Anna Mattsson om Anna Mattsson

Anna Mattsson om Anna Mattsson "Jag drömmer om ett hus som står ensamt på stranden. Det är ett mörkt och tillbommat hus, ett hus som jag vet är tomt inuti ...

Av: Anna Mattsson | 26 oktober, 2006
Litteraturens porträtt

Gud bor i cancern

Mörkret är djupt, ödsligheten skrämmande och faktumet fasansfullt. Så oerhört hopplöst att det liknar sagan om Gud. En skröna utom mänsklig kontroll. Cancerbeskedet som begrepp är dock ändå av mänsklig ...

Av: Benny Holmberg | 06 augusti, 2010
Essäer om religionen

Vägledningens dag

I dag, måndagen den 08 oktober är utnämnd till ”Vägledningens dag”. Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Vägledningens dag”. Och här kommer mitt ...

Av: Vladimir Oravsky, Natasa Durovicova | 08 oktober, 2012
Gästkrönikör

Eilif Peterssen

Ryggtavlor i konsten

Den tyska romantikern Casper David Friedrich har ovanan att låta sina figurer vända betraktaren ryggen. Det mest kända exemplet hittar man i målningen Två män betraktar månen från 1820. Målningen ...

Av: Mathias Jansson | 20 maj, 2016
Essäer om konst

Takfresk i Camera degli Sposi, detalj

Det är bara att lyssna i tystnad



Femhundratio år efter Andrea Mantegnas död - ett litet porträtt genom några av konstnärens verk. Den 13 september 1506 dog en av renässansen mest betydande konstnärer: Andrea Mantegna. Vem var denna mästare som älskade det exakta perspektivet i ritandet och hade en minst sagt svår karaktär? 

Om Andrea Mantegna


Mantegna deformerar ibland sina gestalter för att kunna sätta dem i ett specifikt visuellt perspektiv.
Det som Mantegna gjorde var att applicera regler som han tog från olika stilar och förverkliga idéer som kommer att vara viktiga under XVI seklet och även under barocken.
Andrea Mantegna - "Kristi begråtande" (cirka 1490). Pinacoteca di Brera, Milano.

Andrea Mantegna - "Kristi begråtande" (cirka 1490). Pinacoteca di Brera, Milano.

Annons:

Rykten säger att Mantegna dog vid femtio års ålder av sorgen han drabbades av efter att han själv hade donerat en romersk byst till markisinnan Isabella Gonzaga. Det kan vara en legend eller det kan vara ett sant faktum, men staden Mantova där Mantegna föddes och levde förlorade den där dagen en målare som hade återupptäckt klassicismen eller bättre sagt antiken som tema för sina målningar.

Figurerna i Mantegna är enorma, glänsande, liknar skulpturer. Mantova förlorade en artist som mer än andra på sin tid målade aldrig myten utan historien. Människan härskar över naturen i Mantegna, en övertygelse som postmoderniteten kan betrakta kritiskt, men som var betydande på 1400-talet.

Mantegna deformerar ibland sina gestalter för att kunna sätta dem i ett specifikt visuellt perspektiv.
Det som Mantegna gjorde var att applicera regler som han tog från olika stilar och förverkliga idéer som kommer att vara viktiga under XVI seklet och även under barocken. Mantegna arbetade i Padova, universitetets stad och sedan hos familjen Gonzaga, länsherrarna i Mantova. Gonzaga hyste stor beundran för artisten och gav honom pengar, ära och vänskap.

Padovas miljö

Andrea Mantegna föddes i en liten by nära floden Brenta: Carturo, mycket nära Padova, 1431.
Hans far var snickare och vid tioårsåldern blir Mantegna "adopterad" av målaren Francesco Squarcione som kom att bli hans lärare. Det är Squarcione som lär Mantegna tekniken men han gav honom också passionen för de arkeologiska fynden som kom att bli så viktiga i Mantegnas liv och verk.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

den helige sebastian

Den helige sebastian

När han blir 17 år gammal lämnar han Squarciones bottega (ateljé) och, tillsammans med andra målare, de venetianska Antonio Vivarini och Giovanni d'Alemagna och Niccolò Pizzolo från Padova, freskomålar Ovetari kapellen i Eremitanis kyrka i Padova. Dessa kapell kom senare Mantegna att dekorera färdigt och tillägga berättelserna om S:t Kristoffer och S:t Jakob. Mantegna visar redan här den dramatik och rörlighet som genomsyrar hans konst.

Padova - såsom många andra italienska städer under den där tiden - var en kulturstad. Den kulturella miljön får en stor påverkelse påverkan på målaren, universitetet var berömt för sin filosofiska och "klassiska" fakultet och Aristoteles estetiska lära är inte främmande hos Mantegna. I Padova träffar han andra toskanska konstnärer som Filippo Lippi, Paolo Uccello, Andrea del Castagno och Donatello, alltså perspektivets mästare. Kärleken för den klassiska världen möter han i humanister som Felice Feliciano och Giovanni Marcanova.

Att upptäcka den latinska och grekiska antika världen på nytt är grunden till en nyfödelse: Renässansen.

Möten

Kring 1449 är Mantegna i Ferrara. Där bekantar han sig med Rogier van der Weydens och Piero della Francescas konst. När han kommer tillbaka till Padova målar hanOrazione nell'Orto (Bön i trädgården) 1455, influensen från den venetianske Jacopo Bellini är uppenbar kanske därför att Mantegna hade gått i äktenskap med hans dotter Nicolosia två år innan.

Mötet mellan dessa två målare är viktigt för utvecklingen av den norditalienska renässansen. Mantegna använder nu färgen på ett nytt strålande sätt. Varmare och samtidigt mjukare är den kromatiska måttstock som målaren nu använder sig av.

Från den här tiden är seriemålningarna om San Zeno på basilikan i Verona (1457-59). Mantegna placerar sina gestalter i en klassiskt inspirerad miljö, så att kontrasten mellan bakgrund och övergrund skapar känslan av ett intimt förhållande mellan målning och skulptur. En annan viktig och berömd målning är San Sebastian (dateringen till detta verk är dock osäker, några forskare säger 1459, andra 1470 eller senare).

I Mantova, hos Gonzaga

1459, flyttar Mantegna till Mantova och Gonzaga och där kommer han att bo resten av sitt liv. Han lämnar Mantova bara för relativt korta resor till Florens, Pisa och Rom. På den tiden var makthavarna kulturellt mer kunniga än i våra dagar, så markisen Ludovico di Gonzaga - som förstår Mantegnas konst, emottar honom med stor respekt och varm vänskap.

 

Orazione nellorto

Orazione nell'orto

Det är i Mantova som Mantegna skapar hans mest komplexa verk:

Camera degli Sposi (brudparets rum) eller Camera Picta på San Giorgios (Göran) slott (1471-1474). Brudparet var med stor sannolikhet Ludovico Gonzaga och Barbara av Brandenburg. Figurerna är högtidliga men bakgrunden är ett rum som bara ljuset öppnar. Oculo (öga) 1473, är en öppning från vilken kan man se himlen. En freskomålning som ligger i mitten på en fyrkantig sal.

Det verkliga utrymmet förvandlas till en sorts paviljong. Här möts olika stilar, och det ser ut som att Mantegna ville måla en historisk essä. Det är inte möjligt att uppskatta skönheten av detta verk om åskådaren inte placerar sig i mitten av rummet. Perspektiven får oss att yra och mitt i denna estetiska berusning finner vi vägen ut precis från Oculos, öppning till det oändliga.

Den döde Kristus

Den aktuella forskningen kunde datera verket Cristo morto till mellan 80- och 90-talen av århundradet. Kristus är målad i naturlig storlek och sammanstötningen är mycket expressiv. Fötterna i närbild väcker en känsla som samtidigt är öm och hård. Färgen är nästan monokrom för att antyda dödens tunghet och mörker. Den sista perioden i Mantegnas liv karakteriseras av klärobskyren.

Ett annat exempel är Trionfi di Cesare (Julius Tjejsars triumfer) cirka 1490.

Mantegna har också varit skulptör och arkitekt. Som skulptör använder Mantegna terrakotta, helgonstatyer och en Mariebebådelse är bevarade på Palazzo Ducale i Mantova. I Mantegnas hem hittade sonen handteckningar över skulpturer men också byggnader.

Mantegnas verk är många och det är inte möjligt citera samtliga, dock var det nödvändigt att jubilera denna konstnär. Hans konstmålning tycks "berätta".

Sina målningar tycks nästan tala till oss.

Det är bara att lyssna i tystnad.

Guido Zeccola

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Björn Gustavssons musikkrönika

Hur mycket spännande musik man än får höra, känns det alltid lika uppfriskande att återvända till Johann Sebastian Bach. Ungefär som att lämna staden och fara iväg till en avlägsen ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 13 april, 2011

Louise Brooks

Louise Brooks

Louise Brooks? Bland Hollywoods legender har hon sjunkit i glömskan. Louise Brooks kom från Kansas. Som barn studerade hon dans och piano, det ryktas att hennes mor var en underbar ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 21 juli, 2016

Bild Hebriana Alainentalo

Humanioras syfte och värde

Tre betraktelser om humaniora av Marcus Myrbäck

Av: Marcus Myrbäck | Agora - filosofiska essäer | 04 mars, 2017

Lotta Olsson, Jojje Wadenius, foto Ulrika Zwenger

Lotta Olsson, Charlotte Ramel, Jojje Wadenius 

En recension-intervju av Belinda Graham!

Av: Belinda Graham | Musikens porträtt | 09 november, 2016

“Guds ord bär inte bojor.” Tankar vid ett bortglömt 80-årsjubileum

I Berlin-Marienhof finns en kyrka med namnet ”Martin-Luther-Gedächtniskirche”. Inget särskilt anmärkningsvärt, skulle man kunna tycka – alltså detta, att en kyrka i Tysklands huvudstad ägnas minnet av den man som ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 14 september, 2014

Strålande jul?

Det är jul och julklappar finns överallt att köpa. Vi tror att vi ska kunna få undan det som verkligen betyder, det som vi tror oss ha samlat på så ...

Av: Fredrik Månsson | Gästkrönikör | 20 december, 2015

D'Annunzio, Michetti och Jorios dotter

Plötsligt fylls det lugna torget i en by i Abruzzo i mellersta Italien av förtvivlade skrik. En ung, vacker, skräckslagen kvinna kommer springande. Hon förföljs av en skock berusade, liderliga ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om konst | 16 maj, 2010

L som i lära sig köra bil. Intervju med Babis Makridis

Det är inte okänt att det grekiska samhället befinner sig en mycket allvarlig kris, men det finns en samhällssektor som har en fantastisk blomstring. Det är filmindustrin. ”Dogtooth” av Giorgos ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 29 november, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.