem. Föremål för nytta och njutning i form och funktion är de hur som helst, även om jag inte kan påstå att jag finner samtliga direkt vackra. Fascinerande, men kanske inte särskilt användbara, är de trekantiga prismaskulpturerna med för ögat inneboende figurer av olika slag, då de ljusbrutna vinkeleffekterna ger spännande upplevelser av motiven.

Upplandsmuseets utställning ”Svenska formrebeller”. Foto: Marit JonssonFöremålen på glasborden mittemot består av en serie tunga glasfat ackompanjerade av formfulländade skulpturer i trä och glas, väggen bakom visar en rad färgstarka målningar: Commedia del Arte, sex verk från 1930–40-tal utförda i blandteknik. En ljuvlig komposition av harmoni och kontraster präglar rummet. Linjerna av människors rörelse och akrobatik i föremålen vid fönstret följer med in till det sista rummet där blicken fångas in av en stor väggmålning från Upsala-Ekebys matsal, 1942. Det är en nästintill biblisk livsidyll av människor i harmoni och rörelse; gamla och unga i samarbete, i vardag, fritid och helg, i minsta detalj är skeendet pågående och i rörelse som en perpetuum mobile.

Rörelsen fortsätter i tygdesignen, tydligast i det stora trycket med dansande och musicerande människor: det centralt dansande paret omges av balettdansöser, saxofonspelare, flamencoaktion; dans, lek och spel – och så Adam, Eva och ormen – en riktig balansakt! Även den mer bruksartade tygdesignen bjuder på lekfulla, växande och klättrande mönster från stad och natur.

Vicke Lindstrands keramik – som jag tidigare har sett och uppskattar, hamnar för min del lite i skymundan, trots att den har gott om utrymme och är storskalig. Keramiken har ett drag av exotism och är helt klart av det unika slaget – även här är former och rörelser påtagliga.

Efter denna utställning känner även de flesta uppsalabor till att Vicke Lindstrand hade fler strängar på sin lyra än bara lera. Visst är föremålen från Ekeby-tiden ’bra’ men det är ändå främst glasföremålen – och kanske just kombinationen skönhet och nytta – som stannar i mitt bildminne. Någon nyttoaspekt i måleriet ska jag inte fördjupa mig i, bara konstatera att många av bilderna kommer att stanna innanför näthinnan och att jag blev glad av dem – det räcker. 

Tycka vad man vill om politisk styrning av god smak, och viljan att gradera och värdera i ’bra och dåligt’; kulturdirektören uppmuntrar inte den senare värderingen men uppmanar ändå till konsumtion av god konst… hur går detta ihop? Han preciserar sin uppfattning av kvalitet i sammanhanget: Hur mycket ett konstverk berör samt hur länge den känslan sitter kvar. Det köper jag!

Utställningen är producerad i samarbete med Grödinge Antik & Design. Texten i utställningskatalogen är skriven av Dr Mark Jones, Australien, gästforskare vid Uppsala universitet. Närvarande vid vernissagen var även Per Berg (f.1925), författare till Vicke Lindstrand 100 år och ordförande i Vicke Lindstrands stiftelse, tidigare även ledamot i Svenska Slöjdföreningen – han var mycket nöjd med utställningen.

Temat form och design är tongivande på flera av Uppsalas museer: ”DESIGN: Vicke Lindstrand” ingår tillsammans med Upplandsmuseets utställning ”SVENSKA FORMREBELLER” under det gemensamma designtemat Formulerat II inom vilket en serie föreläsningar kommer att erbjudas under hösten. 

Utställningen ”Svenska formrebeller” på Upplandsmuseet upplever jag som färgstark och innovativ, både som utställning och i fråga om innehåll. Utställningen presenterar formgivare och designgrupper som bröt med det etablerade, och de produkter dessa lanserade i sin samtid, som ett helhetssammanhang. Tyngdpunkten i utställningen ligger på möbler, textilier och hjälpmedel, glasdesignen knyter samman. Presentationerna av de bägge utställningarna ligger i linje med den tid de speglar: fokus på individen och allkonstnären – den ensamme hjälten, kontra gruppsamarbetet – tillsammans är vi starka.

Ambitionen att förse det svenska folket med svensktillverkad god form och design fortsatte, begrepp som praktiskt och flexibelt var viktiga, dock kom initiativen från delvis andra politiska grupper än de direkt styrande. Lena Larsson, bland annat formgivare och inredningsarkitekt och inblandad i bostadsutredningen 1940, anordnade bocirklar i Svenska Slöjdföreningens regi och lanserade Triva-serien, monteringsbara möbler i platta paket på NK. Så långt kan man förmodligen hävda ett obrutet led i förhållande till föregångarna Paulsson och Key, men ganska snart infinner sig ett inslag av protest, provokation och revolt, dock med syftet att hålla svensk design och produktion levande.

1960- och 70-talen bjöd på både ’slit och släng’, miljötänk, ergonomi, demokrati och jämnställdhet. Tidens färgstarka formgivare och designgrupper var oftast röda till sin partifärg och ville göra revolt mot det som varit, de ville förändra människors vardag med sin färgstarka, praktiska och flexibla design – tillgänglig för alla oberoende av ekonomi. Likheterna med de tidigare ambitionerna är slående men något måste ha hänt häremellan: kriget och tiden närmast efter, med allt den förde med sig. Dock var den etablerade industrin inte lika pigg på att ta in de mest rebelliska idéerna, initiativen kom från ’fel’ håll, och grupperna fick ta tillverkningen i egna händer. 

Utställningarna på Upplandsmuseet och Uppsala konstmuseum har en gemensam nämnare i Svenska Slöjdföreningen, vilka var arrangörer av utställningen H55 (Helsingborg 1955), en direkt uppföljare av Stockholmsutställningen 1930, där funktionalismen förankrades i de breda lagren.

Enkelt, funktionellt och flexibelt. Allrum, platta paket med monterbara möbler, plast och papper, slit och släng – bort med tungt hushållsarbete. Lena Larsson blir redaktör för Allt i hemmet och lanserar 60-talets innovativa inredningsförslag, exempelvis ’tonårsboden’. Popåldern är kommen och den nya lekfulla designen slår snart ut i full blom och vill tillfredsställa en mer avslappnad livsstil. 

Den 8-kantiga storsängen P-sängen visas på bild i utställningen, själv hade jag inte hört talas om den, men en uppblåsbar fåtölj hade jag – och en sådan finns med i ett av rummen. Och vem idag levande har inte sett Stephan Gips fyrkantigt stabila barnmatstol Robust med de stora kulorna… Av utställningstexten framgår att ”han stack ut näsan i 70-talets smakdebatt”. Tidningen Vi spelade en stor roll för lanseringen av de nya statusbefriade produkterna. 1967 kom byggmöblerna Joker på KF, skapade av Börge Lindau och Bo Lindekrantz, serien bestod av träskivor som sattes ihop med gummisnoddar och kunde kombineras på olika sätt. Jan Dranger och Johan Huldts Innovator kom -68, billigt och enkelt: stålrörsmöbler med tvättbara dynor, stolar och förvaringsmöbler i wellpapp, ”resurssnålt och miljömedvetet” – IKEA beställde och priserna pressades. Exempelvis skapade och marknadsförde duon exportsuccén Innovator i gult och blått.

Förutom åtskilliga mönster- och färgrika tyger designade av Carl Johan De Geer visas några exempel på gruppen Mah-Jongs fantastiska klädkollektion: stickade mjukisdressar i starka färger och utmanande design. Trikåplaggen var tänkta som unisexkostymer för det frigjorda (vänster-) folket; gruppens formgivare kämpade för den svenska tekoindustrin, hållbar utveckling och vackra funktionella basplagg för den moderna människan, men var mot slit-släng och mode. Även 10-gruppen slogs för den svenska textilindustrin, engagerade Borås Wäfveri och öppnade egen butik med den nygamla målsättningen: ”Vackrare vardagsvara för alla”. De flesta i gruppen var utbildade konstnärer.

Återstår: Formgivarna i Ergonomidesign som i samarbete med Styrelsen för Teknisk Utveckling (STU) tog fram modeller och prototyper med extra omtanke och solitaritet, för att förenkla vardagen för människor med särskilda behov, som äthjälpmedel för dem som har svårt att greppa. Och så fordonen – utställningens mest oväntade inslag (men på intet sätt ovanligt på Upplandsmuseet): exempelvis Permobilen, design Per Uddén. I utställningen visas också skivomslag, kortfilmen Mormor, Hitler och jag där konstnären m.m. Carl Johan De Geer berättar om sin bakgrund och sina värderingar. Erik Höglunds färgade bruksglas (formgivare vid Boda glasbruk) – ett brott mot 50-talets glaskonst, knyter ytterligare samman formrebellernas alster med mannen som fick uppdraget att vara konstnärlig ledare på några av Sveriges största internationellt kända industrier.

Trender och idéer kommer och går, det som ur olika aspekter var tänkt för alla har blivit dyrt och eftertraktat eller ohållbart och värdelöst. Det som ansågs flexibelt och praktiskt då är inte klimatsmart eller fairtrade idag. Begreppen som används som lockbete eller slagträ i politisk retorik skiftar, men praktisk och nytänkande design med världsrykte och för alla kan vi gott påstå att ”vi” fortfarande har (jag vill varken nämna varumärken eller blanda in politik). Om skönheten ligger i betraktarens öga så kanske form och funktion upplevs i högre grad av resten av kroppen – vad gäller hållbar utveckling i olika mening. Utställningsbalansen får betyget: utmärkt!

Att två museer i dessa åtstramningstider samarbetar runt ett tema är ’bra’, särskilt om de som dessa två har gott om andra utställningar att erbjuda.

 

Marit Jonsson Formom

 

Design: Vicke Lindstrand; Glas, keramik, textil, måleri och skulptur på Uppsala konstmuseum t.o.m. 13 oktober 2013. Svenska formrebeller; Svensk design under 1960- och 70-tal på Upplandsmuseet t.o.m. 10 november 2013

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Yrkestrubadurernas 40-årsjubileum. Intervju med Pierre Ström

  YTF, Yrkestrubadurernas förening, bildades 1971. Initiativtagare var bland andra Fred Åkerström (föreningens förste ordförande), Cornelis Vreeswijk, Finn Zetterholm, Bengt Sändh, Pierre Ström, Lars Göransson och Torgny Björk. På den svenska ...

Av: Johannes Flink | Musikens porträtt | 28 februari, 2011

Post-EmmaKrönika 1 Rastplatsen I

Snart ingen mindre än en &:så triton dök fram i mitt Jon Blunds dyra hov ärad med håv i en håv nästan som i horstrumpor ensam. Var fet som en ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 18 februari, 2010

The fundamental torus geometry of the universe Psychic Spirit in You 2016

Improvement of the Flows of Matter and Energy in the Known Universe

LundaHydro AB, Vårlöksvägen 4, SE-387 92 Borgholm, Sweden

Av: Jan Stenis | Utopiska geografier | 19 september, 2016

Le Chat Noir Gaudeamus

Bortglömd radikal från konstnärernas Montmartre

En ny bild av det tidiga nittonhundratalets Montmartre framträder när den politiskt medvetne målaren Théophile-Alexandre Steinlen får ta plats på Musée de Montmartre i Paris. Tidens strömningar och politiska dramatik ...

Av: Eva-Karin Josefson | Konstens porträtt | 27 februari, 2015

Pippin Barr och Marina Abramovic Institute – Dataspel om performance

Med spelet ”The Artist Is Present” fick Pippin Barr internationell uppmärksamhet både i konst- och dataspelsvärlden. Spelet handlade om Marina Abramovic performance på MOMA i New York 2010. En performance ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 11 november, 2013

Den mångsidige Robert Walser

"Everyone who reads Walser falls in love with him" påstår Nicholas Lezard i The Guardian. The New Tork Review of Books har i sin utmärkta serie inhemska och utländska böcker ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 31 augusti, 2013

Strålande jul?

Det är jul och julklappar finns överallt att köpa. Vi tror att vi ska kunna få undan det som verkligen betyder, det som vi tror oss ha samlat på så ...

Av: Fredrik Månsson | Gästkrönikör | 20 december, 2015

Hamnen i Hamburg med nya konserthuset i bakgrunden. Foto: Björn Gustavsson

Hansaförbundet

Det tyska Hansaförbundet, som var i kraft från 1100-talet till 1600-talet, betydde oerhört mycket för utvecklingen av den nordeuropeiska handeln och utvecklandet av ett slags kulturell samhörighet länderna emellan. Ytterst ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 20 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts