Den gamble mannen stryker gråskallan sin – nytt inlägg från professor Stofil

Man snubblar numera mest varje dag på språkliga missfoster i den offentliga debatten, nu senast i ett par rubriker i våra båda största dagstidningar. I den ena frågas ”Har du ...

Av: Ivo Holmqvist | 16 februari, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Dharamsala Foto G.Z.

Resa kan vara att bli hemma i det främmande

Jag reste för buddhismens skull. För tankarnas och den inre människans skull. Jag hade hört att det fanns andra sätt och tänka än dem jag hade lärt mig i svenska ...

Av: Annakarin Svedberg | 06 juli, 2015
Essäer om religionen

Mats Waltre. Korta dikter

I´ll sing to the horizon     tiden är en gåtamänniskan är en gåtadu är näraoch vid horisonten finns en fäll Skimrande vävnad     svävande själ vilar i mitten fri från känslor, tankefri bär bud om mig själv när du ...

Av: Mats Waltre | 31 mars, 2014
Utopiska geografier

Telegramstil från James Ellroy till snabba cash. (Under en samtida betraktelse)

Förstår om en del av det jag skriver kan ses som osammanhängande och uppdelat i för många brottstycken men det är oftast en mycket medveten metod. Jag vill skriva om/som ...

Av: Göran af Gröning | 20 januari, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Tino Sehgal - immaterialitetens konst



Image
Tino Sehgal, Louise Höjer, Richard Julin. Foto: Jesper Nordström
Tino Sehgal ställer ut konstruerade situationer som skiljer sig från performances genom att de inte får dokumenteras på något sätt - varken med bilder eller kataloger. Tanken är att de inte ska förbruka materiella resurser. Situationerna består av människor som har instruerats av konstnären att säga vissa saker eller röra sig på olika sätt och interagera med besökarna. I hans verk på Venedigbiennalen började utställningsvakterna plötsligt sjunga och dansa kring besökaren, och på senaste biennalen i Berlin rörde sig ett par långsamt på golvet i en passionerad kyss. Nu ställer han ut ett nytt verk på Magasin 3 i Stockholm.

I ett vitt rum som också är en korridor ligger en man och vrider sig långsamt och plågat i smärta. Han skulle ha kunnat vara nerslagen och misshandlad eller drabbad av akut sjukdom, men han söker inte hjälp utan vänder sig nedåt eller inåt när man går fram mot honom. Han fortsätter sakta sina rörelser inom ett begränsat fält liggande på golvet. Det skulle nästan vara meditativt om det inte vore för lidandet i hans ansikte. Vad har hänt?

Nästa rum är alldeles tomt så när som på en man som talar i mobiltelefon borta vid fönstret. Är han en del av verket? Om man efter en stunds tvekan fortsätter in i det tredje rummet är också det tomt men utan fönster. Plötsligt kommer en kvinna in genom nödutgången. Hon går baklänges in i rummet och ställer sig vänd mot väggen - ganska nära. Nu kommer flera människor in i rummet från de två ingångar som finns - till synes slumpmässigt. De rör sig drömskt baklänges och ställer sig alla vända mot väggarna eller hörnen i rummet. En kvinna börjar andas tungt och de andra följer efter. Så småningom börjar hon viska något som är svårt att urskilja och de andra faller in unisont. Går man närmare hör man att de säger högre och högre tills de nästan skriker: "The objective of this world is to be the subject of discussion". Efter en stund låter det som att de säger: "The objective of this work is to be the subject of discussion" - alla med ryggarna vända in mot rummet. Det faller till en viskning och stiger i volym igen. Om man försöker lämna rummet hindrar en man reträtten med sin kropp, fortfarande med ryggen mot som om han hade en rörelsedetektor. När man kämpar mot ger han vika ganska snart. Andra gången är det svårare. Nu börjar någon av dem att tala om jakten och bytet. De svarar varandra i tur och ordning - fortfarande vända mot väggarna - och håller anföranden om allt från förövare och offer, via våldtäkter och tjejer med korta kjolar till att tala om att besökaren jagar en av dem och kanske har en dragning till just den personen. De skrattar åt det de själva säger. Akustiken i rummet gör att det är svårt att uppfatta allt. Ryggarna vända mot besökaren i rummet ger en känsla av frånvändhet och inbjuder inte till kontakt. Vad skulle hända om man vände på någon av dem och talade direkt med honom eller henne? Kanske är det svensk timiditet eller överdriven respekt för verket som gör att jag aldrig får veta det.

En stund senare träffar jag Tino Sehgal.

- Senast jag var i Sverige var för sju år sedan, berättar han. Det var en festival mellan dans och konst , "I'll never let you go", på Moderna Museet som Mårten Spångberg organiserade. Det har en särskild betydelse för mig eftersom det spelade en stor roll i att möjliggöra steget från dans och teater till att göra utställningar. Intresset för dans väcktes i sena tonåren parallellt med att han läste internationell ekonomi.

- Jag var intresserad att se om det var möjligt att inte ta del i någon materiel produktion men ändå kunna producera något, vara verksam och generera en inkomst.

Han är intresserad av teorier om hur man skulle kunna producera annorlunda om det fanns olika möjligheter.

- Dansen är en modell för en sådan möjlighet, säger han. Den stora utmaningen för min generation är självklart frågan om vi kan förändra vår livsstil till en som är hållbar. Mitt arbete föreslår en produktionsmodell som är arbetsintensiv men inte förbrukar världens resurser. Samtidigt föreslår den att vi fokuserar den uppmärksamhet som tidigare generationer gav åt relationen mellan människor och objekt till relationer mellan människa och människa. Han vill att vi ska ägna oss åt relationer hellre än saker och nämner en radikalisering av tjänstesektorn. Hur ser han då på ett fenomen som coaching?

- Jag tycker att det är intressant eftersom det är ett immateriellt produktionssätt, svarar Tino, men samtidigt har jag vissa invändningar mot det eftersom det anpassar människor till samhället som det ser ut idag. Jag vill att vi ska hitta nya sätt att relatera till varandra.

Kan du ge några förslag?

- Det förekommer redan idag en slags nertrappning där många som lyckats väl i näringslivet hoppar av karriären för att fokusera på andra värden i livet. I Tyskland är det också alltfler som tar ut pappaledighet sedan det blev möjligt. Likaså finns det numera äldre som själva väljer att bo tillsammans i kollektiv som skiljer sig från den typ av äldreboende som erbjuds av marknaden. Han fortsätter med att beskriva Michel Foucaults idéer kring jagets teknologier, där jaget förstås som delaktig i sin egen konstruktion, till exempel genom vänskap, till skillnad från en identitet som är resultatet av familje- eller marknadsrelationer.

Är det något av sina verk som han uppskattar särskilt mycket?

- Ja, det finns ett verk som jag hade på en konstmässa där två gallerier samtidigt försökte sälja mina verk genom att förklara och demonstrera dem, men de fick bara säga varannat ord i taget och ändå skapa grammatiskt korrekta meningar. Det betydde att de behövde samarbeta samtidigt som de tävlade med varandra. Verket heter "This is competition“.

- Mina verk finns som en typ av repertoar som kan visas på olika platser med olika människor varje gång. Det betyder att varje gång de visas måste de skapas på nytt så att säga, men det ger också möjligheten att ändra eller förbättra deras installation. Den tid han har över ägnar han helst åt familjens sex och en halv månader gamla nytillskott, men han ser också gärna på fotboll. Vad gör honom upprörd?

- En särskild typ av självrättfärdighet, ofta från vänstern, en uppfattning att systemet är fel men att man som individ eller konsument ändå inte kan göra något åt det och därför lika gärna glatt kan delta i det. Det är ett slags carte blanche för att inte ta ett eget ansvar.

Vad gör dig lycklig?

- Det är när besökarna deltar i mina verk. Självklart behöver de inte göra det, men jag tycker om när de gör det.

Charlotte Norlin

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Gudrun Sjödéns 40 inspirerande år

År 1976 öppnade Gudrun Sjödén sin första butik i Stockholm. År 2016 firar företaget 40 år. Kulturföreningen Kulturen i Lund har påbörjat firandet med utställningen Gudrun Sjödén – 40 år ...

Av: Linnéa Johansson | Allmänna reportage | 15 september, 2014

Har någon ett tips på en bra bok till en som inte läser?

Verkligheten börjar komma i kapp mig. Jag skriver böcker, men jag läser inte. En lärare jag hade när jag som vuxen pluggade svenska såg lite misstänksamt på mig när jag ...

Av: Liz Wennberg | Gästkrönikör | 17 december, 2012

Toleranse og verdi i senmoderniteten

Innledning I dette essayet skriver jeg om hva som mer presist er lagt ned i toleransebegrepet, der ‘toleranse’ likeledes er uttrykk for ‘verdi’. Om det er slik at ‘moderniteten’ satte inn ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 juli, 2013

Din klara sol går åter opp

I dag såg jag solen gå upp, d v s jag såg den översta röda kanten sticka upp över horisonten, en underbar syn. Och jag sade till min fru: ”Tänk ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 25 oktober, 2011

Största slaget i USA återskapas. 150 år efter slaget vid Gettysburg

Amerikanerna är stolta över sin korta historia och vill uppmärksamma viktiga händelser med buller och bång. Just nu pågår ett flerårigt arrangemang i flera stater för att uppmärksamma att det ...

Av: Anja Praesto | Kulturreportage | 31 Maj, 2013

"Berättar du så hamnar mamma och pappa i fängelse och du på omskolninganstalt"

På ungerska rimmar mantrat som den ungersk-rumänske författaren György Dragománs mamma lärde honom. Hans senaste bok handlar om ett barns uppväxt, om paranoia och dubbelliv. Allt med säkerhetstjänsten i bakgrunden ...

Av: Tobias Andersson Åkerblom | Litteraturens porträtt | 06 januari, 2010

Slask, Polens nationella folklore-ensemble, foto Anna Spysz

Gränslös uppkäftighet i Krakow

Stående ovationer för det svensk-danska bandet Body Sculptures under Unsound i polska Krakow. Och flera internationella samarbeten som ger nya infallsvinklar i en krackelerande värld. Det är Unsound i år ...

Av: Curt Lundberg | Essäer om musik | 28 oktober, 2016

Om islams bildkonst – mellan öst och väst

TEMA ÖST-VÄST En återgivning av Muhammeds himmelsfärd. Vilken är islams relation till bildkonsten – bilden och avbildningen? Karin Ådahl diskuterar saken utifrån de så kallade Muhammedbilderna. Den starka reaktionen på de så kallade ...

Av: Karin Ådahl | Gästkrönikör | 12 Maj, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.