Italienskt examensvimmel med Papa Francesco

Alldeles före Palmsöndagen var kulturens Per-Inge Planefors på Ellen Key-seminarium i Bologna. Fredagen och lördagen var arbetsdagar för seminariets deltagare. Temat för seminariet var Ellen Key – Creating a European ...

Av: Per-Inge Planefors | 28 mars, 2013
Gästkrönikör

Queer Jihad

Queer Jihad Religionshistorikern Simon Sorgenfrei utforskar en problematik som sälla­n diskuterats i våra tidningar: homosexualitet och islam. Sedan tio år tillbaka finns det organisationer som arbetar för HBT-rättigheter inom islam.

Av: Simon Sorgenfrei | 04 augusti, 2007
Essäer om religionen

Linda Lê: Kall från det okända

Litteraturen är inte gjord för de frikända, inte heller för de utvalda. Man finner den i olycksoffrens och de försakades läger, hos de dömda, det vill säga hos alla dem som ...

Av: Camilla Lundström | 26 augusti, 2009
Litteraturens porträtt

Om banbrytaren James Frey

När James Frey gästade säsongsavslutningen av Skavlan var jag i extas. Sedan flera år tillbaka är Frey en av de författarna jag fascineras mest av. År 2005 uppmärksammades Freys debutbok ...

Av: Julie Blomberg Gudmundsson | 17 april, 2012
Gästkrönikör

Moln över den föränderliga världen – Leopold Museum i Wien



Ferdinand Hodler (1853-1918), Lake Thun with Symmetrical Reflections, 1909 oil on canvas, 67,3 x 92 cm Musée d’art et d’histoire, Ville de GenèveMoln fascinerar – men det är kanske första gången som moln blivit tema för en utställning. Nu visar Leopoldmuseet i Wien en omfattande utställning av 300 verk, som lånats ut av olika museer i Europa och USA och som visar olika kulturella framställningar av moln från 1700-talet och romantiken till nutiden. Utställningen är indelad i tolv teman där fiktiva, mystiska molnformationer möter bitter verklighet.

”Det ögat ser, det synbara” har ända sedan 1300-talet stått i centrum för konstnärernas uppmärksamhet. Ibland har motiven återgivits mera naturtroget medan det under andra tider målats med större fantasi. Renässansens och humanismens linje följs under fem sekler ända fram till impressionismen.

Den engelske amatörmeterologen Luke Howard (1772-1864) publicerade år 1803 essän ”Essay on the Modification of Clouds” i vilken han delade in molnen i olika kategorier; stratus-, cumulus- och cirrusmoln. Var det på grund av de diskussioner som Howards arbete om himmelsformationerna utlöste som europeiska konstnärer intresserade sig för att måla moln? Hur kan man annars förklara att det blev på modet att rita skisser av moln och därefter sätta sig i sin ateljé och måla? Impressionismen som beteckning på 1870-talets målarkonst härrör från Claude Monets målning Impression – Soluppgång från 1872.

Fransmännen Pierre-Henri de Valenciennes och Camille Corot studerade molnhimlen i Rom, Johann Fischbach och Adalbert Stifter i Österrike, John Constable och William Turner i England, den tyske romantikern Caspar David Friedrich från Greifswald i dåvarande svenska Pommern och Carl Gustav Carus i Dresden målade det de såg: moln och landskap smälte samman, konstnärerna fångade det föränderliga ljuset och färgskiftningarna. De iakttog inte de stränga regler som gällde för seriösa målare: ”Att ta tid på sig och sakta låta konstverket födas och växa fram på duken”.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Eftersom ljuset ständigt förändras måste konstnären arbeta fort. Detta medförde att tekniken blev skissartad, oftast utan många detaljer, snabba kraftiga penseldrag utmärker målningarna. Skuggorna målades i blått som kontrast mot de ljusa, ofta ljusgula ytorna. Tidigare hade man åskådliggjort skuggor genom att måla ytan mörkare, impressionisterna använde i stället komplementfärger.

Claude Monet (1840-1926), Autumn Effect at Argenteuil, 1873 oil on canvas, 55 x 74,5 cm The Samuel Courtauld Trust, The Courtauld Gallery, LondonI en anekdot berättas det att Goethe bett Caspar David Friedrich om tillåtelse att få analysera hans målningar Flussufer im Nebel och Abendlicher Wolkenhimmel vetenskapligt, något som inte beviljades honom.

Impressionisterna blev bespottade och refuserades på utställningarna. De ansågs inte vara verkliga konstnärer, eftersom deras motiv hela tiden förändrades. Konstnärerna påstods vara slarviga och flyktiga när de bröt mot alla vedertagna konstnärsregler, men med tiden blev impressionismen allt mindre enhetlig och de olika konstnärerna målade allt mindre i samma stil.

Claude Monet fortsatte att analysera sina visuella intryck medan Alfred Sisley målade landskap och Pierre-Auguste Renoir övergick till en stil som betonade linjen och hade framgång som porträttmålare. Deras ämnesval vann långsamt uppskattning, men först år 1886 blev konstnärer som Camille Pissarro, Monet, Renoir och Sisley erkända målare.

Mot slutet av 1800-talet skedde en förändring orsakad av att fotografiet som konstform utvecklades av pionjärer som fransmannen Gustave Le Gray och britten Roger Fenton. Den låga känsligheten och kontrastomfånget medförde att man inte kunde exponera himmel och landskap med samma exponeringstid. Därför tog man en bild på landskapet med lämplig exponering och därefter gjorde man detsamma med himlen. Bilderna fogades sedan samman. År 1890 publicerades den första molnatlasen med olika molnformationer.

Piktoralismen skulle tolka motiven, inte bara registrera dem dokumentärt. Österrikarna Heinrich Kühn, Hans Watzek och Hugo Henneberg koncentrerade sig på måleriska kriterier för att återge verkligheten. Speciellt känd är amerikanen Alfred Stieglitz banbrytande arbete, serien Equivalents. Stieglitz fotograferade moln under åren 1922 och 1930. Impressionisterna inspirerades av den fotografiska teknikens utveckling.

Stieglitz var påverkad av ryssen Vasilij Kandinskys idéer, särskilt hans antagande om att färg, form och linjer återspeglar själens inre. I början av sin konstnärsbana målade Kandinsky realistiskt men övergick snart, bl.a. under intryck av rysk folkkonst, till en utpräglat dekorativ stil, som blev mer och mer abstraherad för att slutligen utmynna i rent ”musikaliska” färgkompositioner, som inte föreställer någonting utan endast vill återge rytmer och harmonier. Istället för att avbilda tingens ytskikt tränger man ”bakom” eller ”under” denna yta för att upptäcka och forma nya konstnärliga symboler. Verket vill förmedla ett intryck av själva intensiteten i konstnärens skaparvilja.

Claude Monet (1840-1926), The Gare Saint-Lazare, 1877 oil on canvas, 54,3 x 73,6 cm The National Gallery, London. Bought 1982Den andra generationens konstnärer, som till exempel ”modernismens fader” Paul Cézanne konstruerade,återgav ”det sedda”. Med det berömda verket Badarna som han målade med fasta konturer ville han framhålla människan som del av naturen.

I Österrike var Gustav Klimt en av pionjärerna för modernismen. Efter tumultartade strider inom Österrikes dominerande konstnärsorganisation grundade Gustav Klimt tillsammans med Otto Wagner, Koloman Moser, Josef Hoffmann och Joseph Maria Olbrich ”Die Wiener Secession” i maj 1897 med planer på en förnyad utställningstradition. Själva benämningen ”Secession” var en ren protest. Namnet går tillbaka till den romerska ”secessio plebis”, plebsens uttåg ur republiken i protest mot patriciernas vanstyre. Secessionisternas tidskrift ”Ver Sacrum” (helig vår), som blev rörelsens språkrör, hämtar sin titel från en ritual i antikens Rom, där unga män vigde sina liv åt gudarna i tider av hotande fara.

Klimt blev Wienersecessionens förste ordförande och strateg och kan i och med detta betraktas som en av den moderna konstens banbrytare. Med sin konst revolterade han mot fadersgenerationen både konstnärligt och politiskt och tog strid mot föråldrade konstnärliga ideal. År 1900 kunde secessionisterna registrera många kulturpolitiska vinster.

Konsthantverksskolan övertogs av sessisionisterna i en handvändning. Under direktören Felician von Myrbachs ledning reformerades skolan och Josef Hoffmann, Koloman Moser och Arthur Strasser anställdes som lärare. I nära samarbete med Wiener Werkstätte kom skolan att bli en grundval för det modernas genombrott i Wien, som uttryckligen avsade sig alla estetiska bindningar till historiska förebilder. Man ville ha en helt ”ny början”. Begreppet ”modern” avser här en ny estetik som är avpassad efter dess egen tid enligt mottot: ”Åt tiden dess konst. Åt konsten dess frihet.” Otaliga fina trådar förbinder konsten med dess epok.

Österrikaren och sedermera professorn vid konstindustriskolan i Wien, Koloman Moser, var en av de mest inflytelserika Jugendmålarna i Wien och en idérik allkonstnär. Secessionisterna fick idén att till sina konstutställningar bjuda in utländska konstnärer för att få inspiration och utbyte av varandras konstidéer.

Schweizaren Ferdinand Hodler målade i sin egen stil, arbetade med symboliska figurbilder i bleka färger med kraftigt, framhävt rytmiskt linjespel. Hans kompositioner var monumentala inte enbart till formatet utan även genom sin lugna stil. Med samma teknik skildrade han det schweiziska landskapets alptoppar och fjällsjöar. Efter bekantskapen med Hodler och ett par veckors uppehälle hos honom i Geneve förändrade Koloman Moser sin egen målarstil totalt. Ferdinand Hodler som hade varit en ganska ensam och oförstådd målare blev efter ”Wiener Secession-utställningen” 1904 berömd för sin konstnärliga stil och färg, ”Hodler-blau” blev till ett begrepp. Hodler blev plötsligt omfamnad av den tyska konstkritiken och hedrades snart även i sitt hemland och i Frankrike som en av sin samtids störste målare.

Chemnitz Carl Gustav Carus (1789-1869), View of Dresden at Sunset, c. 1822 oil on canvas, 22 x 30,5 cm KunstsammlungenÅr 1905 bildade några konststuderande i Dresden med Ernst Kirchner i spetsen en liten grupp, som kallade sig ”Die Brücke” (Bron). Konstnärsgruppen kopierade van Goghs kraftfulla penselstråk, Munchs dekorativa ytfördelning och den primitiva konstens klangfulla färg. Ur ”Die Brücke” uppstod den tyska expressionismen, en känslostark, ofta patetisk färgkonst med våldsam bredd i penseldraget. Året därefter anslöt sig konstnärerna Max Pechstein och Emil Nolde till gruppen, som därmed blev en av de slagkraftigaste förpatrullerna till ett nytt radikalt måleri. Konstnärsgruppen höll ihop till 1913.

De tyska expressionisterna målade av livslust, deras verk uttrycker glädje och livsbejakelse allt emedan den österrikiska expressionismen är deprimerande. Egon Schiele (1890-1918) målade i dunkla färger, hans verk andas ensamhet och livsleda. Hans självbild är destruktiv, på livets träd målar han grenar utan blad. Titeln på målningen Tote Stadt oder Stadt am blauen Fluß (Död stad eller Stad vid den blå floden) talar för sig själv. Schiele ansåg sin stora inspirationskälla och vän Gustav Klimts konst vara alltför färggrann och prålig.

Vid tiden efter Första världskriget präglas konsten av distans. Begreppet ”Die neue Sachlichkeit” (Den nya sakligheten) myntades under mellankrigstiden för att beskriva målningar av de tyska konstnärerna Max Beckmann, Otto Dix och George Grosz. Deras bilder är starkt satiriska, socialrealistiska, detaljrika, ja till och med groteska. Max Beckmann var fältläkare under Första världskriget, men efter ett nervsammanbrott vid fronten frikallades han och fick sedan tjänst som lärare vid en konstskola. Hans krigsupplevelser gjorde ett outplånligt intryck på honom och förändrade hans måleri radikalt. Både George Grosz och Otto Dix målade satirer om korruptionen efter Första världskriget i Tyskland. Med obarmhärtig och skrämmande precision avslöjar Grosz i sina verk tjänstemän och profithajar som tjänat på kriget och det som kom i dess kölvatten; det syndiga levernet, det politiska kaoset och borgerlighetens självbelåtenhet. Dix och Grosz verk beslagtogs av nazisterna och brändes på bål.

I vallonen Pierre Paulus verk svävar industrimoln över stad och land. Miljöförstöring orsakad av industrirök. Edvard Munchs Ångest från 1894 hänger bredvid. Andy Warhols Silver Clouds fläktas runt av besökarhänder och vindströmmar i utställningshallen. En atombombsexplosion i form av en skulptur av vadd dominerar ett utställningsrum.

Två filmer ingår i utställningen. En dokumentation av ”Operation Crossroads” ur Förenta staternas National Archives visar olika filmupptagningar ur olika vinklar av Test Baker, en atombombssprängning på Bikiniatollen 1946. Filmbilderna är sammanställda av Bruce Conner. Den andra filmen visar vulkanutbrottet på Eyjafjallajökull på Island i april 2010.

Lilian O. Montmar

Utställningen ”Clouds – Fleeting Worlds” på Leopold Museum i Wien pågår mellan den 22 mars och 1 juli 2013.
Utställningen är indelad i fyra delar: Impressionismen ”det synbara”; Expressionismen ”det känslosamma”; Surrealismen ”det overkliga” samt Realismen ”det verkliga”.

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Normbrytande unga kvinnliga författare i Europa

  Den svenska utgivningen av översatt, ny centraleuropeisk litteratur är på frammarsch. Någon menar att det beror på att nya, unga förlag skyndat att nischa sig inom genren, andra hävdar vikten ...

Av: Johanna Gredfors Ottesen | Litteraturens porträtt | 05 april, 2010

Har UFO: n någon plats inom teosofin?

Flygande tefat i historia och religion  En av de första dokumenterade UFO-observationerna gjordes den 5 augusti år1926. Det var den ryske målaren, upptäcktsresande och mystikern Nicholas Roerich, som befann sig på ...

Av: Carl Ek | Kulturreportage | 23 november, 2013

Katja guidar oss ut i världsrymden

Katja Lindbloms andra hem är Slottsskogsobservatoriet i Göteborg. Hon är astronomen, konstnären och anarkisten som guidar oss ut i såväl den verkliga som fiktiva rymden. Bakom en becksvart dörr i Slottsskogsobservatoriets ...

Av: Nicklas von Matérn | Konstens porträtt | 10 maj, 2011

Putin och den gåtfulla ryska själen

Det är få petersburgare som känner till den svenska staden Nyen som låg vid Nevans utlopp i Finska viken. Både staden och fästningen Nyenskans lät Peter den store riva innan ...

Av: Christer Nilsson | Essäer om politiken | 02 juni, 2013

Jakten efter det absoluta Om Fredrik Böök

Kristianstad hyllar inte minnet av sin en gång framgångsrike son. Det är som om Fredrik Böök aldrig har funnits. Aldrig fötts här, aldrig gått i skolan, aldrig varit en hängiven ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 20 juli, 2010

John O´Hara

Nu finns John O´Hara i Library of America.

Sextio av John O´Haras berättelser har nu kommit i den prestigeladdade Library of America (det närmsta en amerikansk motsvarighet till den franska Pléiade-klassikerserien man kan komma), i ett urval och ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 29 september, 2016

Dansen som konstform

foto: Guido Zeccola Den moderna dansen betraktas idag som en både självständig och -klar konstform. Så har det inte alltid varit. Historiskt sett har dansen varit knuten till mer etablerade konstformer, såsom ...

Av: Roberth Ericsson | Scenkonstens porträtt | 15 augusti, 2008

Klimat eller vårdkvalitet när Sahlgrenska stänger psykiatriskt akutintag

Slänger mig mot tidningsstället, inte för att Göteborgs-Posten är min främsta preferens men en gratis tidning är trots allt en gratis tidning. "Hårdare klimat för psyksjuka" skriker framsidans huvudrubrik (2010-05-03) ...

Av: Linda Bönström | Reportage om politik & samhälle | 09 maj, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.