Peru, det farligaste landet i världen

Den latinamerikanska kontinenten har i modern tid präglats av en allt tyngre skuldbörda och stor politisk instabilitet. Det gemensamma arvet från de två närbesläktade kolonialmakterna Spanien och Portugal och ...

Av: Abdel-Qader Yassine | 13 februari, 2010
Reportage om politik & samhälle

Parmenides från Elea

Mellan det VI:e och det V:e seklet f.Kr. levde en man som hette Parmenides, i en stad som hette Elea (eller Yele), det nuvarande Velia (nära Ascea), söder om Neapel. Han ...

Av: Guido Zeccola | 09 november, 2009
Övriga porträtt

Tredjegenerationsskarabéerboks utdragskrönika

tappat om svansen rakryggad ända i kärls karls håll sista MS Sargassopottan III ochså MS Glödfatet invid CCCP Manskärl av dess och haft svärd snarare isabellgrå sabelkokill då fram hot ...

Av: Stefan Hammarén | 27 november, 2012
Stefan Hammarén

Terrorism

Terrorismen har nått Sverige, och landet har förlorat sin oskuld. Visserligen har terror drabbat Sverige förut, och det åtskilliga gånger, men då var utfördes inte dåden av en förvirrad muslim ...

Av: Gregor Flakierski | 16 januari, 2011
Veckans titt i hyllan

Johanna forskar kring smärtan



Johanna Willenfelt Foto: Frida FrankerEn trafikolycka både begränsade och berikade Johanna Willenfelts liv. I Johannas konstutövande öppnades nya fält upp, bland annat ställer hon frågor kring smärta och kroppsligt medvetande. Härnäst väntar en utställning på Nordens hus i Reykjavik.

Stockholm. Våren 1999. Johanna närmar sig i maklig promenadtakt infarten till en innergård. I det dunkla valvet står en skåpbil som till synes är parkerad, men när hon spatserar in och passerar skåpbilen börjar den plötsligt att krypköra.
- Bilen skar av min väg och tryckte upp mig mot valvets tegelvägg. Jag pressades upp mot väggen med axel och rygg fast som i ett skruvstäd, säger Johanna Willenfelt.
Bland annat gick ledbanden av i Johannas vänstra axel vilket resulterade i en belastningsskada.
- Smärtan yttrar sig så att jag efter vad som anses normal belastning får kvardröjande värk och stramhet i muskulaturen. Det känns som att ständigt ha en muskelsträckning i hela axel- och bröstryggsregionen.
Begränsningar på såväl fritiden som i arbetet blev ett bistert faktum. Men i dag kan Johanna även se positiva aspekter med olyckan.
- Lika mycket som mitt konstutövande har fått lida av min oförmåga till arbete, så har det berikats mångfaldigt på sättet smärtans erfarenheter öppnat upp nya fält.
På grund av sin smärtproblematik arbetar idag Johanna mer varierat. Vid Konsthögskolan Valand har hon mejslat fram nya arbetsmetoder, bland annat jobbar hon med text som konst.
- Jag målar inte längre. Det är för statiskt. Jag jobbar mer forskningsbaserat genom att låta konsten och det teoretiska arbetet korsbefrukta varandra. Dessa undersökningar kan senare mynna ut i en utställning där jag i installationer kanske förenar text med teckningar eller ljud.

Johanna Willenfelt, Documenting Bodies: Epikris, 2010. Foto: Giorgi Makhniashvili Smärtan har även blivit ett tema för det konstnärliga arbetet. Ett konkret exempel är från Johannas magisterutställning på Göteborgs konsthall 2010. Där arbetade hon med sjukhusbritsens papper. Istället för den egna kroppens avtryck på papperet fanns en bild av patientens smärtberättelse i form av läkares journalföringar, som var sammanflätade med litterära fragment samt egna anteckningar.
- Jag använde mig delvis av arkivmaterial från Sahlgrenska sjukhuset, delvis av mina egna journalhandlingar, men även av de berättelser som jag hade fått av andra som också lider av långvarig eller kronisk smärta. Verket är både fiktivt och dokumentärt. Jag adderar lager av text för att skapa olika nivåer och på så sätt bryta upp sammanhang och formulera nya berättelser.

Verket ställer frågor om hur vi ser på andras smärtkroppar, hur vi påverkas av dem och hur läkares och andra människors omdömen om vår smärta bidrar till att forma vår identitet. Johannas frågeställningar kring smärta och kroppsligt medvetande fyller flera syften.
- De verkar terapeutiskt genom att de bearbetar min egna kroppsliga smärta. Men framförallt avtäcker de den, vilket som konstnär medför att jag öppnar upp för granskning av en större struktur. Jag intresserar mig för de faktorer som i ett specifikt sammanhang ger ett visst fenomen legitimitet eller företräde framför andra. Och som påverkar en människas sjukdomsberättelse.
- Här kan ibland, fortsätter Johanna, de målande, symboliska bilder patienten i kliniska sammanhang ombeds använda för att beskriva sin smärta korrespondera dåligt med ganska trubbiga metoder som man i många fall mäter eller skattar smärta på.
Och här tar det filosofiska fältet och etiken vid, menar Johanna.
- Jag tänker att det kan vara konstens roll att kommunicera det obegripliga smärtfenomenet på ett sätt som öppnar upp för nya reaktioner på både sin egen och andras smärta.
Johanna Willenfelt är född och uppvuxen i Aneby i norra Småland. Redan som barn närde hon konstnärsdrömmar.
- Min faster målade och förestod en butik för konstmaterial. Så hon försedde mig och min syster med akvarell och pasteller. Jag minns att det var väldigt lusfyllt.

Johanna Willenfelt, Documenting Bodies: Epikris, 2010. Foto: Giorgi Makhniashvili Hon har sedan dess tröskat igenom flera förberedande konstutbildningar, däribland Gerlesborgsskolan och Basis Konstskola i Stockholm. 2010 avlade hon sin magisterexamen i Fri konst vid Konsthögskolan Valand. Och därefter har hon lagt ut födkrokar lite varstans.
- Jag söker allt från brödjobb till allt som går att få inom kultursektorn. Och sen söker jag såklart stipendier.
Tecknandet vill Johanna fortsätta med eftersom det inte belastar musklerna i lika hög grad som måleriet. Tidigare har hon illustrerat för tidskriften Bang och Rädda barnen, svartvita bilder med en ironisk tagg. För tillfället arbetar hon inför en grupputställning på Nordens hus i Reykjavik.
- Just nu kan jag inte säga nåt om mitt pågående arbete förutom att vi alla ska jobba kring temat natur och kultur. De jag ska samarbeta med är ett konstnärskollektivt som heter Slippery Terrain.

När Johanna inte arbetar med sin konst så ägnar hon sig gärna åt film, böcker och att träffa vänner. Dessutom pluggar hon kontinental filosofi på distans vid Södertörns högskola.
- Det gäller att förhandla med kroppen om tiden så att jag också hinner vila och träna för att motverka att smärtan tar över.
- Filosofin, till exempel, stimulerar och är användbar i det jag gör. Den ligger nära konsten.
I framtiden vill hon hitta fler forum att uttrycka sig i. Kanske essäskrivande.
- Jag hade en handledare på konsthögskolan som varje gång vi träffades undrade om jag hade bestämt mig för om jag ville göra konst eller skriva. Jag vill göra både och, svarade jag alltid. Och ja, det vill jag fortfarande. Jag måste bara lyssna på kroppen, säger Johanna och skrattar.

Nicklas von Matérn

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.



Ur arkivet

view_module reorder

Nybyggare i den svenska obygden. Arbetslinjen anno 1900-talet

Västerbottens län omfattar inte endast kustlandets goda jordar utan även lappmarkernas stora vidder. När denna obygd bröts kunde en människa få uppleva hur en by blev till. En familj slog ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 13 juli, 2010

Lugn bara... Om jagidentiteter i Kristina Lugns verk

Den klaustrofobiska normaliteten som vi alla avkrävs och stundtals kvävs i kanske ändå med nödvändighet och milt tvång kan sägas äga rollen av avstampskliché och stabil utgångsfaktor och referenspunkt i ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 22 september, 2010

Stig Sæterbakken

Det nya testamentet, jakten på Hitler och det onda ögat bakom spegeln

Stig Sæterbakken sökte efter ondskan i litteraturen, inte som moralist, men som utforskare av hur människan förhåller sig till ondskan som begrepp i sin självförståelse och beskrivning av det andra ...

Av: Alexander Viken | Litteraturens porträtt | 04 augusti, 2017

Les Ballets Suédois, Paris 1920-25

Les Ballets Suédois grundades av mecenaten Rolf de Maré och koreografen Jean Börlin. Paret utvecklade den moderna dansen och samarbetade med tongivande avantgardekonstnärer: målare, musiker, cineaster, poeter och nobelpristagare ...

Av: Anne Edelstam | Reportage om scenkonst | 30 september, 2010

Tio anteckningar om tolerans

illustration Ida Thunström Tio anteckningar om tolerans Den amerikanske tonsättaren och teoretikern John Cage skrev en gång att den enda platsen där utopin och anarkin kunde förverkligas var det geografiska utrymmet som ...

Av: Stig Saeterbakken | Utopiska geografier | 15 juni, 2009

Samisk shamanism får betydelse i dagens konsumtionssamhälle

Under sommaren har det i Tidningen Kulturen skrivits tre artiklar under temat samisk kultur. Med tanke på att Samiska kyrkodagarna i Mo i Rana var en aktuell händelse som lyfte ...

Av: Jenny Gustafsson | Essäer | 14 september, 2013

Den stora översvämningen

Världen förbereder sig inför den kommande flodvågen. I Venedig bygger man ett jättelikt system av portar för att hindra havet från att översvämma staden. I Rotterdam, London och S:t Petersburg ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 augusti, 2014

Teori og praksis

I filosofi er gjentakelser nærmest ikke til å komme forbi, og således tar jeg opp og utdyper sentrale punkt i essayet mitt «Livet selv, ett sammendrag.» Filosofi er aktivitet og virksomhet ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 oktober, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.