Hur gör djur

Illustration: Stefan HammarénHur gör djur i en parodi av ett underhållningsprogram på TV efter att alla barnen gått och lagt sig. En ensam som kämpar mot sömnen för att tvinga ...

Av: Alexander Stinggård | 19 mars, 2009
Gästkrönikör

I Pousettes värld: en poet

Det är en konst att vara enkel. Erik Pousette skalar av det överlagrade och står kvar med de stringenta orden i dess ursprungliga skepnader. Han litar på dem. Behöver inte ...

Av: Benny Holmberg | 23 Maj, 2012
Litteraturens porträtt

Emmakrönika XXV Nu vill jag vara lycklig utan dig

plyschtistel ty ihop påöknens till sång sig för näckrosornaen månblommans kronblad för tolvslagspoet dag röst sakfruktdräpans dämpa droppar för croppsknopp knäppskräddarros ity vakttorns fot autofytfilialmurranka för litet spetsigt koppartorn upp ...

Av: Stefan Hammarén | 21 januari, 2010
Stefan Hammarén

al-Andalus – Guldåldern

Guldåldern. Uttrycket härstammar från grekisk mytologi och avser människans första och lyckliga tid, av fredlig samvaro och evig vår då man inte verkade förgäves och jorden bar frukt. Guldåldern står ...

Av: Anna-Lena Renqvist | 28 april, 2008
Gästkrönikör

En het konstsommar i Hamburg



Andreas Feininger, “42nd Street View” (1942) ur utställningen “New York Photography 1890-1960” på Bucerius Kunst ForumDet är en tidig morgon på Köpenhamns centralstation. På perrongen står jag och väntar tillsammans med en hel del unga tågluffare som är på väg hem eller på väg ut i Europa. Destinationen är Hamburg som under sommaren har marknadsfört sig som en konststad och lockat med internationella konstnärer som Antony Gormley och Wim Wenders. Från Köpenhamn till Hamburg tar det bara 5 timmar med tåg. Det är inte mycket längre än det tar att åka till Stockholm från Malmö. I framtiden när det tyska järnvägsnätet är fullt utbyggt ska ICE tågen kunna köra 300 km/h på vissa sträckor i Tyskland. Som svensk blir man avundsjuk på tyskarnas investeringar i järnvägar. Med tanke på de stora brister och förseningar som det svenska järnvägsnätet dras med så känns Stockholm plötsligt ganska avlägset för en skåning om man jämför med Hamburg eller Berlin.

När jag stiger av tåget några timmar senare i Hamburg är det som om jag kliver ur ett charterplan. En vägg av värme slår emot mig. Det är runt 30 grader och solen gassar från en klarblå himmel. Det är alltså här sommaren befinner sig tänker jag, och önskar att jag hade packat ner ett par shorts. Som tur är ligger många av mina besöksmål bara ett par minuters gångväg från stationen. Hamburger Kunsthall, Hamburger Kunstverein, Diechtorhallen och Museum Für Kunst och Gewerbe ligger inom en radie av ett par hundra meter. Det dröjer inte länge förrän jag befinner mig inne i konstens klimatanläggningar med en behaglig temperatur runt omkring mig.

Hamburger Kunsthalle består av två delar. Dels de historiska samlingarna från 1400-talet och framåt. Här finns naturligtvis de flesta stora mästarna representerade bland de många salarna: Rembrandt, Rubens, Picasso, Manet osv. Eftersom vi befinner oss på ett tysk museum så finns det också specialsalar med samlingar av ”Brücke”-konstnärerna som Ernst Ludwig Kirchner, Karl Schmidt-Rottluff och Emil Nolde, en avdelning med konstnärer knutna till Bauhaus och en annan om ”Neue Sachlichkei”. Den som är intresserad av konsthistoria kan lätt spendera ett par timmar i Hamburger Kunsthalles historiska avdelningar. Men jag är i Hamburg först och främst för att se samtidskonst så jag beger mig vidare till den nybyggda delen av museet.

Anthony Gormley, “Horizon Field” (2012) på Decihtorhallen HamburgDet visar sig att det just nu pågår tre stora utställningar av hög internationell kvalité. ”Alice in Wunderland der Kunst” behandlar hur Lewis Carrolls böcker om Alice har avspeglat sig i konsten under 150 år, från surrealismen fram till våra dagar. Bland de runt 200 verken upptäcker jag den svenska fotografen Susanne Hesselgren som är representerad i utställningen med ett par fotografier. Den andra utställningen är fotoutställningen ”Lost Places” med kända fotografer som Thomas Ruff, Jeff Wall och Thomas Demand. Fotografierna behandlar platser som är övergivna, tomma eller bortglömda på olika sätt. Slutligen pågår en historisk utställning om minimalismen som är mycket välgjord och innehåller alla stora fixstjärnor som Carl Andre, Dan Flavin, Donald Judd och Sol LeWitt. Jag skulle kunna stanna resten av dagen inne i Hamburger Kunsthalls svala interiör och de spännande utställningarna, men det är fler konstutställningar som lockar så jag beger mig åter ut i hettan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ett av de stora dragplåstren under konstsommaren i Hamburg är Anthony Gormleys installation Horizon Field i Deichtorhallen. Gormley har tagit nästan hela hallen i besittning och skapat en plattform på 1200 kvadratmeter som hänger i vajrar från taket, 7 meter över golvet. Det spegelblanka golvet reflekterar rummet och besökarna som går på golvet. Det är ett offentligt fält, som en gräsmatta i en park. Man får kanske inte ha picknick eller spela fotboll på Horizon Field men här finns möjlighet att vandra omkring, sitta ner och fundera, prata och möta andra människor. Jag är övertygad om att det är ett konstverk som många kommer att prata om i framtiden och dela med sig av sina upplevelser. För det är storheten med Gormleys fält, själva upplevelsen, att ha varit på plats där uppe på plattformen.

Mitt emot Deichtorhallen ligger Hamburger Kunstverein. Precis som många andra konstföreningar i Tyskland påminner det mer om en institution, en traditionell konsthall än en ideell konstförening. Man tar entré och håller en hög internationell nivå på sina utställningar. Under sommaren visar man de rumänska konstnärerna Gert & Uwe Tobias. De har gjort en serie skrivmaskinscollage där man utgått från Hollywood-filmer som behandlar Draculamotivet. Skrivmaskinscollaget är en gammal teknik som man förknippar med dadaism och konkret poesi. Men det verkar idag finnas en nostalgisk trend för att åter igen använda text för att skapa bilder, och förutom skrivmaskin kan man i samtidskonsten hitta exempel på ASCII-konst och konst gjord med teletext. På övervåningen ställer Alexandra Bircken ut. Bircken kombinerar vardagsföremål som gunghäst, badkar, skateboard, cykel med textila inslag. I verket Cheri Cheri Lady har hon på ett lekfullt sätt förvandlat en strykbräda till en segelbåt med hjälp av en trädgren och ett segel av nät. Även här hittar man en konsthistorisk referens med blandningen av ready-mades och textilkonst.

Inom centralstationens konstradie ligger också Museum Für Kunst och Gewerbe. Det är ett historiskt museum som visar mode, konsthantverk, musikinstrument och interiörer från främst 1900-talet. Man anordnar även en del tillfälliga utställningar. Det som lockar den här gången är en utställning om Picasso. ”Ichundichundich” (jag och jag och jag) heter den och består bara av fotoporträtt av Picasso grupperade efter olika teman som konstnärens öga och hand, konstnären i sin ateljé, och rollspel. Fotografierna sträcker sig från 1916 fram till slutet av 60-talet. Förutom 2-3 fotografier är alla bilderna svart-vita och bland fotograferna återfinns många kända namn som Richard Avedon, Brassaï, Henri Cartier-Bresson och Man Ray. Jag kan väl tycka att utställningen ger en något onyanserad bild av Picasso. Fotografierna känns officiella och iscensatta. Jag saknar de spontana och de mer privata bilderna av Picasso. Mitt intryck är att det är en utställning som visar konstnären Picasso som det stora geni som vi är vana att se honom och som vi redan sett i många andra sammanhang.

Alexandra Bircken, “Cheri Cheri Lady” (2012) ur utställningen “Hausrat” på Hamburger KunstvereinFrån Museum Für Kunst och Gewerbe är det en liten promenad in mot centrum. För utsiktens skull kan man välja att gå längs floden Alster. Efter ett tag når man hjärtat av Hamburg, den vackra rådhusplatsen. Granne med rådhuset ligger Bucerius Kunst Forum som också visar en fotohistorisk utställning om ”New York Photography 1890-1950”. New York har i alla tider lockat fotografer för sin fantastiska skyline och utnämns ibland till fotografins huvudstad. Den historiska utställningen på Bucerius tar sin början vid sekelskiftet då fotografiet användes för att dokumentera människor och miljöer i New York. Med tiden utvecklades den unga konstformen och blev mer abstrakt och experimentell i sitt uttryck.

Efter denna lilla utflykt utanför centralstationens konstcirkel återvänder jag till Deichtorhalllen. Det är inte Gormley jag tänker besöka igen, utan jag tänker fortsätta på den fotografiska stigen. Haus der Photographie visar nämligen ”Visualleader 2012” med de bästa fotografierna från tidningar och Internet under 2012. Det är en utställning som fungerar som ett bra komplement till ”New York Photography 1890-1950”. Genom att besöka de två utställningarna får besökarna en möjlighet att jämföra den fotografiska blicken med 100 års mellanrum. Från början av seklet då fotografiet fortfarande vara något exklusivt till dagens massmediala bildflöde där gränserna mellan journalistiska och privat bilder håller på att suddas ut.

Om man sedan går tillbaka till utgångspunkt Hamburgs centralstation kan man välja att fortsätta på det fotografiska temat genom att göra en liten tågresa till Die Sammlung Falckenberg der Deichtorhallen som ligger i Phoenix-Hallen i Hamburg-Harburg. Här pågår ännu en fotoutställning. Precis som sin brittiska kollega Peter Greenaway är Wim Wenders inte bara regissör utan även konstnär. I Phoenix-hallen visar Wenders ett 60-tal storskaliga fotografier tagna under sina många resor runt om i världen. Tematiskt knyter utställningen an till ”Lost Places” på Hamburger Kunsthalle. Wender har sökt efter platser som för honom verkar märkliga och tysta. Platser som människan håller på att överge och som håller på att försvinna i glömska. Wim Wenders fotografier skulle lika väl kunna platsa i utställningen på Hamburger Kunsthalle, men då hade man förstås bara fått sett ett urval och gått miste om denna stora separatutställning.

Efter två intensiva dagar i Hamburg står jag åter i hettan på tågperrongen tillsammans med nya tågluffare, på väg hem eller på väg norrut. De står där svettiga och tyngda under sina välpackade ryggsäckar. Svetten rinner också längs min rygg och det känns som jag åker tillbaka mot Köpenhamn med en stor ryggsäck på ryggen fylld med nya konstupplevelser och intryck.

Mathias Jansson 

Läs mer om utställningarna:

http://www.hamburger-kunsthalle.de

http://www.deichtorhallen.de/

http://www.kunstverein.de/

http://www.buceriuskunstforum.de/

http://www.sammlung-falckenberg.de/

http://www.mkg-hamburg.de/de/

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Tåg i tid – i Hongkong och Stockholm

”Säga vad man vill om Mussolini, men han fick tågen att gå i tid” var kanske bara en fascistisk propagandalögn men det är en efterhängsen slogan som fastnat. Det finns ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 21 augusti, 2017

Omöjlig intervju med Aleister Crowley – del 2 av 666; att uppfylla sig…

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Räihä | Essäer | 09 augusti, 2012

En net.art odyssé - med Odysseus på cyberhavet

Långt bortom gallerierna och museernas utställningsrum, finns ett outforskat hav, där konstnärer under mer än ett decennium har byggt öar fyllda med konst. Så stig ombord på vår farkost och ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 augusti, 2009

Man kan inte värja sig från något man inte vet vad det är…

  I   1. Det finns ingen Gud utom Gud och Mohammed är hans profet. Jag tänker inte rita en bild av profeten Mohammed här intill. Jag vill inte bråka i onödan.    2. Jack Hildén är arg ...

Av: Tove Folkesson | Kulturreportage | 17 december, 2012

En järnek till Victor Hugos minne

Den 30 mars 1862 gav förläggarna Lacroix et Verboeckhoven i Bryssel ut ”Les Misérables”, Victor Hugos roman som sedan kommit i mängder av upplagor både i sin väldiga helhet och ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 14 augusti, 2012

Post-punk - ilska, optimism och Death in June

Post-punk är en generisk term som används för att beskriva en mängd band som hade sin grund i den tidiga brittiska punkscenen. Det är en av de mest svårdefinierade musikgenrerna ...

Av: Nicholas Padellaro | Essäer om musik | 28 april, 2010

Jag väljer att dyrka Torbjörn Säfve

På teatern i Zaragoza möts Torbjörn Säfve och Lucientes Francisco de Goya för att mäta vem som dyrkar kvinnorna allra mest, detta trots att proffsboxning såväl som skönhet är förbjudet ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 september, 2012

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 3

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 05 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.