Vem ska man tro på – val 2014

Snart är det val igen och våra etablerade partiledare syns precis överallt. Det är löften och hot, tjuvnyp och flirt. Alla är både med och mot varandra i en salig ...

Av: Stefan Whilde | 01 september, 2014
Stefan Whilde

Luciafirandet i Svensk-Finland

Vårt Luciafirande grundar sig på ett helgon och martyr Lucia, en helig jungfru som på 283-talet levde i Siracusa på Sicilien. Enligt legenden var hon en varmt troende kristen och ...

Av: Nina Michael | 13 december, 2015
Kulturreportage

En våg av svartkonst- Black Metal i samtidskonsten

En våg av svartkonst sköljde in över den svenska konstscenen under 2011. Det här året öppnade två utställningar: Om ljuset tar oss på Gävle Konstcentrum och Nordic Darkness på Kristinehamns ...

Av: Mathias Jansson | 16 augusti, 2014
Essäer om konst

Åvald Norén. Texter

Mitt namn är Åvald Norén, 22 år och studerar på Malmö Folkhögskola. Jag har skrivit mycket med inspiration av spoken word och även rapp då jag vill uppnå den typen av ...

Av: Åvald Norén | 17 juni, 2013
Utopiska geografier

När en minister blir konstnär



altVad händer då? Jo, en makalös förvandling sker som jag upptäcker på Hosokawas första retrospektiva utställning, Längst med floden, i Paris.

Morihiro Hosokawa - Japans före detta premiärminister - företräder en ansedd samurajfamilj som grundades för över sjuhundra år sedan. Deras kollektion av rustningar, kalligrafier, teceremoniobjekt, porslin, skulpturer, målningar och antika japanska böcker, visas på ett av Japans vackraste slott i Kumamoto som tillhört familjen Hosokawa i åhundraden. Morihiro är uppväxt bland estetiska och vackra saker; hans farfar umgicks med lärda och regerande från hela världen. Själv gjorde han en brilliant politisk karriär.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

altMen, sextio år gammal, bestämde han sig för att dra sig tillbaka och ägna sig åt kalligrafi och keramik. Sina anfäder trogen, anammar han "zenfilosofin": att odla sin trädgård. Detta har han bokstavligen genomfört genom att dra sig undan det hektiska politiska livet och flytta ut till landet, till en villa vid havet, i Yugawara, söder om Tokyo. Där "odlar han sin trädgård" med blommor och grönsaker men framförallt genom att skapa otidsenligt vacker keramik. Yrket lärde han sig enligt den traditionella skolan. Sedan lät han bygga en ateljé och en ugn på sin fina tomt där han numera bor och arbetar i lugn och ro.

Raku är en japansk bränningsmetod som använts sedan 1500-talet. Enligt keramikern är "det en utmaning, att med hjälp av naturens fyra element jord, eld, luft och vatten, kunna delta i processen från början till slut". Det är ingen slump att tecknet för raku står för lycka, glädje och njutning.

Hosokawas Rakuskålar - med intensiv och djup svart färgnuans - och de stora rödaktiga vaserna, samt de buddhor han har skapat, är utställda lite var stans i detta vackra palats i centrala Paris. Mitsukoshi-Etoile ligger ett stenkast från Triumfbågen och har en gång varit Les Parfums Lanvins huvudkontor innan det köptes upp av japanerna 1989. Byggnaden används nu som ett japanskt kulturcentrum med regelbundna utställningar av japanska moderna konstnärer som redan är kända i Japan men ännu inte har visats i Europa.

altJag är som svenska dragen till den japanska, renskalade och enkla estetiken. Den påminner om vår, om ännu mera raffinerad. Teceremonin är en tidskrävande ritual som det tar år att lära sig tillfullo. Konstnärens terum - med sina små skålar, teburkar I bambu med liten bambuslev att ta upp det malda gröna teet med, tekannan och varmvattenkannan - är rekonstruerat i ett av utsällningsrummen. Hans stora vaser dekoreras med färska blommor och kvistar under visningens gång enligt ikebana - den japanska blomsteruppsättningens - regler. Ikebana passar också bra in i det svenska hemmet: det behövs ofta enbart en blomma och några kvistar för att göra en uppsättning enligt konstens alla regler: utmärkt i vårt karga klimat där importerade blommor kostar en slant och inte alltid är lätta att få tag på. För att buketten inte ska se ut som påskris, rekommenderar jag en kurs. Det är både intressant, lärorikt och meditativt.

Tavlor gjorda i lack med få och enkla motiv som ett körsbär eller en knopp har Hosokawa delikat ramat in i silkestyg och trä. Hans kalligrafier är upphängda på målade silkestyger med enkla kvistar som fästen. Inget är tyvärr till salu i denna retrospektivutställning.

Jag går ut därifrån med lätta steg, funderandes på att inte otåligt driva mig själv någon annanstans, inte framåt, inte bakåt. Att vara i nuet, det innevarande ögonblicket. "När jag dricker te, så dricker jag te" är det buddhistiska ordspråket som följer mig ut på Paris gator i vårsolen.

Så, trots att jag inte fick köpa något, går jag inte därifrån tomhänt utan rikare till sinnes än när jag gick dit och kanske en smula mera meditativ.

Anne Edelstam, text och bilder

 

Ur arkivet

view_module reorder
Den på Stockholms filmfestival 2014 Bronshästnominerade filmen Keeping Room av David Barber

Intervju med Daniel Barber

Roberto Fogelberg Rota intervjuar regissören till filmen "Keeping Room", en film om det amerikanska inbördeskriget, vars historia och foto i hög grad imponerat intervjuaren.

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 15 april, 2015

Mitt enda brott mot mänskligheten

Mitt enda brott mot mänskligheten är att jag tror på människan. Någonstans inom mig har jag inte slutat flyga drake på ängen bakom den rangliga sommarstugan nere på Österlen. När ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 18 november, 2010

Vad hände Wolf Solent?

  Vad hände Wolf Solent? Ny fattning av ett Ibsentema Av den engelsk-walesiske författaren John Cowper Powys (1872-1963) har på svenska under senare år utgivits Wolf Solent och essäerna i Kulturens mening ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 18 september, 2007

Om Lars Norén, Kristian Gidlund och Lena Andersson via Heidegger

”Jag har skrivit på dagboken. Jag är nu på sidan 373. Jag fruktar att den blir mycket omfattande, kanske 1 500 sidor. Vem orkar med det.” Så skriver faktiskt – ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 08 december, 2013

"Minsta möjliga lidande är det bästa"

Ett samtal med Michael Bowen Michael Bowen har levt och arbetat under alla de stora formativa perioderna i det sena amerikanska 1900-talets historia: Beatkulturens öppensinnade inre och yttre reslust, Hippie-erans fredspatos ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 11 april, 2010

Själens diskreta relativiseringsprocess

Jag sitter vid fönstret och ser ut på ett träd i höstrusket. Det har blommat hela sommaren som en praktfull rese i synfältet. De goda tiderna. Värmen och föresatserna. Trädet böjer ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om religionen | 16 september, 2009

Samtalets tid och plats

Den västerländska vetenskapen föds ur ett samtal. Platon skrev dialoger. Han uppfann inte formen; inom den filosofiska tradition som han själv tillhörde finns hänvisningar till försvunna dialoger av Protagoras, Zenon ...

Av: Anna-Lena Renqvist | Agora - filosofiska essäer | 21 augusti, 2013

Vem var Ana Mendieta?

Mattias Viktor Desac om den kubansk-amerikanska konstnären Ana Mendieta

Av: Mattias Viktor Desac | Konstens porträtt | 11 januari, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts