Men jag kan inte greppa det

Jag tänker på det som är ogripbart, egentligen omöjligt att tänka på eftersom det är omöjligt att förstå. Och jag tänker på kontrasten mellan det ofantligt hemska och den lugna ...

Av: Jessica Johansson | 17 augusti, 2011
Jessica Johansson

Fyra dikter: Bön och flerfaldigande, Robert Halvarsson

Gå, gå gå   Ord likt små små ljus som tänds och släcks och släcks och tänds Och om och om igen Förvirringen är lagen En grånad tjänsteman Säger gå, gå, gå ...

Av: Robert Halvarsson | 27 oktober, 2014
Utopiska geografier

Wolfgang Amadeus Mozart mellan hopp och förtvivlan

Det pågår en utställning bakom Stephansdomen i Wolfgang Amadeus Mozarts och Constanze Webers lägenhet i Wiener Mozarthaus, Domgasse 5. Lägenheten består av fyra rum och ger en intressant inramning till ...

Av: Lilian O. Montmar | 25 september, 2012
Kulturreportage

Mozart med rabatt

”När Mozart var så gammal som jag hade han varit död i många år” är en gammal kvickhet, om det nu var Tom Lehrer eller någon annan som kom på ...

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2016
Kulturreportage

Moln över den föränderliga världen – Leopold Museum i Wien



Ferdinand Hodler (1853-1918), Lake Thun with Symmetrical Reflections, 1909 oil on canvas, 67,3 x 92 cm Musée d’art et d’histoire, Ville de GenèveMoln fascinerar – men det är kanske första gången som moln blivit tema för en utställning. Nu visar Leopoldmuseet i Wien en omfattande utställning av 300 verk, som lånats ut av olika museer i Europa och USA och som visar olika kulturella framställningar av moln från 1700-talet och romantiken till nutiden. Utställningen är indelad i tolv teman där fiktiva, mystiska molnformationer möter bitter verklighet.

”Det ögat ser, det synbara” har ända sedan 1300-talet stått i centrum för konstnärernas uppmärksamhet. Ibland har motiven återgivits mera naturtroget medan det under andra tider målats med större fantasi. Renässansens och humanismens linje följs under fem sekler ända fram till impressionismen.

Den engelske amatörmeterologen Luke Howard (1772-1864) publicerade år 1803 essän ”Essay on the Modification of Clouds” i vilken han delade in molnen i olika kategorier; stratus-, cumulus- och cirrusmoln. Var det på grund av de diskussioner som Howards arbete om himmelsformationerna utlöste som europeiska konstnärer intresserade sig för att måla moln? Hur kan man annars förklara att det blev på modet att rita skisser av moln och därefter sätta sig i sin ateljé och måla? Impressionismen som beteckning på 1870-talets målarkonst härrör från Claude Monets målning Impression – Soluppgång från 1872.

Fransmännen Pierre-Henri de Valenciennes och Camille Corot studerade molnhimlen i Rom, Johann Fischbach och Adalbert Stifter i Österrike, John Constable och William Turner i England, den tyske romantikern Caspar David Friedrich från Greifswald i dåvarande svenska Pommern och Carl Gustav Carus i Dresden målade det de såg: moln och landskap smälte samman, konstnärerna fångade det föränderliga ljuset och färgskiftningarna. De iakttog inte de stränga regler som gällde för seriösa målare: ”Att ta tid på sig och sakta låta konstverket födas och växa fram på duken”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Eftersom ljuset ständigt förändras måste konstnären arbeta fort. Detta medförde att tekniken blev skissartad, oftast utan många detaljer, snabba kraftiga penseldrag utmärker målningarna. Skuggorna målades i blått som kontrast mot de ljusa, ofta ljusgula ytorna. Tidigare hade man åskådliggjort skuggor genom att måla ytan mörkare, impressionisterna använde i stället komplementfärger.

Claude Monet (1840-1926), Autumn Effect at Argenteuil, 1873 oil on canvas, 55 x 74,5 cm The Samuel Courtauld Trust, The Courtauld Gallery, LondonI en anekdot berättas det att Goethe bett Caspar David Friedrich om tillåtelse att få analysera hans målningar Flussufer im Nebel och Abendlicher Wolkenhimmel vetenskapligt, något som inte beviljades honom.

Impressionisterna blev bespottade och refuserades på utställningarna. De ansågs inte vara verkliga konstnärer, eftersom deras motiv hela tiden förändrades. Konstnärerna påstods vara slarviga och flyktiga när de bröt mot alla vedertagna konstnärsregler, men med tiden blev impressionismen allt mindre enhetlig och de olika konstnärerna målade allt mindre i samma stil.

Claude Monet fortsatte att analysera sina visuella intryck medan Alfred Sisley målade landskap och Pierre-Auguste Renoir övergick till en stil som betonade linjen och hade framgång som porträttmålare. Deras ämnesval vann långsamt uppskattning, men först år 1886 blev konstnärer som Camille Pissarro, Monet, Renoir och Sisley erkända målare.

Mot slutet av 1800-talet skedde en förändring orsakad av att fotografiet som konstform utvecklades av pionjärer som fransmannen Gustave Le Gray och britten Roger Fenton. Den låga känsligheten och kontrastomfånget medförde att man inte kunde exponera himmel och landskap med samma exponeringstid. Därför tog man en bild på landskapet med lämplig exponering och därefter gjorde man detsamma med himlen. Bilderna fogades sedan samman. År 1890 publicerades den första molnatlasen med olika molnformationer.

Piktoralismen skulle tolka motiven, inte bara registrera dem dokumentärt. Österrikarna Heinrich Kühn, Hans Watzek och Hugo Henneberg koncentrerade sig på måleriska kriterier för att återge verkligheten. Speciellt känd är amerikanen Alfred Stieglitz banbrytande arbete, serien Equivalents. Stieglitz fotograferade moln under åren 1922 och 1930. Impressionisterna inspirerades av den fotografiska teknikens utveckling.

Stieglitz var påverkad av ryssen Vasilij Kandinskys idéer, särskilt hans antagande om att färg, form och linjer återspeglar själens inre. I början av sin konstnärsbana målade Kandinsky realistiskt men övergick snart, bl.a. under intryck av rysk folkkonst, till en utpräglat dekorativ stil, som blev mer och mer abstraherad för att slutligen utmynna i rent ”musikaliska” färgkompositioner, som inte föreställer någonting utan endast vill återge rytmer och harmonier. Istället för att avbilda tingens ytskikt tränger man ”bakom” eller ”under” denna yta för att upptäcka och forma nya konstnärliga symboler. Verket vill förmedla ett intryck av själva intensiteten i konstnärens skaparvilja.

Claude Monet (1840-1926), The Gare Saint-Lazare, 1877 oil on canvas, 54,3 x 73,6 cm The National Gallery, London. Bought 1982Den andra generationens konstnärer, som till exempel ”modernismens fader” Paul Cézanne konstruerade,återgav ”det sedda”. Med det berömda verket Badarna som han målade med fasta konturer ville han framhålla människan som del av naturen.

I Österrike var Gustav Klimt en av pionjärerna för modernismen. Efter tumultartade strider inom Österrikes dominerande konstnärsorganisation grundade Gustav Klimt tillsammans med Otto Wagner, Koloman Moser, Josef Hoffmann och Joseph Maria Olbrich ”Die Wiener Secession” i maj 1897 med planer på en förnyad utställningstradition. Själva benämningen ”Secession” var en ren protest. Namnet går tillbaka till den romerska ”secessio plebis”, plebsens uttåg ur republiken i protest mot patriciernas vanstyre. Secessionisternas tidskrift ”Ver Sacrum” (helig vår), som blev rörelsens språkrör, hämtar sin titel från en ritual i antikens Rom, där unga män vigde sina liv åt gudarna i tider av hotande fara.

Klimt blev Wienersecessionens förste ordförande och strateg och kan i och med detta betraktas som en av den moderna konstens banbrytare. Med sin konst revolterade han mot fadersgenerationen både konstnärligt och politiskt och tog strid mot föråldrade konstnärliga ideal. År 1900 kunde secessionisterna registrera många kulturpolitiska vinster.

Konsthantverksskolan övertogs av sessisionisterna i en handvändning. Under direktören Felician von Myrbachs ledning reformerades skolan och Josef Hoffmann, Koloman Moser och Arthur Strasser anställdes som lärare. I nära samarbete med Wiener Werkstätte kom skolan att bli en grundval för det modernas genombrott i Wien, som uttryckligen avsade sig alla estetiska bindningar till historiska förebilder. Man ville ha en helt ”ny början”. Begreppet ”modern” avser här en ny estetik som är avpassad efter dess egen tid enligt mottot: ”Åt tiden dess konst. Åt konsten dess frihet.” Otaliga fina trådar förbinder konsten med dess epok.

Österrikaren och sedermera professorn vid konstindustriskolan i Wien, Koloman Moser, var en av de mest inflytelserika Jugendmålarna i Wien och en idérik allkonstnär. Secessionisterna fick idén att till sina konstutställningar bjuda in utländska konstnärer för att få inspiration och utbyte av varandras konstidéer.

Schweizaren Ferdinand Hodler målade i sin egen stil, arbetade med symboliska figurbilder i bleka färger med kraftigt, framhävt rytmiskt linjespel. Hans kompositioner var monumentala inte enbart till formatet utan även genom sin lugna stil. Med samma teknik skildrade han det schweiziska landskapets alptoppar och fjällsjöar. Efter bekantskapen med Hodler och ett par veckors uppehälle hos honom i Geneve förändrade Koloman Moser sin egen målarstil totalt. Ferdinand Hodler som hade varit en ganska ensam och oförstådd målare blev efter ”Wiener Secession-utställningen” 1904 berömd för sin konstnärliga stil och färg, ”Hodler-blau” blev till ett begrepp. Hodler blev plötsligt omfamnad av den tyska konstkritiken och hedrades snart även i sitt hemland och i Frankrike som en av sin samtids störste målare.

Chemnitz Carl Gustav Carus (1789-1869), View of Dresden at Sunset, c. 1822 oil on canvas, 22 x 30,5 cm KunstsammlungenÅr 1905 bildade några konststuderande i Dresden med Ernst Kirchner i spetsen en liten grupp, som kallade sig ”Die Brücke” (Bron). Konstnärsgruppen kopierade van Goghs kraftfulla penselstråk, Munchs dekorativa ytfördelning och den primitiva konstens klangfulla färg. Ur ”Die Brücke” uppstod den tyska expressionismen, en känslostark, ofta patetisk färgkonst med våldsam bredd i penseldraget. Året därefter anslöt sig konstnärerna Max Pechstein och Emil Nolde till gruppen, som därmed blev en av de slagkraftigaste förpatrullerna till ett nytt radikalt måleri. Konstnärsgruppen höll ihop till 1913.

De tyska expressionisterna målade av livslust, deras verk uttrycker glädje och livsbejakelse allt emedan den österrikiska expressionismen är deprimerande. Egon Schiele (1890-1918) målade i dunkla färger, hans verk andas ensamhet och livsleda. Hans självbild är destruktiv, på livets träd målar han grenar utan blad. Titeln på målningen Tote Stadt oder Stadt am blauen Fluß (Död stad eller Stad vid den blå floden) talar för sig själv. Schiele ansåg sin stora inspirationskälla och vän Gustav Klimts konst vara alltför färggrann och prålig.

Vid tiden efter Första världskriget präglas konsten av distans. Begreppet ”Die neue Sachlichkeit” (Den nya sakligheten) myntades under mellankrigstiden för att beskriva målningar av de tyska konstnärerna Max Beckmann, Otto Dix och George Grosz. Deras bilder är starkt satiriska, socialrealistiska, detaljrika, ja till och med groteska. Max Beckmann var fältläkare under Första världskriget, men efter ett nervsammanbrott vid fronten frikallades han och fick sedan tjänst som lärare vid en konstskola. Hans krigsupplevelser gjorde ett outplånligt intryck på honom och förändrade hans måleri radikalt. Både George Grosz och Otto Dix målade satirer om korruptionen efter Första världskriget i Tyskland. Med obarmhärtig och skrämmande precision avslöjar Grosz i sina verk tjänstemän och profithajar som tjänat på kriget och det som kom i dess kölvatten; det syndiga levernet, det politiska kaoset och borgerlighetens självbelåtenhet. Dix och Grosz verk beslagtogs av nazisterna och brändes på bål.

I vallonen Pierre Paulus verk svävar industrimoln över stad och land. Miljöförstöring orsakad av industrirök. Edvard Munchs Ångest från 1894 hänger bredvid. Andy Warhols Silver Clouds fläktas runt av besökarhänder och vindströmmar i utställningshallen. En atombombsexplosion i form av en skulptur av vadd dominerar ett utställningsrum.

Två filmer ingår i utställningen. En dokumentation av ”Operation Crossroads” ur Förenta staternas National Archives visar olika filmupptagningar ur olika vinklar av Test Baker, en atombombssprängning på Bikiniatollen 1946. Filmbilderna är sammanställda av Bruce Conner. Den andra filmen visar vulkanutbrottet på Eyjafjallajökull på Island i april 2010.

Lilian O. Montmar

Utställningen ”Clouds – Fleeting Worlds” på Leopold Museum i Wien pågår mellan den 22 mars och 1 juli 2013.
Utställningen är indelad i fyra delar: Impressionismen ”det synbara”; Expressionismen ”det känslosamma”; Surrealismen ”det overkliga” samt Realismen ”det verkliga”.

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Peter Englund. Foto: Wikipedia

Litteraturkrönika i mars

Efter de mastodontiska dagboksvolymerna häromåret med djungeltäta textmassor återkommer Lars Norén med en hårt komprimerad lyrik à la 70-talets dagboksdikter; den nya volymen Fragment (Bonniers) påminner om vilken betydande poet ...

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 26 mars, 2015

Nazister paraderar. Foto: Wiki

Homosexualitet och nazism

Bo I Cavefors om de udda relationerna mellan nazism och homosexualitet.

Av: Bo I Cavefors | Essäer om politiken | 14 augusti, 2015

Turiststaden Wien för 100 år sedan

Den förste ”turisten” som omnämns i skrift på Österrikes breddgrader kom år 1012 och råkade verkligen illa ut. Man ansåg honom vara spion och han fångades in och torterades i ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | Resereportage | 23 november, 2011

Tysk höst

Många är vi som har plågats i skolans historieundervisning med att älta årtal och diverse datum. För åtskilliga, kanske de flesta, har det medfört en livslång avsky för allt vad ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 09 november, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 19-2013

Det blev ledigt mitt i veckan tack vare förstamajfirandet. Arbetarrörelsens högtidsdag är en av de få sekulära helger som vi har. Den liberala ledarskribenten i min lokaltidning ondgjorde sig på ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 04 Maj, 2013

Oedipusmyten och Japan

Bakgrund Syftet med denna artikel är att göra en analys av Sophokles, Kung Oedipus och den roll berättelsen kan ta i ett mer samtida material. En nutida referens till ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 23 Maj, 2011

Hösten

Dimma över Moon Road Alley tidig september och nattlighet En mjuktovad fukt ...

Av: Anna Nyman | Utopiska geografier | 06 september, 2010

Frankrike och dess kulturpolitik

  Tre ord kan enligt min mening beskriva den franska kulturpolitiken: - Excellence- Elegance- Echanges Enligt de officiella dokument som styr det franska kultur- och kommunikationsministeriet (Ministère de la Culture et de la ...

Av: Mikael Jönsson | Essäer | 16 februari, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.