Eros och Gud i Shams al-din Mohammed Hafiz

I motsats till den politiska islam, som betonar samhällsförändring poängterar, sufismen det andliga livet. Där sharia, lagen, företräder den yttre eller exoteriska dimensionen av religionen brukar sufismen definieras som ...

Av: Lena Månsson | 12 juli, 2010
Essäer om religionen

Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser

Robert Fux som Gert van der Graaf i pjäsen Fans. Foto: Christian Hagward Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser På Orionteaterns varietéscen kan vad som helst hända. Här blandas världskända artister med ...

Av: Agneta Tröjer | 18 september, 2007
Porträtt om politik & samhälle

Margaret  Mazzantini . Foto: Gian-Luca Rossetti

Kärlekens kvintessens är en virvel

Margaret  Mazzantini är en italiensk författare som den svenska publiken borde känna väl till. Hon har inom loppet av tio år givit ut fyra böcker på svenska, och i dagarna ...

Av: Guido Zeccola | 11 maj, 2017
Litteraturens porträtt

Sven Delblanc eller vad gör vi egentligen med vår frihet

Ännu en gång har jag grävt ner mig i Sven Delblancs böcker. Texter så fulla av liv, kraft och en klarsyn som skrämmer. Självfallet går det lättvindigt att ...

Av: Crister Enander | 22 juni, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Smärtans hydra



unica_manray 
Unica Zürn. Foto: Man Ray.

Smärtans hydra

Under en period då Unica Zürn hade bestämt sig att inte skriva böcker såg dessa ritningar ljuset. Unica Zürn överlever genom att skriva korta berättelser för tyska tidningar. Backgrunden är Berlin strax efter kriget. 1953 träffar hon Hans Bellmer (1902-1975) i Paris, och tillsammans med honom lever hon ett bohemiskt men stundvis tragiskt liv. Fattigdom och exalterande framgångar - speciellt litterära - upplever hon vid sidan om långa depressiva perioder.

Och det var i Paris som museet Halle Saint-Pierre presenterade  det första helt omfattande retrospektivet om henne, för några år sedan.. Utställningen bestod av ett hundratals ritningar realiserade mellan 1954-1970. Det var Ängeln som guidade mig dit.

unica_1 
 unica_2
 unica_3
 unica_4
 unica_5
 unica_6
 unica_7
Samtliga bilder är från museet Halle
Saint-Pierre i Paris.

En kryptisk mapp av Unica Zürn ängsliga inre landskap

Feminina gestalter med fjällar, ormar, spetstiga tusenfotingar, udda fåglar, rövväxter, sfinxer, tvåhövdade drakar, och andra underbara flygande monstervarelser, varelser som ofta lever i sällskap med geometriska figurer och spiraler med ögon.Unica Zürn undersöker ständigt smärtans hydra och det schizofrena mentala universumet genom att förväxla den kollektiva arketypen med en mer personlig psykisk filigran.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Jag insåg att hon var talangfull med sina 'automatiska' ritningar, sina oavbrutna grafiska melodier", skriver Hans Bellmer om hennes tidigare ritningar.

Berömd men blasfem är verket "Ett foto: Unica", som framställer Bellmer naken och fastbunden med mängder av deformerat kött omkring honom, fotot blev omslag till boken Le Surrealisme, même, med undertexten: att bevara fryst.

Utan att maskera en faderlig och samtidigt en aning patriarkalisk ställning mot Unica Zürn, uppmuntrar Hans Bellmer, konstnären till la Poupée, hennes konstnärliga fallenhet. Detta i motsats till andra surrealister som t ex André Breton som ignorerar och förtrycker sin hustru Jacqueline Lambas konstnärliga attityd genom att göra en musa av henne. Eller Yves Tanguy och Man Ray som aldrig förstod att deras fruar Kay Sage respektive Lee Miller valde dem bara för att de själva var konstnärer.

Hans Bellmer lät sig påverkas av Unica Zürns passion för anagrammen. I Anatomie de l'image, 1957 jämför Bellmer kroppen till "en mening som ber oss att bli värkt för att hennes riktiga innehåll ska åter komma i balans genom en serie av oändliga ordlekar".

Dessa teorier speglas i det redan citerade serieverket Die Puppe (1933-1954), som André Breton och Pierre Eluard beskrev som det första och enda surrealistiska objektet. Verket är ett kroppsligt anagram av disartikulerade ben, lår, kön och tuttar som intar andra, ibland skandalösa, funktioner än de naturliga.

Unica Zürns ritningar betonar en desperat men vital ambition mot en form och struktur som naturen inte kan inrama. Unica Zürn var besatt av kabbala och numerologi och förväntade sig dö vid 54 års ålder, ty 5+4=9 och 9 var hennes magiska nummer.

Unica gillar också texts anagram, redan 1954 publicerar galleriet Springer i Berlin Hexentexte (Häxans texter):10 anagram och 10 teckningar med ett postskriptum av Bellmer. Surrealisterna (gamla och nya) mottar Unica Zürn med entusiasm. Hon deltar i deras kollektiva utställningar, framförallt i den stora och sista internationella surrealistiska utställningen på Galleriet Cordier i Paris1959.

Tre egna utställningar följer den. På galleriet Le Point Cardinal, 1962, träffar hon Max Ernst som sammansätter en till Unica dedicerad kryptografi på utställningens bokkatalog.

Men Unica Zürn träffar också Henri Michaux (1899-1984), vars samlade konstnärskap har många beröringspunkter med surrealismen, men han tillhörde aldrig rörelsen. Överhuvudtaget är verken svåra att genrebestämma, men ett genomgående tema i dem är försöken att nå den undflyende varelsen som finns inom honom själv men som sällan ger sig till känna. Under 1950- och 60-talen försökte han tränga in i själens djup med hjälp av droger som meskalin, LSD och hasch. Det resulterade i bland annat böcker som Misérable miracle (Erbarmliga under), 1956 och Paix dans les brisements (Frid i bristningarna) 1957.

Mötet är konstnärligt givande för Unica Zürn men betyder också att hon börjar prova vissa droger som ger henne psykiska besvär. Unica Zürns mentalsjukhusbesök (som hon kallar "mina korta semesterdagar") blir flera. Michaux ger henne "vapen" för att kunna skydda sig mot de mentala konstellationernas ormgrop, meskalin alltså. Michaux blir Unicas ödets man och den är honom som hon porträtterar i Der Mann im Jasmin med undertexten Intryck från en sinnesjukdom, en bok som kommer ut ett år efter hennes död 1971.

Unica Zürns mest betydande verk: Mörk vår och Jasminmannen finns på svenska hos Vertigo. Michel Leiris hälsade Jasminmannen som årets viktigaste bok. Jasminmannen är en självbiografi hinsides alla normer och kanon, en bok i vilken den underbara Unica Zürn gör en alkemisk fusion mellan Nigredo och Albedo, mellan kreativitet och delirium, verklighet och fiktion, och broderar krönikor från "sjukdomens" inre, reportage om det kvinnliga vansinnets scenario. Unica Zürn förstod meningen i hennes existens, meningen var den ständiga flytten och destruktivitets behov. Trots detta kunde hon förvandla den valda destruktiviteten till konst.

Självmordet tar form

På det här sättet förverkligade Unica Zürn en inre rörelse och insikt som tillhörde livet intill det gamla förtjusande landet som vi kallar döden. Dunkler Frühling (Mörk vår 1967) är en kort erotisk roman där idéen om självmord börjar ta form.

Den 19 oktober 1970 åker hon hem från mentalsjukhuset. Kramar sin Hans Bellmer (som en sjukdom hade förlamat), ritar någonting på ett papper för att sedan kasta det. Livet var inte längre ett äventyr för Unica Zürn, allt hade blivit svarare och hon kände sig som i ett fängelse tillsammans med en livskamrat som hade blivit gammal och sjuk.

Hon tittade på Hans som hade somnat, luften luktade höst men vinden fläktade ro.

Unica Zürn ritade sin sista ordlek i luften. Ängeln hade inte vingar längre, så hon föll ned - så många våningar, Kanske med något kg siqualone i magen för att  bli det som hon hade för övrigt aldrig velat bli: en människoskugga. Ljuvare var att dö än sjunka i denna magma av psykofarma, lättare att upplösas i vinden än i denna gyttja. Hon kände i bröstet plågan under en klump av vingar; ålderdom & ordlekar.

Nu lyser hon i mörkret. I sällskap med en larv, en djup tanke, en blå blick och de övervintrande växternas knoppar. R.I.P.

Guido Zeccola

Ur arkivet

view_module reorder

”Du har ställt flera frågor kring Kulturdepartementets direkta engagemang och närvaro…” Peace &…

Redan när Tidningen Kulturen publicerar min artikel ”Folkfesten som tänjer gränser för socialt medvetande” (16 juni 2012) har funderingen legat där och grott; det måste väl ändå vara mycket intressant ...

Av: Linda Bönström | Kulturreportage | 11 juli, 2012

Tien an Mien, Le Pen och den historiska nödvändigheten Om Jan Myrdals politiska…

Den politiske nestorn inom den svenska vänstern Jan Myrdal har alltid redovisat ett djuplodande intresse för historiska skeenden och de stora politiska utvecklingslinjerna och ansett detta sitt synsätt överordnat all ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 04 juni, 2014

Bild: Anikó Bodoni Lind

Himlen – Det är tid för debatt

Efter att jag skrivit några teaterpjäser tillsammans med den numera guldbaggeprisade Mikael Segerström, var det dags att skriva en pjäs helt på egen hand. Det skulle vara en pjäs som ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 08 september, 2016

Sagorna ljuger så skönt!

Vad kan man inte göra för ett konungarike? Meningen finns där lysande, som om det fanns en saga bakom; en berättelse utan påtaglig verklighet. Ty i sagans värld får prinsen ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 28 augusti, 2013

Rune Depp 2

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 20 januari, 2012

Veckan från hyllan. Vecka 35 -2012

Den här veckan är jag på resande fot. Det är trevligt att resa, upptäcka nya platser, träffa nya människor. Trevligt också att komma hem, jag börjar redan se fram emot ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 25 augusti, 2012

Mats Waltre. Nya dikter

Förtär stenar       ”må det ske med mig som du har sagt” jag lägger upp min kropp på ett altare jag sjunger tillförsiktens och överlåtelsens lov dess namn är förtröstan jag lägger upp min själs kaos ...

Av: Mats Waltre | Utopiska geografier | 08 september, 2014

Internationales literaturfestival Berlin

Den femte oktober avslutades den åttonde internationella litteraturfestivalen i Berlin. Under ungefär två veckor pågick festivalen och samlade en mängd författare, översättare, skådespelare, poeter från hela världen. Årets tema ...

Av: Daniel Pedersen | Kulturreportage | 24 oktober, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.