Sånglösa. Spelar på mer än bara känslor

En gråtande flicka som inte kan sjunga, så lyder sammanfattningen av nyoperaföreställningen Sånglösa, som under måndagen hade nypremiär på Atalante i Göteborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp ...

Av: Frida Sandström | 03 december, 2013
Reportage om scenkonst

”Att göra goda verk, det vare vårt begär…”. Om de italienska valdenserna igår…

Italien – påvedömets land och en pålitlig, urgammal bastion för den katolska tron. Så framstår förmodligen Italien för de flesta människor i frågor som rör kyrka och kristendom. Kanske ligger ...

Av: Thomas Notini | 25 augusti, 2013
Essäer om religionen

Burma, Isolationism eller "engagerad" turism?

Burma - utav militärerna kallat Myanmar - ligger strategiskt inflikt mellan Kina, Indien, Thailand och Laos. Det är ett land rikt på naturtillgångar och hade kunnat vara ett av världens ...

Av: Anne Edelstam | 01 april, 2010
Kulturreportage

Paret Myrdal på resa.

Rasbiologin och de goda svinslagen

Vad är en perfekt människa? Något om 20:e seklets syn på människa, växter och djur.

Av: Annakarin Svedberg | 05 februari, 2015
Porträtt om politik & samhälle

Tid som filter – Intervju med Jakob Anckarsvärd



Gult omgärdadKonstnären Jakob Anckarsvärd är för närvarande aktuell med utställningen ”Interiorem Exterioris” på Galerie Helena vid Strandvägen i Stockholm (13/4 – 4/5). Hans senaste målningar och videoverk talar till betraktaren med ett stillsamt estetiskt språk, där färgnyanser och tidsschatteringar vittnar om en minutiös arbetsprocess. ”Med min konst vill jag få människor att stanna upp och släppa tillvarons oväsentligheter, och känna något större. Något oändligt, sublimt, eller evigt. Om jag för en stund kan få åskådaren att pausa vardagslivet har jag lyckats. Min konst tjänar till att ge en upplevelse och visa något annat”, säger Anckarsvärd.

Och med pågående utställningar i Storbritannien och USA, är det bråda dagar för konstnären som tidigare ställt ut i Istanbul, New York, Budapest, Glasgow, Norge, Finland och Danmark.

Interiorem Exterioris. Låter som en intressant motsägelse. Berätta vilka konstnärliga idéer som ryms i detta begrepp tillika utställningstitel.

– Medan mina verk växte fram så tog jag fasta på hur det ibland var svårt att bestämma om formerna i bilderna rörde sig inåt eller utåt. Är målningen ett fönster eller ett objekt? Jag har alltid uppskattat bilder med rörelse. Med det menar jag hur betraktaren blir aktiverad av bilden. Blicken inbjuds att orientera sig och ibland får man en känsla av att det faktiskt rör sig i den uppenbart statiska bilden. Jag hoppas att mina verk är av det slag som man kan titta på en längre tid och upptäcka nya saker i, eller kontemplera litet framför.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Litteraturvetaren Mieke Bal har skrivit om konst som gör tid till sin sak. När du pratar om rörelsen i dina verk som aktiverar betraktarens blick, denna process som förstärker en tidsaspekt, kommer jag att tänka på hennes text Sticky Images. Vad innebär temporalitet för din konst?

Jakob Anckarsvärd– Jag ser inte alls tid som en garant för konstens kvalitet. Men samtidigt hoppas jag att min process och den tid jag spenderat på målningarna skall resonera i betraktaren så att denne ger verken viss tid. Jag upplever själv att verken vinner på att man tar en stund och studerar dem. De flesta av verken har tagit över ett år att färdigställa. Jag har arbetat i tunna lager, det vill säga oljefärg utspädd med terpentin, vatten, linolja mm. (Jo, vissa av oljefärgerna har manipulerats så att de kan blandas med vatten eller olja.) För några år sedan gjorde jag skulpturer som fordrade långa processer. Ett var ett bord som jag vid varje dag i ateljén sågade itu och sedan limmade ihop. Jag kom att uppskatta rutinen och saktfärdigheten i det hela, och har låtit det bli en del av min arbetsprocess, samt att inte skynda fram verk utan låta dem mogna och växa fram med tid. Jag tror att man kan se och uppleva tid i vissa verk och att den blir påtaglig eller kanske inkapslad.

Jag antar att målandet är en form av paus för dig också, eskapism kanske? Har jag fel?

­­

– Ibland känner jag att mitt liv går för fort, jag har för mycket som jag vill göra och att jag inte hinner med att vila eller återhämta mig. Måleriet blir inte en paus, då jag känner att det finns så mycket jag vill beskriva, uttrycka och undersöka. Under studietiden jobbade jag från tidig morgon till ibland långt inpå natten. Nu har jag inte den ”lyxen”, men när jag kommer till ateljén så fokuserar jag bättre och försöker arbeta målmedvetet, även om det krävs en hel del tid att studera de egna verken och till att göra research kring dem. Eskapismen finns nog med som ett mål i vad jag vill åstadkomma istället. Att den färdiga bilden skall kunna erbjuda en väg bort, eller möjligen in.

Om processen bakom dina verk får mig att tänka på Bal, får resultaten mig att tänka på Mark Rothko. Är vi inne på abstrakt metafysik med dina verk?

Utsvävad svart– Ja, det finns definitivt en sådan aspekt. De senaste åren har jag arbetat en hel del icke-föreställande, och en av ingångarna till detta var Piet Mondrian. Ärligt talat så studerade jag hans stil för att jag hade svårt att inse hans ”storhet”. Ganska snart hittade jag kvaliteter och harmonier som jag valde att filtrera genom min egen estetik och i mitt förhållningssätt till att göra konst. Rothko är en konstnär som jag tidigt kom att beundra och fastän jag inte medvetet har närmat mig hans bildvärld, så kan jag inte annat än hålla med om att hans stämningar och uttryck är nära mitt eget. Jag får ibland höra att mina verk upplevs som sakrala, och då blir jag glad, då kanske jag har gett någon en upplevelse, bortom det alldagliga.

Berätta något om videoverken.
­

– Under min studietid vid konsthögskolan i Glasgow och litet innan hade jag börjat med video, men sedan tog det några år innan jag ville tillbaka till det mediet. Tidigare använde jag det som dokumentation eller för att illustrera en idé. När jag i somras fick lust att arbeta med rörliga bilder igen ville jag göra det inom mina pågående konstnärliga undersökningar. Hur kunde jag översätta de abstrakta, ibland monokroma bilder jag arbetade med i ateljén till video? Litet som Warhol ville jag att kameran skulle vara passiv och bara registrera något som jag uppfattade som vackert, suggestivt eller subtilt. Det händer inte så mycket i videorna, och det går inte snabbt, men de fångar en känsla, en nyans och något tidlöst. Det är min utgångspunkt i alla fall. Och detsamma kan nog sägas för mina målningar vare sig de är förställande eller inte.

Röd fragilUtveckla gärna influenserna från psykologin/psykiatrin och hur detta kan kopplas till den du är idag både som person och konstnär.

– Under studieåren visste jag att jag ville få in psykologiska teman i min konst. Jag visste bara inte riktigt hur. Ämnet psykologi intresserar och intresserade mig väldigt mycket, jag läste 40p i Lund och jobbade inom psykiatrin i ca 5 år efter examen från GSA samt under sommarferierna. Nu känner jag inte att jag behöver lägga in det i min process utan att det ändå finns med genom strömningar och eventuellt i måleriets känslighet, men det är inte längre något uttalat.

Psykologin, är mer en aspekt som är närvarande men inte uttalad… men det kan nog handla om känslighet i måleriet som språk, och duken som kommunikationsplattform, eller existentiellt uttryck…

 

Intervjuare: Allan Persson

 

Ur arkivet

view_module reorder

Sonic Boom: "Jag har verkligen ett bra jobb"

Pete "Sonic Boom" Kember är ett fenomen och en engelsk nationalklenod. Från begynnelsen i legendariska psych-drone-rockbandet Spacemen 3 i mitten av 80-talet och framöver via egna bandet Spectrum och sidoprojekt ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 28 oktober, 2010

51. Underifrån

Om man kommer under Lund med livet öppnar sig en hel värld av möjligheter. En undre värld. Drippetidropp. Ett lösenord lika välfungerande som något annat. För de med tänder – ...

Av: Underifrån | Lund har allt utom vatten | 14 december, 2012

Evolution och längtan. Om Abraham Maslows behovstrappa

Vad har en längtan efter något mer för betydelse i ett vårt moderna svenska samhälle där vi allting har men ändå känner att något substantiellt saknas? Det den här artikeln syftar ...

Av: Henrik Friman | Essäer om samhället | 05 augusti, 2010

Stig Dagerman

Frånvaron, saknaden och det outtalade. Nära Stig Dagerman

Platsen är bredvid den ensamme. Den av samvetet ofredade. Den odefinierat skuldtyngde. Den som i sin själs djupaste vatten benämndes som den oönskade. Denna människa som till slut trädde ut ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 oktober, 2014

Tre tusendelar

Vi har lagt ytterligare ett OS till handlingarna, 2012 i London. Rätteligen ska också Wales och Skottland nämnas, de olika sporterna har varit utspridda över olika delar av Storbritannien. Eller ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 14 augusti, 2012

Temperament och verklighet: angående psykoser och utveckling

Hos en konstnär med drivkraften att verkligen nå igenom bilden, att spränga något, spelar motivet mindre roll. Det blir endast som en ram inom vilken man väljer att uttrycka sig ...

Av: Ida Thunström | Essäer om konst | 04 mars, 2012

Tevekoma med Zentropa

 ”Skavlan har blivit en perfekt avslutning på arbetsveckan med sin proffsiga mix av underhållning och aktualitet”, utlovar ett pressmeddelande om det som kallas Nordens största talkshow. Lagom slätstruken, den mixen? ...

Av: kristian carlsson | Gästkrönikör | 19 september, 2013

benjamin 33

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 31 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.