Rum för konst

Runt om i Sverige står en mängd lokaler tomma av olika anledningar. En konststudent såg möjligheten och skapade Tomma rum, en grupp och ett projekt som under sommarmånaderna bistår ...

Av: Irina Lazarescu | 28 september, 2010
Konstens porträtt

vimse vimse Foto CC BY 3.0 Wiki

Den som gapar efter mycket, kan sätta i halsen

Mina op-ed-rader betitlade ”Man ska leva för varandra…” väckte inte så litet intresse. Som alltid när jag publicerar mig, skulle min kollega Björn Ranelid skriva.

Av: Vladimir Oravsky | 10 augusti, 2016
Gästkrönikör

Nya danska böcker

Nya danska böcker Globala och lokala stormar i poesi och prosa under hösten i Danmark. Den danska bokhösten, som började redan i somras, var rik på litterära upplevelser. Thomas Nydahl ger tips på enskilda ...

Av: Thomas Nydahl | 23 november, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Emmakrönika XXX!. Slutna Rum

I ett enbart slutet rum förekom anmärkningsvärt jag förutan nämnvärda tankar snarare än desperation aldrig om varse panik, hamnat där, ett tomt innehållslöst kalt till asketiskt vanvett tömt eller av ...

Av: Stefan Hammarén | 19 november, 2009
Stefan Hammarén

Konstens kiasma – korsning



Eija-Liisa Athila, Where Is Where?, 2008 Eija-Liisa Ahtila/BUS 2012/Crystal Eye Ltd, Helsinki. Courtesy of Marian Goodman Gallery, New York and Paris. Photographed by Marja-Leena HukkanenRäta linjer kallas parallella, om de äro i samma plan, och ej kunna råkas ehuru långt de än må utdragas. Utställningen ”Parallella världar” med finska samtidskonstnären Eija-Liisa Ahtila på Moderna Museet i Stockholm ifrågasätter den euklidiska geometrins definition nummer 23 genom att skapa en konstupplevelse som ständigt genomskär utställningens parallella världar.

I den aktuella utställningen på Moderna möter man en konst som återger territoriella, perceptuella, textuella, religiösa och politiska världar, som existerar och löper parallellt bredvid varandra i ett ömsesidigt beroende. Ahtila tematiserar och synliggör denna beroenderelation, genom att ständigt visa hur människan i sin tillvaro är begränsad perceptuellt, kulturellt, geografiskt och teknologiskt. Konstverken som presenteras i utställningen blir i flera avseenden försök till att överkomma människans begränsningar och beroendeförhållanden. En plats där vi kan växla perspektiv mellan till synes analoga världar och upprätta skillnader i vårt sätt att betrakta vår omgivning.

För att upprätta denna geometriskt odefinierbara zon, där centralperspektivet destrueras i en mångfald av sinnliga intryck, använder Ahtila framförallt filmens tekniska möjligheter att sammanfoga bild, ljud, och text till en upplevelse som förskjuter tidsliga och rumsliga gränser. I verket Huset, 2002, upprättas en domesticering av sinnena, där huset förvandlas till en rumslig inhägnad som stänger in och försluter sig mot den omgivande världen. Kvinnan i filmen låter sina visuella perceptioner av omgivningen inskränkas till husets rumslighet, som ett avgränsat och skyddat territorium från alla visuella intryck utanför hemmets sfär. Avsaknaden av det spontana, vilda och främmande tenderar paradoxalt att förstärka kvinnans inre föreställning om det yttre hot hon försöker fly undan.

Videoinstallationen upprättar, i samspelet mellan de tre olika videoprojektionerna, ett förhållande där samma perspektiv centreras genom visuella förskjutningar och skillnader i avstånd. Denna växelverkan som upprättas mellan närhet och avstånd förstärker filmens dramaturgiska uppbyggnad, själva berättelsen om kvinnans kamp att begränsa sin perceptuella räckvidd. Avsaknaden av en sinnlig kontakt med det främmande och oförutsägbara utanför huset, med följden av en stegrande isolering som gradvis leder till ett alltmer psykotiskt tillstånd, väcker oundvikligen frågor om vilken betydelse som det sinnliga har för en politisk gemenskap av öppenhet och erkännande.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Förhållandet mellan det politiska och territoriala återkommer även i verken Fiskare/Etyd nr 1, 2007, och Var är var?, 2008. Här framträder de territoriala gränserna i förhållande till historiska narrativ som kolonialmaktens inflytande och begränsningar i den mänskliga tillvaron. Till skillnad från de desperata försöken att undvika det främmande och yttre, att upprätta hinder för sinnligheten, möter vi i Var är var? en kvinnlig poet som genom skrivandet upprättar en relation till två unga algeriska pojkar och en historisk situation av skuld. Poetens handling att skriva om de unga pojkarnas öde utmynnar i en moralisk försoningsprocess, där pojkarna och kvinnas parallella öden möter varandra i filminstallationens diskontinuerliga uttrycksformer.

Horisontal. Installationsvy från Eija-Liisa Ahtila: Parallella Världar på Moderna Museet Foto: Moderna Museet / Åsa LundénAhtilas användning av en konkret historisk händelse tillsammans med autentiska bilder från Algerietkriget under 1950-talet, skapar skärningspunkter där vi som besökare konfronteras med samma moraliska skuldfråga som utgör upprinnelsen till filmens narrativ. Frågan om det kollektiva ansvaret för de algeriska pojkarnas mord på en jämnårig pojke. En postkolonial undersökning som förenar det autentiska med det fiktiva, och samtidigt ställer den nödvändiga frågan om hur vi som åskådare skall förhålla hos till vår egen position. En fråga som Ahtila också närmar sig i Fiskare/Etyd nr 1 där den dokumentära filmen av en grupp fiskare i Västafrika försöker ta sig ut på havet i en båt. Den tydliga kampen mot naturens krafter blir inom videoverket ett förhållande mellan aktivitet och passivitet, där vi på avstånd stilla betraktar den kamp som vi själva redan genomgått och övervunnit i vår industrialiserade värld. En kamp som kolonialismen förvägrat stora delar av världen att på egen hand genomgå.

Verken Antropomorfa övningar på film, 2011, och Horisontal, 2011, är utställningens mest aktuella verk tidsmässigt. Till skillnad från de tidigare verken som tematiserar människans sociala och politiska förhållanden, där frågor om skuld, försoning, delaktighet och öppenhet utreds, är de senare verken mer koncentrerade till frågor om människan perception i förhållande till teknikens representationsvillkor. Det stora videoverket Horisontal består av en gran i sex delar, som alla är medierade genom filmens optik. Sönderdelningen av granen i enheter med samma visuella omfång iscensätter hur filmmediet har en inneboende begränsning, där granen som är framför kameralinsen måste anpassas genom att delas in i mindre enheter och inta ett horisontellt läge för att representeras som porträtt i konsthallen. Filmens medium blir, trots sina begränsningar, en möjlighet för människan att visuellt erfara det parallella perspektiv på granen som alltid existerar, men som vi på grund av fysiska begränsningar aldrig kan inta. Ahtila försätter besökaren i en situation, där samma objekt kan betraktas från två parallella och fysiskt åtskilda perspektiv från samma position.

Utställningen med Ahtila utgör startskottet för en ny satsning under våren på Moderna i samarbete med Bonniers konsthall, där den rörliga bilden inom konsten står i centrum. Med ett fullspäckat program av föreläsningar, diskussioner, filmvisningar och symposium kommer det att finnas goda möjligheter för allmänheten att närma sig kunskaper om filmen som konstnärlig uttrycksform. Ahtilas aktuella utställning erbjuder i sammanhanget en konst där filmen upphäver den euklidiska geometrin, och låter jämlöpande berättelser om människans enkelriktade seende i historien genomskäras med hjälp av filmiska installationer som förskjuter betraktarens perspektiv från ett traditionellt fokus till en parallell möjlighet. Ett seende som ständigt existerar, men som ofta är politiskt och perceptuellt begränsat.

Henrik Örnlind

 

Källa:

Eija-Liisa Ahtila
Parallella världar
Moderna Museet, Stockholm
pågår till 6 maj 2012

  

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Måltidens dag

I dag, torsdagen den 18 oktober är utnämnd till ”Måltidens dag”. Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Måltidens dag”. Och här kommer mitt bidrag ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 18 oktober, 2012

Genus och Makt

Kiselstenen Kiselstenen är ett föremål som inte utan vidare låter sig definieras. Om man nöjer sig med en enkel beskrivning, kan man inledningsvis påpeka, att den är en form eller ett ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 29 augusti, 2011

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 24 juli, 2017

Inte utan att man undrar hur de tänkte

Platåträskorna klapprade mot stengolvet när slöjdläraren kom springande. Han sög tag i min kompis, ruskade om och slängde in honom bland de brädor som staplats mot väggen i korridoren utanför ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 17 januari, 2014

Marias Tårar

Husen ligger tätt i Tokyos sovstäder. Landsbygden har sakta smält samman med staden. Risfält, skogar och små spridda gårdar är nu ersatta av bostadshus och företag som tycks ligga planlöst ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 29 juni, 2009

Leonard Cohen

Leonard Cohen var inte en opolitisk svärmare

I Leonard Cohens eftermäle har den subtila kärleksdiktningen och dragningen till judisk mystik hittills stått i centrum. Det är helt naturligt, men bilden av hans långa karriär blir ändå ofullständig ...

Av: Torsten Rönnerstrand | Essäer om samhället | 17 november, 2016

Att läsa in människor i sin egen värld

  Så marxist jag är har jag ett fortsatt starkt intresse för historiska personligheter men också hur mer vanligt folk tänker när de gör som de gör. Helt vanliga är de ...

Av: Christer B Johansson | Essäer | 14 juli, 2011

Indisk mytologi och konsten att fastställa ett faderskap

Jag läser i det lilla häftet, utgivet av ett förlag i Bombay: Acqaint your children with their cultural heritage (Låt dina barn bekanta sig med sitt kulturella arv.) Vidare finner jag, på pärmen ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 24 april, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.