Robert Frank, Stones & Cocksucker Blues

Att använda låtar av Rolling Stones i filmer har prövats med framgång. Mest minnesvärda exempel är väl scenen där Martin Scorsese låter Robert DeNiros figur Johnny Boy göra entré i ...

Av: Peter Ejewall | 06 december, 2017
Essäer om musik

Magda Andersson

En ny, egensinnig stjärna lyser klart

Magda Andersson är aktuell med sitt nya album Korsa gränser, som är inspelat i Umeå.  Här finns ett eget uttryck i rösten och i  musiken, melodierna behöver inte ens texterna ...

Av: Belinda Graham | 23 november, 2016
Musikens porträtt

Västerbottens egen litteraturfestival

TEMA VÄSTERBOTTEN Littfest kör igång i Umeå den 1-2 februari för andra gången. I år har man flyttat från Norrlandsoperan till Folkets Hus. – Ambitionen med Littfest är att ge norrlänningarna en möjlighet att ...

Av: Gregor Flakierski | 02 februari, 2008
Gästkrönikör

Konstnärligt skapande inom buddhismen

Gunilla Nordlund om bodhisatvan Thang-Stong Gyal-Po och  -ace lhamo - den tibetanska  operans  födelse och utveckling. Vem var Thang-stong Gyal-po? Thang-stong Gyal-po* levde mellan 1361 -1485  och uppnådde en ålder av ...

Av: Gunilla Nordlund | 06 april, 2009
Essäer om religionen

Konsten i Flandern: Mer än Manifesta i Belgien



Sandwurm av Marco Casagrandes i utställningen Beuafort04.Manifesta är den mest internationellt kända konsthändelsen i Belgien i år. Det är en biennal för europeisk samtidskonst som vartannat år äger rum på en ny plats någonstans i Europa. I år är det alltså i Waterscheigruvan utanför Genk, ett gammalt gruvkomplex som inte ligger långt från Maastricht och den tyska gränsen. Manifesta kretsar i år kring kolet och gruvdriftens betydelse för regionen och innehåller både samtida och historiska verk. Det har nu skrivits en hel del om Manifesta redan så jag ska inte uppehålla mig vid utställningen utan istället bege mig ut till Nordsjöns kust där det pågår en annan spännande skulpturtriennal.

Oostende framstår på många sätt som Belgiens franska riviera med sina milslånga vita sandstränder, breda strandpromenader, hotell och exklusiva lägenheter med havsutsikt. I hamnen ligger segelbåtar i miljonklassen och restauranger finns det gott om. Konst är kanske inte det första man förknippar staden med. Det finns ett konstmuseum, MU.Zee, som har stora lokaler men som varken är speciellt inspirerande när det gäller innehåll eller presentation. Men som tur är finns det två andra starka anledningar för den konstintresserade att besöka Oostende. För det första är det staden där konstnären James Ensor föddes och dog i.

Ensor-museet i Oostende.Ensor räknas som en av de viktigaste konstnärerna inom det Belgiska avantgardet och en föregångare till expressionismen. Han studerade konst i Bryssel och målade till en början mörka interiörer och stilleben som inte gick hem hos kritikerna. I slutet av 1800-talet förändrades hans stil och han började måla karnevalbilder ofta lite makabra och bisarra, vilka med tiden kom att göra honom känd för eftervärlden. Medeltida flamländska konstnärer som Hieronymus Bosch och Pieter Bruegel d.ä. brukar pekas ut som inspirationskällor för Ensors konst. År 1917 flyttade Ensor in i ett hus vid Vlaanderenstraat 27 i Oostende där han bodde fram till sin död 1949. Huset är idag ett museum och visar hur Ensor levde och här finns även en hel del konst av Ensor som är väl värt ett besök.

Den andra och den främsta orsaken att åka till Oostende är skulpturtriennalen Beaufort som i år arrangeras för fjärde gången. Internationellt kända konstnärer som Jaume Plensa, Jannis Kounellis, Erwin Wurm och Magdalena Abakanowicz har skapat stora skulpturer som finns utplacerade längs Oostendes milslånga sandstränder. Det bästa sättet att besöka utställningen är att ta spårvagnen som går längs hela kuststräckan. Sedan får man bege sig ut bland sanddynerna och hitta sina favoriter som Marco Casagrandes sandorm. En flätad konstruktion som skapar ett rum som påminner om en mätt boaorm. När solen ligger på bildas ett effektfullt ljussken inne i ormen. En del av verken från de tidigare biennalerna finns också kvar längs kusten, som Wim Delvoyes Caterpillar från Beaufort01. Caterpillar är en fullskalig grävmaskin som verkar vara gjord av ornamentaliska järnstaket från en kyrkogård. Bland de stora internationella namnen hittar man också svensken Michael Johansson. Johansson är en expert på att packa och stapla olika föremål i olika former och färger till tajta geometriska skulpturer. I The move overseas har han mellan två containrar staplat köksinredningar och andra föremål som finns i ett hushåll så tätt att det verkar vara omöjligt att få in ens ett papper mellan föremålen. Konstverket anspelar på människor som flyttar till andra länder och då väljer att packa en stor container med alla sina tillbehörigheter och sedan skeppas de iväg till destinationen.  

Hotel Gent av Tazu Rous i utställningen TRACK. Från Oostende är det sedan bara 45 minuters resa med tåg till nästa destination. Tåget anländer till Sint-Pieters järnvägsstation i Gent som uppfördes med anledning av världsutställningen 1913. Arkitekt var Louis Cloquet och stationen invigdes 1912 så stationen firar 100 års jubileum i år. Under de senaste åren har den renoverats för att återfå sin forna glans och därför reagerar man inte speciellt mycket över de stålställningarna som sträcker sig upp mot klocktornet. Det visar nu att det är tillåtet att gå upp för ställningens trappor och besöka klocktornet. Väl uppe på avsatsen kliver man in i litet vitt hus. Det är ingen vanlig barack som man byggt för att kunna renovera klocktornet utan ett hotell som bara har ett enda dubbelrum. Utsikten är fantastisk från hotellrummet. Man kan även sitta i badkaret och se ut över Gent. Det som skiljer rummet från andra hotellrum är att det mitt i rummet finns ett klocktorn med fyra stora urtavlor. Skulle man vakna upp mitt i natten så vet man alltid vad klockan är. Hotel Gent är skapat av den japanska konstnären Tazu Rous och är ett av många konstverk i utställningen ”TRACK” som handlar om dialogen mellan konsten och stadsrummet.

I Citadellparken hittar man fler verk utplacerade runt samtidskonstmuseet SMAK som står som arrangör för utställningen ”TRACK”. T.ex. Leo Copers kyrkogård där han har rest ett hundratal gravstenar med namn på konstmuseum runt om i världen och Elmgreen & Dragset glasmonter mitt ute i parken där man visar löv patinerade i olika metaller. Bredvid SMAK ligger Museum voor Shone Kunsten. Det är ett konsthistoriskt museum med verk av bl.a. flamländska konstnärer som Bosch och Ensor. I entrén hittar man ett något modernare uttryck. Ett antal stora bockade kopparplåtar. Det är delar av Dahn Dos verk We the people. We the people är de första orden i den amerikanska konstitutionen och kopparplåten är delar till en fullskalig kopia av Frihetsgudinnan som Do arbetar med. Delarna kommer aldrig att sättas ihop för Do anser att Frihetsgudinnan inte längre har samma symbolvärde för frihet idag som den historiskt har haft. För många emigranter som flyttade till USA blev Frihetsgudinnan en bild för öppenhet och frihet i det nya förlovade landet, värden som idag inte är lika starkt förknippade med USA.

Laglig graffiti på Werregarenstraat i Gent.På väg ned från Citadellparken ner mot Gents historiska centrum passerar man några av verken i ”TRACK” som är väl värda ett besök, som John Bocks installation i den övergivna källaren vid tekniska universitet, Massimo Bartolinis bokgård och Fischl & Weiss fotografier vid Sint-Pietersklostret. Den historiska delen av Gent domineras av kyrkor, en del med ursprung från medeltiden. Ska man bara besöka en kyrka i Gent så är det den gotiska Sint-Baafskatedralen där man kan se en av konsthistoriens mest kända verk, nämligen van Eycks altarskåp, det så kallade Gentaltaret, som är ett utsökt exempel på ett altarskåp från renässansen.

Befinner man sig i Gent ska man inte heller missa att gå längs Werregarenstraat. Det är lång smal gränd som är den enda lagliga platsen för graffiti i Gent. Det är en ständigt skiftande konstscen där man har stor chans att se graffitikonstnärer i arbete. Graffiti är ju också en form av konst som skapas i en dialog med stadsrummet så det passar väldigt bra in i konceptet kring ”TRACK”.

Det arrangeras runt 280 festivaler i Flandern bara i år inom kultur, konst och musik. ”TRACK” i Gent och Beuafort04 i Oostende är bara två exempel på spännande evenemang som är väl värda ett besök. Det är lite synd att så mycket fokus riktas mot Manifesta när det samtidigt pågår så mycket annat spännande på konstscenen i Flandern som är värt att uppmärksammas.

Mathias Jansson

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Emmakrönika XIII Det ädlaste författarjaget

Dek ädle författarjag:et var en rätt diffus varelse i klar gestalt sedd och vacker hjärna medelst en gång för alla, dels rörde han sig på en och han lekamenterade birört ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 19 februari, 2009

Isabella Lundgren

Den osjälvständiga individen och den bedrägliga gruppmentaliteten

Självkännedom och kritiskt tänkande gör oss mindre lättmanipulerade. I en tid där vi allt oftare löper risken att manipuleras och förledas av de som utövar makt över oss, är detta ...

Av: Isabella Lundgren | Essäer om politiken | 27 juli, 2017

Familjen Wagner

Wagner idag?

Om Richard Wagner har det skrivits en ansenlig del  både ris och ros. Men en sak är säker, det var med Wagner som ett nytt modernare sätt att skapa både ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 28 maj, 2017

Narcissus pseudo-Narcissus på sankt Görans trädgård

För det första, snål spar och fan tar, det vill säga om man blir fast eller vill låta måla bilen. Ville inte betala parkeringsavgift som vanligt, så åkte till gratisstället ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 15 juni, 2014

Att tågluffa som vuxen

Jag äter, sover, tänker och läser bättre på tåg än någon annanstans. Bäst är att låta slumpen och infallen få fritt spelrum under en tågresa i Europa. Det går bra ...

Av: Pär Fredborn Larsson | Resereportage | 05 februari, 2009

 Labi-Hauz, Bukharas träffpunkt, nu som för ett tusental år tillbaka.

Bukharajudar i sidenvägens knutpunkt (Del 1 av 3)

Den vida legendariska handelsvägen på land, Sidenvägen, sträckte sig från Nanking till Konstantinopel med otaliga förgreningar, så vem vet hur lång den sammanlagda sträckan var, men ett par år tog ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 22 februari, 2017

Klara Norling – Jag vill att mina ord skall tas ifrån mig. Dikter.

Klara Norling – Jag föddes en solig septemberdag 1980 på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Min barndom kan beskrivas på ett bekymmersfritt sätt; Jag lärde mig skriva och läsa vid fyra ...

Av: Klara Norling | Utopiska geografier | 07 januari, 2013

Optimal underground under granen

Metall, kött, stora gap, monumentala könsdelar, beridna och beramade, bedårande och bedrägligt förryckta, lössläppta i allehanda skepnader i hejdlösa exponeringar, där gärna det blodsprängda exploderar sig och där väldiga tandgap ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 13 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts