Kalle på Spången

För några dagar sedan under en promenad i byn vid havet på ön Korčula, cruisade en bil med svenska registreringsplåtar och nedvevade rutor förbi oss långsamt. Jag sa instinktivt ”hejsan ...

Av: Merima Dizdarevic | 16 augusti, 2013
Gästkrönikör

Skäggiga damer och den moderna vetenskapens framväxt

Wills beundran var för ögonblicket kombinerad med en isande känsla av att hon var så långt borta. En man skäms sällan då han upptäcker att han inte kan älska en ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 29 september, 2013
Agora - filosofiska essäer

Hänt i Skvättet 2

 

Av: Mattias Kronstrand | 07 oktober, 2013
Kulturen strippar

Vem ska man tro på – val 2014

Snart är det val igen och våra etablerade partiledare syns precis överallt. Det är löften och hot, tjuvnyp och flirt. Alla är både med och mot varandra i en salig ...

Av: Stefan Whilde | 01 september, 2014
Stefan Whilde

En het konstsommar i Hamburg



Andreas Feininger, “42nd Street View” (1942) ur utställningen “New York Photography 1890-1960” på Bucerius Kunst ForumDet är en tidig morgon på Köpenhamns centralstation. På perrongen står jag och väntar tillsammans med en hel del unga tågluffare som är på väg hem eller på väg ut i Europa. Destinationen är Hamburg som under sommaren har marknadsfört sig som en konststad och lockat med internationella konstnärer som Antony Gormley och Wim Wenders. Från Köpenhamn till Hamburg tar det bara 5 timmar med tåg. Det är inte mycket längre än det tar att åka till Stockholm från Malmö. I framtiden när det tyska järnvägsnätet är fullt utbyggt ska ICE tågen kunna köra 300 km/h på vissa sträckor i Tyskland. Som svensk blir man avundsjuk på tyskarnas investeringar i järnvägar. Med tanke på de stora brister och förseningar som det svenska järnvägsnätet dras med så känns Stockholm plötsligt ganska avlägset för en skåning om man jämför med Hamburg eller Berlin.

När jag stiger av tåget några timmar senare i Hamburg är det som om jag kliver ur ett charterplan. En vägg av värme slår emot mig. Det är runt 30 grader och solen gassar från en klarblå himmel. Det är alltså här sommaren befinner sig tänker jag, och önskar att jag hade packat ner ett par shorts. Som tur är ligger många av mina besöksmål bara ett par minuters gångväg från stationen. Hamburger Kunsthall, Hamburger Kunstverein, Diechtorhallen och Museum Für Kunst och Gewerbe ligger inom en radie av ett par hundra meter. Det dröjer inte länge förrän jag befinner mig inne i konstens klimatanläggningar med en behaglig temperatur runt omkring mig.

Hamburger Kunsthalle består av två delar. Dels de historiska samlingarna från 1400-talet och framåt. Här finns naturligtvis de flesta stora mästarna representerade bland de många salarna: Rembrandt, Rubens, Picasso, Manet osv. Eftersom vi befinner oss på ett tysk museum så finns det också specialsalar med samlingar av ”Brücke”-konstnärerna som Ernst Ludwig Kirchner, Karl Schmidt-Rottluff och Emil Nolde, en avdelning med konstnärer knutna till Bauhaus och en annan om ”Neue Sachlichkei”. Den som är intresserad av konsthistoria kan lätt spendera ett par timmar i Hamburger Kunsthalles historiska avdelningar. Men jag är i Hamburg först och främst för att se samtidskonst så jag beger mig vidare till den nybyggda delen av museet.

Anthony Gormley, “Horizon Field” (2012) på Decihtorhallen HamburgDet visar sig att det just nu pågår tre stora utställningar av hög internationell kvalité. ”Alice in Wunderland der Kunst” behandlar hur Lewis Carrolls böcker om Alice har avspeglat sig i konsten under 150 år, från surrealismen fram till våra dagar. Bland de runt 200 verken upptäcker jag den svenska fotografen Susanne Hesselgren som är representerad i utställningen med ett par fotografier. Den andra utställningen är fotoutställningen ”Lost Places” med kända fotografer som Thomas Ruff, Jeff Wall och Thomas Demand. Fotografierna behandlar platser som är övergivna, tomma eller bortglömda på olika sätt. Slutligen pågår en historisk utställning om minimalismen som är mycket välgjord och innehåller alla stora fixstjärnor som Carl Andre, Dan Flavin, Donald Judd och Sol LeWitt. Jag skulle kunna stanna resten av dagen inne i Hamburger Kunsthalls svala interiör och de spännande utställningarna, men det är fler konstutställningar som lockar så jag beger mig åter ut i hettan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ett av de stora dragplåstren under konstsommaren i Hamburg är Anthony Gormleys installation Horizon Field i Deichtorhallen. Gormley har tagit nästan hela hallen i besittning och skapat en plattform på 1200 kvadratmeter som hänger i vajrar från taket, 7 meter över golvet. Det spegelblanka golvet reflekterar rummet och besökarna som går på golvet. Det är ett offentligt fält, som en gräsmatta i en park. Man får kanske inte ha picknick eller spela fotboll på Horizon Field men här finns möjlighet att vandra omkring, sitta ner och fundera, prata och möta andra människor. Jag är övertygad om att det är ett konstverk som många kommer att prata om i framtiden och dela med sig av sina upplevelser. För det är storheten med Gormleys fält, själva upplevelsen, att ha varit på plats där uppe på plattformen.

Mitt emot Deichtorhallen ligger Hamburger Kunstverein. Precis som många andra konstföreningar i Tyskland påminner det mer om en institution, en traditionell konsthall än en ideell konstförening. Man tar entré och håller en hög internationell nivå på sina utställningar. Under sommaren visar man de rumänska konstnärerna Gert & Uwe Tobias. De har gjort en serie skrivmaskinscollage där man utgått från Hollywood-filmer som behandlar Draculamotivet. Skrivmaskinscollaget är en gammal teknik som man förknippar med dadaism och konkret poesi. Men det verkar idag finnas en nostalgisk trend för att åter igen använda text för att skapa bilder, och förutom skrivmaskin kan man i samtidskonsten hitta exempel på ASCII-konst och konst gjord med teletext. På övervåningen ställer Alexandra Bircken ut. Bircken kombinerar vardagsföremål som gunghäst, badkar, skateboard, cykel med textila inslag. I verket Cheri Cheri Lady har hon på ett lekfullt sätt förvandlat en strykbräda till en segelbåt med hjälp av en trädgren och ett segel av nät. Även här hittar man en konsthistorisk referens med blandningen av ready-mades och textilkonst.

Inom centralstationens konstradie ligger också Museum Für Kunst och Gewerbe. Det är ett historiskt museum som visar mode, konsthantverk, musikinstrument och interiörer från främst 1900-talet. Man anordnar även en del tillfälliga utställningar. Det som lockar den här gången är en utställning om Picasso. ”Ichundichundich” (jag och jag och jag) heter den och består bara av fotoporträtt av Picasso grupperade efter olika teman som konstnärens öga och hand, konstnären i sin ateljé, och rollspel. Fotografierna sträcker sig från 1916 fram till slutet av 60-talet. Förutom 2-3 fotografier är alla bilderna svart-vita och bland fotograferna återfinns många kända namn som Richard Avedon, Brassaï, Henri Cartier-Bresson och Man Ray. Jag kan väl tycka att utställningen ger en något onyanserad bild av Picasso. Fotografierna känns officiella och iscensatta. Jag saknar de spontana och de mer privata bilderna av Picasso. Mitt intryck är att det är en utställning som visar konstnären Picasso som det stora geni som vi är vana att se honom och som vi redan sett i många andra sammanhang.

Alexandra Bircken, “Cheri Cheri Lady” (2012) ur utställningen “Hausrat” på Hamburger KunstvereinFrån Museum Für Kunst och Gewerbe är det en liten promenad in mot centrum. För utsiktens skull kan man välja att gå längs floden Alster. Efter ett tag når man hjärtat av Hamburg, den vackra rådhusplatsen. Granne med rådhuset ligger Bucerius Kunst Forum som också visar en fotohistorisk utställning om ”New York Photography 1890-1950”. New York har i alla tider lockat fotografer för sin fantastiska skyline och utnämns ibland till fotografins huvudstad. Den historiska utställningen på Bucerius tar sin början vid sekelskiftet då fotografiet användes för att dokumentera människor och miljöer i New York. Med tiden utvecklades den unga konstformen och blev mer abstrakt och experimentell i sitt uttryck.

Efter denna lilla utflykt utanför centralstationens konstcirkel återvänder jag till Deichtorhalllen. Det är inte Gormley jag tänker besöka igen, utan jag tänker fortsätta på den fotografiska stigen. Haus der Photographie visar nämligen ”Visualleader 2012” med de bästa fotografierna från tidningar och Internet under 2012. Det är en utställning som fungerar som ett bra komplement till ”New York Photography 1890-1950”. Genom att besöka de två utställningarna får besökarna en möjlighet att jämföra den fotografiska blicken med 100 års mellanrum. Från början av seklet då fotografiet fortfarande vara något exklusivt till dagens massmediala bildflöde där gränserna mellan journalistiska och privat bilder håller på att suddas ut.

Om man sedan går tillbaka till utgångspunkt Hamburgs centralstation kan man välja att fortsätta på det fotografiska temat genom att göra en liten tågresa till Die Sammlung Falckenberg der Deichtorhallen som ligger i Phoenix-Hallen i Hamburg-Harburg. Här pågår ännu en fotoutställning. Precis som sin brittiska kollega Peter Greenaway är Wim Wenders inte bara regissör utan även konstnär. I Phoenix-hallen visar Wenders ett 60-tal storskaliga fotografier tagna under sina många resor runt om i världen. Tematiskt knyter utställningen an till ”Lost Places” på Hamburger Kunsthalle. Wender har sökt efter platser som för honom verkar märkliga och tysta. Platser som människan håller på att överge och som håller på att försvinna i glömska. Wim Wenders fotografier skulle lika väl kunna platsa i utställningen på Hamburger Kunsthalle, men då hade man förstås bara fått sett ett urval och gått miste om denna stora separatutställning.

Efter två intensiva dagar i Hamburg står jag åter i hettan på tågperrongen tillsammans med nya tågluffare, på väg hem eller på väg norrut. De står där svettiga och tyngda under sina välpackade ryggsäckar. Svetten rinner också längs min rygg och det känns som jag åker tillbaka mot Köpenhamn med en stor ryggsäck på ryggen fylld med nya konstupplevelser och intryck.

Mathias Jansson 

Läs mer om utställningarna:

http://www.hamburger-kunsthalle.de

http://www.deichtorhallen.de/

http://www.kunstverein.de/

http://www.buceriuskunstforum.de/

http://www.sammlung-falckenberg.de/

http://www.mkg-hamburg.de/de/

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Figlio de putinara

Enär jag tidigt sent omsiden vaknade till hade demonstrationsskara samlat sig fram, hittat till utanförr leprahemmet, förkunnade i en och samma ivriga folkmun att dr Timo Prokrustes Ylimäärä genast skulle ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 05 mars, 2014

Minnen från Syrien

En alkoholiserad muslim möter oss på flygplatsen i Damaskus. Han är musiker och ska fungera som turnéledare. Inte vad jag trodde skulle bli mitt första intryck av ett muslimskt land ...

Av: Bengt Eriksson | Resereportage | 24 mars, 2012

Lost in translation: på jakt efter energiövergången

Nomina si nescis, perit et cognitio rerumCarolus Linnaeus Tillhör världen dem som stiger upp tidigt? Tisdagen den 23 april 2013, just när dagen gryr för somliga och natten tar slut för ...

Av: Marc Guerrien | Reportage om politik & samhälle | 14 juni, 2013

Dagens kris hotar kapitalismen och imperialismen som system

Samir Amin, som nu är chef för Third World Forum i Dakar, Senegal, har ett drygt halvsekel bakom sig som samhällsforskare och är världsberömd. Han är marxolog men inte marxist ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Essäer om politiken | 07 april, 2011

Var är författarna?

På författarkongressen i Neptun vid Svarta havet frågar Paulo Moro från Portugal: Var är författarna? Mitt svar: de är i Bagdadh, Falluja, Teheran! Men också här i Neptun vid Svarta havet. Men vad tänker de ...

Av: Peter Curman | Utopiska geografier | 01 mars, 2010

Menneskelig ansvar

Innledning For å få livet til å henge sammen, har et menneske å ta opp livet – ta tak i det. Den som tar opp livet, overtar ansvaret for sitt eget ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 15 mars, 2014

Den minglande amerikanen

Det var när jag stod i boardingkön på Keflavik klockan fem på kvällen isländsk tid som jag hörde det. Inte var det första gången jag hörde den nordamerikanska rullande engelskan ...

Av: Jana Rüegg | Resereportage | 11 december, 2011

Hos mennesket danner sinn, sjel og kropp en virkelig enhet. Del I

Innledning Tiden for kjetteri er ikke over. Å hevde synspunktet at hos mennesket danner sinn, sjel og kropp en virkelig enhet, er å stå fram som kjetter. Standpunktet strider imot naturvitenvitenskapelige ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 januari, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.