J. M. G. Le Clézio, Hunger i Nobelklass

Jean-Marie Gustave Le Clézio. Foto: Jacques SassierNobelpristagaren J. M. G. Le Clézio är en mycket produktiv författare. Senaste romanen publicerades den andra oktober av Gallimard: Ritournelle de la faim (ungefär: ...

Av: Daniel Pedersen | 13 oktober, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Rum för konst

Runt om i Sverige står en mängd lokaler tomma av olika anledningar. En konststudent såg möjligheten och skapade Tomma rum, en grupp och ett projekt som under sommarmånaderna bistår ...

Av: Irina Lazarescu | 28 september, 2010
Konstens porträtt

Dansmusikens marknadsekonomi

Roland TB-303 (TB av transistor bass) är ett instrument som numera är legendariskt bland elektroniska musiker. TB-303 var tänkt att skapa basslingor till gitarrister som saknade basist. Det floppade och ...

Av: Robert Halvarsson | 16 januari, 2012
Essäer

Om flyktingar och alkoholism. Intervju med Jarek Szoda

Under den polska filmfestivalen har jag haft det stora nöjet att möta den polske regissören Jarek Szoda som tillsammans med Boleslaw Pawica har gjort ”Handlarz cudów”, på svenska ”Mirakelhandlaren”, som ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 08 november, 2011
Filmens porträtt

Dorinel Marc – att vara konstnär är att ta vara på sitt handikapp



 TEMA KONST
Image
Doriel Marc. Foto: Niels Hebert
”Vem är sjukast i huvudet spanjorskan som pissade på golvet helt öppet, Dorinel Marc som smakade på urinen och bjöd ut till andra att smaka eller de som har tagit hit eländet på skattebetalarnas bekostnad och påstår att det är konst?”

Konstnären Dorinel Marc är känd som provokatör. Men hans ingrepp i den sociala verkligheten handlar snarare om en stark vilja och obetvinglig lust att lösa spänningar, foga samman det som brustit, starta kollektiva drömmar… För Dorinel Marc är konstnären Mamma, och som alla mammor väcker hon starka känslor. Dorinel Marc är född och uppvuxen i Rumänien. Han kom till Sverige som politisk flykting 1987 och bor i Stockholm. Han har studerat folkkonst, men också på Konstfack och Konstakademin.

Så skrev signaturen Skattebetalare i en insändare i Västerbottens Folkblad sedan Dorinel Marc ingrep i en performance när Itziar Okariz kissade stående på golvet i Norrlandsoperan i Umeå. Kommunalrådet Anders Ågren (m) tyckte att framträdandet var pinsamt och omdömeslöst och led med alla skattebetalare, som fått ”punga ut med 10 000 kronor för föreställningen – plus flygbiljetter!”

Om konstens förmåga att väcka starka känslor beror på att människor tar den på stort allvar – eller ständigt är beredda att misstro den, är en öppen fråga. Dorinel Marc ser konstnären som en Mamma och så långt kan det stämma: mammor väcker starka känslor…

Dorinel Marc hör till de konstnärer som försöker foga samman det som gått sönder. Även om hans ingrepp i den sociala verkligheten kan uppfattas som provokativa, rymmer de en terapeutisk dimension. Ibland handlar det om chockterapi, men upprördheten är inte poängen, utan metoden. Ur kaos kommer klarhet. I Umeå handlade det om att lösa spänningar:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Efter all debatt var pressuppbådet jättestort kring Itziar Okariz. Det var som en ritual och stämningen var läskig, som när man säger till offret ”Var glad, du ska bli ren”.

Alla var upphetsade som om de väntade på en avrättning...

Så drog Itziar Okariz upp kjolen och kissade.

Dorinel Marc sträckte fram en kanna och fångade en del av urinen. Så doppade han fingret i kannan, smakade och vände sig till publiken.

– Det smakar konst…

Men ingen ville pröva. Varifrån hans sinnesnärvaro att formulera just det yttrandet kom, vet han inte själv. Ibland kommer den bara, den osannolika sinnesnärvaron.

Konst kan förvisso skapa debatt, men den är också drömmar:

– I drömmen bearbetas det vi glömt eller förträngt. Drömmen kan också visa scenarier som förebådar situationer i livet. Konst kan också ses som det kollektiva undermedvetandets drömmar.  Många kan drömma samma dröm.

– Man kan skapa hur starka bilder som helst. Sedan kan man säga att ”det var bara konst”, precis som man säger ”det var bara film”. Man har ändå nått syftet, att bearbeta mardrömmarna.

Hans ingrepp i Umeå var ett sätt att flytta det plågsamma till en kollektiv dröm, göra det till konst: ”Det smakar konst.”

Vad menar du med att konstnären är Mamma?

– Konst förknippas ofta med något manligt, men jag ser konstnären mer som Mamma. Konstnären föder sitt verk – och det är inte patriarkaliskt. Faderskapet har mer musans funktion. Rent praktiskt… en konstnär måste bära och släpa omkring på sin konst som en mamma gör med sig sina barn.

– Konst kan också ses som ett substitut för föräldraskapet. Det är vanligt att konstnärer inte har barn.

Dorinel Marc ser nackdelar i konstnärsrollen, i alltings professionalisering:

– En gång i tiden var konstnären, prästen och psykologen en och samma person. I dag är livet uppdelat i enormt många yrken och yrkesroller. Att vara konstnär är att ta vara på sitt handikapp.

– Det är också ett svårt yrke när det handlar om att göra något av sin kärlek. Det är lika paradoxalt som att vara professionell förälder eller professionell älskare. Att älska professionellt är belastat eller tabubelagt… Några få gör det på heltid medan andra som behöver skapa inte har någon möjlighet. Det är för få som ägnar sig åt konst, konsten borde vara en rättighet för alla.

Ett exempel på Marc Dorinels arbete med utanförskap (och hans chockterapi) är när han, som inbjuden till Moderna museets Modernautställning 2006, i sin tur bjöd in ”den målande samtidsskalden” Markus Andersson, som målar figurativt och nationalistiskt. Kritikerna förfasade sig och DN ifrågasatte om ett museum kan visa vad som helst, t ex likstyckning. I grunden handlade aktionen om vem som är inne och vem som är utanför. Först kvoteras människor ut i olika grupper: invandrare, högerextremister, hbt-personer… och sedan kvoteras de in, fast inte alla.

Utanförskap hör till det svåraste i livet. I videon Fighting Mother skildrar Dorinel Marc en kvinna som protesterar på Sergels torg mot socialtjänsten som tagit barnen ifrån henne. Hon hade hängt sina barns välstrukna kläder på torget. Ska vi inte hjälpa varandra? Ska vi tolerera våld och övergrepp? 

Om en äldre alkoholiserad kvinna i en rumänsk by, berättar Dorinel Marc i diabildsviten Mission impossible.

–  Jag ville vara hos henne under julen, – nära henne om hon skulle behöva hjälp, inte tjata om att hon borde låta bli att dricka, låta bli att gömma hennes spritflaskor, ge henne rätt i diskussioner om religion.

Dorinel Marc har i en text om verket skrivit att hon är ”värd detta och mycket mer för att hon trots sina alkoholproblem fött och fostrat åtta barn. Jag är ett av dem”.

Bilderna handlar om kärlek, om lite tafatta försök till närhet mellan konstnären och hans mamma. Här finns också en uppriktighet som lyfter bilderna högt över det privata fotoalbumet. Tyvärr misslyckades uppdraget. Varför får vi inte veta, kanske var det gamla roller och relationer som spökade. Eller spriten. Men verket handlar likafullt om kärlek.

 Dorinel Marc har startat Akademin för Samtidskonst i Stockholm: ett politiskt och religiöst obundet forum för konstnärlig utveckling, som det heter.

Akademins grundtanke är att konsten är viktig för individen och för samhället och att skapandet är en mänsklig rättighet. Undervisningssalarna är offentligheten som ”Konsthögskolans foajé, Centralstationen, Sergels torg, Kulturhuset, Hötorget, Moderna Museet, Rålambshovsparken, Konstfack, kommersiella gallerier, konstnärsdrivna gallerier, et cetera”.

Dorinel Marc har formulerat ett 60-tal frågor. Den som svarar ja på någon av dem är välkommen till akademin. Bland frågorna finns exempelvis:

– Känner du att du trots din mångåriga konstutbildning, saknar förmåga att skapa konst?

– Har du ingen skaparglädje eller lust? Upplever du att problemet är lika allvarlig som impotens men du har ingen att prata med om detta?

– Hatar du etablissemanget?

– Har du sökt till konstskolor men aldrig kommit in?

– Känner du att det du gör inte är konst utan klotter och kladd, men utan det skulle du kanske vara död eller samhällsfarlig?

Eleven erbjuds: personliga samtal, gruppsamtal, workshop, ateljébesök, gallerirunda och chockterapi (till exempel träffa och prata med de gallerister och kritiker du är rädd för). Du får individuella råd, synpunkter, kritik, stöd, tips, och så vidare.

Niels Hebert

Ur arkivet

view_module reorder
L'amour fou av Hebriana Alainentalo

Den konstnärliga identiteten

Konsten är ett mångfacetterat forum av uttryck där konstnärer exponerar sina identiteter dels genom att överföra sina projiceringar och intentioner i konstverket till exempel i bilden, skulpturen eller installationen, dels ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 12 maj, 2015

Benjamin 22

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 14 januari, 2012

Funderingar kring teodicéproblemet

Teodicéproblemet, det vill säga frågan om hur förekomsten av en allsmäktig och god Gud kan vara förenlig med ondskan i världen har i alla tider plågat troende, som har svårt ...

Av: Bertil Falk | Essäer om religionen | 27 november, 2012

Färdigbokad och sommarfin Where the action is, Göteborg, 28 juni 2011

Sitter och lyssnar på den avancerade funktionen Where the action is-lista på Spotify. Tankarna flyger iväg till en tid när jag stod vid en liten bänk i skivaffären i min ...

Av: Lena Lidén | Kulturreportage | 08 juli, 2011

Erotiskkrönika 03 Tantra

heller icke är en mer den lövknekts som vissnat annat för annat, eller sprungit dolt bort i ovädret ej blekt om, kvar tillför dina kinders hindrade kyss, väderhärdad med tiden ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 05 augusti, 2010

Anne Edelstam när hon inte är sjuk

En släng av influensa

Resan började precis som önskat. Jag hade tio dagar på mig att enbart rå om mig själv, göra det jobb jag utsett att hinna med, träffa familj och vänner på ...

Av: Anne Edelstam | Gästkrönikör | 02 mars, 2015

Är du konstnär så har du inget val. Om Klas Östergren

Var ska man börja? Klas Östergrens författarskap är stort och vittförgrenat från debuten som tjugoåring med "Attila" till den mörka mytberättelsen "Orkanpartyt" om en faders gränslösa kärlek till sin mördade ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 21 september, 2010

Seamus Heaney 1939-2013

Irländarna är ett läsande folk som vet att uppskatta sina författare. Man kan möta fyra av dem på konstverk i mer än dubbel storlek i en bokhandel i centrala Dublin ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 31 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.