Det mörknar över vägen – i går Tyskland, i dag USA

”Det nyktra förnuftets makt sjunker ihop. Logikens löjliga polityr skrapas bort.” Det är drygt åttio år sedan detta skrevs, men det har fått förnyad aktualitet. Citatet hittar man en dryg ...

Av: Ivo Holmqvist | 27 maj, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Fyra dikter: Bön och flerfaldigande, Robert Halvarsson

Gå, gå gå   Ord likt små små ljus som tänds och släcks och släcks och tänds Och om och om igen Förvirringen är lagen En grånad tjänsteman Säger gå, gå, gå ...

Av: Robert Halvarsson | 27 oktober, 2014
Utopiska geografier

Arkiv över idag

Efter tio minuter bärs en kvinna ut med bår. Jag vänder mig om och ser att ingen annan gör det. På den enorma duken strömmar tomma landskap, varpå blickar är ...

Av: Frida Sandström | 07 februari, 2014
Essäer om musik

Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Dorinel Marc – att vara konstnär är att ta vara på sitt handikapp



 TEMA KONST
Image
Doriel Marc. Foto: Niels Hebert
”Vem är sjukast i huvudet spanjorskan som pissade på golvet helt öppet, Dorinel Marc som smakade på urinen och bjöd ut till andra att smaka eller de som har tagit hit eländet på skattebetalarnas bekostnad och påstår att det är konst?”

Konstnären Dorinel Marc är känd som provokatör. Men hans ingrepp i den sociala verkligheten handlar snarare om en stark vilja och obetvinglig lust att lösa spänningar, foga samman det som brustit, starta kollektiva drömmar… För Dorinel Marc är konstnären Mamma, och som alla mammor väcker hon starka känslor. Dorinel Marc är född och uppvuxen i Rumänien. Han kom till Sverige som politisk flykting 1987 och bor i Stockholm. Han har studerat folkkonst, men också på Konstfack och Konstakademin.

Så skrev signaturen Skattebetalare i en insändare i Västerbottens Folkblad sedan Dorinel Marc ingrep i en performance när Itziar Okariz kissade stående på golvet i Norrlandsoperan i Umeå. Kommunalrådet Anders Ågren (m) tyckte att framträdandet var pinsamt och omdömeslöst och led med alla skattebetalare, som fått ”punga ut med 10 000 kronor för föreställningen – plus flygbiljetter!”

Om konstens förmåga att väcka starka känslor beror på att människor tar den på stort allvar – eller ständigt är beredda att misstro den, är en öppen fråga. Dorinel Marc ser konstnären som en Mamma och så långt kan det stämma: mammor väcker starka känslor…

Dorinel Marc hör till de konstnärer som försöker foga samman det som gått sönder. Även om hans ingrepp i den sociala verkligheten kan uppfattas som provokativa, rymmer de en terapeutisk dimension. Ibland handlar det om chockterapi, men upprördheten är inte poängen, utan metoden. Ur kaos kommer klarhet. I Umeå handlade det om att lösa spänningar:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Efter all debatt var pressuppbådet jättestort kring Itziar Okariz. Det var som en ritual och stämningen var läskig, som när man säger till offret ”Var glad, du ska bli ren”.

Alla var upphetsade som om de väntade på en avrättning...

Så drog Itziar Okariz upp kjolen och kissade.

Dorinel Marc sträckte fram en kanna och fångade en del av urinen. Så doppade han fingret i kannan, smakade och vände sig till publiken.

– Det smakar konst…

Men ingen ville pröva. Varifrån hans sinnesnärvaro att formulera just det yttrandet kom, vet han inte själv. Ibland kommer den bara, den osannolika sinnesnärvaron.

Konst kan förvisso skapa debatt, men den är också drömmar:

– I drömmen bearbetas det vi glömt eller förträngt. Drömmen kan också visa scenarier som förebådar situationer i livet. Konst kan också ses som det kollektiva undermedvetandets drömmar.  Många kan drömma samma dröm.

– Man kan skapa hur starka bilder som helst. Sedan kan man säga att ”det var bara konst”, precis som man säger ”det var bara film”. Man har ändå nått syftet, att bearbeta mardrömmarna.

Hans ingrepp i Umeå var ett sätt att flytta det plågsamma till en kollektiv dröm, göra det till konst: ”Det smakar konst.”

Vad menar du med att konstnären är Mamma?

– Konst förknippas ofta med något manligt, men jag ser konstnären mer som Mamma. Konstnären föder sitt verk – och det är inte patriarkaliskt. Faderskapet har mer musans funktion. Rent praktiskt… en konstnär måste bära och släpa omkring på sin konst som en mamma gör med sig sina barn.

– Konst kan också ses som ett substitut för föräldraskapet. Det är vanligt att konstnärer inte har barn.

Dorinel Marc ser nackdelar i konstnärsrollen, i alltings professionalisering:

– En gång i tiden var konstnären, prästen och psykologen en och samma person. I dag är livet uppdelat i enormt många yrken och yrkesroller. Att vara konstnär är att ta vara på sitt handikapp.

– Det är också ett svårt yrke när det handlar om att göra något av sin kärlek. Det är lika paradoxalt som att vara professionell förälder eller professionell älskare. Att älska professionellt är belastat eller tabubelagt… Några få gör det på heltid medan andra som behöver skapa inte har någon möjlighet. Det är för få som ägnar sig åt konst, konsten borde vara en rättighet för alla.

Ett exempel på Marc Dorinels arbete med utanförskap (och hans chockterapi) är när han, som inbjuden till Moderna museets Modernautställning 2006, i sin tur bjöd in ”den målande samtidsskalden” Markus Andersson, som målar figurativt och nationalistiskt. Kritikerna förfasade sig och DN ifrågasatte om ett museum kan visa vad som helst, t ex likstyckning. I grunden handlade aktionen om vem som är inne och vem som är utanför. Först kvoteras människor ut i olika grupper: invandrare, högerextremister, hbt-personer… och sedan kvoteras de in, fast inte alla.

Utanförskap hör till det svåraste i livet. I videon Fighting Mother skildrar Dorinel Marc en kvinna som protesterar på Sergels torg mot socialtjänsten som tagit barnen ifrån henne. Hon hade hängt sina barns välstrukna kläder på torget. Ska vi inte hjälpa varandra? Ska vi tolerera våld och övergrepp? 

Om en äldre alkoholiserad kvinna i en rumänsk by, berättar Dorinel Marc i diabildsviten Mission impossible.

–  Jag ville vara hos henne under julen, – nära henne om hon skulle behöva hjälp, inte tjata om att hon borde låta bli att dricka, låta bli att gömma hennes spritflaskor, ge henne rätt i diskussioner om religion.

Dorinel Marc har i en text om verket skrivit att hon är ”värd detta och mycket mer för att hon trots sina alkoholproblem fött och fostrat åtta barn. Jag är ett av dem”.

Bilderna handlar om kärlek, om lite tafatta försök till närhet mellan konstnären och hans mamma. Här finns också en uppriktighet som lyfter bilderna högt över det privata fotoalbumet. Tyvärr misslyckades uppdraget. Varför får vi inte veta, kanske var det gamla roller och relationer som spökade. Eller spriten. Men verket handlar likafullt om kärlek.

 Dorinel Marc har startat Akademin för Samtidskonst i Stockholm: ett politiskt och religiöst obundet forum för konstnärlig utveckling, som det heter.

Akademins grundtanke är att konsten är viktig för individen och för samhället och att skapandet är en mänsklig rättighet. Undervisningssalarna är offentligheten som ”Konsthögskolans foajé, Centralstationen, Sergels torg, Kulturhuset, Hötorget, Moderna Museet, Rålambshovsparken, Konstfack, kommersiella gallerier, konstnärsdrivna gallerier, et cetera”.

Dorinel Marc har formulerat ett 60-tal frågor. Den som svarar ja på någon av dem är välkommen till akademin. Bland frågorna finns exempelvis:

– Känner du att du trots din mångåriga konstutbildning, saknar förmåga att skapa konst?

– Har du ingen skaparglädje eller lust? Upplever du att problemet är lika allvarlig som impotens men du har ingen att prata med om detta?

– Hatar du etablissemanget?

– Har du sökt till konstskolor men aldrig kommit in?

– Känner du att det du gör inte är konst utan klotter och kladd, men utan det skulle du kanske vara död eller samhällsfarlig?

Eleven erbjuds: personliga samtal, gruppsamtal, workshop, ateljébesök, gallerirunda och chockterapi (till exempel träffa och prata med de gallerister och kritiker du är rädd för). Du får individuella råd, synpunkter, kritik, stöd, tips, och så vidare.

Niels Hebert

Ur arkivet

view_module reorder

Strålande jul?

Det är jul och julklappar finns överallt att köpa. Vi tror att vi ska kunna få undan det som verkligen betyder, det som vi tror oss ha samlat på så ...

Av: Fredrik Månsson | Gästkrönikör | 20 december, 2015

Från utställningen 24 Spaces – en kakafoni på Malmö Konsthall 2013

Illusioner av föränderlighet inom konstens ramar

Vad är konst? Vem skapar den? Benny Holmberg diskuterar konstverkets tillblivelse genom de tre aktörerna konstnär, konstverk och betraktare. Föränderlighet, identitet, rörelse och tid, svaret som ständigt glider undan, men ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 08 mars, 2015

Exit Brexit?

”Olika metoder för ’objektiv upplysning’ vid folkomröstningar” är titeln på den skrift från 1921 som Herbert Tingsten blev docent på och senare professor i statskunskap vid Stockholms Högskola, som det ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om politiken | 28 juni, 2016

Identitet och identifikation - En pluralistisk synvända

Judendomen som utgångspunkt Det paradoxala är att tillkomsten av staten Israel har inneburit en kris för den judiska identiteten. Sedan biblisk tid har den byggt på upplevelsen av att vara ett ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 05 november, 2011

Sorgligt, spökligt, spännande och lite vasst

Min nya psykiater har i tvenne dagar läxat upp mig med e-mails, fem stycken, med dåliga simpla råd om hur jag skall skriva roman, tar ton, är väl inte hans ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 19 maj, 2011

dr Krabba

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | Kulturen strippar | 03 oktober, 2011

Per aspera ad astra

Författaren Cordwainer Smith (1913-1966) sa en gång att det inte finns någon litterär genre som har skapat så många forskare som science fiction-genren. Och det stämmer. Många astronauter, ingenjörer och ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 12 juni, 2014

Komplexitet som inte låter sig styras

Melanie Mitchell är professor i datorvetenskap i Portland, Oregon, och ”external professor” vid Santa Fé-institutet i New Mexico. Vid det senare utsågs hon att ge en föresläsningsserie, som hon kallade ...

Av: Erland Lagerroth | Essäer | 03 augusti, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.