Anders T Ohlsson i Sufflören en av flera monologerunder 2015 års Scenkonstbiennal Foto:RogerStenberg

Maktstrukturer, identitet och genus på Scenkonstbiennalen

Vartannat år arrangeras Scenkonstbiennalen, Sveriges största branschmöte för landets scenkonstnärer. I år arrangerades den mellan den 26 och 31 maj i Malmö. Förutom några internationella, speciellt inbjudna gästspel hade juryn ...

Av: Magnus Dahlerus | 07 juni, 2015
Reportage om scenkonst

Moraltalibaner ströp kvinnliga konstnärskap Om 1800 och 1900-talens fundamentalistiska människosyn. Del 1

Utställningen "De drogo till Paris" på Liljevalchs konsthall i Stockholm i slutet av 1980-talet visade verk av ett antal framgångsrika nordiska kvinnliga konstnärer som hundra år tidigare hade vågat utmana ...

Av: Lilian O. Montmar | 17 juni, 2011
Kulturreportage

Elfriede, Österrike och den otillgängliga lusten

Elfriede, Österrike och den otillgängliga lusten När Elfriede Jelinek fick Nobelpriset blev många antagligen ganska förvånade att det var första gången som litteraturpriset gick till Österrike, ett land som har frambringat ...

Av: Gregor Flakierski | 09 november, 2006
Litteraturens porträtt

diktandet är ett annat sätt att vara mor

Donna me prega, - per ch'eo voglio dire d'un accidente - che sovente - è fero ed è si altero - ch'è chiamato amore: sì chi lo nega - possa 'l ver sentire ...

Av: Gilda Melodia | 24 december, 2017
Utopiska geografier

Jag mötte en målare



Jag träffade Erik B. Gustavsson (1913-2005) vid en utställning i en stockholmsförort; han närmade sig de åttio, men mannen som klev in i lokalen var ungdomligt flott ekiperad, på ett oskuldsfullt sätt, inte utstuderat som en akademiker i säckiga byxor och dyr skinnarmbågad kavaj. Rocken med skärp, hatten, det bondsluga ansiktet (som skuret för en roll i Himlaspelet), den rörliga uppmärksamheten, de kvicka svaren som när de gällde konst gick via de gestikulerande stora händerna, som om kunskapen fanns där, i kroppen. "Rätt färg på rätt plats, det är det hela", sa han till den tillskyndande lokal-tvreportern.

Erik B. Gustavsson penselburken

Om Erik B. Gustavsson

Erik B. föddes i Eskilstuna 1913. Som sexåring studerade han i Allers familjejournal Marcus Larsson - den första förebilden, "natur bevarad i ett måleri", skrev han till mig i ett brev, tecken som även om de liknade verkligheten likväl var tecken (= konst). Som sjuåring fann han det absurt att om förmiddagen - den mest energiska tiden av dagen - sitta fast i en skolbänk, och skolkade. För ung att gå till sjöss tvingades han förstås tillbaka.

Det var då han via den blå halsådern på den pageklippta flickan i bänken framför hittade sina flyktlianer. Det skulle kunna skrivas en ny, och mänskligare, The Vivisector (Patrick Whites roman, på sv. Målaren) om pojken i skolbänken.
 
På akademin hade redan modellen eller naturföremålet och dess bakgrund blivit det avgörande motivet. En gång var pallen som modellen stödde foten på full av intorkad färg...det blev för mycket. Han doppade penseln i paletten och började måla pallen. Läraren Isaac Grünewald gick runt och tittade på elevernas dukar och stannade till. "Vem är han förälskad i, herr Gustavsson, som dansar fram på trottoaren?" frågade han och började själv ta viga danssteg i en ring av elever. "Han är förälskad i en pall!"

Erik B. Gustavsson modell1962Det fanns en tid då han gav sig på abstrakt måleri, efteråt fick han kassera allt från den perioden. Han hade svikit sin tyngdpunkt eller den personliga kemin. "Först kan man allt", förklarade han för mig. "Man är fullkomligt konturlös, fram till tjugo¬årsåldern - ändå ser man vid en återblick genast sin kontur! Sen lär man, kopierar, övar, grubblar. Man får omdöme. Jag hade omdöme vid 40, inte när jag var 20. Det gäller att begränsa sig. Och sen, ja då vill man bli barn på nytt - med den vuxne bakom ryggen."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Han gjorde ett antal iakttagelser och sammanförde dem; färgen bestämde teckningen, som stämningen eller tonen innehållet i en novell; han var kolorist, det var viktigt att framhålla. Och vem kunde finna ett så osannolikt uppenbarande grönt, alltid skiftande, alltid på något sätt precist i helheten. Efter en avslutad målning, hur än slutackordet blev, hände det att han föll på knä i en from gest; tillvaron hade fullbordat sig i en samling tecken, i något färdigt, till skillnad från människan som är oavslutad.

Vad Maj, som han i fyrtioårsåldern gifte sig med, betydde är oskattbart. När hon intellek¬tuellt vital och hans främsta kritiker gick bort i cancer, hade Erik ett tiotal år kvar att leva. Först var han paralyserad, men erinrade sig sedan att "Jag kunde ju måla innan jag träffade Maj".

När han 2003 slutade måla kunde den som kom upp från Gamla Stans tunnelbane¬stationse få se en gestalt sitta i fönstret i första våningen vid Munkbron som såg ut över Kornhamnstorg. Den pensionerade Erik B. Han såg. Jag frågade vad skillnaden var mellan att se och att måla det man ser. "Det är en stor skillnad", sa han. Likväl satt han där och såg, timmar i sträck, när han inte talade i telefon med sin syster. Vad såg han, och vad höll honom, trots dövhet och hjärtfel, vid så gott mod? En dag låg, som i Jan Mårtensons dikt, bara glasögonen kvar.

Gunnar Lundin

Ur arkivet

view_module reorder

Dikten är min ständige följeslagare

"Snön föll och föll och hängde på alla grenar och gömde alla stigar." De här raderna ur läseboken "Svenskarna och deras hövdingar" av Verner von Heidenstam minns Astrid Lindgren. Hon ...

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 24 december, 2010

Tankens ambivalens III

22/1 Bakom mig är mina ögon slutna Den stora generaliseringen har låtit mig vakna kl 04.42. Klockan nu 04.49 och jag är redo i soffan. Vänta… kaffe… måttet, tre skedar…! 04.56. Redo!   Varje ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 25 september, 2013

August och lasterna

Den pietistiska tron, en from riktning inom kristen religion, präglade August Strindbergs uppväxt. Modern Nora, som dog i lungsot när August var tretton, bad till Gud och sökte tröst hos ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2011

Charles Thévenin - La prise de la Bastille

Fransk revolution i tysk tappning

Franska revolutionen initierade större förändringar i Tyskland än i ursprungslandet. Naturligtvis är ett sådant antagande endast en hypotes, ett själviskt och odemokratiskt påstående. Men vem kan motbevisa att i ...

Av: Bo I Cavefors | Essäer om samhället | 06 augusti, 2016

Bear Heart och den heliga pipan

Redan som religionsstuderande på 1970-talet var jag intresserad av shamanismen, då främst i form av samiska nåjder och deras användande av trummor, och på senare år har jag på lite ...

Av: Elsa Maria Lindqvist | Kulturreportage | 09 juli, 2013

Den förbannade dumheten

Man slutar aldrig att förvånas, förvånas över människans dumhet. Men mänsklig dumhet har alltid funnits och kommer sannolikt så att göra även framöver. Vad som förvånar än mer och vad ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 25 februari, 2012

Nattvandrarens blick

Ögats anatomiskt grundläggande uppgift, att i nära samarbete med celler och synnerver omvandla ljus till nervimpulser, har varit densamma genom alla tider, vare sig det gäller de allra enklaste organismernas ...

Av: Niklas Eriksson | Essäer om konst | 24 augusti, 2017

100 år av Hannah Arendt

100 år av Hannah Arendt Under året som var inträffade ett av dessa jubileum som egentligen är pseudohändelser, men som ändå ger en hälsosam anledning att minnas folk och händelser som ...

Av: Anders Forsberg | Porträtt om politik & samhälle | 22 december, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.