Lagar och löften

Vid en nationell konferens ”POSOM-kris och beredskap” i Karlstad lyssnade jag till fd statsminister Göran Persson. Ett stort antal funktionärer inom beredskap och krishantering; polis, brand, sjukvård och församlingar hade ...

Av: Per-Inge Planefors | 04 november, 2011
Gästkrönikör

I begränsningen anas Mästaren

Julens glansiga prydnadsänglar trumpetar att det gudomliga blev människa. Även om julens pynt kan verka obegränsat förutsätter det ett budskap om begränsning. Gud utsatte sig för mänsklighetens och världens begränsningar ...

Av: Mikael Mogren | 24 december, 2009
Essäer om religionen

Den ödesdigra själv(o)tillräckligheten. Krigets anlete

Superbia, högmodet är alla synders moder sägs det. Vilket mått av primärnarcissism vi är nödgade att ha för att bära upp vår sviktande, osäkra och oklara självbild är växlande. Mellan ...

Av: Oliver Parland | 28 juni, 2013
Essäer om politiken

Hans-Evert Renérius. Foto: Curt Dahlin

Det var en gång en tidning....

En gång i tiden arbetade jag på Göteborgs Handels- och sjöfarts- tidning. Det var en tidning med ansvar och säker nyhetsförmedling.

Av: Hans-Evert Renérius | 28 april, 2015
Gästkrönikör

Tino Sehgal - immaterialitetens konst



Image
Tino Sehgal, Louise Höjer, Richard Julin. Foto: Jesper Nordström
Tino Sehgal ställer ut konstruerade situationer som skiljer sig från performances genom att de inte får dokumenteras på något sätt - varken med bilder eller kataloger. Tanken är att de inte ska förbruka materiella resurser. Situationerna består av människor som har instruerats av konstnären att säga vissa saker eller röra sig på olika sätt och interagera med besökarna. I hans verk på Venedigbiennalen började utställningsvakterna plötsligt sjunga och dansa kring besökaren, och på senaste biennalen i Berlin rörde sig ett par långsamt på golvet i en passionerad kyss. Nu ställer han ut ett nytt verk på Magasin 3 i Stockholm.

I ett vitt rum som också är en korridor ligger en man och vrider sig långsamt och plågat i smärta. Han skulle ha kunnat vara nerslagen och misshandlad eller drabbad av akut sjukdom, men han söker inte hjälp utan vänder sig nedåt eller inåt när man går fram mot honom. Han fortsätter sakta sina rörelser inom ett begränsat fält liggande på golvet. Det skulle nästan vara meditativt om det inte vore för lidandet i hans ansikte. Vad har hänt?

Nästa rum är alldeles tomt så när som på en man som talar i mobiltelefon borta vid fönstret. Är han en del av verket? Om man efter en stunds tvekan fortsätter in i det tredje rummet är också det tomt men utan fönster. Plötsligt kommer en kvinna in genom nödutgången. Hon går baklänges in i rummet och ställer sig vänd mot väggen - ganska nära. Nu kommer flera människor in i rummet från de två ingångar som finns - till synes slumpmässigt. De rör sig drömskt baklänges och ställer sig alla vända mot väggarna eller hörnen i rummet. En kvinna börjar andas tungt och de andra följer efter. Så småningom börjar hon viska något som är svårt att urskilja och de andra faller in unisont. Går man närmare hör man att de säger högre och högre tills de nästan skriker: "The objective of this world is to be the subject of discussion". Efter en stund låter det som att de säger: "The objective of this work is to be the subject of discussion" - alla med ryggarna vända in mot rummet. Det faller till en viskning och stiger i volym igen. Om man försöker lämna rummet hindrar en man reträtten med sin kropp, fortfarande med ryggen mot som om han hade en rörelsedetektor. När man kämpar mot ger han vika ganska snart. Andra gången är det svårare. Nu börjar någon av dem att tala om jakten och bytet. De svarar varandra i tur och ordning - fortfarande vända mot väggarna - och håller anföranden om allt från förövare och offer, via våldtäkter och tjejer med korta kjolar till att tala om att besökaren jagar en av dem och kanske har en dragning till just den personen. De skrattar åt det de själva säger. Akustiken i rummet gör att det är svårt att uppfatta allt. Ryggarna vända mot besökaren i rummet ger en känsla av frånvändhet och inbjuder inte till kontakt. Vad skulle hända om man vände på någon av dem och talade direkt med honom eller henne? Kanske är det svensk timiditet eller överdriven respekt för verket som gör att jag aldrig får veta det.

En stund senare träffar jag Tino Sehgal.

- Senast jag var i Sverige var för sju år sedan, berättar han. Det var en festival mellan dans och konst , "I'll never let you go", på Moderna Museet som Mårten Spångberg organiserade. Det har en särskild betydelse för mig eftersom det spelade en stor roll i att möjliggöra steget från dans och teater till att göra utställningar. Intresset för dans väcktes i sena tonåren parallellt med att han läste internationell ekonomi.

- Jag var intresserad att se om det var möjligt att inte ta del i någon materiel produktion men ändå kunna producera något, vara verksam och generera en inkomst.

Han är intresserad av teorier om hur man skulle kunna producera annorlunda om det fanns olika möjligheter.

- Dansen är en modell för en sådan möjlighet, säger han. Den stora utmaningen för min generation är självklart frågan om vi kan förändra vår livsstil till en som är hållbar. Mitt arbete föreslår en produktionsmodell som är arbetsintensiv men inte förbrukar världens resurser. Samtidigt föreslår den att vi fokuserar den uppmärksamhet som tidigare generationer gav åt relationen mellan människor och objekt till relationer mellan människa och människa. Han vill att vi ska ägna oss åt relationer hellre än saker och nämner en radikalisering av tjänstesektorn. Hur ser han då på ett fenomen som coaching?

- Jag tycker att det är intressant eftersom det är ett immateriellt produktionssätt, svarar Tino, men samtidigt har jag vissa invändningar mot det eftersom det anpassar människor till samhället som det ser ut idag. Jag vill att vi ska hitta nya sätt att relatera till varandra.

Kan du ge några förslag?

- Det förekommer redan idag en slags nertrappning där många som lyckats väl i näringslivet hoppar av karriären för att fokusera på andra värden i livet. I Tyskland är det också alltfler som tar ut pappaledighet sedan det blev möjligt. Likaså finns det numera äldre som själva väljer att bo tillsammans i kollektiv som skiljer sig från den typ av äldreboende som erbjuds av marknaden. Han fortsätter med att beskriva Michel Foucaults idéer kring jagets teknologier, där jaget förstås som delaktig i sin egen konstruktion, till exempel genom vänskap, till skillnad från en identitet som är resultatet av familje- eller marknadsrelationer.

Är det något av sina verk som han uppskattar särskilt mycket?

- Ja, det finns ett verk som jag hade på en konstmässa där två gallerier samtidigt försökte sälja mina verk genom att förklara och demonstrera dem, men de fick bara säga varannat ord i taget och ändå skapa grammatiskt korrekta meningar. Det betydde att de behövde samarbeta samtidigt som de tävlade med varandra. Verket heter "This is competition“.

- Mina verk finns som en typ av repertoar som kan visas på olika platser med olika människor varje gång. Det betyder att varje gång de visas måste de skapas på nytt så att säga, men det ger också möjligheten att ändra eller förbättra deras installation. Den tid han har över ägnar han helst åt familjens sex och en halv månader gamla nytillskott, men han ser också gärna på fotboll. Vad gör honom upprörd?

- En särskild typ av självrättfärdighet, ofta från vänstern, en uppfattning att systemet är fel men att man som individ eller konsument ändå inte kan göra något åt det och därför lika gärna glatt kan delta i det. Det är ett slags carte blanche för att inte ta ett eget ansvar.

Vad gör dig lycklig?

- Det är när besökarna deltar i mina verk. Självklart behöver de inte göra det, men jag tycker om när de gör det.

Charlotte Norlin

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

29. Erik

Nu regnade det igen. De flesta studenterna hade redan lämnat staden. Erik älskade Lund om sommaren, han älskade att promenera de långa kvällarna och ha gatorna ifred. Han tyckte om ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 06 juli, 2012

Att lyssna till sfärernas vidunderliga musik

Det har skrivits åtskilliga spaltmetrar om kontroversen kring användningen av Ligetis musik i Kubricks film 2001. Redogörelserna för de juridiska turerna är delvis motsägelsefulla. Klart är i alla fall att ...

Av: Svante Karlsson | Essäer om musik | 30 oktober, 2013

Tolstojs krig

Runt om i världen uppmärksammas att det är hundra år sedan en av den ryska litteraturens skäggiga patriarker, greven Lev Nikolajevitj Tolstoj, gav sig ut på sin sista dramatiska färd ...

Av: Axel Andersson | Essäer om litteratur & böcker | 11 november, 2010

Tankens ambivalens III

22/1 Bakom mig är mina ögon slutna Den stora generaliseringen har låtit mig vakna kl 04.42. Klockan nu 04.49 och jag är redo i soffan. Vänta… kaffe… måttet, tre skedar…! 04.56. Redo!   Varje ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 25 september, 2013

I love you in various languages

Afrikaans Ek is lief vir jou Albanian ...

Av: Anonymus Loic | Utopiska geografier | 14 februari, 2011

"Att måla är att våga"

I juni i år skulle Hélène de Beauvoir ha fyllt 100 år. Här i Sverige är hon i stort sett okänd.  Hennes drygt två år äldre syster, Simone de Beauvoir ...

Av: Marianne Fors | Konstens porträtt | 19 juni, 2010

Bild Hebriana Alainentalo

Jag gillar personer som kan allt och har svar på allt

Alltid säker, som om hon alltid var ofelbar och kunde allt om så gott som allt, ställde Sveriges Radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén, frågan om framtida krig i Mellanöstern till Paul ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 25 juli, 2016

Sentrale element i oldtidens filosofi: Fra Platon til Plotin

Det er svært mye som ikke er en reell opsjon for meg som filosof, som for eksempel at jeg ikke kan overta de gamle grekernes allmenne forestillingsverden. med dens mange ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 augusti, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.