75 år med Familjen Addams -från New York och Broadway till Göteborg och…

1938, den 2 april närmare bestämt, såg Familjen Addams dagens ljus, eller snarare nattens mörker, som en svartvit serie i magasinet The New Yorker. Serietecknaren Charles Addams idé var både enkel ...

Av: Belinda Graham | 09 oktober, 2013
Kulturreportage

Om Chalmersspex

Chalmersspexet räknas till en av Sveriges största amatörteaterföreningar och går att härleda tillbaka till 1948 då det första studentspexet i Chalmers regi sattes upp, Bojan.Ett Chalmersspex handlar enligt utsago alltid ...

Av: Kajsa Ljusegren | 05 maj, 2016
Kulturreportage

Den romantiska texten - en helig princip

En av de stora förtjänsterna med Horace Engdahls essäsamling Den romantiska texten, är att han så konsekvent förmår ställa poesin i relation till varat och existensen och därmed "frigöra" både ...

Av: Lars-Göran Söderberg | 28 september, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Byn Adak har en alldeles egen Saga

TEMA VÄSTERBOTTEN På Arlanda tittar jag efter en kvinna i grön linnedräkt och igelkottsfrisyr. Det var så hon beskrev sig själv, Eivor Jonsson från Adak. Med en kopp starkt svart lappkaffe ...

Av: Erika Hesselgren | 18 februari, 2008
Kulturreportage

Dorinel Marc – att vara konstnär är att ta vara på sitt handikapp



 TEMA KONST
Image
Doriel Marc. Foto: Niels Hebert
”Vem är sjukast i huvudet spanjorskan som pissade på golvet helt öppet, Dorinel Marc som smakade på urinen och bjöd ut till andra att smaka eller de som har tagit hit eländet på skattebetalarnas bekostnad och påstår att det är konst?”

Konstnären Dorinel Marc är känd som provokatör. Men hans ingrepp i den sociala verkligheten handlar snarare om en stark vilja och obetvinglig lust att lösa spänningar, foga samman det som brustit, starta kollektiva drömmar… För Dorinel Marc är konstnären Mamma, och som alla mammor väcker hon starka känslor. Dorinel Marc är född och uppvuxen i Rumänien. Han kom till Sverige som politisk flykting 1987 och bor i Stockholm. Han har studerat folkkonst, men också på Konstfack och Konstakademin.

Så skrev signaturen Skattebetalare i en insändare i Västerbottens Folkblad sedan Dorinel Marc ingrep i en performance när Itziar Okariz kissade stående på golvet i Norrlandsoperan i Umeå. Kommunalrådet Anders Ågren (m) tyckte att framträdandet var pinsamt och omdömeslöst och led med alla skattebetalare, som fått ”punga ut med 10 000 kronor för föreställningen – plus flygbiljetter!”

Om konstens förmåga att väcka starka känslor beror på att människor tar den på stort allvar – eller ständigt är beredda att misstro den, är en öppen fråga. Dorinel Marc ser konstnären som en Mamma och så långt kan det stämma: mammor väcker starka känslor…

Dorinel Marc hör till de konstnärer som försöker foga samman det som gått sönder. Även om hans ingrepp i den sociala verkligheten kan uppfattas som provokativa, rymmer de en terapeutisk dimension. Ibland handlar det om chockterapi, men upprördheten är inte poängen, utan metoden. Ur kaos kommer klarhet. I Umeå handlade det om att lösa spänningar:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Efter all debatt var pressuppbådet jättestort kring Itziar Okariz. Det var som en ritual och stämningen var läskig, som när man säger till offret ”Var glad, du ska bli ren”.

Alla var upphetsade som om de väntade på en avrättning...

Så drog Itziar Okariz upp kjolen och kissade.

Dorinel Marc sträckte fram en kanna och fångade en del av urinen. Så doppade han fingret i kannan, smakade och vände sig till publiken.

– Det smakar konst…

Men ingen ville pröva. Varifrån hans sinnesnärvaro att formulera just det yttrandet kom, vet han inte själv. Ibland kommer den bara, den osannolika sinnesnärvaron.

Konst kan förvisso skapa debatt, men den är också drömmar:

– I drömmen bearbetas det vi glömt eller förträngt. Drömmen kan också visa scenarier som förebådar situationer i livet. Konst kan också ses som det kollektiva undermedvetandets drömmar.  Många kan drömma samma dröm.

– Man kan skapa hur starka bilder som helst. Sedan kan man säga att ”det var bara konst”, precis som man säger ”det var bara film”. Man har ändå nått syftet, att bearbeta mardrömmarna.

Hans ingrepp i Umeå var ett sätt att flytta det plågsamma till en kollektiv dröm, göra det till konst: ”Det smakar konst.”

Vad menar du med att konstnären är Mamma?

– Konst förknippas ofta med något manligt, men jag ser konstnären mer som Mamma. Konstnären föder sitt verk – och det är inte patriarkaliskt. Faderskapet har mer musans funktion. Rent praktiskt… en konstnär måste bära och släpa omkring på sin konst som en mamma gör med sig sina barn.

– Konst kan också ses som ett substitut för föräldraskapet. Det är vanligt att konstnärer inte har barn.

Dorinel Marc ser nackdelar i konstnärsrollen, i alltings professionalisering:

– En gång i tiden var konstnären, prästen och psykologen en och samma person. I dag är livet uppdelat i enormt många yrken och yrkesroller. Att vara konstnär är att ta vara på sitt handikapp.

– Det är också ett svårt yrke när det handlar om att göra något av sin kärlek. Det är lika paradoxalt som att vara professionell förälder eller professionell älskare. Att älska professionellt är belastat eller tabubelagt… Några få gör det på heltid medan andra som behöver skapa inte har någon möjlighet. Det är för få som ägnar sig åt konst, konsten borde vara en rättighet för alla.

Ett exempel på Marc Dorinels arbete med utanförskap (och hans chockterapi) är när han, som inbjuden till Moderna museets Modernautställning 2006, i sin tur bjöd in ”den målande samtidsskalden” Markus Andersson, som målar figurativt och nationalistiskt. Kritikerna förfasade sig och DN ifrågasatte om ett museum kan visa vad som helst, t ex likstyckning. I grunden handlade aktionen om vem som är inne och vem som är utanför. Först kvoteras människor ut i olika grupper: invandrare, högerextremister, hbt-personer… och sedan kvoteras de in, fast inte alla.

Utanförskap hör till det svåraste i livet. I videon Fighting Mother skildrar Dorinel Marc en kvinna som protesterar på Sergels torg mot socialtjänsten som tagit barnen ifrån henne. Hon hade hängt sina barns välstrukna kläder på torget. Ska vi inte hjälpa varandra? Ska vi tolerera våld och övergrepp? 

Om en äldre alkoholiserad kvinna i en rumänsk by, berättar Dorinel Marc i diabildsviten Mission impossible.

–  Jag ville vara hos henne under julen, – nära henne om hon skulle behöva hjälp, inte tjata om att hon borde låta bli att dricka, låta bli att gömma hennes spritflaskor, ge henne rätt i diskussioner om religion.

Dorinel Marc har i en text om verket skrivit att hon är ”värd detta och mycket mer för att hon trots sina alkoholproblem fött och fostrat åtta barn. Jag är ett av dem”.

Bilderna handlar om kärlek, om lite tafatta försök till närhet mellan konstnären och hans mamma. Här finns också en uppriktighet som lyfter bilderna högt över det privata fotoalbumet. Tyvärr misslyckades uppdraget. Varför får vi inte veta, kanske var det gamla roller och relationer som spökade. Eller spriten. Men verket handlar likafullt om kärlek.

 Dorinel Marc har startat Akademin för Samtidskonst i Stockholm: ett politiskt och religiöst obundet forum för konstnärlig utveckling, som det heter.

Akademins grundtanke är att konsten är viktig för individen och för samhället och att skapandet är en mänsklig rättighet. Undervisningssalarna är offentligheten som ”Konsthögskolans foajé, Centralstationen, Sergels torg, Kulturhuset, Hötorget, Moderna Museet, Rålambshovsparken, Konstfack, kommersiella gallerier, konstnärsdrivna gallerier, et cetera”.

Dorinel Marc har formulerat ett 60-tal frågor. Den som svarar ja på någon av dem är välkommen till akademin. Bland frågorna finns exempelvis:

– Känner du att du trots din mångåriga konstutbildning, saknar förmåga att skapa konst?

– Har du ingen skaparglädje eller lust? Upplever du att problemet är lika allvarlig som impotens men du har ingen att prata med om detta?

– Hatar du etablissemanget?

– Har du sökt till konstskolor men aldrig kommit in?

– Känner du att det du gör inte är konst utan klotter och kladd, men utan det skulle du kanske vara död eller samhällsfarlig?

Eleven erbjuds: personliga samtal, gruppsamtal, workshop, ateljébesök, gallerirunda och chockterapi (till exempel träffa och prata med de gallerister och kritiker du är rädd för). Du får individuella råd, synpunkter, kritik, stöd, tips, och så vidare.

Niels Hebert

Ur arkivet

view_module reorder

Svarsdikt till ”Nebraska” av Bruce Springsteen

Nina Ahlzén – Vad har du gjort? Förutom att undersöka vem fan jag är, högt och förbannat lågt, har jag tillverkat två fantastiskt kloka barn, druckit kaffe och funderat på ...

Av: Nina Ahlzén | Utopiska geografier | 21 maj, 2012

Det händer i huvudet på Vladimir Oravsky i december

2 december Kattens dag I dag, söndagen den 2 december är utnämnd till ”Kattens dag”. Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Kattens dag”. Och här ...

Av: Vladimir Oravsky | Essäer | 01 december, 2012

Anteckningar från dokumentärens centrum

Tempo Dokumentärfilmsfestival 10-14 mars 2010 Sedan 1998 har Tempo Dokumentärfilmsfestival berikat stockholmarnas liv genom att visa de bästa dokumentärfilmerna från hela världen på den stora duken - ett fönster de flesta ...

Av: Jonas Wennberg | Kulturreportage | 12 mars, 2010

Prag. Europas hjärta

Som månen suger åt sig havet och släpper, så inverkar det astronomiska uret på Prags besökare. Staré město; Gamla Staden. Anorna från den här platsen går mer än två tusen ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 21 november, 2012

Raymond Queneaus stilövningar

Fransmannen Alfred Jarry skrev en gång i tiden en novell där han beskrev Jesu Golgatvandring och korsfästelsen som ett cykellopp, vilket i sin tur inspirerade engelsmannen J. G. Ballard till ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 13 april, 2010

James Joyce, två dikter

James Joyces debutbok var diktsamlingen Chamber Music,1907. Den sålde inte särskilt bra, men kritiker som Ezra Pound och W.B.Yeats uppskattade några dikter i den, och flera av dikterna tonsattes senare. Dikterna ...

Av: James Joyce | Kulturreportage | 22 oktober, 2014

Kontorspolicy

 Klädsel :  Kom                                                      till jobbet                                                            klädd efter din                                                     lön!  

Av: Lena Lidén | Gästkrönikör | 18 september, 2008

Den unge Sven Lindqvist

För några år sedan, 2009, inledde förlaget Atlas en återutgivning av Sven Lind­qvists verk. Samtliga böcker som i det följande tas upp finns där utgivna. I höstas kom också i ...

Av: Gunnar Lundin | Litteraturens porträtt | 17 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.