Bangalore. Religionernas hjärtpunkt

Mer än två månader har gått sedan jag återvände från min resa till tiomiljonerstaden Bangalore i södra Indien och konferensen på Christ Church University. Det är märkligt hur fort minnen ...

Av: Elsa Maria Lindqvist | 24 mars, 2014
Resereportage

Pop-expressionist på besök

Liz Markus – What we are we’re going to wail with on this whole trip. Galleri Loyal, Stockholm,t o m den 29 september 2007. Pop-expressionist på besök. - Jag hoppas ...

Av: Carl Abrahamsson | 11 september, 2007
Övriga porträtt

Att närvara med stor frånvaro

Mina skuldror värkte, jag hade skrattat lite för mycket till vänster.Det var då jag skapade mig en besvärlig personlighet att matcha med. Det är inte lätt att låta sig bli ...

Av: Annika Sjöström | 05 april, 2010
Utopiska geografier

Vem får Nobelpriset i år?

Snart kommer den torsdag i oktober då Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund kliver ut genom den världsbekanta dörren, och meddelar på ett flertal språk vem som i år har ...

Av: Gregor Flakierski | 04 oktober, 2011
Kulturreportage

Hockneys vatten



Day Pool with Three Blues, 1978Vattnets svalka och skimrande reflexer; det bedövande starka ljuset hos sommardagen - när man går in i huset kommer delar av verkligheten att vika undan för ens blick - klordoften kvar efter kallsuparna, det mjuka gräset efter de skrovliga våta stenplattorna. Det är väl omöjligt att hålla tillbaka alla de minnen som slår ut när man betraktar David Hockneys tavlor av badmiljöer. Men det konstnären själv skrivit om dem går i en annan riktning, ger närmast intrycket av en naturvetenskapliga undersökning.

"I swimmingpoolbilderna hade jag börjat intressera mig för det generella problemet hur man avbildar vatten, att finna ett sätt att göra det. Det är verkligen ett intressant formellt problem, till skillnad från motivet som sådant; det är ett formellt problem att avbilda vatten, att beskriva vatten, eftersom det kan vara hur som helst - det kan ha vilken färg som helst, det är i rörelse, det saknar helt visuella kännetecken." (David Hockney, s. 100.

Orden är, om man tar dem för slutgiltiga, vilseledande på ett sätt som är rätt typiskt för när konstnärer talar om sina egna verk. Som ledtråd är Hockneys sätt att betona den tekniska aspekten icke desto mindre värdefull: genom att granska de formella problemen kan man tydligare se allt det där andra. Vattnets optiska flyktighet öppnar för en konstnärlig frihet.

Ett utmärkande drag för Hockney är hur han i samma bild låter olika sätt att förhålla sig till rummet kombineras just så att deras oförenlighet framträder. Något förenklat kan man tala om tre grundelement, motsvarande rummets tre dimensioner. Den enklaste beståndsdelen är förstås linjen, som ju i teorin går att betrakta som endimensionell, men i egenskap av kontur skapar ytor och djup - kort sagt det man brukar mena med teckning.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den andra grundformen är den platta ytan, som kan associeras med grafik eller kollage, men förstås även en viss typ av måleri. På olika sätt har Hockney ägnat sig åt tvådimensionalitetens problematik, med en infallsvinkel som påminner om Barbro Östlihns bilder av husfasader från samma tid. Här är Hockneys arbeten med "curtains", det vill säga gardiner/ridåer/draperier, delvis inspirerade av trompe-l'oeuil-inslag hos den italienske barockmålaren Domenichino, särskilt upplysande:

Sunbather, 1966"Gardinens form intresserade mig först som ämne, men sedan gick det upp för mig att den kunde vara ännu mer intressant för att den var platt - än en gång detta magiska ord. En gardin är, trots allt, precis som en tavla - man kan ta loss en målad duk från en spännram, hänga upp den som gardin - så en målad gardin skulle vara mycket verklig. Alla filosofiska problemställningar som rör platthet handlar, om man sätter sig in i dem, ytterst om verklighet, och om man bortser ifrån [cut out] illusionen blir måleriet fullständigt 'verkligt'. Gardinens idé är samma sak." (David Hockney, s. 89.)

Det tredje dimensionen är givetvis kroppen och djupet. Man kan nog säga att Hockneys måleri mer och mer rört sig i riktning mot att bygga på perspektiv och andra element som skapar djupverkan, det skulpturala om man så vill. Själv nämner han till exempel The Room, Tarzana från 1967 som den första bild där han på allvar brytt sig om sådant som ljus och skuggor. (David Hockney, s. 124.) I de senare, van Gogh-inspirerade tavlorna är perspektiv, inte minst avvikelser från centralperspektivet, helt avgörande.

För att se hur de tre rumsliga grundelementen hamnar i konflikt med varandra kan man betrakta en bild som Sunbather från 1966. Solens spel i vattnet återges stiliserat i form av svängande linjer som här och var korsar varandra. Samtidigt finns en nästan omärklig perspektivisk effekt i det att linjerna faktiskt smalnar av med avståndet. Det tydligaste exemplet på en platt yta är förstås det blåa bandet av kakel som delar in bilden i ett dominerande vattenparti och en i princip fristående solbadardel. Samma kakel förekommer på flera av bilderna från denna tid, och kan ses som ett utslag av ett komplexfyllt förhållande till abstraktionen och det nonfigurativa måleriet, en tradition Hockney möter med en ibland ängslig ironi. (I den tidigare Two Boys in a Pool, Hollywood har vattnet målats på ett sådant sätt att de två pojkarna ser ut att stiga upp ur en enorm abstrakt tavla.) Samtidigt som det liknar ett geometriskt mönster hämtat från någon femtiotalsmålare kan kaklet i Sunbather - i linje med Hockneys tankar om draperiet - med lika stor rätt ses som en hyperrealistisk återgivning av just en rad med kakelplattor.

Portrait of an artist, 1971Mot de många linjerna och den tvådimensionella ytan kan ställas den solande mannen. Hockney kunde ha nöjt sig med att ge ett tecken för kropp, en kropp reducerad på samma sätt som gräset reducerats till en grön linje, eller vattnets känsla av djup till en närmast bassängkanten mörknande ton. Men istället ägnar han skuggorna och dagrarna, badbyxans negativa avtryck och ansiktets av solen besvärade min en ömsint behandling, och placerar kroppen i centralperspektiviskt intressant ställning som gör den mer levande än omgivningen. En intressant effekt av detta är den motsättning som uppstår mellan kroppen och ytan den ligger på. Visst går det att läsa av frottébadlakanet som om det ligger ned på stenläggningen, men i högre grad framträder som en "curtain", en av de platta ytorna, så att det tillsammans med gräsmattan i bakgrunden kastar sig ut ur centralperspektivet och vrider sig upp mot betraktaren.

Mellan det mönster ljusreflexerna bildar i Sunbather och dem man ser i Portrait of an Artist (Pool with Two Figures) från 1971, skiljer egentligen mycket lite, men när de vita linjerna i den senare lindar sig kring den simmande mannens kropp, och när denna kropp återkastar det underifrån skinande blå ljuset, kommer en helt annan sida av vattnet att gestaltas. Dess förmåga att bära kroppen, dess sätt att möta dess rörelse med sina egna virvlande små rörelser. Och med vattnet blicken.

Samma år som han målar Sunbather gör Hockney också The Little Splash, som kom att följas av ytterligare två målningar med samma motiv: The Splash och A Bigger Splash.

Skillnaden mellan de olika versionerna gör det möjligt att ringa in vilka detaljer det är som bygger upp deras kvaliteter, i förlängningen vad det är han är ute efter.

I The Splash har himlen schatteringar, den är måleriskt framställd och levande, med blåtonade berg i bakgrunden.
I A Bigger Splash har den blivit ett kompakt, intensivt lysande färgfält.

The Splash, 1966Till en början kan det tyckas som att målningarna skuggor, men framför allt i A Bigger Splash används skuggningen på ett mycket subtilt sätt. På trampolinen finns en tunn linje, snett till vänster under stolen en slagskugga, och vid det utskjutande taket, som till skillnad från i den tidigare bilden är vinklad uppåt syns både en slag- och självskugga. Dessa skuggor ger dock inte i första hand en fysisk närvaro åt föremålen, en sådan undergrävs av andra detaljer, till exempel träden, mörkare på högersidan - fel sida! Det viktiga är snarare skuggan som kontrast, för att förstärka ett utplånande solljus. Ett ödsligt ljus, över en ödslig plats.

En del av bildernas kraft ligger just i hur de lyckas frammana ödslighet i en miljö där man enligt tidigare konventioner inte skulle förvänta sig den. Utan att det behöver fattas i ironisk eller kritisk mening är det ju uppenbart att Hockney anammar resekatalogernas glättiga bildspråk - man kanske skulle ta sig ett dopp! - för att visa på en underliggande oro. Här finns inget av romantikens polaritet mellan sublima, hotfulla vyer och en inre, ombonad miljö. Tystnaden går inte att stänga ute.

A Bigger Splash, 1967Tydligare än i något annat fall handlar vattnets roll i Splash¬-serien om tiden. Under ett kort ögonblick är bassängens vatten oberört av nedslaget, förutom just på det lilla område där människokroppen trängt undan vattnet. Mest anmärkningsvärt är hur bildens olika beståndsdelar frammanar olika egenskaper hos den stora blåa ytan. Ömsom framstår den som en yta täckt med färg, ömsom som ett djup att försvinna i. Den kan tyckas som en tung, orörlig massa, eller lika lätt som det vita stänket. Kontrasten är inte bara den mellan ett overkligt stillastående vatten och en fryst men därför levande ejakulation av vatten, utan den mellan den nedre, dynamiska delen av bilden och den kvävande stämningen i den övre, från vilken plasket avleder uppmärksamheten.

Återigen blir det uppenbart att den tekniska sidan, vilken aspekt av vattnet som skall markeras - blåhet, genomskinlighet, tröghet, rörelse, förmågan att täcka - ytterst är det som tvingar fram bildens själ. I A Bigger Splash är denna själ förbunden med det sjuka hos vatten som står still, det som Gaston Bachelard i sin studie Vattnet och drömmarna (L'eau et les rêves, 1942) beskrivit som bestämmande för Schwimmbad, Mitternacht, 1978Edgar Alan Poes författarskap. Men om Hockney, som jag vill hävda, inte bara här utan i alla sina vattenbilder frammanar något av det kvava hos Poe är det viktigt att se att han samtidigt fångar den svindlande glädjen hos ett hopp från trampolinen ner i ett svalkande klart vatten en varm sommardag. Det är som om det inte fanns någon motsättning mellan de två sorternas stiltje.

Thomas Sjösvärd
Slutnot
Citaten är alla hämtade ur David Hockney by David Hockney, Thames and Hudson, London, 1976. Översättningarna är artikelförfattarens.
Bachelards L'eau et les rêves finns på svenska som Vattnet och drömmarna, övers. Marianne Lindström, Skarabé, Hägersten 1991.

Ur arkivet

view_module reorder

Alfred, Lord Tennyson Lätta Brigadens attack

En av poesins huvuduppgifter var länge att propagera för krigiska dygder som hjältemod, lydnad och självuppoffring. Poesin stod i militarismens tjänst. Ett svenskt paradexempel är Viktor Rydbergs Athenarnes sång, som börjar  Härlig ...

Av: Alfred, Lord Tennyson | Kulturreportage | 18 mars, 2014

Freke Räihä

En dikt till den döde gubbpoeten

Det är något symptomatiskt med att en av Sveriges främsta uttolkare av svenskhet är invandrare. Jag kommer inte undan det. Och likaså hur diktaren gick i exil från nationen för ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 13 februari, 2015

Kalevipoeg, den estniska självkänsla

  Estland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om religionen | 19 januari, 2011

Låt framtiden repa sig! MADE-festivalen 2011, Umeå

Det finns något habilt i en tungsint ståndpunkt på en scen. Inte för att det känns överglänsande mer drömska produktioner - det är inte mätbart på det sättet - men ...

Av: Nils Jernelius | Reportage om scenkonst | 20 maj, 2011

Filosofi som metafysikk

Denne artikkelen er en omarbeidet utgave av foredraget mitt, Filosofi som Metafysikk(1984). Foredraget åpner med følgende ord: «Under arbeidet med presentasjonen av avhandlingen min, Mennesket i verden. En filosofisk undersøkelse ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 september, 2013

Den internationella läskunnighetensdagen

Lördagen den 8 september, firar varje rättrogen ”etnisk svensk”, för att använda mig av Fredrik Reinfeldts terminologi, Internationella läskunnighetsdagen. Yes meine Damen und Herren, i dag firar vi Internationella läskunnighetsdagen ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 07 september, 2012

Födelsedagens dag

Härmed utnämner jag 22 januari till Födelsedagens dag. Yes meine Damen und Herren, i dag, tisdagen den 22 januari firar vi ”Födelsedagsdagen”. Här kommer mitt bidrag till dess hugfästelse. I dag är det ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 22 januari, 2013

Foto Bengt Berg

Marsmelankoli. En ny dikt av Bengt Berg

Poeten Bengt Berg har skickat en ny dikt till oss. Dikt som vi gärna publicerar.

Av: Bengt Berg | Utopiska geografier | 09 mars, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.