Gilda Melodia

Glädjesmarta

En ny krönika av Gilda Melodia.

Av: Gilda Melodia | 05 april, 2016
Gilda Melodia

Etik inom äldreomsorgen

De äldre, sjuka och dementa är en stor grupp människor med varierande symptom och sjukdomsbild. Det gemensamma för alla är att de ofta kommer i kläm i dagens rationella produktionssamhälle ...

Av: Lena Månson | 02 september, 2010
Essäer om samhället

Streiftog i litteraturens verden

Den franske resepsjonen av selvpåført død i den engelske overklasse i det attende århundre Ut fra sikten min er det å snakke og skrive om singulære menneske liv å sette fram ...

Av: Thor Olav Olsen | 12 april, 2013
Agora - filosofiska essäer

En Konsertupplevelse utöver det vanliga

 Stockholm, Drottningholms slottsteater, 6-10 juni Stockholm early music festival 2012 Det har under denna vecka varit ett mycket ambitiöst program med vad som kallas tidig musik, en term som är mina ögon ...

Av: Alexander Sanchez, Jessika Ahlström | 17 juni, 2012
Musikens porträtt

Bob Colacello: Andy Warhols vapendragare



Bob ColacelloI samband med att Bob Colacellos fotobok OUT gavs ut 2008 och den stora Warholutställningen på Moderna i Stockholm ägde rum, ringde jag upp Colacello i New York för att prata lite om där och då och här och nu. Intervjun publicerades ursprungligen i pappersutgåvan av Tidningen Kulturen.

På våren 2010 dök en ny spännande fotobok upp, "Andy Warhol: Unexposed exposures", som Colacello satt samman. Den består av bilder som refuserades i samband med att Warhols "Exposures" kom ut 1979. Med anledning av detta, kanske en "smula" försenat, kommer här intervjun igen för alla nätofiler som av någon anledning inte sparat sina gamla nummer av TK. Historien är, som det ju brukar heta, alltid aktuell.

Då den blott 23-årige Bob Colacello 1970 fick ett samtal från Warhols närmaste man, Paul Morrissey, kunde han knappt tro att det var sant. Den ökända gruppen på skandalomsusade "The Factory" hade läst några av den unge Colacellos filmrecensioner och kallade upp honom till ett möte. När mötet var över hade Colacellos liv förändrats drastiskt - till det bättre.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mellan 1970 och 1983 arbetade Colacello som redaktör på Warhols Interview Magazine. I det att The Factory mer och mer utvecklades till ett centrum för tung konsthandel, befann sig Colacello i en drömsituation. Warhol som person och kulturellt fenomen innebar tillträde till allt och alla, från undergroundfilmare, konstnärer, jetsettare och politiker till aktuella kändisar. Colacello redigerade tidningen, skrev, intervjuade och... fotograferade dessutom vilt nattetid. Som det brukar heta, "hellre än väl".

Bilder från Studio 54, privata fester, vernissager, resor. Kändisar och åter kändisar. De charmigt spontana och grynigt svartvita bilderna må visa upp en förgylld värld men det finns inget som helst förskönande över dem. Tvärtom. Den kontrasten gör boken OUT (som Colacellos skvallerspalt i Interview kallades) till en riktig juvel. Boken blir en slags omedveten antropologisk dokumentation som i rusets ögonblick var spontan och kul men som 25-30 år senare får ett helt annat värde.

- Det handlar om en tid som det finns en slags glamourös aura kring, berättar Bob Colacello. Det finns mycket som gjorts om den tiden, även när det gäller fotoböcker. Men jag tror att det här är den enda där den som tagit bilderna verkligen var mitt i smeten. Alla bilder är liksom tagna på en meters avstånd. Jag visste inte hur man ställde in skärpan om jag skulle behöva gå längre bak. Jag tog inte bilderna som en professionell fotograf. Jag bara var där. Jag tog dem som en vän. Som en redaktör för skoltidningen.

- För det första var vi alla unga, svarar Colacello skrattande på frågan om var magin kom ifrån.
- Det fanns naturligtvis människor som Diana Vreeland som inte var så unga, men de hade en ung attityd och de hade levt under 50- och 60-talen och varit med om att skapa den här öppenheten. Den sexuella revolutionen, hippie-rörelsen, feminist-rörelsen, gay-rörelsen... Allt det där var saker som legat och kokat ett tag. På 70-talet kokade det över. Grytan exploderade och vi som var kring 20 då hade förmånen att kunna njuta av de triumfer som tidigare generationers strider hade medfört.

- Vi var den första generationen som var väldigt välbeställd, som utan problem kunde gå på college och vara fria. Kvinnorna frigjordes genom p-pillret och vi frigjordes alla av penicillin och andra mediciner som gjorde sexuellt överförbara sjukdomar enkla att behandla och bota. Aids hade inte dykt upp än. Aids var det som verkligen avslutade den här eran.

- Interview var en trendskapande kraft, fortsätter han. Andy Warhol var en trendskapande kraft. Man måste också komma ihåg att New York är annorlunda mot nästan alla andra amerikanska städer. New York domineras inte av en huvudsaklig affärsverksamhet. Inte av film, som Los Angeles. Inte av gammal societetsmakt, som Boston. New York har alltid varit en stad som bygger på flera olika affärsverksamheter och nya pengar har alltid strömmat in. New York är huvudstad för finans, konst, teater, mode och förlagsbranschen. Det finns så många element som utgör New York. Så det var enklare för den här typen av blandning. Jag tror att både Andy Warhol som person och Interview Magazine stod för idén om att blanda högt och lågt, "uptown" och "downtown", gay och straight, svart och vit. Vi trodde på att sudda ut gränser och skillnader.

Interview fick också oerhört mycket kritik för just detta, minns Colacello.

- I konstvärlden fanns det en åsikt om att konstnärerna inte borde umgås så mycket med sina rika kunder. Man ifrågasatte varför Interview gav så mycket utrymme till dem vi kallade "Millionettes", arvtagare och arvtagerskor, och inte till unga konstnärer. Det kanske var en legitim kritik. Men Andy och Interview handlade om glamour. Vi drogs till vackra och glamourösa människor. På det sättet var det elitistiskt och förmodligen inte så demokratiskt.

- Diana Vreeland sa alltid till mig, "Bob, en tidningsredaktörs arbete handlar inte om att ge folk vad de vill ha utan vad de inte vet att de vill ha, än." Hennes filosofi var att ständigt överraska läsaren. Det blev även min filosofi. Det är det fortfarande.
Efter att ha författat den extremt underhållande "Holy Terror" (1990), en bok om tiden med Warhol, har Colacello även skrivit en Ronald Reagan-biografi ("vår förste pop-president", som han själv uttryckt det.). Fascinationen inför mäktiga människors privata sfärer fortsätter att locka.

- Jag är mycket mer fascinerad av statsöverhuvuden och regeringsmedlemmar än jag är av filmstjärnor eller rockstjärnor, förklarar han. Jag skulle hellre träffa Juan Carlos av Spanien eller Angela Merkel än Angelina Jolie och Brad Pitt. De har makt och de påverkar våra liv. Jag tycker det är mer intressant att föra en konversation med folk som faktiskt sitter i regeringar och vet vad som pågår än med Hollywoodstjärnor som tror att de vet vad som pågår.

- Populärkulturen är inte längre vad den en gång var, förtydligar Colacello. Nu är den till och med för populär för mig. Den har sjunkit så lågt. Allting har dragits ned på lägsta möjliga minsta gemensamma nämnarnivå. Det är en trend som Warhol förutsåg och uppmuntrade. Jag har ambivalenta känslor inför min roll i det.

- Den bästa intervjun Warhol någonsin gjorde var i Stockholm 1968, då han ställde ut på Moderna Museet. Han sa, "I framtiden kommer alla att vara berömda i 15 minuter..." Han arbetade också för det här slags världsherraväldet som media har idag, som lett till att berömmelse är det allra högsta värdet snarare än någon form av talang eller erfarenhet. Det handlar om att bli berömd, hur eller vad man än gör. Jag tror vi är i Romarrikets sista skede. Jag tror att den västerländska civilisationen håller på att begå självmord.

OK, tillbaka till dåtiden då, försöker jag. När man läser om eran och de inblandade, verkar det ha varit ett ständigt pågående rus i vilket man, förvånande nog, även lyckades göra lönsamma konstaffärer. Colacellos diet bestod, enligt honom själv, under lång tid av vodka och kokain. Hur ser det ut idag? Är den excessiva kvoten fylld?

- Ja, jag slutade dricka och ta droger för över 13 år sedan, berättar han. För mig handlar det om en ny fas. För att ha kul idag, samlar jag klipp från tidningar och arkiverar dem. Klippen handlar om olika människor jag kanske en dag vill skriva om.

Finns det någon episod från eran som Colacello kommer ihåg som extra minnesvärd?

- Nej, det kunde egentligen ha varit vilken kväll som helst... Allt verkade så oskyldigt på den tiden. 70-talet var den oskuldsfulla tiden i vår dekadenta era. Eller den oskuldsfulla början på vår stora dekadens.

- Det bästa med att arbeta på Interview och med Andy var att han tillät mig att lära mig medan jag jobbade. Jag skapade saker medan vi arbetade på. Också den otroliga variationen av människor vi mötte och skrev om. Det blev en fantastisk utbildning. Jag var lycklig som inte behövde klättra på någon social stege. Jag anlände överallt tillsammans med Andy. Man flög direkt till toppen med honom.
Jag undrar om det mest är glada minnen som dyker upp när Colacello själv nu bläddrar i boken.

- Definitivt. Men det finns också en underliggande sorgsenhet eftersom så många människor är borta. Inte bara de som dog gamla. Det finns också många som dog långt innan de skulle behövt dö.

- Aids slog till hårdast mot de som var mest promiskuösa. Den slog undan den där känslan av att man inte behövde oroa sig för något. Vad som helst hade gått för sig, men plötsligt inte längre. Det var verkligen sorgligt i och med att så många kreativa människor dog så unga. Den slog allra hårdast mot konst-, mode- och litteratur-miljöerna. Aids slog hårt mot de miljöer som jag beskriver i min bok.

- Men sådant är livet. Då man blir äldre inser man att lyckan är flyktig men att även sorgen är flyktig. Man bara fortsätter.

Med den attityden arbetar Bob Colacello oförtrutet vidare, nu främst för Vanity Fair, med att porträttera framstående människor runt om i världen. I mångt och mycket är det samma internationella nätverk han jobbar vidare i.

- Jag har mycket att vara tacksam för när det gäller Andy, avslutar Bob Colacello. Andy gjorde det möjligt för mig att gå in genom öppna dörrar, men det var jag själv som gjorde det möjligt för mig att bli välkommen fler gånger.

Carl Abrahamsson

Ur arkivet

view_module reorder
William Blake  Inferno

Djuren har ingen talan

Djuren som vi gjort till våra slavar vill vi inte tänka på som våra jämlikar. (Charles Darwin 1838)

Av: Lena Månsson | Reportage om politik & samhälle | 13 oktober, 2016

Post-Emmakrönika 2, Rastplatsen II

En enkel orak rastplats i omedelbarhet av en annan i avståndet knappt emellan övervunnet. De bevittnade vetgiriga, ställda råkat med fler sig rygg mot varann det aldrig pinsammare om än ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 25 februari, 2010

En ny röst åt konsten

Linda Aker är en av de kreativa ledarna för det till vintern årsgamla Galleri Vox, beläget i ett gårdshus i Sundsvalls stenstad. Hon är bildpedagog och har gått på utställningar ...

Av: Pernilla Andersson | Kulturreportage | 15 augusti, 2010

”Monism” – en tredje utväg

Inför en aktualisering av Viktor Rydbergs Bibelns lära om Kristus fick jag från professor Birthe Sjöberg mig till livs följande citat från Rydbergs Medeltidens magi från 1865: ”Vår tid är en ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 16 juli, 2012

Kolonisterna på Lappmarksmyrarna

Per Albin Andersson. Foto: Familjen I första numret av Tidningen Kulturen 2008 skrev Lilian O. Montmar en artikel under titeln: Eskilstunakolonister på gungfly i Västerbottens väglösa land. I förra påsken hittade ...

Av: Per Albin Andersson | Reportage om politik & samhälle | 14 augusti, 2008

Lily Tuck: Woman of Rome - A Life of Elsa Morante

För sin roman ”The News from Paraguay” fick amerikanskan Lily Tuck 2004 års National Book Award, inte alldeles oförtjänt. Det är en historia på faktiskt underlag om kärlek och politik ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 04 september, 2012

Nell Walden och Der Sturm

Kvinnliga konstnärer hade en aktiv roll i det svenska modernistiska projektet. De ifrågasatte den traditionella könsordningen och sökte nya estetiska uttryck men marginaliserades ofta av de samtida manliga kritikerna. Daniel ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 15 november, 2013

Serena Williams. Foto:  Flickrworker

Om Båstad och systrarna Williams

I dessa dagar besöks Båstads tennisarena av världsettan Serena Williams. Efter Wimbledonsegern, även detta år, tar hon sig till det avlägsna Båstad. Det är en ära att ha henne här ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 16 juli, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.