Jeremiah Karlsson

En novell av Jeremiah Karlsson

Jeremiah Karlsson debuterade 2012 med "Tystnadens älskare, stjärnornas vän", Sveriges första socialtjänstthriller, ett slags modern tjänstemannaromaner där polisen är utbytt mot socialarbetare och mordutredningarna mot invecklade familjeproblem. Han har bl.a ...

Av: Jeremiah Karlsson | 30 december, 2016
Utopiska geografier

En för alla, alla för en

Marisol Misenta från Argentina belönades med årets Almapris den 26 mars 2013. ALMA står för Astrid Lindgren Memorial Award. Denna utmärkelse ges till årets bästa barn- och ungdomsförfattare. Pristagaren kallar sig ...

Av: Birgitta Milits | 04 december, 2013
Essäer om konst

Harry Martinson Foto CC BY 3.0 Wikipedia

En ambivalent iscensättning av poeten, författaren och målaren Harry Martinson

Denna essä som bygger på fragment ur diktaren Harry Martinsons lyrikvärld, spänner mellan två ytterligheter: ungdomen och de Fem unga, över till åldrandets naturromantik, där även Aniara flyter förbi, utan ...

Av: Göran af Gröning | 26 oktober, 2017
Litteraturens porträtt

Arena könskrig

 llustration: Moa Holmqvist Arena könskrig Arbetet för lika rätt för människor som skrivits in i kategorin ”kvinna” har pågått i över tvåhundra år. I väst har kategorin gått ifrån att vara ...

Av: Lisa Gålmark | 06 november, 2007
Essäer om samhället

Smärtans hydra



unica_manray 
Unica Zürn. Foto: Man Ray.

Smärtans hydra

Under en period då Unica Zürn hade bestämt sig att inte skriva böcker såg dessa ritningar ljuset. Unica Zürn överlever genom att skriva korta berättelser för tyska tidningar. Backgrunden är Berlin strax efter kriget. 1953 träffar hon Hans Bellmer (1902-1975) i Paris, och tillsammans med honom lever hon ett bohemiskt men stundvis tragiskt liv. Fattigdom och exalterande framgångar - speciellt litterära - upplever hon vid sidan om långa depressiva perioder.

Och det var i Paris som museet Halle Saint-Pierre presenterade  det första helt omfattande retrospektivet om henne, för några år sedan.. Utställningen bestod av ett hundratals ritningar realiserade mellan 1954-1970. Det var Ängeln som guidade mig dit.

unica_1 
 unica_2
 unica_3
 unica_4
 unica_5
 unica_6
 unica_7
Samtliga bilder är från museet Halle
Saint-Pierre i Paris.

En kryptisk mapp av Unica Zürn ängsliga inre landskap

Feminina gestalter med fjällar, ormar, spetstiga tusenfotingar, udda fåglar, rövväxter, sfinxer, tvåhövdade drakar, och andra underbara flygande monstervarelser, varelser som ofta lever i sällskap med geometriska figurer och spiraler med ögon.Unica Zürn undersöker ständigt smärtans hydra och det schizofrena mentala universumet genom att förväxla den kollektiva arketypen med en mer personlig psykisk filigran.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

"Jag insåg att hon var talangfull med sina 'automatiska' ritningar, sina oavbrutna grafiska melodier", skriver Hans Bellmer om hennes tidigare ritningar.

Berömd men blasfem är verket "Ett foto: Unica", som framställer Bellmer naken och fastbunden med mängder av deformerat kött omkring honom, fotot blev omslag till boken Le Surrealisme, même, med undertexten: att bevara fryst.

Utan att maskera en faderlig och samtidigt en aning patriarkalisk ställning mot Unica Zürn, uppmuntrar Hans Bellmer, konstnären till la Poupée, hennes konstnärliga fallenhet. Detta i motsats till andra surrealister som t ex André Breton som ignorerar och förtrycker sin hustru Jacqueline Lambas konstnärliga attityd genom att göra en musa av henne. Eller Yves Tanguy och Man Ray som aldrig förstod att deras fruar Kay Sage respektive Lee Miller valde dem bara för att de själva var konstnärer.

Hans Bellmer lät sig påverkas av Unica Zürns passion för anagrammen. I Anatomie de l'image, 1957 jämför Bellmer kroppen till "en mening som ber oss att bli värkt för att hennes riktiga innehåll ska åter komma i balans genom en serie av oändliga ordlekar".

Dessa teorier speglas i det redan citerade serieverket Die Puppe (1933-1954), som André Breton och Pierre Eluard beskrev som det första och enda surrealistiska objektet. Verket är ett kroppsligt anagram av disartikulerade ben, lår, kön och tuttar som intar andra, ibland skandalösa, funktioner än de naturliga.

Unica Zürns ritningar betonar en desperat men vital ambition mot en form och struktur som naturen inte kan inrama. Unica Zürn var besatt av kabbala och numerologi och förväntade sig dö vid 54 års ålder, ty 5+4=9 och 9 var hennes magiska nummer.

Unica gillar också texts anagram, redan 1954 publicerar galleriet Springer i Berlin Hexentexte (Häxans texter):10 anagram och 10 teckningar med ett postskriptum av Bellmer. Surrealisterna (gamla och nya) mottar Unica Zürn med entusiasm. Hon deltar i deras kollektiva utställningar, framförallt i den stora och sista internationella surrealistiska utställningen på Galleriet Cordier i Paris1959.

Tre egna utställningar följer den. På galleriet Le Point Cardinal, 1962, träffar hon Max Ernst som sammansätter en till Unica dedicerad kryptografi på utställningens bokkatalog.

Men Unica Zürn träffar också Henri Michaux (1899-1984), vars samlade konstnärskap har många beröringspunkter med surrealismen, men han tillhörde aldrig rörelsen. Överhuvudtaget är verken svåra att genrebestämma, men ett genomgående tema i dem är försöken att nå den undflyende varelsen som finns inom honom själv men som sällan ger sig till känna. Under 1950- och 60-talen försökte han tränga in i själens djup med hjälp av droger som meskalin, LSD och hasch. Det resulterade i bland annat böcker som Misérable miracle (Erbarmliga under), 1956 och Paix dans les brisements (Frid i bristningarna) 1957.

Mötet är konstnärligt givande för Unica Zürn men betyder också att hon börjar prova vissa droger som ger henne psykiska besvär. Unica Zürns mentalsjukhusbesök (som hon kallar "mina korta semesterdagar") blir flera. Michaux ger henne "vapen" för att kunna skydda sig mot de mentala konstellationernas ormgrop, meskalin alltså. Michaux blir Unicas ödets man och den är honom som hon porträtterar i Der Mann im Jasmin med undertexten Intryck från en sinnesjukdom, en bok som kommer ut ett år efter hennes död 1971.

Unica Zürns mest betydande verk: Mörk vår och Jasminmannen finns på svenska hos Vertigo. Michel Leiris hälsade Jasminmannen som årets viktigaste bok. Jasminmannen är en självbiografi hinsides alla normer och kanon, en bok i vilken den underbara Unica Zürn gör en alkemisk fusion mellan Nigredo och Albedo, mellan kreativitet och delirium, verklighet och fiktion, och broderar krönikor från "sjukdomens" inre, reportage om det kvinnliga vansinnets scenario. Unica Zürn förstod meningen i hennes existens, meningen var den ständiga flytten och destruktivitets behov. Trots detta kunde hon förvandla den valda destruktiviteten till konst.

Självmordet tar form

På det här sättet förverkligade Unica Zürn en inre rörelse och insikt som tillhörde livet intill det gamla förtjusande landet som vi kallar döden. Dunkler Frühling (Mörk vår 1967) är en kort erotisk roman där idéen om självmord börjar ta form.

Den 19 oktober 1970 åker hon hem från mentalsjukhuset. Kramar sin Hans Bellmer (som en sjukdom hade förlamat), ritar någonting på ett papper för att sedan kasta det. Livet var inte längre ett äventyr för Unica Zürn, allt hade blivit svarare och hon kände sig som i ett fängelse tillsammans med en livskamrat som hade blivit gammal och sjuk.

Hon tittade på Hans som hade somnat, luften luktade höst men vinden fläktade ro.

Unica Zürn ritade sin sista ordlek i luften. Ängeln hade inte vingar längre, så hon föll ned - så många våningar, Kanske med något kg siqualone i magen för att  bli det som hon hade för övrigt aldrig velat bli: en människoskugga. Ljuvare var att dö än sjunka i denna magma av psykofarma, lättare att upplösas i vinden än i denna gyttja. Hon kände i bröstet plågan under en klump av vingar; ålderdom & ordlekar.

Nu lyser hon i mörkret. I sällskap med en larv, en djup tanke, en blå blick och de övervintrande växternas knoppar. R.I.P.

Guido Zeccola

Ur arkivet

view_module reorder

Ta mej – jag känner henne inte (eller varför man lämnar fb)

Alessia Niccolucci är en ung italiensk författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon kan anses ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men varierar ...

Av: Alessia Niccolucci | Utopiska geografier | 24 september, 2012

Mauritz Tistelö. Foto Giovanni Solaris

Mauritz Tistelös okända trilogi

Skräckpolska, Skrattgropar och Fantasifoster: Tre små volymer med poesi av Göteborgsbaserade poeten Mauritz Tistelö. Tillsammans utgör de Den okända trilogin. När jag läste den sista delen som utkom i slutet ...

Av: Ida Andersen | Litteraturens porträtt | 29 augusti, 2017

Prestigen ligger i betraktarens öga

Prestigen ligger i betraktarens öga illustration: Annika Eriksson Skönheten ligger i betraktarens öga, brukar det heta. Kanske även prestige, historia och motiv. Nu kommer en avhandling om kvinnokonstmuseet Museum Anna Nordlander ...

Av: Jenny Petersson | Kulturreportage | 20 november, 2007

Vi köper väl en julvört då!

När blev vi så förbannade på högtider? De där som kommer och går, år efter år, som ska delas med nära och kära och bringa glädje och liv även till ...

Av: Linda Bönström | Gästkrönikör | 29 december, 2011

Den brinnande boken

”Det var Chi Hoang Ti,kung av Tsin,som lät bygga den kinesiska murenoch bränna alla böcker i Kina.” I ”Muren och böckerna” sjunger Evert Taube om den kinesiska kejsaren Chi Hoang Ti ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om litteratur & böcker | 12 december, 2011

”Jag hade tur.”

Crister Enander i en passionerad och självbiografisk essä om Folkhemmet.

Av: Crister Enander | Essäer om politiken | 14 augusti, 2016

Grattis Sverige

När medicine doktor Naděžda Kavalírová dog 93 år gammal i början av 2017, förlorade Förbundet av politiska fångar i Tjeckien (Konfederace politických vězňů České republiky) och Institutet för studier av totalitära regimer (Ústav pro studium ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 11 februari, 2017

Moralsk realisme

Innledning Med ‘realiteten’, det vil si det som er virkelig eller som utgjør virkeligheten, forstår jeg ‘det som er så stort at det går ut over alt det mennesket er i ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 mars, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.