Turistens samvetskval. Ett reportage från Tunisien

Om man hatar sand och skyr solen är Tunisien antagligen inte det första resmålet på listan. När min mamma ringt upp mig några månader tidigare och frågat vad jag visste ...

Av: Linda Bönström | 24 juli, 2010
Resereportage

Veckan från hyllan vecka Vecka 15 - 2012

Åter igen dags för årets kristna höjdpunkt –Påsken. Den firas till minne av Jesu lidande, död och uppståndelse, och en försoningens tid. Men eftersom människan är blott människa, är den ...

Av: Gregor Flakierski | 07 april, 2012
Veckans titt i hyllan

Sofia Karlsson: slutprojekt 1

 

Av: Sofia Karlsson | 02 juni, 2012
Kulturen strippar

Veckan från hyllan. Vecka 43, 2012

Läser att Jennie har vunnit ”Ung & bortskämd”. Vad innebär det? Att hon är mest ung? Mest bortskämd? Eller möjligen minst av allt detta? Förmodligen betyder det något helt annat ...

Av: Gregor Flakierski | 20 oktober, 2012
Veckans titt i hyllan

Carl Kylberg - Den helige målaren.



altCarl Kylberg (1878-1952) är liksom Aguéli och Hilma af Klint en särling i svenskt 1900-tal.

I alla samhällen har funnits och finns en rädsla för konstnären liksom även för diktaren och helgonet, då dessa slags människor hotar den oföränderlighet som varje samhälle värnar om. När en betydelsefull idé bryter igenom i vetenskapen eller något nytt visas i konsten, så betyder det ett hot mot det som många människor har uppfattat som grundläggande och väsentligt i deras värld. Det blir en utmaning mot deras inre bild av hur tillvaron är beskaffad.

 

Kylberg skriver i sin dagbok: "Den helige målaren" är mitt livs underligaste idé. Det är en lovsång till det strålljus som sprids genom målaren från det gudomligas värld - den är uttrycket för kontakt".

I denna essä om konstnären Carl Kylberg har jag huvudsakligen använt mig av dels Gustaf Näsströms personliga och anekdotiska bok från 1937 och dels Brita Knyphausens mycket omfattande och gedigna avhandling från 1965, från vilken alla biografiska data är hämtade.

alt Carl Oscar som var Gustaf och Eleonora Kylbergs femte barn föddes i Fridene, Skaraborgs län, den 23 september 1878. Fadern beskrivs som en utpräglad och originell personlighet, men även som pedantisk och fordrande kontorschef medan modern, född von Essen, ansågs vara uppoffrande och kärleksfull. I Carl Kylbergs släkt går den konstnärliga begåvningen som en obruten kontinuitet genom flera generationer liksom det religiösa arvet och dessa båda arv förvaltades väl i föräldrahemmet. Kring matsalsbordet samlades man inte bara för måltider utan även till teckningsstunder och familjeandakter, då fadern Gustaf läste högt ur Bibel och postilla. Denna andakt var så sträng att den för lång tid fjärmade Carl från kristendomen. I hemmet var all världslig litteratur förbjuden frukt för de uppväxande barnen. Han skriver senare i sin dagbok: "Hur lätt låter man ej andras begränsningar begrava en själv så att ens verkliga jag förnedras. Hela barndomen har du blivit påtvingad en inskränkt och fruktansfylld uppfattning om skuld och synd. Vad är nu allt det som har förbittrat mitt liv och fyllt det med oklarhet? Kristendomens skräckberättelser, vilka jag anser inte kunna sammansmälta med tron på en kärleksfull och god Gud".

När Carl var fem år gammal flyttade han med föräldrarna till Stockholm men somrarna tillbringade han tillsammans med sina kusiner hos morbrodern Fredrik von Essen på Kalvås i Västergötland.1893, fjorton år gammal, fick han möjlighet att segla med skolskeppet Abraham Rydberg. Han trivdes inte i skolan så det var en möjlighet att komma hemifrån och mogna. Men det blev ett kort äventyr med sjösjuka, hårt arbete och prygel, så det var med lättnad som han mönstrade av. Nästa mål var arkitektyrket och han praktiserade en tid som murarlärling utan större framgång. Genom bidrag från den rike Robert Dickson i Göteborg fick han möjlighet att studera arkitektur i Berlin. Det generösa bidraget medgav att han kunde föra en angenäm flanörtillvaro. Han stimuleras av den intellektuella miljön i den tyska metropolen, läser litteratur istället för att studera arkitektur och fascineras av den tyska romantiken. Böcker av författare som var otänkbara bland föräldrarnas andakts- och uppbyggelselitteratur öppnade nya världar. Näsström nämner i detta sammanhang bl.a. Byron, Baudelaire och Wilde. Ryssarna beundrade han även som romanförfattare och där främst Tolstoy. Säkert greps Kylberg av den store ryssens patos som samhällsförbättrare.

alt Emellertid står det plötsligt klart för honom, under en nattlig konstdiskussion, att det är målare han ville bli och skrev därför omgående ett brev till föräldrarna och talade om vad som skett. Brevet åtföljdes av en liten pastell framställande "Djävulen frestande Kristus på Oljeberget", men brevet hade inte åsyftad verkan. "Slarv", var faderns omdöme om bilden. Efter flera uppgörelser med fadern började han på Valands målarskola i Göteborg. Men efter en termin upphörde det ekonomiska stöd han fått tidigare av mecenaten Dickson och han var tvungen att sluta och klara sin egen försörjning. I Göteborg skymtade han under det första seklet av 1900-talet i kretsen kring Ivar Arosenius men även den danske profetgestalten Ole Kruse. Denne svärmade för ett hantverksmässigt konstskapande i fromhetens tecken. Kontakten med Kruse har sannolikt förberett Kylbergs intresse för den målande klosterbrodern Fra Angelico och på längre sikt den inriktning som hans måleri fick i slutet av 1920-talet. Trots det fria och stimulerande konstnärslivet ville Carl Kylberg vidare och lyckades ta sig till Stockholm, där en andra bohemperiod vidtog.

Länge pendlade han mellan Göteborg och Stockholm och höll ibland svälten från livet genom att illustrera barnböcker och göra reklamteckningar. För ett av sina reklamuppdrag fick han så bra betalt att han kunde göra en studieresa till Italien och Frankrike. I Italien blev han betagen av Fra Angelico och imponerades av Tizians fulltoniga kolorism. Bland fransmännen beundrar han så väsensskilda storheter som Watteau och Daumier. Men störst betydelse för hans sökande under 1910 och 20-talen fick kontakten med Cézannes måleri. Denne konstnär stod för både djärv modernitet och klassisk tradition och visade vägen till modernitetens stil i måleriet. Det som fascinerade Kylberg var inte minst Cézannes purism, hans förmåga att rensa bort det oväsentliga och söka en syntes av motsatser som yta-djup, och vamt- kallt.
Med sitt regellösa och otyglade måleri skapade Carl Kylberg i sin samtid mer oro än ro. Först eftervärlden förklarade honom vara en av sin samtids stora. Långt senare har Kylberg i en tidningsintervju sammanfattat; "Naturligtvis lär man av sina föregångare, av hela konsttraditionen. Märk väl hela!"

alt Från Stockholm där han 1916 skaffat sig en liten ateljé i Klara skrev han till brodern Erik och klagade över ljuset i huvudstaden. Han uppfattade ingen luft mellan öga och föremål. Allt var klart hårt och oförmedlat. Ekonomiskt var det skralt och han började misströsta om livet . Men en dag köpte en annan av hans bröder några tavlor och han fick möjlighet att tillbringa ett par somrar i Skåne där han fann ett mera nyanserat och beslöjat ljus. Till den konstnärskoloni med vilka han umgicks hörde bland andra Skånemålarna Johan Johansson och Edvin Ollers. Det förefaller som om Kylberg har Ollers att tacka för att han kom att göra sin debut med "Februarigruppen" i Liljevalchs konsthall. Debuten blev väl mottagen av kritikerna. Ett par beskrev hans måleri som intimism. Fram till början av 20-talet är de landskap och stilleben Kylberg målar ljusa och intima med en arkitektonisk struktur som påminner om Cézanne. Det är först en bit in på 20-talet sedan han gift sig, blivit försörjd och kan måla på heltid som formen börjar upplösas, konturerna släppa taget och färgen hettar till. Nu var det slut med de bohemiska ungkarlsåren. Carl Kylberg fördes in i ett äktenskap som gav honom harmoni och arbetsro. Om somrarna hyrde makarna in sig i Helsingör och från sin bostad hade de en vidsträckt utsikt över sundet, där luften är så mättad som ingen annanstans. Även i Visby, Ystad och Båstad har Carl Kylberg funnit mäktigt inspirerande motiv, burna av det möte mellan hav och land, som kommit att inta en central plats i hans konstnärliga produktion.

Det är också nu som den religiösa hållningen och naturmystiken slår igenom. Färgen och ljuset, den metafysiska relationen mellan människa och natur, människa och kosmos blir grundtemat. Han började även intressera sig för den indiska mystiken och fängslades av helhetstanken och det meditativa draget i den indiska filosofin. De mystika impulserna är framför allt kristna och orientaliska, men det är inte teologin utan livshållningen som är det väsentliga.1800-talets romantikerna Caspar David Friedrich eller William Turner besjälades av en panteistisk religiositet eller upplevelsen av Guds närvaro i allt skapat och människornas delaktighet i detta mysterium. Samma känsla besjälar Kylberg. Färgerna var Kylbergs själsformer. Uttrycket själsformer för tankarna till den ryske konstnären Wassily Kandinsky som 1912 skrivit boken "Om det andliga i konsten". Det är det inre ögat som är utslagsgivande, all form kommer inifrån. Det enda vi verkligen ser är med våra andliga ögon. Bilden är inne i oss i själen. Liksom för nationalromantikerna är också för honom naturen alltings ursprung och liksom dessa vänder han den moderna civilisationen ryggen. Det är naturens stämningsmättade ljus, milda kolorit och lugnare rytm han söker. Och han ersätter den nationalromantiska med den kosmiska världssjälen. I det avseendet står han den sufiske mystikern Aguéli nära.

Ljuset, skeppet och havet är centrala symboler i Kylbergs måleri; ljuset står för transcendensen, skeppet som symbol för människans horisontlängtan och det ändlöst djupa havet, allt livs upphov, som länken mellan himmel och jord. Det har ofta hävdats att havet som natur, som naturkraft och symbol är ett livsviktigt element för romantiska målare. I sin skenbara oändlighet blir havet för det mänskliga ögat till förmedlare mellan himmel och jord. Genombrottsutställningen 1926 hos Gummessons i Stockholm blev en kritikersuccé trots att Kylbergs färgromantik och formupplösta måleri gick stick i stäv med den naivism och nysaklighet som dominerade tidssmaken. Utan tvekan ägde han en stor koloristisk begåvning. Ragnar Josephson skrev i Svenska Dagbladet; "De brinna, dessa färger så starkt i målarfantasin att de förtära form och innehåll, förnuft och mening". Kritikern Gotthard Johansson utnämnde honom till en av vår tids största, finaste och rikaste kolorister. Han skriver: "Kylberg är den svenska konstens mest radikale färgkonstnär. Snart är han internationellt uppmärksammad".

alt Efter den framgången duggar utställningarna tätt och han inbjuds att ställa ut inte bara i Sverige och Danmark utan även i Helsingfors, Oslo, Bryssel och Paris, men förblir trots det för många utmanande kontroversiell. Via förandligade landskap på 1920 talet närmade han sig under 30-talet de rent kristna motiven. Redan 1928 gjorde han målningen med den omdiskuterade titeln " Den helige målaren". Knyphausen kritiserar dem som tog anstöt och skriver: "Med ett inte obetydligt uppbåd av helig vrede fann sig många kallade att gå till attack mot den förmente helige målaren. Att inte denna målning var ett självporträtt framhöll Kylberg gång på gång. Den helige målaren är ett uttryck för Kylbergs höga uppfattning om konstnären. Den betraktades dock av samtiden, eftersom den har drag av självporträtt, som självförgudning och överromantisk hybris. Men med den Buddhaliknande och blundande gestalten ville han gestalta konstnären som förmedlare av ljuset från den gudomliga världen. Hans uttalande: "Jag är Herrens ljus, hälsa och skönhet", väckte irritation hos publiken. Det är viktigt att understryka att en konstnärs Guds/ Kristusidentifikation inte behöver vara ett utslag av högmod utan i vissa fall istället kan spegla en sorts ödmjukhet och offervilja.

Konstnären uppfattas som en förmedlare och ett redskap för det andliga. Han är ett utvalt redskap och intar en särställning. Inför denna utvaldhet ber Kylberg gång på gång om ödmjukhet i sina många dagboksanteckningar, som i urval har publicerats 1959 av hans änka under titeln "Ur ett livs dagbok". Identifikation med Gudomen framgår tydligt i dessa anteckningar och är ett återkommande tema. "Den helige målaren" är den första målning som klart avspeglar det indiska tänkandet i Kylbergs konst. Den är också i denna mening den mest entydiga av hans idémålningar. Man kan spåra den indiska filosofins nedslag också i många andra målningar, men då ofta i glidningar mot panteism eller kristen syn.

Gustaf Näsström skriver: "Inför Fra Angelico har Kylberg bekräftats i den tanken att konsten är ett från sinnligheten befriat heligt utflöde av ren andlighet - man kan om man så vill, se "Den helige målaren" som denna åskådning av skönhet. Ulf Linde understryker ytterligare sambandet med Fra Angelico när han i förordet till utställningen 1976 på moderna museet skriver: "Den helige målaren" är inte som påståtts någon egocentrisk kanonisering av Carl Kylberg själv; målningen är en hyllning till Fra Angelico".

alt "Kanske färgen är bra, men vad menar han med att lämna allt i sådant sudd, man kan ju inte se vad färgfläckarna skola föreställa..." Så uttryckte sig ecklesiastikminister Arthur Engberg under ett sammanträde när man skulle bedöma om Carl Kylbergs målning "Uppbrottet" skulle inköpas till Nationalmuseum i Stockholm. Året var 1937. "Det är inte hans avsikt, han är mystiker, där är något av en Rembrandt i honom", svarade museets intendent Ragnar Hoppe. Ovanstående meningsutbyte ledde till att regeringen inte beviljade medel till inköp av målningen. Trots detta hängde snart "Uppbrottet" på hedersplats i museets moderna sal. Den hade nämligen inköpts av skådespelerskan Tora Teje, och hon hade donerat den till museet.
Engberg motiverade avslaget i skarpa ordalag med följande högtravande och långsökta motivering: "Att förvärva en till sitt motiv så oklar, till utförande så ofullgången och i sin helhetsverkan så diffus målning synes icke välbetänkt. Konstnärer som söker befria färgen från formen och låta den leva liksom sitt liv, de är i själva verket i färd med att upplösa och förinta konsten själv. Jakten efter det formlösa, det regellösa och otyglade, ivern att offra klarhet, reda och ordning för att åstadkomma det ursprungliga och orimliga är ingenting annat än ödesdigra förvillelser. Den konst som är äkta försmår det billiga bländverket".

Allt talar för att den oro som Engberg gav uttryck för delades av många även inom konstvärlden och att den oron ytterst gällde den västerländska kulturens och den klassiska traditionens fortbestånd, en kultur som aldrig tolererat det regellösa och otyglade. Kylberg blev syndabock, men det var modernismen som helhet som var hotet. Skandalen kring målningen "Uppbrottet" var dock inte den första som Kylberg var inblandad i. Redan 1934 blev det en storm när Nationalmuseum köpte sin första Kylbergmålning; "Havsluft". Denna är en stor landskapsbild där himmel, hav och landskap möts med typiska Kylbergska färger, där färgerna snarare än detaljerna är det viktiga. Starkast reagerade riksdagsman herr Andersson i Ovanmyra som i en riksdagsdebatt direkt kritiserade Nationalmuseums inköp. Han protesterade mot att skattebetalarnas pengar användes till inköp av sådana konstverk, vilket han kallade hafsverk. Det var samma målning som en kritiker betecknade som konstnärens mest fulländade konstverk och som Gotthard Johansson i Svenska Dagbladet beskrev med orden: "En målning som på något oförklarligt sätt ger en nästan fysisk förnimmelse". En av anledningarna till att Engberg avslog inköpet av "Uppbrottet" kan vara just det av bondeförbundaren kritiserade inköpet av målningen "Havsluft".

alt Men även yttre händelser kan ha varit av betydelse för avslaget. Det mest påtagliga sambandet i tiden sammanfaller med nazisternas kulturförföljelser i Tyskland. Den beryktade utställningen "Entartete Kunst" öppnades i München, där den av naziregimen utrensade konsten visades som varnande exempel på otysk och därför farlig och osund konst. Säkerligen var Engberg medveten om och kanske påverkad av den tyska utrensningen av misshaglig konst. Men givetvis var det också en tredje faktor av väsentlig betydelse, nämligen att Kylberg fortfarande var omstridd som konstnär och också hade en av konstens mer framträdande demagoger som ovän, nämligen Isaac Grünewald. Denne ställde sig snabbt på Engbergs sida och menade att: "Min personliga inställning är att det måste finnas en absolut balans mellan form och färg och om man negligerar detta måste det bli ett minus för konstverket. Debatten om form och färg påminner mycket om den tyska, där nazisterna betonar formens betydelse. Carl Kylberg kom att ge upphov till de mest uppslitande konstpolitiska debatterna i Sverige. På grund av dessa händelser blev han en av Sveriges mest utskällde, omtvistade och oförstådde målare. Men så småningom började man på sina håll betrakta den originelle konstnären som ett geni och ett orakel "som avslöjade den sannare verkligheten bakom illusionernas värld". Det sistnämnda citatet från en av dåtidens främsta konstkritiker i Sverige

Många av Kylbergs målningar har bibliska motiv ex. "Frid på jorden" som tillkom 1939-40 i samband med krigsutbrottet. Konsten, menar han, ska medverka till fred i samhället och till att förjaga våldet och skriver: "Konst bör ej skapas i moraliskt syfte, men all konst har etisk effekt". Konstnären var, enligt Kylberg, en fridsfurste och vägledare. Att i konsten uttrycka en högre tingens ordning finner vi också hos Ivan Aguéli och Karl Isaksson, Hilma af Klint och Violet Tengberg. Konstnären måste ses som visionär, någon som har förmåga att tyda tecken i tiden och göra dem synliga för andra. Detta var även något som William Blake framförde. Den visionära erfarenheten innehöll för honom ett uppdrag att förmedla innehållet vidare. Han ville visa människan på hennes kreativa möjligheter och för honom var vetenskapens världsbild begränsad. Den sanna konstnärens roll skall, enligt Blake, vara en inspirerad profet. Konstnären har en uppgift som förmedlare och att tro på människans möjlighet till förändring. Carl Kylberg var religiös men inte dogmatiskt religiös. En intervjuare frågar honom en gång: "Ni målar ofta bibliska motiv. Beror det på de måleriska möjligheterna eller på religiös föreställning?" Konstnären svarade: "Båda delarna... men jag är inte dogmatiskt religiös... för mig är ljuset i sig själv en slags religion".

Kylberg betraktas som romantiker, mystiker och visionär, men han flyr inte verkligheten utan försöker tränga igenom den för att nå fram till en konstnärlig omtolkning och sublimering med syftning mot den transcendentala upplevelsen. Han ville lära sig själv att "se", och det som klarnat för han syn försökte han forma till bild. För honom var det viktigt att utnyttja färgens egen kraft, att inte stänga in den mellan linjer utan låta den leva genom ett spel av kontraster och endast de motiv som kunde bli en färgskimrande vision var värda att måla. Förmågan att föreställa sig, fantasin, den gudomliga visionen, står bakom diktaren och konstnären. Innehållet i målningen behövde inte klart framgå, mycket var underförstått. Kylberg lämnar gärna en del outsagt i sina målningar för att därigenom locka åskådaren till meningsfullt medskapande. Vidare menar Kylberg att en tavla skulle vara lik en ingångsport för den som söker. Tavlans yttre får inte äga budskapets slutgiltighet. "Man blir skeptisk", säger han, "då en tavla uttrycker sig alltför kategoriskt. Låt tavlan bli sådan att den växer vid umgänge. Konstnären måste vara suverän i sitt skapande, att avmåla är inte att skapa". Han avslutar med orden: "Var inte allt för tydlig, för det tonfallet blir snart utnött".

Carl Kylberg var synnerligen kontroversiell både som person och konstnär. Här uppstod häftiga och affektbetonade pressinlägg för och emot honom, kontrasten mellan gränslös beundran och avståndstagande, förringande och fördömande. Hur kunde en målare endast genom sina tavlor väcka sådana våldsamma och varandra så diametralt motsatta reaktioner hos åskådare och kritiker?

alt Möjligtvis tror jag att dessa konstnärsoriginal hotar den oföränderlighet som varje samhälle vill försvara och bevara. Kanske bör regeringens avslag till inköpet av "Uppbrottet" ses som en historisk varningssignal. Konsten idag är ofta expressiv dvs. den strävar efter att uttrycka djupen i tingen och världen som konstnären ofta anat. Denna konst har i sig en gränsöverskridande makt som bryter sönder traditionella former. Detta väcker anstöt hos dem som värnar om det vedertagna och konservativa. Det nya, okända verkar obegripligt och känns för många människor skrämmande och farligt. Viljan till kommunikation stöts ofta bort huvudsakligen beroende på rädslan hos människan att utmana status quo. Filosofen Rollo May menar att i konstnärens möte med verkligheten är det väsentliga inte att främst göra en avbildning av yttre ting som iakttas eller upplevs. Inte heller gäller det att skildra konstnärens egna inre bilder, utan skapande uppstår i mötet med verkligheten, något föds till liv, får gestalt. Konstnären kämpar med meningslösheten, avtvingar den en mening, får icke-varat att vara.

Carl Kylberg räknas numera som en av 1900-talets främsta målare, en färgdiktare av guds nåde och det skissartade och suddiga är konstnärens sätt att skapa det uttryck han söker.
Konstnären måste ses som visionär, någon som har förmåga att tyda tecken i tiden och göra dem synliga för andra, nytolkning är nödvändig. Konst är inte enbart något som utförs med händerna, utan även det innersta i människan är engagerat. Modern hjärnforskning har konstaterat att det första människan kan registrera är bilden. Denna forskning har visat att bilden kan öppna för kommunikation på andra plan än vad ordet kan, men det är viktigt att bilden inte enbart är en estetisk upplevelse. Bilden är alltså mer primär än ordet, den är ett själsligt andligt fönster. Bilden ska kunna öppna upp för nya dimensioner och dessutom innehålla ett budskap.

Carl Kylberg var även god tecknare. Det finns fullt med minnesanteckningar, brev och teckningar bevarade. Humor, nyfikenhet och kärlek strömmar från hans bilder. Det är hans lilla dotter som tultar omkring, det är anteckningar från familjens olika resor och utflykter och brev med illustrationer till hans vänner. Han ritade och skrev flera bilder böcker för barn. 1906 skrev han "Äventyrsjakten" och 1924 publicerades "Kalle, Ulla och Sprätten". Bokens bilder och verser påminner mycket om Arosenius stil i "Kattresan" och det är möjligt att Arosenius gav honom idén till böckerna. 1924 kom nästa bilderbok med titeln "Lejonet Leo", den sorgsna sagan om Leo handlar om en poet med ett lejons utseende, som inte lyckades sälja sina dikter. Att Leo är en berättelse med starkt självbiografiskt innehåll är uppenbart. Bristen på uppskattning i unga år hade tagit honom hårt och glömdes aldrig trots senare tids återupprättelse. Attacken mot målningen "Den helige målaren" berodde utan tvekan till en del på människors avund men även på att han syntes oemottaglig för andras negativa påhopp och åsikter, en försvarsattityd, som säkert retade många.

1951 inbjuds Carl Kylberg som förste svensk någonsin till en separatutställning på Musée
d ´Art Modern i Paris, den då mest respekterade institution för modern konst i världen och blir representerad i museets samlingar. Själv ligger han sjuk i Stockholm och dör året därpå 74 år gammal. Efter hans död hölls en minnesutställning i Liljevalchs konsthall och därefter har hans konst ofta visats runt om i världen. Med sitt lidelsefulla måleri ägde Kylberg en förmåga att med färgens intensitet höja motivet över vardagen. Det metafysiska eller existentiella perspektivet var det avgörande. Helheten var viktigare än delarna och man får en känsla av tidlöshet. Han menade att konstens mål är att med symboler ur sinnenas värld skapa uttryck för ren andlighet. Färgen är het i röda, orange och gula toner och ger sammantaget ett visionärt uttryck med religiösa övertoner. Samtidigt var han en sträng bildkompositör med stark balans i uppbyggandet hos sina verk. Det väsentliga för Kylberg tycktes vara att föra ut ett budskap och han menade att den sanne konstnären även var en inspirerande profet och siare. Dessutom ansåg han i likhet med andra mystiker och visionärer att konstnärens uppgift var förmedlarens och att det är fråga om att tro på människans möjlighet till förändring. Konstnären vill i sitt verk försöka fånga en reflex av det eviga. Skönhet och godhet är synonyma. Där den sanna skönheten lever, utövar den en etisk verkan. Därför har varje konstnär ett ansvar att föra ut Sanningen till människorna.

"Konstnären är den tåliga upprorsmakaren. Han får ej strida för en falsk gloria eller för egoistiska små tillfälliga segrar - hans kamp gäller mångas, ja allas välfärd".
(Carl Kylberg)

Lena Månsson

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.


-

Ur arkivet

view_module reorder
Yasuragi Hasseludden, sett från Saltsjön. Foto: Bengt Oberger. CC BY-SA 4.0.

Spahotellet Yasuragi

Ett av Sveriges allra främsta spahotell återfinns – i vacker skärgårdsnatur, på en bergshöjd ovanför vattnet – endast någon mil öster om centrala Stockholm. Yasuragi, byggt på 1960-talet, präglas av ...

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 05 januari, 2016

Den gamla hyttan, ett bedagat kulturslott svept i minnets digitaliserade klichéer. Det sceniska…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Benny Holmberg | Reportage om scenkonst | 08 september, 2013

De jämlika

Han var mer fallen för det praktiska än det eteriska; sjukvård, tandvård, en soffa att sitta i. Det var behov han hade sett hos de som varit omhändertagna som barn ...

Av: Per-Henrik Bartholdsson | Gästkrönikör | 10 Maj, 2013

Filosofi er livsform. Del II

Kjærligheten til livet er nerven i all utforskning av livet(Renessansefilosofiens motto) Inngangsporten min til vitenskap og filosofi er slik. Mens de empiriske vitenskapene er om opphoping av stadig mer detaljert kunnskap ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 november, 2011

Den medialiserade författaren - Carolina Gynning

"Jag insåg snart att jag var tvungen att tvätta rent mitt varumärke".  Så uttrycker sig Carolina Gynnings alterego i romanen Ego Woman (Gynning & Carlqvist, 2005). Citatet är talande för ...

Av: Julia Pennlert | Essäer om litteratur & böcker | 13 oktober, 2010

Den orientaliska dansen  i Kyss henne

Kulturfarans förvandling till äkta svensk kulturskatt

Sommar och sol och friluftsteater som folknöje. Folkkära skådespelare (kända från fina teatrar och populära filmer) uppträder under sommaren bland träd och buskar, i parker, i slottsträdgårdar eller vid ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 29 augusti, 2016

En intervju med performanceartisten AK von Malmborg

Efter en vad som kan liknas vid en uppenbarelse när en nära anhörig hade gått bort bestämde sig sångerskan, låtskrivaren och performanceartisten AK von Malmborg att börja sjunga på svenska ...

Av: Thomas Renhult | Musikens porträtt | 23 december, 2009

Orientalism – västs syn på Öst

Foto: Simon Amarcord TEMA ÖST-VÄST Idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi beskriver hur den västerländska självbilden vuxit fram i kontrast till ett, mer eller mindre, konstruerat Öst. Resor till fjärran länder i syfte att upptäcka ...

Av: Mohammad Fazlhashemi | Essäer om samhället | 30 april, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.