Litterära avgudar och charterturism

Litterära avgudar och charterturism Allt är inte guld som glimmar? Steven Ekholm skriver om den lönlösa jakten efter litterära reliker i bland annat Prousts Combray. Ett märkligt fenomen, även om det ...

Av: Steven Ekholm | 09 februari, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Ljusets skugga. Del 1. Kroppens avsked

Den grekiske mästaren Parmenides påstår att alla former av tillblivelse och mångfald är illusion, och säger att Varats verklighet är oföränderlig, ofödd, sluten, evig, orubblig. Samma sak finner vi i ...

Av: Gilda Melodia | 07 december, 2014
Utopiska geografier

Ernest Hemingway tillsammans med Hadley1922 Bild: Schawed

Försvunna manuskript

Ivo Holmqvist om tre mytospunna. försvunna manuskript

Av: Ivo Holmqvist | 05 december, 2016
Essäer om litteratur & böcker

Vem var Pontius Pilatus?

Det glada budskapets tid är nu. Det börjar med förväntan och glädje, men allt tar en ände med förskräckelse, anklagelser om terrorism och förräderi, förakt och hat, rädsla och plågsam ...

Av: Bo I Cavefors | 09 juli, 2014
Essäer

Vad kan vi lära oss av rondellhundarna? En intervju med Lars Vilks



Kränker man tillräckligt mycket och tillräckligt ofta blir det till slut färdigkränkt, utan att världen går under, har Lars Vilks sagt. Men är det så enkelt? Ett halvår efter de första teckningarna av Muhammed som rondellhund bad Tidningen Kulturens Håkan Lindgren honom att sammanfatta sina erfarenheter av projektet.

Vad kan vi lära oss av det här? Har det hänt någonting du inte hade kunnat räkna ut från början?

rondell2.jpg
Illustration: Joakim Ceder

- Vad vi kan lära oss är inte riktigt min sak. Men jag antar att man kan skriva spaltkilometer om den saken. Det är svårt att räkna ut vad som skall hända när konsten blir interaktiv och till stor del skapas av betraktarnas reaktioner.

Har du varit med om något positivt som rondellhundarna har lett till?

- Ur min synpunkt är projektet positivt. Så småningom kommer man säkert att inse att sakerna har hamnat utom alla proportioner. Det rör sig om tre teckningar i A4-format som aldrig varit utställda. Den debatt som uppstått är säkert befriande för alla parter även om en del tror motsatsen.

Är det inte risk att det här projektet ger dig en hel del nya vänner som du egentligen inte vill ha (främlingsfientliga personer, sverigedemokrater) samtidigt som det stöter bort personer som du har mer gemensamt med?

- Jag tror inte att Sverigedemokraterna är någon stor sak. Snarare är problemet att en del andra politiska riktningar vill placera projektet i högerextremistisk riktning.

Vad tycker du om att ständigt jämföras med Jyllands-Posten?

- Jag har inget emot det. Jyllands-Posten var inget konstprojekt, men blir ändå en jämförelsegrund. Mitt projekt har i varje fall så här långt hållit sig inom relativt stillsamma ramar.

Det du skriver på bloggen vilks.net ger intrycket att teckningarna av Muhammed som rondellhund från början var menade som ett angrepp på konstvärlden. Har konstvärlden förstått det?

- Ett angrepp såtillvida att det handlar om hur konstvärldens agenda ser ut och att den innehåller gränser som man oftast påstår inte finns; konsten brukar hävdas vara helt öppen och gränslös. Några har sett det, till exempel Dan Jönsson i DN. Men saken är naturligtvis att de inte skall gå med på projektet utan istället reagera mot det. För att därigenom göra gränsdragningarna tydliga.

När folk diskuterar rondellhundarna eller muhammedkarikatyrerna får man ofta höra argumentet "yttrandefrihet är viktigt, men den måste brukas med omdöme; bara för att man kan säga något bör man inte alltid säga det". Håller du med om det? Var går i så fall gränsen för vad man bör säga?

- Det är självklart att det finns gränser. Ett vanligt exempel är att man kan ropa "elden är lös" i en biosalong men det är uppenbart att det inte är någon särskilt bra idé. I mitt fall menar jag att jag befinner mig på den säkra sidan. Religioner skall, utan undantag, kunna kritiseras.

I en intervju i norska Aftenposten 22 oktober säger du: "Jag tror att jag har skapat en 'mittzon' i svensk invandringspolitik. Det har traditionellt bara funnits två sidor i debatten: den främlingsfientliga och den politiskt korrekta." Så nu handlar rondellhundarna om invandringspolitiken också? Är det inte risk att folk missförstår det du gör om du försöker gripa över för mycket? Om du själv är otydlig med vad ditt syfte egentligen är (vill du kritisera konstvärlden? fundamentalismen? invandringspolitiken?) har du också öppnat dörren för en motsvarande slirighet i folks reaktioner.

-  Att ett konstverk kan fungera på olika nivåer samtidigt är inget problem. Den internationella samtidskonsten domineras helt av "social kritik". Med det öppnas två läsningar, konsten som ett inspel i konstvärlden och dessutom i den övriga världen. Sedan kan betraktarna komma med diverse påstående och tolkningar. Ett ofta angivet motiv för konst är "jag vill starta en diskussion". Och om det blir så är det bara att diskutera. Det gynnar projektet.

Har rondellhundarna lett till någon verklig diskussion, då?

- Jag tror inte att man kan komma ifrån att debatt är den bästa vägen. Om det är så att man kan konstatera att debatten hamnar i fastlåsta positioner, då vet man det och man kan gå vidare och se vilka frågor som är de avgörande. Det kan vara så att det finns saker man inte vet. Kanske krävs det mer forskning. Sådant som "Är den nuvarande integrationspolitiken väl fungerande?", "Skall man införa ett undantag för islam när det gäller religionskritik?", "Kan islam förenas med den västerländska synen på mänskliga rättigheter?"

Har du fått något stöd eller uppskattning från muslimskt håll?

- Det finns sekulära muslimer och några har hört av sig i positiv anda men jag har inte fått intrycket av att de är särskilt talrika. Så jag kan inte säga att jag fått något avsevärt stöd från muslimskt håll.

Hur tycker du att media har hanterat historien med rondellhundarna? Du verkar bli mer och mer kritisk till att media, som du skriver, skyddar publiken "för debatter som den inte förstår eller riskerar att missförstå".

-  Jag har blivit medveten om att medierna också har sin agenda för hur allmänheten kan påverkas. Den politiska korrektheten är en del av detta.

Vilken agenda menar du att media har?

-  Mitt intryck är att medierna inte vill oroa folket och medverka till att skapa vad man tror kan resultera i främlingsfientliga tendenser. Jag antar att det finns en rad liknande fall av politisk välvilja.

Vad säger du om andra provokativa konstnärer, som Mark McGowan, som åt hundkött för att protestera mot rävjakten, eller Kristian von Hornsleth, som köpt ugandiers identitet för en gris? Är sådana provokationer en intressant eller relevant riktning för konsten att utvecklas i?

- McGowan och Hornsleth intar relativt blygsamma positioner i konstvärlden. Om deras provokationer är intressanta är något som konstvärlden kommer att avgöra genom att antingen anamma eller avvisa dem, eller något mitt emellan. Just nu finns det inte så mycket utvecklingslinjer i konsten. Högkonjunkturen för med sig att försäljning och marknad av naturliga skäl är högintressant. Social kritik dominerar fortfarande biennalerna och någon annan påfallande trend är svår att peka ut.

Hur borde en bra konstnärlig provokation se ut i vår tid? En bra provokatör är ju inte den som retar upp störst antal människor, utan den som får folk att tänka.

-  Skillnaden mellan en provokation i vår tid och tidigare är att det inte går att provocera med konstens form. Ett konstverk kan se ut hur som helst och det är långtgående accepterat. Därför blir det innehållet som kan skapa kontroverser. Och med det kommer konsten att dela frontlinje med det övriga samhället: känsliga ämnen. Men eftersom biennalerna är den styrande funktionen i konstvärlden är det svårt att åstadkomma något. Biennalerna är organiserade efter konstens agenda som i stor utsträckning är politiskt korrekt. Några alternativscener finns egentligen inte. Konstnärer som är intressanta blir omedelbart upplockade av alerta curatorer och hamnar på biennalerna.

Biennalerna är politiskt korrekta, säger du. Kan du ge några exempel på intressant, förbisedd konst som inte är politiskt korrekt?

-  Rondellhundar med profetens huvud är ett utmärkt exempel. För övrigt kan man säga att de flesta marginella samhällsgrupper inte skall kritiseras om de inte har en stark högervridning.

Vad blir ditt nästa projekt?

- Jag ska till New York och delta i en samlingsutställning på Apexart, en utställning med titeln "Land Grab". För min del handlar det om att presentera mitt Nimis- och Ladonien-projekt. Och därefter skall jag arbeta vidare med musikalversionen av Rondellhundsprojektet.

  Håkan Lindgren

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Det där med matematik och kärlek

Det är väl det svåraste som finns, relationer, vilken typ av relation det än är. Vi är en massa av människor som ingår i diverse relationer med varandra, ibland förstår vi ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 24 augusti, 2014

Det är inte en riktig post!!!

  Nu är äldsta Postryttaren läst som jag har tillgänglig i sadeln [stapeln i förvaringsmöbeln], tidigare har jag även anmält flera andra hejdlösa årgångar. Den har tett sig ganska lik under ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 03 mars, 2011

Sånglösa. Spelar på mer än bara känslor

En gråtande flicka som inte kan sjunga, så lyder sammanfattningen av nyoperaföreställningen Sånglösa, som under måndagen hade nypremiär på Atalante i Göteborg. Med nyopera menas att en operaform tas upp ...

Av: Frida Sandström | Reportage om scenkonst | 03 december, 2013

Dante Gabriel Rossetti. Plötsligt ljus

Dante Gabriel Rossetti (1826-1882)  var en av de ledande bland de s k  prerafaelitiska konstnärerna, som sökte sig tillbaka till medeltida motiv. Han var också poet, och är nu kanske ...

Av: Dante Gabriel Rossetti | Utopiska geografier | 05 juli, 2014

Den målande arkitekten. Om Friedensreich Hundertwasser

Böljande fasader, organiska former och byggnadsverk som sticker ut i stadsrummet. Byggnader som uppfattas som annorlunda, roliga, konstiga, eller fantastiska. Arkitektur som bryter med funktionalismens strikta formspråk, och istället inbjuder ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 15 juni, 2013

En musikkrönika om Gary Moore

Det kan handla om musik i snart sagt vilken genre som helst… Det kan vara filmmusik: exempelvis temat i ”Schindlers list”… Philipp Glass kompositioner för ”The hours”… Cavatina-temat i ”Dear ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 08 juni, 2014

Fladdrande vattenskuggor

Anne-Sofie Nielsen är född 1948 i en mindre stad i Småland. Hon har bedrivit humanistiska studier på universiteten i Lund och Stockholm, har en fil. kand. i franska, konst- och ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | Utopiska geografier | 17 juni, 2017

Benjamin och dr Krabba

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 08 oktober, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.