Vincent van Goghs rum i Arles. Foto: Public Domain

På besök i van Goghs värld

Vincent van Goghs konst och liv slutar aldrig att fascinera människor. Irving Stones berömda biografi Han som älskade livet från 1934 filmatiserades 1956 med Kirk Douglas i huvudrollen som den ...

Av: Mathias Jansson | 05 april, 2016
Konstens porträtt

Krokodilen äter små barn, vet du

Mamman rycker tag i dotterns jackärm och mumlar något ohörbart nära hennes öra. Vad det ohörbara än innebar så har flickan tårar i ögonen när hon tittar bort med ledsen ...

Av: Jessica Johansson | 21 mars, 2012
Gästkrönikör

Hänt i skvättet 11

 

Av: Mattias Kronstrand | 09 december, 2013
Kulturen strippar

Syndafloden

Framtiden talade klarspråk; syndafloden steg oss till knäna.

Av: Bo Jörgen Sandberg | 19 januari, 2009
Utopiska geografier

Jag mötte en målare



Jag träffade Erik B. Gustavsson (1913-2005) vid en utställning i en stockholmsförort; han närmade sig de åttio, men mannen som klev in i lokalen var ungdomligt flott ekiperad, på ett oskuldsfullt sätt, inte utstuderat som en akademiker i säckiga byxor och dyr skinnarmbågad kavaj. Rocken med skärp, hatten, det bondsluga ansiktet (som skuret för en roll i Himlaspelet), den rörliga uppmärksamheten, de kvicka svaren som när de gällde konst gick via de gestikulerande stora händerna, som om kunskapen fanns där, i kroppen. "Rätt färg på rätt plats, det är det hela", sa han till den tillskyndande lokal-tvreportern.

Erik B. Gustavsson penselburken

Om Erik B. Gustavsson

Erik B. föddes i Eskilstuna 1913. Som sexåring studerade han i Allers familjejournal Marcus Larsson - den första förebilden, "natur bevarad i ett måleri", skrev han till mig i ett brev, tecken som även om de liknade verkligheten likväl var tecken (= konst). Som sjuåring fann han det absurt att om förmiddagen - den mest energiska tiden av dagen - sitta fast i en skolbänk, och skolkade. För ung att gå till sjöss tvingades han förstås tillbaka.

Det var då han via den blå halsådern på den pageklippta flickan i bänken framför hittade sina flyktlianer. Det skulle kunna skrivas en ny, och mänskligare, The Vivisector (Patrick Whites roman, på sv. Målaren) om pojken i skolbänken.
 
På akademin hade redan modellen eller naturföremålet och dess bakgrund blivit det avgörande motivet. En gång var pallen som modellen stödde foten på full av intorkad färg...det blev för mycket. Han doppade penseln i paletten och började måla pallen. Läraren Isaac Grünewald gick runt och tittade på elevernas dukar och stannade till. "Vem är han förälskad i, herr Gustavsson, som dansar fram på trottoaren?" frågade han och började själv ta viga danssteg i en ring av elever. "Han är förälskad i en pall!"

Erik B. Gustavsson modell1962Det fanns en tid då han gav sig på abstrakt måleri, efteråt fick han kassera allt från den perioden. Han hade svikit sin tyngdpunkt eller den personliga kemin. "Först kan man allt", förklarade han för mig. "Man är fullkomligt konturlös, fram till tjugo¬årsåldern - ändå ser man vid en återblick genast sin kontur! Sen lär man, kopierar, övar, grubblar. Man får omdöme. Jag hade omdöme vid 40, inte när jag var 20. Det gäller att begränsa sig. Och sen, ja då vill man bli barn på nytt - med den vuxne bakom ryggen."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Han gjorde ett antal iakttagelser och sammanförde dem; färgen bestämde teckningen, som stämningen eller tonen innehållet i en novell; han var kolorist, det var viktigt att framhålla. Och vem kunde finna ett så osannolikt uppenbarande grönt, alltid skiftande, alltid på något sätt precist i helheten. Efter en avslutad målning, hur än slutackordet blev, hände det att han föll på knä i en from gest; tillvaron hade fullbordat sig i en samling tecken, i något färdigt, till skillnad från människan som är oavslutad.

Vad Maj, som han i fyrtioårsåldern gifte sig med, betydde är oskattbart. När hon intellek¬tuellt vital och hans främsta kritiker gick bort i cancer, hade Erik ett tiotal år kvar att leva. Först var han paralyserad, men erinrade sig sedan att "Jag kunde ju måla innan jag träffade Maj".

När han 2003 slutade måla kunde den som kom upp från Gamla Stans tunnelbane¬stationse få se en gestalt sitta i fönstret i första våningen vid Munkbron som såg ut över Kornhamnstorg. Den pensionerade Erik B. Han såg. Jag frågade vad skillnaden var mellan att se och att måla det man ser. "Det är en stor skillnad", sa han. Likväl satt han där och såg, timmar i sträck, när han inte talade i telefon med sin syster. Vad såg han, och vad höll honom, trots dövhet och hjärtfel, vid så gott mod? En dag låg, som i Jan Mårtensons dikt, bara glasögonen kvar.

Gunnar Lundin

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin 13

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 12 november, 2011

Barry Lyndon Foto China Crisis ccbysa30

stanley kubrick i helformat

Under året 2017 presenterar Konstföreningen GL STRAND i samarbete med Deutsches Filmmuseum, Frankfurt am Main, Christiane Kubrick, Jan Harlan och The Stanley Kubrick Archive vid University of the Arts London,med stöd från ...

Av: Nataša Ďurovičová och Vladimir Oravsky | Utopiska geografier | 04 mars, 2017

Peter Breum, tre digter om min jødiske arv.

Peter Breum; jeg har ikke noget særligt CV bag mig at præsentere. Men jeg fødtes i 1976, og har brugt det meste af min tid siden på at rejse ud ...

Av: Peter Breum | Utopiska geografier | 02 juli, 2012

Ett slags möte med Pentti Saarikoski

En författare bland många, som det sällan talas om numera, och inte tidigare heller, här i Sverige, är och var det stora språkgeniet Pentti Saarikoski. En helt otrolig människa på ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 16 maj, 2017

Italiens röstmångfald behöver ett öra

- I samband med 150-årsjubiléet av Italiens enande var det viktigt att kunna skapa en film som förmådde reflektera över landet, och inte minst på de problem som finns i ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 18 november, 2013

Döden och kroppen

Genom det progressiva försvinnandet av tron på själens odödlighet och genom nyfödelsen av en sorts ”paganism” som inte nödvändigtvis är kritisk mot kristendomen, kan kroppen återuppta sin plats i samhället ...

Av: Gilda Melodia | Agora - filosofiska essäer | 03 november, 2013

 Nina Ahlzén

Ur Rumänska hundar av Nina Ahlzén

Poeten och skribenten Nina Ahlzén är född och bosatt i Göteborg. Bland annat har hon publicerat tre diktsamlingar och medverkat i flera antologier, till exempel The concept of interception Masspoem Series och Svensk ...

Av: Nina Ahlzén | Utopiska geografier | 05 september, 2017

Illustration: Signe Collmo.

Dostojevskij – och gestaltandet av visionen som idé

Skrev för en kort tid sedan en essä, med tyngdpunkten på den kvinnliga författaren Zenta Maurinas bok, om kvinnornas betydelse för Dostojevskij. Dock kan perspektivet vändas till det helt motsatta ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 29 maj, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts