Tolv aforismer om lögnen

I. Illusionen att du kan klara dig med en lögn är falsk.  II. Inget annat väsen förökar sig med sådan snabbhet och effektivitet. Lögnen förökar sig exponentiellt.  III. Lögnen är maktens ivrigaste ...

Av: Oliver Parland | 21 augusti, 2011
Essäer

Andra sidor av Alphonse Daudet

Det Malmöbaserade förlaget Alastor press gladde läsare med intresse för fransk litteratur, och då i synnerhet fransk 1800-talslitteratur. Efter att tidigare ha gett ut bl.a. den första fullständiga versionen på ...

Av: Hans Färnlöf | 01 mars, 2013
Essäer om litteratur & böcker

The God of Carnage med SEST

SEST - The Stockholm English Speaking Theatre är en teatergrupp som spelar bara på engelska. Regissören Samuele Caldognetto och skådespelarna Cheryl Murphy, Kristina Leon och Ingela Lundh driver gruppen sedan flera ...

Av: Guido Zeccola | 23 februari, 2013
Reportage om scenkonst

Slask, Polens nationella folklore-ensemble, foto Anna Spysz

Gränslös uppkäftighet i Krakow

Stående ovationer för det svensk-danska bandet Body Sculptures under Unsound i polska Krakow. Och flera internationella samarbeten som ger nya infallsvinklar i en krackelerande värld. Det är Unsound i år ...

Av: Curt Lundberg | 28 oktober, 2016
Essäer om musik

Smärtans hydra



unica_manray 
Unica Zürn. Foto: Man Ray.

Smärtans hydra

Under en period då Unica Zürn hade bestämt sig att inte skriva böcker såg dessa ritningar ljuset. Unica Zürn överlever genom att skriva korta berättelser för tyska tidningar. Backgrunden är Berlin strax efter kriget. 1953 träffar hon Hans Bellmer (1902-1975) i Paris, och tillsammans med honom lever hon ett bohemiskt men stundvis tragiskt liv. Fattigdom och exalterande framgångar - speciellt litterära - upplever hon vid sidan om långa depressiva perioder.

Och det var i Paris som museet Halle Saint-Pierre presenterade  det första helt omfattande retrospektivet om henne, för några år sedan.. Utställningen bestod av ett hundratals ritningar realiserade mellan 1954-1970. Det var Ängeln som guidade mig dit.

unica_1 
 unica_2
 unica_3
 unica_4
 unica_5
 unica_6
 unica_7
Samtliga bilder är från museet Halle
Saint-Pierre i Paris.

En kryptisk mapp av Unica Zürn ängsliga inre landskap

Feminina gestalter med fjällar, ormar, spetstiga tusenfotingar, udda fåglar, rövväxter, sfinxer, tvåhövdade drakar, och andra underbara flygande monstervarelser, varelser som ofta lever i sällskap med geometriska figurer och spiraler med ögon.Unica Zürn undersöker ständigt smärtans hydra och det schizofrena mentala universumet genom att förväxla den kollektiva arketypen med en mer personlig psykisk filigran.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Jag insåg att hon var talangfull med sina 'automatiska' ritningar, sina oavbrutna grafiska melodier", skriver Hans Bellmer om hennes tidigare ritningar.

Berömd men blasfem är verket "Ett foto: Unica", som framställer Bellmer naken och fastbunden med mängder av deformerat kött omkring honom, fotot blev omslag till boken Le Surrealisme, même, med undertexten: att bevara fryst.

Utan att maskera en faderlig och samtidigt en aning patriarkalisk ställning mot Unica Zürn, uppmuntrar Hans Bellmer, konstnären till la Poupée, hennes konstnärliga fallenhet. Detta i motsats till andra surrealister som t ex André Breton som ignorerar och förtrycker sin hustru Jacqueline Lambas konstnärliga attityd genom att göra en musa av henne. Eller Yves Tanguy och Man Ray som aldrig förstod att deras fruar Kay Sage respektive Lee Miller valde dem bara för att de själva var konstnärer.

Hans Bellmer lät sig påverkas av Unica Zürns passion för anagrammen. I Anatomie de l'image, 1957 jämför Bellmer kroppen till "en mening som ber oss att bli värkt för att hennes riktiga innehåll ska åter komma i balans genom en serie av oändliga ordlekar".

Dessa teorier speglas i det redan citerade serieverket Die Puppe (1933-1954), som André Breton och Pierre Eluard beskrev som det första och enda surrealistiska objektet. Verket är ett kroppsligt anagram av disartikulerade ben, lår, kön och tuttar som intar andra, ibland skandalösa, funktioner än de naturliga.

Unica Zürns ritningar betonar en desperat men vital ambition mot en form och struktur som naturen inte kan inrama. Unica Zürn var besatt av kabbala och numerologi och förväntade sig dö vid 54 års ålder, ty 5+4=9 och 9 var hennes magiska nummer.

Unica gillar också texts anagram, redan 1954 publicerar galleriet Springer i Berlin Hexentexte (Häxans texter):10 anagram och 10 teckningar med ett postskriptum av Bellmer. Surrealisterna (gamla och nya) mottar Unica Zürn med entusiasm. Hon deltar i deras kollektiva utställningar, framförallt i den stora och sista internationella surrealistiska utställningen på Galleriet Cordier i Paris1959.

Tre egna utställningar följer den. På galleriet Le Point Cardinal, 1962, träffar hon Max Ernst som sammansätter en till Unica dedicerad kryptografi på utställningens bokkatalog.

Men Unica Zürn träffar också Henri Michaux (1899-1984), vars samlade konstnärskap har många beröringspunkter med surrealismen, men han tillhörde aldrig rörelsen. Överhuvudtaget är verken svåra att genrebestämma, men ett genomgående tema i dem är försöken att nå den undflyende varelsen som finns inom honom själv men som sällan ger sig till känna. Under 1950- och 60-talen försökte han tränga in i själens djup med hjälp av droger som meskalin, LSD och hasch. Det resulterade i bland annat böcker som Misérable miracle (Erbarmliga under), 1956 och Paix dans les brisements (Frid i bristningarna) 1957.

Mötet är konstnärligt givande för Unica Zürn men betyder också att hon börjar prova vissa droger som ger henne psykiska besvär. Unica Zürns mentalsjukhusbesök (som hon kallar "mina korta semesterdagar") blir flera. Michaux ger henne "vapen" för att kunna skydda sig mot de mentala konstellationernas ormgrop, meskalin alltså. Michaux blir Unicas ödets man och den är honom som hon porträtterar i Der Mann im Jasmin med undertexten Intryck från en sinnesjukdom, en bok som kommer ut ett år efter hennes död 1971.

Unica Zürns mest betydande verk: Mörk vår och Jasminmannen finns på svenska hos Vertigo. Michel Leiris hälsade Jasminmannen som årets viktigaste bok. Jasminmannen är en självbiografi hinsides alla normer och kanon, en bok i vilken den underbara Unica Zürn gör en alkemisk fusion mellan Nigredo och Albedo, mellan kreativitet och delirium, verklighet och fiktion, och broderar krönikor från "sjukdomens" inre, reportage om det kvinnliga vansinnets scenario. Unica Zürn förstod meningen i hennes existens, meningen var den ständiga flytten och destruktivitets behov. Trots detta kunde hon förvandla den valda destruktiviteten till konst.

Självmordet tar form

På det här sättet förverkligade Unica Zürn en inre rörelse och insikt som tillhörde livet intill det gamla förtjusande landet som vi kallar döden. Dunkler Frühling (Mörk vår 1967) är en kort erotisk roman där idéen om självmord börjar ta form.

Den 19 oktober 1970 åker hon hem från mentalsjukhuset. Kramar sin Hans Bellmer (som en sjukdom hade förlamat), ritar någonting på ett papper för att sedan kasta det. Livet var inte längre ett äventyr för Unica Zürn, allt hade blivit svarare och hon kände sig som i ett fängelse tillsammans med en livskamrat som hade blivit gammal och sjuk.

Hon tittade på Hans som hade somnat, luften luktade höst men vinden fläktade ro.

Unica Zürn ritade sin sista ordlek i luften. Ängeln hade inte vingar längre, så hon föll ned - så många våningar, Kanske med något kg siqualone i magen för att  bli det som hon hade för övrigt aldrig velat bli: en människoskugga. Ljuvare var att dö än sjunka i denna magma av psykofarma, lättare att upplösas i vinden än i denna gyttja. Hon kände i bröstet plågan under en klump av vingar; ålderdom & ordlekar.

Nu lyser hon i mörkret. I sällskap med en larv, en djup tanke, en blå blick och de övervintrande växternas knoppar. R.I.P.

Guido Zeccola

Ur arkivet

view_module reorder

Tillhör inte psyket de humanistiska disciplinerna?

Vad är adekvat? Hjärna eller omgivning? Troligtvis en kombination av bådadera! För drygt tjugo år sedan började jag förstå att hjärnan var upphovet till allt vi kände och tänkte och att ...

Av: Jonas Lindman | Gästkrönikör | 11 november, 2014

Moderna Museets utställning 2010

Moderna Museets utställning möter mig med uppmaningen: "AKTA DIG FÖR ATT INTA ÅSKÅDARENS OFRUKTBARA HÅLLNING, TY LIVET ÄR INGET SKÅDESPEL, ETT HAV AV ELÄNDE ÄR INGET TITTSKÅP, EN SKRIKANDE MÄNNISKA ...

Av: Lilian O. Montmar | Kulturreportage | 18 november, 2010

Celans Geburtshaus in Czernowitz. Foto Wikipedia

Paul Celan - verkligheten och sanningens dubbeltydiga språkbärare

Den tyskspråkige lyrikern Paul Celan (1920-1970) framstår idag som en av vårt förra sekels stora modernister. Med sina rötter i den judiska mystiken tolkar hans poesi 1900-talsmänniskans hemlöshet och längtan ...

Av: Linda Johansson | Litteraturens porträtt | 26 april, 2015

Pacifister i det virtuella kriget

I maj 2003 beslöt sig det amerikanska försvaret för att bege sig in på dataspelsindustrins territorium. Stridsklädda soldater ur specialstyrkan invaderade E3 (Electronic Entertainment Expo) understöd av svarta Black Hawk ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 01 oktober, 2008

Ullmans filmatisering följer Strindbergs historia, synliggör kön och klass och blottar Julies överkl

Non-virgin suicides på Göteborgs filmfestival

Daniel Barnz Cake (också visad på Göteborgs filmfestival) kan sägas starta där Miss Julie slutar, följa samma tema – och ändå vara alldeles annorlunda. Det är en sorts misslyckad (vit) ...

Av: Anna Nygren | Essäer om film | 03 februari, 2015

Théophile-Alexandre Steinlen – Radikal medkänsla efter Pariskommunen

Om Théophile-Alexandre Steinlens namn fortfarande väcker associationer är det förmodligen främst på grund av de gestaltningar av katter som den schweiziskfödde konstnären excellerade i. I oljemålningar, litografier, reklamaffischer och statyer ...

Av: Eva-Karin Josefson | Konstens porträtt | 29 augusti, 2012

Stefan Whilde

Psykiatrin – ett brott mot människofriden?

Som diagnos- och behandlingsmetod är psykiatrin med stor sannolikhet långt sjukare än sina patienter. Den delar frikostigt ut diagnoser och ordinerar substanser på ett sätt som gör psykiatrikern till en ...

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 01 september, 2016

Tankar runt viktiga filosofiska steg under det senaste århundradet del I

Allmänt De här tankarna är avsedda att försöka skapa ett brett filosofiskt grepp om det senaste århundradets viktigare tankesteg. Valet av steg har däremot varit något personligt. För övrigt avser jag att ...

Av: Carsten Schale | Agora - filosofiska essäer | 25 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.