Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | 01 november, 2016
Essäer om samhället

Marcellos död av Bo Bjelvehammar

Allt har en början, denna berättelse börjar vid floden, som söker ett större vatten, det går att se bergen, sluttningarna som färgas i olika nyanser av grönt, av sol och ...

Av: Bo Bjelvehammar | 13 oktober, 2014
Utopiska geografier

Drömmen om det gudomliga inom science fiction

Inget kan vara mer felaktigt än påståendet att science fiction-litteratur enbart handlar om maskiner och rymden. Redan från början när begreppet science fiction under den första hälften av 1900-talet myntades ...

Av: Alexander Sanchez | 30 november, 2011
Essäer om litteratur & böcker

 Annalisa Ericson och Nils Poppe i Blåjackor

Den Store Nils Poppes internationella genombrott

Blåjackor har kallats både den bästa svenska filmen och den roligaste svenska filmen --- och dessutom den största teatersuccén. En succé som gick via Frankrike, Danmark och England och tusen ...

Av: Belinda Graham | 02 november, 2016
Essäer om film

En konstnärinna som brinner för miljön



Charlotte NicolinCharlotte Nicolin, uppväxt i Gryts skärgård, kom till Paris från Kanada, 2006, och är nu installerad i konstnärskvarteret "Bastille" där hon bor och har sin ateljé.

Jag steg in på en trevlig, typiskt parisisk, innegård, med några plantor och träd. Till vänster ligger ateljén. "Det var ett ruckel när jag kom hit" säger Charlotte när jag beundrar ateljé/våningen. Hon har låtit bygga om och måla om allt i glada, varma färger. Ljuset strömmar in från de höga takfönstren. Bostaden liknar hennes målningar, dess färgskala och glädje. 

Charlotte (www.charlottenicolin.com) startade sin karriär som reklamtecknare (Bergs i Stockholm) och har därefter utvecklat sin konstnärliga ådra. Hon flyttade till USA som freelance och en dag när hon satt upp alla sina teckningar på väggen, kom hon på idén att göra närbilder.

 "Jag jobbar som med ett mikroskop" berättar hon med glimten i ögat. Tavlorna som avbildar djur, blommor och frukter är skojiga och charmiga och ser ut som närbilder. De påminner mig om popkonsten med sina starka färger och lite ovanliga skepnad. Vissa är avskurna, vissa "hoppar ut ur bilden" verkar det som, vissa har en surrealistisk bakgrund. Men alla är pigga och finurliga. Hon använder sig av olika blyertspennor för noggranna teckningar (vissa med färgtillägg), luftpensel, färgpennor, olja och akryl.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I 25 års tid har Charlotte rest runt och bott i olika länder. Det var i mitten av 80-talet som hon började måla på allvar. Snabbt fick hon agenter som hjälpte henne att sälja "Jag blev konstnär tack vare 80-talet" erkänner hon. Det gick bra då att leva på sin konst. Charlotte hade utställningar lite här och var.

Under en Paristid, tecknade hon litografier åt andra konstnärer och lärde sig den tekniken. Hon blev då så förtjust i staden att, efter en tid i Düsseldorf, flyttade hon hit och lärde sig franska. Sedan följde en tid i Montreal i Kanada där hon hade galleri och utvecklade sin konst till att även omfatta föremål: koppar, vykort, T-shirts, förkläden, magneter, glasunderlägg, bokmärken... Men längtan till Paris blev för stor, så hon flyttade tillbaka.

Charlotte Nicolins fiskarMiljöintresset
Kontakten med fauna och flora i sina teckningar och målningar ledde till att hon blev alltmer engagerad i miljöfrågor och sedan 2004 har konstnärinnan engagerat sig i bevarandet av utrotningshotade arter. Nu brinner hennes själ för Östersjön, ett av världens mest förorenade hav. Hon håller på med en Östersjöserie på trettio olika bilder med fiskar, alger, plankton och sjöfåglar. "Jag vill få upp människors intresse för vårt vackra hav." Därför vill hon visa hur det såg ut där från början, innan miljöförstörelsen, genom drömska och magiska tavlor. Det är stora oljemålningar med även sidorna målade för dem som inte vill rama in sina tavlor, roliga kompositioner med avklippta fiskar och naiva konstruktioner.

Hon målar alltid med pensel i tre- till tio lager ibland! Det krävs även en hel del forskning om hur fiskarna lever och vad de lever av för att Charlotte ska kunna återge en sann bild av dem.

Miljön tycker Charlotte är så pass viktig att nästa generation bör lära sig att bevara vår sköra värld i tidig ålder. Det är en av anledningarna till att hon har gjort en "barnbok för hela familjen" med text på både engelska och franska på ena sidan (med glosor längst ner) och målade bilder på den andra. Det handlar om en fiskfamilj och om miljöfrågor, "Fisken Nyfikens äventyr".

Nu är vi mycket nyfikna på att se hennes färdiga Östersjöutställning!   

Anne Edelstam, text och bilder

 

 

 

   

 

Ur arkivet

view_module reorder

Mellanspråkligheter; om ingenting och om Ludwig Wittgenstein

Du. Ibland eller väldigt ofta upplever jag att du inte vet vem jag är när du är så bottenlöst försvunnen bakom ditt galler av rosenmirakel att du, som jag sa ...

Av: Johan von Fritz | Agora - filosofiska essäer | 18 mars, 2012

Gustav Klimt del 2 Världen i kvinnlig skepnad

Franz Joseph I av Österrike-Ungern gav arkitekterna Gottfried Semper och Carl von Hasenauer i uppdrag att bygga och gestalta Burgtheater, men herrarna hade olika ingångar till och syn på det ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om konst | 31 mars, 2011

Bach – trotjänaren

”Johann Sebastian Bach är den femte evangelisten. Gån ut och förkunnen honom!” Så inledde ärkebiskopen Nathan Söderblom ett tal inför en kyrkomusikerkongress i Uppsala en gång under sin ämbetstid. Söderblom var ...

Av: Thomas Notini | Musikens porträtt | 28 december, 2012

Om ekomaten

Jag har alltid tyckt att man borde lagstifta om att alla kommunala eller statliga matserveringar såsom skolor, fängelser och äldreboenden ska servera ekologiska och närproducerade råvaror. Per portionen skulle priset ...

Av: Emma Holmén | Gästkrönikör | 08 augusti, 2012

Magna Grecia Tomba del tuffatore

Med anledning av Internationella mansdagen

Det finns pojkar och även kvinnor som menar att Internationella mansdagen är ett skämt, trots att den enligt Wikipedia ”avser att fokusera på pojkars och mäns hälsa, uppmärksamma mäns bidrag ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 19 november, 2016

På dekonstruktionens rand - Nanok och Geist brevväxlar

Sedan några månader tillbaka arbetar författaren och filosofen Nanok på boken Tinget och Stjärnan. Den tar sin början i frågan om skillnaden mellan en hand och en kopp och tänker ...

Av: Nanok & Geist | Kulturreportage | 22 februari, 2010

Sven Delblanc eller vad gör vi egentligen med vår frihet

Ännu en gång har jag grävt ner mig i Sven Delblancs böcker. Texter så fulla av liv, kraft och en klarsyn som skrämmer. Självfallet går det lättvindigt att ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 22 juni, 2008

Psykotexten. Del 2. Drömmen om ett ting

"Krigskonst är att förgås med blommorna, litteratur är att odla odödliga blommor. Och odödliga blommor är konstgjorda blommor" Yukio Mishima Sidorna som följer upphittades vid ett rivningsarbete i ett för länge ...

Av: Johann von Fritz | Essäer | 15 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.