Hos mennesket danner sinn, sjel og kropp en virkelig enhet. Del I

Innledning Tiden for kjetteri er ikke over. Å hevde synspunktet at hos mennesket danner sinn, sjel og kropp en virkelig enhet, er å stå fram som kjetter. Standpunktet strider imot naturvitenvitenskapelige ...

Av: Thor Olav Olsen | 20 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Är folket den skyldige?

Ett spökväsen vandrar runt i Sverige, det är fördomens föreställning om att det italienska folket har skuld för de missförhållanden som finns i landet, från maffian och korruption till skattefusk ...

Av: Angelo Persiani | 15 december, 2012
Essäer om samhället

Dokumentation av en svunnen tid Sune Jonssons bildkonst

På Centrum för fotogarfi pågår just nu en utställning av fotografen, filmaren och författaren Sune Jonssons (1930-2009), bilder om ett stycke svensk historia som snart går i graven. Filmerna som ...

Av: Lilian O. Montmar | 11 juni, 2010
Kulturreportage

Lenz mannen som blev en romangestalt

Jakob Michael Reinhold Lenz. Jakob Michael Reinhold Lenz (1752-1792) var prästson och studerade själv teologi. Han var en känd personlighet och skrev flera verk i Sturm-und-Drang-andan. Under sin studietid ...

Av: Gustaf Redemo | 12 september, 2008
Essäer om litteratur & böcker

L’art éphémère eller ögonblickets poesi



L’art éphémère eller ögonblickets poesi

Ugglan på Närkesgatan i Stockholm är ett tjusigt lokalval när förlaget och tidskriften OEI bjuder på ljudpoesi. Sammetsröda gardiner i underjorden, en lätt mögeldoft – där ska visst poesins bisarriteter exponeras. Ida Westin har frotterat med Europas ljudpoeter.

Den brittiska poeten Caroline Bergvall läser sist, efter två fullgånget svårtillgängliga fransmän: Jacques Sivan och Vannina Maestri. Jag har bara känt till Bergvalls existens i en vecka. Klickandes mellan teoretisk konstkritik av hennes verk, PDF-er med till synes obegripliga konstellationer av ord, ljudfiler och intervjuer. Ju mer jag läser om Bergvall, desto konstigare och intressantare verkar det. Men jag har inte förstått någonting. Först när hon börjar läsa skakas jag på plats.

Hakan åker ner. Caroline läser och ut kommer ett betagande vackert hittepåspråk. Även de andra åhörarna ger ifrån sig tysta små förvåningsljud. Du har inte varit med om scennärvaro vid poesiuppläsningar förrän du har upplevt det här. Jag tänker på vad som skapar musiken. Prosodin? Ordens tonalitet? Rösten? Tack och lov får jag en intervju med den sköna poeten som blixtsnabbt storcharmat mig. Dessutom får jag välja vilket språk jag ska ställa frågorna på. Som halvnorskfransyska bosatt i London pratar hon engelska, franska och norska. Jag tar det på svenska.

När jag frågar Caroline Bergvall hur hon brukar beskriva sin konst svarar hon på perfekt norska, okäck och flytande:

– Jag arbetar med det verbala i olika former, och tänker mycket på hur det låter. Och sedan är den litterära traditionen viktig. Liksom performance, konst- och ljudestetik. Jag är en samtidspoet skulle jag kunna säga.

Ett alldeles trollbindande, nytt språk hördes nyss när du läste dina verk. Dina språkexperiment, språkblandningar och ordlekar, om jag får säga så, känns väldigt nyfiket och modernt. Kan du kommentera det?

– Vi befinner oss i ett audiovisuellt brus av språk, och vi blandar nationaliteter, möter andra, öppnar och stänger gränser och flyttar runt i den elektroniska världen. Att blanda språk är för många en verklighet som blir alltmer uppenbar. Det finns en kraft i språket som jag tycker att det är viktigt att vi inte förlorar när så mycket runtomkring oss är på gång socialt och kulturellt. Jag arbetar själv med det audiovisuella, men alltid i ett textuellt sammanhang. Vi känner och upplever med språket och vi skulle förlora mycket om vi lämnade det. Det finns en makt och en kraft i språket, det har alltid en historia, man kan ta upp något som glömts, minnas annat, skapa nytt. Och skapa crosshistory.

Dina texter kan vara svåra att förstå. Stör det dig om publiken inte fattar?

– Nej. Förståelse kan uppstå på flera olika sätt. Det är mycket som skapas i rummet genom stämningen i kollektivet. De textmässiga referenserna är inte det viktigaste. Vid uppläsningar spelar rösten och framförandet en viktig roll och förhoppningsvis kan en mening även om den är verbalt obegriplig skapa en ton och en tanke. Ikväll valde jag till exempel att läsa Fig där det sexuella dominerar, och Shorter Chaucer tales tar fram det satiriska. På det formalistiska planet är mitt arbete faktiskt väldigt genomarbetat – och strängt.

Är originalitet viktigt?

– Tekniskt sett tycker jag att originalitet är viktigt, men inte etiskt. Om man som läsare känner att författaren strävat efter att vara originell blir det bara alienerande. Och man bör alltid ställa frågan om ett verks originalitet i förhållande till dess litterära tradition eller konsthistoriska samtid, där vissa värden var viktiga men uteslöt andra.

Vad handlar About face om, egentligen?

– Jag ställer frågan om vad ett ansikte är. Filosofiskt, emotionellt, estetiskt. Jag har dessutom velat utforska könsstrukturer som också finns i ett ansikte. Vad är ett ansiktes femininitet till exempel. Texten innehåller många konsthänvisningar och den modernistiska och surrealistiska konsten är full av kvinnoporträtt som sexualiseras via ansiktet. Tänk på Maigrittes målning där ansiktet är utbytt mot en vagina till exempel. Det är väldigt freudianskt. Även i Fig är det sexuella, erotiska och intima ett viktigt tema. På engelska betyder fig både fikon (frukten) och är slang för kvinnlig genital. Och på franska är fig slang för det maskulina könsorganet! Någon entydig symbolisk betydelse får man ju sällan.

När jag läste Éclat undrade jag hur du kan veta om du ska ta tre eller fyra eller sjuttio halvparenteser, eller fjorton eller femton frågetecken i följd – gör det verkligen en skillnad?

– I Éclat handlar det om spatial balans. Textuell design också. Läste du PDF-versionen som UbuWeb ordnat? Där får verket en extra dimension med det rektangulära pappret. Egentligen är boken fyrkantig som den gula kuben på pappret som man skriver ut. Formgivaren Marit Muenzberg och jag lekte med den nya formen, tänjde ut linjer och en del ord hamnade utanför den fyrkantiga ytan.

Det blev ett helt nytt verk, kan man säga?

– Exakt.

Har du något favoritspråk?

– Oj. Svår fråga. Historiskt sett i Europa var italienskan det poetiska språket, franskan det diplomatiska, tyska det filosofiska, latin det grundläggande och så vidare. Mitt språkbruk är på sätt och vis en väldigt europeisk verklighet.Språken har så olika kvaliteter. Engelskan är det språk jag dagligen talar på, och det är det enda jag kan skriva på. Men jag är nog ändå bättre på att prata franska, det är mitt intuitiva språk.

Favoritförfattare?

– George Perec, W. G. Sebald, Susan Howe, Anne Carson.

Favoritord?

– Nja. Jag hade ett förut. Ephemeral, éphémère på franska. Det ljuder mjukt och beskriver det flyktiga som bara tonar ut.

Ida Westin

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Bemäktigandet av motståndet gör en fri. Möte med den schweiziske författaren Eugène

Ce n’est pas nous qui possédons les objets, j’ai l’impression que ce sont les objets qui nous possèdent. Plötsligt står Eugène där på scenen med en skobeklädd fot och en i ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 08 december, 2012

Brofäste vid Pont Alexandre III i Paris. Foto Carlo Delgado CC BY-SA 3.0

C. G. Bjurström – översättare, introduktör och kulturförmedlare

I en tidigare artikel i ”Tidningen Kulturen” (”Vad får svenskar att läsa fransk litteratur?”, augusti 2015) har jag berört Carl Gustaf Bjurströms (1919-2001) avgörande betydelse som förmedlare och översättare av ...

Av: Elisabeth Tegelberg | Litteraturens porträtt | 26 januari, 2016

Don Quijote som en antielitistisk, antirasistisk och feministisk roman (Om klassiker och kanon…

Don Quijote som en antielitistisk, antirasistisk och feministisk roman Men vad skulle Cervantes och hans samtid säga? Spelar det någon roll? Vad är viktigast vid läsning av klassiker? ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 14 april, 2010

Sven Stolpe omkring 1960. Foto Public Domain Wikipedia

”Eder förbundne tacksamme Sven Stolpe”

Från debuten 1929 med ”Två generationer” och drygt femtio år framåt stod Sven Stolpe nästan ständigt i centrum för den svenska kulturdebatten, en man som syntes och märktes. Efter hans ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 22 mars, 2016

Gott nytt år! – av Else-Britt Kjellqvist

Else-Britt Kjellqvist är poet och författare. 2012 har varit ett litterärt betydelsefullt år för mig. Efter många års väntan kom min femte diktsamling ”Ordet” och min första roman ”Magdalenas bekännelser” ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Utopiska geografier | 31 december, 2012

Chaplin och hans skugga

Det händer inte ofta att en bok håller mig fången timmar i sträck tills jag läst ut den. Men Charles Chaplins My Autobiography gjorde det när den just hade kommit ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 26 augusti, 2014

Humanismens kris

Det torde vara ett välkänt socialpsykologiskt faktum, att individers självuppfattning i hög grad formas av omgivningens bemötande av dem. En internalisering av de normer, som omgivningen uppvisar, sker, liksom av ...

Av: Claes-Magnus Hugoh | Agora - filosofiska essäer | 17 februari, 2017

Darwin, diagnosen och det normala

En gång i tiden delade vår egen Carl von Linné in växter i separata grupper och arter. Allting har sin egen plats, skapat av Gud som färdigt och åtskilt sinsemellan ...

Av: Robert Halvarsson | Essäer om samhället | 08 april, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.