John Cheever hundra år

Ingen har lyckats undgå att det nyss var hundra år sedan Strindberg dog.  Han var född 1849, samma år som Edgar Alan Poe dog, och han spekulerade någon gång om han ...

Av: Ivo Holmqvist | 15 juni, 2012
Litteraturens porträtt

Veckan från Hellas

Det pågår ett drama i Grekland. Grekerna har lånat alldeles för mycket stålar, och nu kan de inte betala tillbaka. Från början påstods det att det berodde på att de ...

Av: Gregor Flakierski | 05 november, 2011
Veckans titt i hyllan

Goethe om Shakespeare

R.L.Stevenson skriver i sin essä Böcker som har påverkat mig om bland andra Shakespeare och Goethe. Stevensons uppskattning av Goethe är något motvillig, medan hans hyllning till Shakespeare är helhjärtad. Att ...

Av: Johann Wolfgang Goethe | 24 juni, 2013
Utopiska geografier

Sorg och korruption. En text om den onämnbara boken

” Fyra spår har Gud lämnat kvar av Paradiset. Stjärnorna, djuren, blommorna och barnen.”(Dante Alighieri) I många år har jag undrat varför Bagatelles pour un massacre av Louis Ferdinand Céline var ...

Av: Guido Zeccola | 23 juli, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Intervju Jamie Woon




Jamie Woon. Foto: Samira YousefSoul och dubstep-artisten Jamie Woon har hyllats i sitt hemland Storbritannien. Med sammetslen ljus röst sjunger han sina egenproducerade kompositioner vars eklektiskt klara ljudbild är minimalistisk och svängig på samma gång. Han är helt enkelt en stjärna, trots att han bara hunnit göra en skiva. Flickorna vid scenkanten kan varenda ord han sjunger och är märkbart imponerade. Detta trots att Jamie Woon inte har soulstjärnornas ego, extrema stil eller några som helst pretentioner verkar det som. Det känns så personligt att lyssna på honom, som i Lady Luck:

Sometimes I wish I could anesthetize
Bring up the lows bring down the highs
She is the one I need to sympathise
She is the one who sees me cry
And I’ve been waiting for her day and night
I know my lady is around
I would put everything I have on the line
And I will get better odds than now
Lady luck I need a little light
Lady luck I need you now
Lady luck you have to make it right
Lady luck don’t let me down
And it ain't something you can synthesise
It ain’t something you can buy”

Jag hittar Jamie och bandet utanför backstage med en syrsa som de studerar medan den klättrar runt på en filt som en av dem virat in sig i. De är på väg mot kanten av den damm som är precis i närheten och berättar att de bara började vandra runt lite i väntan på intervjuerna och inte hunnit se något av festivalen ännu. Han stannar solidariskt kvar med oss trots att managern inte kommer som utlovat och eskorterar oss in bakom scenen.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hur kommer det sig att du är så opretentiös?

-Jag ville bara göra en skiva, jag gick från producent till låtskrivare och ville spela in min egen musik. Någonstans där är jag, utan att egentligen ha ägnat några tankar på hur jag själv skulle vara. Jag strävar efter att vara en artist, jag är inte det ännu. Jag tycker inte om ironi, det får mig att må dåligt, det är inte naturligt för mig.

Tror du att ironin och det faktum att allt fler artister gömmer sig bakom solglasögon på scenen beror på rädsla?

Det är symptomatiskt. Man kan faktiskt inte se folk i ögonen längre. Jag menar, se bara på det här tragiska som hände i Norge. Det får effekter också här, på en musikfestival med sådan säkerhet att ni inte får följa med mig in…

Jag frågar om hans mor Mae McKenna, själv en keltisk sångerska från Irland, har påverkat hans musik.

Ja hon uppfostrade mig ensam, min pappa försvann ur bilden relativt fort. Hon hade med mig på allt och hon rörde sig inom många olika genrer, men där fanns alltid en melankoli som jag tror jag påverkats av. Hon producerade tre egna skivor och jag var med henne och såg henne arbeta. När jag var 15 år åkte jag med henne till Nashville. Det var nog där jag bestämde mig för musik.

Jamie fortsätter att prata om hur han tänker när han producerar sin egen musik.

-Att sjunga är något jag verkligen kan och det förde mig till alla andra aspekter av musikproduktion. Jag fokuserar på sång, groove och rytm. Jag är ingen vetenskapsman som kan gå djupt in i musik och skapa något storslaget. Jag håller på att utforska det som andra gör mycket bättre än mig och jag är förvånad att house-scenen är intresserad av det jag gör, eftersom de är så perfektionistiska med hur de producerar. Den jag ser mest fram emot att se här under Way Out West är Tiësto, det ska bli kul att höra mer av hans världsberömda house.

Jag kan inte låta bli att protestera mot hans blygsamhet och är inte alls förvånad att den elektroniska musikvärlden gillar hans musik eftersom den är så minimalistisk och vacker på ett sätt som både får mig att tänka på världsmusikens tidlöshet och riktigt bra drum n bass, men han slår av sig det.

Jag fiskar inte efter komplimanger!

 

Men du kan ju inte undgå att se vilka hängivna fans du har, speciellt tjejerna vid kravallstaketet. De var helt betagna.

-Ja det känns ju lite underligt, men jag är så tacksam att jag skrivit sådant som berört andra människor. Jag skriver ju bara om det jag ser och känner och uppenbarligen kan de känna igen sig i det. Det är fantastiskt.

Lena Lidén

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

När börjar våra estetiska läroprocesser?

  Det sägs att estetiska läroprocesser kan vara ett sätt att se och förhålla sig till kunskap. Expertisen i frågan hänvisar även till "något väldigt svårt att förklara" men aktar sig ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | Essäer om konst | 24 februari, 2011

Minimalismens framväxt

TEMA KONST Frank Stella, 1964. Foto: Ugo Mulas Hur ska man egentligen förstå minimalismen? Utgör den slutet på eller början av en epok i konsthistorien? I denna essä följer Roberth Ericsson ...

Av: Roberth Ericsson | Essäer om konst | 03 mars, 2008

William Ralph Inge

”Den dystre domprosten” och den eviga filosofin

”The Gloomy Dean” kallades han litet spefullt av sina kritiker och av dem som välvilligt uppmärksammade hans svagare sidor. Varför, återkommer jag till strax. Han hette William Ralph Inge (1860-1954) ...

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 08 juli, 2016

Squats - en värld av konstnärer utanför samhällets normer

I Paris kan man räkna till ett tjugotal konstnärsquats. Lika många finns i Berlin, Barcelona och Amsterdam. Även om dessa squats har blivit allt populärare och ett turistfenomen kämpar staten ...

Av: Pauline Malmqvist | Allmänna reportage | 07 juni, 2011

Foto: Hebriana Alainentalo

Tro är tro och inget annat än tro

Var tar människokärleken vägen när trosartiklar i religioner blir sanningar? För är det inte hemskt när tro blir sanning? I alla religiösa sanningsanspråk finns ett frö till intolerans och våld; ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 31 Maj, 2015

Vad hände Wolf Solent?

  Vad hände Wolf Solent? Ny fattning av ett Ibsentema Av den engelsk-walesiske författaren John Cowper Powys (1872-1963) har på svenska under senare år utgivits Wolf Solent och essäerna i Kulturens mening ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 18 september, 2007

Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 1 av 4)

Som flanör och vandrare ser jag världen ur ett krasst drömsperspektiv. Jag noterar omgivningarna, men lever i dikten. Jag njuter dofterna, men katalogiserar dem systematiskt för att frysa tiden i ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 januari, 2017

Jenny Enochsson, Rödvinsfläckar

  Jenny Enochsson (född 1976) bor i Uppsala, Sverige. Hon skriver främst noveller men även lyrik. Ofta översätter hon sina texter till engelska. En del av hennes texter har getts ut i ...

Av: Jenny Enochsson | Utopiska geografier | 02 januari, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.