Cecilia Persson – En diktares första uppgift är att bli lik sig själv

Jag gick upp 4.20 och var så trött att jag kände mig illamående. Båda barnen bor heltid hos mig nu. Klockan 14.30 ska jag sätta mig på min röda cykel ...

Av: Cecilia Persson | 12 november, 2012
Utopiska geografier

Thales fra Milet

De første filosofene, det vil si Thales, Heraklit, Parmenides, Pythagoras, Demokrit og mange, mange flere, gjorde sin entré i det europeiske kulturområdet for om lag 2500 år siden. Hver og ...

Av: Thor Olav Olsen | 30 april, 2013
Agora - filosofiska essäer

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka

Jante och hans vänner utanför Istedgades kyrka Det är ungefär ett år sedan som jag i en krönika åt Tidningen Kulturen beskrev den medelåldersmannen Jante och hans vänner, som på en ...

Av: Fredrik Rubin | 05 juli, 2008
Gästkrönikör

Bättre Förr  foto Thomas Wihlman

Den fåfänga jakten på service

Kanske är du som jag, beställer ibland böcker, skivor eller något annat från utlandet, sådant som inte lagerförs i Sverige. Detta är inte alltid en enkel procedur. Som att ha ...

Av: Thomas Wihlman | 16 juli, 2016
Reportage om politik & samhälle

Johanna forskar kring smärtan



Johanna Willenfelt Foto: Frida FrankerEn trafikolycka både begränsade och berikade Johanna Willenfelts liv. I Johannas konstutövande öppnades nya fält upp, bland annat ställer hon frågor kring smärta och kroppsligt medvetande. Härnäst väntar en utställning på Nordens hus i Reykjavik.

Stockholm. Våren 1999. Johanna närmar sig i maklig promenadtakt infarten till en innergård. I det dunkla valvet står en skåpbil som till synes är parkerad, men när hon spatserar in och passerar skåpbilen börjar den plötsligt att krypköra.
- Bilen skar av min väg och tryckte upp mig mot valvets tegelvägg. Jag pressades upp mot väggen med axel och rygg fast som i ett skruvstäd, säger Johanna Willenfelt.
Bland annat gick ledbanden av i Johannas vänstra axel vilket resulterade i en belastningsskada.
- Smärtan yttrar sig så att jag efter vad som anses normal belastning får kvardröjande värk och stramhet i muskulaturen. Det känns som att ständigt ha en muskelsträckning i hela axel- och bröstryggsregionen.
Begränsningar på såväl fritiden som i arbetet blev ett bistert faktum. Men i dag kan Johanna även se positiva aspekter med olyckan.
- Lika mycket som mitt konstutövande har fått lida av min oförmåga till arbete, så har det berikats mångfaldigt på sättet smärtans erfarenheter öppnat upp nya fält.
På grund av sin smärtproblematik arbetar idag Johanna mer varierat. Vid Konsthögskolan Valand har hon mejslat fram nya arbetsmetoder, bland annat jobbar hon med text som konst.
- Jag målar inte längre. Det är för statiskt. Jag jobbar mer forskningsbaserat genom att låta konsten och det teoretiska arbetet korsbefrukta varandra. Dessa undersökningar kan senare mynna ut i en utställning där jag i installationer kanske förenar text med teckningar eller ljud.

Johanna Willenfelt, Documenting Bodies: Epikris, 2010. Foto: Giorgi Makhniashvili Smärtan har även blivit ett tema för det konstnärliga arbetet. Ett konkret exempel är från Johannas magisterutställning på Göteborgs konsthall 2010. Där arbetade hon med sjukhusbritsens papper. Istället för den egna kroppens avtryck på papperet fanns en bild av patientens smärtberättelse i form av läkares journalföringar, som var sammanflätade med litterära fragment samt egna anteckningar.
- Jag använde mig delvis av arkivmaterial från Sahlgrenska sjukhuset, delvis av mina egna journalhandlingar, men även av de berättelser som jag hade fått av andra som också lider av långvarig eller kronisk smärta. Verket är både fiktivt och dokumentärt. Jag adderar lager av text för att skapa olika nivåer och på så sätt bryta upp sammanhang och formulera nya berättelser.

Verket ställer frågor om hur vi ser på andras smärtkroppar, hur vi påverkas av dem och hur läkares och andra människors omdömen om vår smärta bidrar till att forma vår identitet. Johannas frågeställningar kring smärta och kroppsligt medvetande fyller flera syften.
- De verkar terapeutiskt genom att de bearbetar min egna kroppsliga smärta. Men framförallt avtäcker de den, vilket som konstnär medför att jag öppnar upp för granskning av en större struktur. Jag intresserar mig för de faktorer som i ett specifikt sammanhang ger ett visst fenomen legitimitet eller företräde framför andra. Och som påverkar en människas sjukdomsberättelse.
- Här kan ibland, fortsätter Johanna, de målande, symboliska bilder patienten i kliniska sammanhang ombeds använda för att beskriva sin smärta korrespondera dåligt med ganska trubbiga metoder som man i många fall mäter eller skattar smärta på.
Och här tar det filosofiska fältet och etiken vid, menar Johanna.
- Jag tänker att det kan vara konstens roll att kommunicera det obegripliga smärtfenomenet på ett sätt som öppnar upp för nya reaktioner på både sin egen och andras smärta.
Johanna Willenfelt är född och uppvuxen i Aneby i norra Småland. Redan som barn närde hon konstnärsdrömmar.
- Min faster målade och förestod en butik för konstmaterial. Så hon försedde mig och min syster med akvarell och pasteller. Jag minns att det var väldigt lusfyllt.

Johanna Willenfelt, Documenting Bodies: Epikris, 2010. Foto: Giorgi Makhniashvili Hon har sedan dess tröskat igenom flera förberedande konstutbildningar, däribland Gerlesborgsskolan och Basis Konstskola i Stockholm. 2010 avlade hon sin magisterexamen i Fri konst vid Konsthögskolan Valand. Och därefter har hon lagt ut födkrokar lite varstans.
- Jag söker allt från brödjobb till allt som går att få inom kultursektorn. Och sen söker jag såklart stipendier.
Tecknandet vill Johanna fortsätta med eftersom det inte belastar musklerna i lika hög grad som måleriet. Tidigare har hon illustrerat för tidskriften Bang och Rädda barnen, svartvita bilder med en ironisk tagg. För tillfället arbetar hon inför en grupputställning på Nordens hus i Reykjavik.
- Just nu kan jag inte säga nåt om mitt pågående arbete förutom att vi alla ska jobba kring temat natur och kultur. De jag ska samarbeta med är ett konstnärskollektivt som heter Slippery Terrain.

När Johanna inte arbetar med sin konst så ägnar hon sig gärna åt film, böcker och att träffa vänner. Dessutom pluggar hon kontinental filosofi på distans vid Södertörns högskola.
- Det gäller att förhandla med kroppen om tiden så att jag också hinner vila och träna för att motverka att smärtan tar över.
- Filosofin, till exempel, stimulerar och är användbar i det jag gör. Den ligger nära konsten.
I framtiden vill hon hitta fler forum att uttrycka sig i. Kanske essäskrivande.
- Jag hade en handledare på konsthögskolan som varje gång vi träffades undrade om jag hade bestämt mig för om jag ville göra konst eller skriva. Jag vill göra både och, svarade jag alltid. Och ja, det vill jag fortfarande. Jag måste bara lyssna på kroppen, säger Johanna och skrattar.

Nicklas von Matérn

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.



Ur arkivet

view_module reorder

Johann von Fritz. Nya dikter

   Bidar nirvana   Det finns så många grenar, det växer grenar ur mig Varje gren är en tankes separata ångest Trädet slog rot i dimman kring min mage Jag betraktar det inte helt utan vemod.   Hela ...

Av: Johann von Fritz | Utopiska geografier | 18 november, 2013

Den naturliga uppenbarelsen och den historiska. Stagnelius Näcken än en gång

Kvällens gullmoln fästet kransa Älvorna på ängen dansa,Och den bladbekrönta näckenGigan rör i silverbäcken. Liten pilt bland strandens pilarI violens ånga vilar,Klangen hör från källans vatten,Ropar i den stilla natten: "Arma gubbe! Varför spela?Kan ...

Av: Erland Lagerroth | Kulturreportage | 02 januari, 2013

Johanna Lindberg. Ur de osaliga breven

Johanna Lindberg är ett synonym för ord, det är så jag vill existera. Jag är 33 år, har skrivit sedan jag var liten och är på ständig jakt efter utveckling och ...

Av: Johanna Lindberg | Utopiska geografier | 16 juni, 2014

Äntligen sex års forskning gått till sin ände,

 resultatet rörande osvikligt: bokstaven C blev T när jag föddes, och fortsatt som loserförfattare.   Ni några minns kanské mina små rapporter under årens lopp från Loserförfattarfabriken om eller till blodläkarna. Från ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 10 Maj, 2012

ur Processen av Orson Welles

Sagolandet

Guido Zeccola om sommarens kulturföljetong.

Av: Guido Zeccola | Kulturreportage | 31 juli, 2016

När folkbildningsrörelsen kom till Hälsingland

Den 14 september hade jag glädjen att få vara med när biblioteket i Hudiksvall fyllde 100 år. Det väckte en rad minnen, varav det första handlar om min farmor Therese. Hon ...

Av: Mats Myrstener | Kulturreportage | 11 november, 2013

Mellan Persepolis och Bombay

Relief i Persepolis: Persiska krigare. Med utgångspunkt i Azar Mahloujians bok Vi lyser som guld: Ett reportage om zoroastrier i exil (Atlas) skriver Ashk Dahlén om zoroastrismen. En resa i landsflyktens ...

Av: Ashk Dahlén | Essäer om samhället | 08 augusti, 2009

Dikter av Christer B Johansson

Tidens tand har tuggat kol i miljarder år för att kunna spotta ut en diamant smaragd. Musslan jobbar med sand i hundra år för att skapa en pärla. Ergo: Musslan ...

Av: Christer B Johansson | Utopiska geografier | 16 Maj, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts