Occidentalism – de andras syn på oss

Detalj från katedralen i Chartres. Foto: Guido Zeccola TEMA ÖST-VÄST Orientalism brukar definieras som ett akademiskt eller tankemässigt perspektiv som har varit grundläggande för hur västerlänningar har betraktat ”Orienten”. Inom ramarna ...

Av: Susanne Olsson | 30 april, 2008
Essäer om samhället

Sorgligt, spökligt, spännande och lite vasst

Min nya psykiater har i tvenne dagar läxat upp mig med e-mails, fem stycken, med dåliga simpla råd om hur jag skall skriva roman, tar ton, är väl inte hans ...

Av: Stefan Hammarén | 19 Maj, 2011
Stefan Hammarén

Ernest Hemingway - myten, mannen och hans mor

Ernest Hemingway slog folk på käften, skrek och gormade i berusat tillstånd och spetsade ofta sina giftiga repliker med homofoba eller antisemitiska glåpord när han blivit negativt recenserad och apostroferad ...

Av: Benny Holmberg | 28 december, 2011
Litteraturens porträtt

Stillbild ur filmen

Godfried Schalcken och spöktavlan som aldrig fanns

Den holländske 1600-talskonstnären Godfried Schalcken har inte blivit ihågkommen i första hand för sitt konstnärskap, utan snarare som en karaktär i en gotisk novell. Novellen blev en film och sanningshalten ...

Av: Mathias Jansson | 11 mars, 2015
Konstens porträtt

Tonsättaren Lucio Garau och livets stora gåvor



 

Lucio Garau  med sina sönerLucio Garau är en tonsättare från Sardinien i Italien som har komponerat många verk som speglar musiken och ljuden från hans hemtrakter. Inte så mycket för folkmusiken i sig, utan för ljudbilden och instrumenten han använder.
Lucio Garau har varit gästtonsättare på en musikfestival på Åland förra året och är snart aktuell med ett verk där viola da gamban spelar en viktig roll på Capitol i Stockholm den 14 maj.
Vi har träffat honom för en intervju.

Det som slår mig när jag lyssnar till din musik är hur du använder instrumenten.  Tonerna är ofta mycket få i dina verk, och utan utsmyckningar.  Vissa toner återkommer då och då, andra gånger löser dem upp sig som filigranen i en persisk matta.
Slagverket tycks redan från början ha en stor betydelse i ditt arbete... har jag fel
?

-    Nej, det har du inte. Slagverken är grunden i mitt arbete. I dessa sökte jag till en början ett sätt att befria mig från den seriella musikens tonhöjder som påverkade många tonsättare av min generation och till vilken jag aldrig har velat böja mig. Att skriva för slagverk gav mig dessutom möjligheten att bara använda rytmer och inga tonhöjder. För mig betydde detta att kunna experimentera med nya klangfärger och inleda ett nytt personligt sätt att komponera musik. Men det som är viktigast för mig är en tredje aspekt: i den perkussiva soloinstrumentalismen finns en stor visuell effekt som, sedan mina studentår på 1980-talet, har betytt mycket för mig i mina ansträngningar att göra en större publik bekant med min musik.

Du har själv skrivit att din musik är ett försök att förena komplexa och intellektuella musikaliska former med rytmer som vi finner i folkmusiken från ditt Sardinen. Kan du förtydliga detta för våra läsare?

-    Jag blev klar med min pianoutbildning när jag var 19 år gammal. Senare studerade jag komposition mest för att bättre förstå musiken jag spelade, jag tänkte inte på tonsättarkarriären då.  Men vid 28 års ålder, efter ingående etnomusikaliska studier om den sardiska folkmusiken, började jag tänka att tonsättarkarriären var något jag kunde försöka mig på. Den traditionella musiken i mitt land från den tiden har blivit en guldgruva av idéer och problematiker som jag försökt använda i mitt komponerande.

Assemblagen, det vill säga konsten att nästan alkemiskt kombinera nya ljud med citat från andra musikverk, är något som varit viktigt för vissa avantgardtonsättare på 1950 och 1960-talen. Har detta påverkat dig?

-    Jag tycker att konsten att komponera musik är en aspekt av interpretationskategorin. Ur den synvinkeln är jag intresserad av det man gjorde för 50 år sedan. Ordet alkemisk passar dock bra för det jag gör när jag ibland citerar redan skriven musik. Citaten riskerar visserligen att förtära min musik, men citaten används enbart för att kunna förvandlas till något annat, något nytt. Resultatet spelar mindre roll än den effekt som det förvandlade materialet har på mig.

Även en viss gestik som var aktuell i det historiska avantgardet, till exempel i Stockhausen, Kagel och Nono, tycker jag mig finna i några av dina verk. Vad är det som avgör skillnaden mellan den etablerade musiken och den du komponerar idag?

- Det som intresserar mig är att komma närmare mina lyssnare. Eller snarare att se till att lyssnaren kommer närmare min musik. Gestiken är något som kan hjälpa, fast jag tycker att det är ett sätt som många tonsättare använder för att göra deras verk mer "avantgardistiska" och radikala. Jag tycker inte detta är bra, jag tycker att det är en sorts björntjänst man gör till den nutida musiken. Lyssnaren blir initierad och börja tillhöra en inre cirkel av musikintresserade intellektuella. Nej, det är farligt för musikens utveckling och för andra lyssnare.  

Xenakis och den så kallad akusmatiska musiken intar en inte sekundär plats i dina senaste verk. Det grekiska ordet akusmatisk betecknar ljud vars källor inte är synliga eller inte går att associera till utifrån ljudets karaktär. Xenakis är en av de absolut främsta tonsättarna inom denna genre.
Kan du förklara för läsarna vad detta betyder? Vill du berätta om hur du tolkar den?


- Vad det gäller Xenakis studerade jag hans musik när jag var elev till Franco Oppo, mellan 1985 till 1989. Jag förstår hans musik men i ärlighetens namn och med undantag för 2 verk för solo slagverk och för Persephassa (för 4 slagverk) finner jag inte Xenakis musik så intressant.
Jag tycker att Xenakis, liksom Cage, var pionjärer när de experimenterade med nya ljudmöjligheter, men sedan kom andra tonsättare som gav den akusmatiska tekniken en bredare och djupare musikalisk betydelse. Jag ser ingen påverkan från Xenakis i det jag gör, men naturligtvis är jag inte den bästa domaren av mig själv. Akusmatiken har dock betytt mycket för mig. Jag började bekanta mig med denna musikaliska teknik 1997. Och problematiken som uppstår när vi måste tolka den under en konsert har bidragit till en översyn och en förfining av mina estetiska inställningar. Om jag ska sammanfatta detta i bara några ord kan jag säga att om några av de notblad som akusmatiska tonsättare skriver är omöjliga eller onödiga att utföra i en konsert, är detta möjligt för mig då jag tycker att samtliga "texter" kan interpreteras.

När jag lyssnar på verk som till exempel Principe eller Canoni (mycket intressant är fördrivningen av den traditionella kanonen som du gör!) tänker jag på Morton Feldman. Jag menar inte att du blivit påverkad av honom utan att Feldman verkar ha varit en viktig medresenär för dig.

- Jag blir glad när jag ser att du använder fina ord om Canoni, ett verk som utförs ofta men som inte verkar fått uppmärksamhet från kritiker och musikologer. Ja. Jag älskar Feldmans musik och jag har ofta spelat hans musik för piano (detta på 1990-talet). 1993 skrev jag musik som var direkt inspirerad av Morton Feldman Compresenze Erranti op.7 för piano och video).
Sedan skrev jag J...X op.17 där jag försökte slå samman vissa el-gitarrklanger med Feldmans musikaliska teorier, det vill säga en elegant kontroll av intervaller och tidens gång och på upphävandet/förfallet av ljudet.  Även Principe op.18 var på något sätt inspirerad av honom, åtminstone i början.  Sedan tog verket en egen väg och jag ser inte längre någon påverkan.

Sedan komponerar du den första satsen av din sextett: Veil'd Melancholy som jag tycker har en helt annan struktur. Rösten sjunger en lång text, rösten är inte bara aktören utan också scen och bakgrund.

- Den första satsen är grundläggande för mig. Under flera år arbetade på en opera baserad på ett Orfeus tema, på uppdrag av Opera di Roma, men fann ingenting som jag tyckte vara bra. Men nu, efter mitt arbete på denna sextett ser jag äntligen en möjlig väg. Allt beror på den poetiska versrytmen och det verkar fungera. Det är det första verket där jag använder text, tidigare hade jag arbetat med röster som sjöng fonem utan någon semantisk referens.

Du är en begåvad pianist. Du har haft konsert i många länder om jag inte tar fel. Kan du förklara skillnaden mellan komposition och interpretation för oss?

- Jag spelar piano men jag valde inte detta som yrke. Det är sant att jag har haft pianokonserter i många länder, med det har mest varit tillfälligheter. Däremot hjälper pianospelet mig att förstå det jag gör med min egen musik, vilket andra pianister inte kan eller vill göra. Jag finner inte så stor skillnad mellan komposition och interpretation. För mig är båda två olika sätt att interpretera. Tänk på att, om en filosof skriver en text om Aristoteles. Vad är det då han gör? Skriver han en egen filosofisk text eller tolkar han Aristoteles filosofi? (Och detta kan gälla även för ett stycke av Chopin). Ja, jag är medveten om att det i musiken finns en avvikelse mellan dessa två "interpretationer", men jag är mer intresserad att arbeta med det som är gemensamt för de båda metoderna.    

Du har varit gäst i Finland förra året. I maj kommer ett verk du komponerat att spelas i Stockholm. Kan du berätta mer om dessa två projekt?

-    I båda fallen handlar det om verk för viola da gamba. På Åland 2010 var jag gästtonsättare på Katrina festival. Där spelades två satser från sextetten Veil'd Melancholy (för röst, viola da gamba och stråkkvartett). I Finland finns en viktig tradition för kompositioner för viola da gamba, även nutida musik. En betydande instrumentalist och portalfigur i viola da gamba är Markku Luolajan Mikkola som gav i uppdrag till eleven Mikko Perkola att spela Veil'd Melancholy. Mikko Perkola kommer att utföra sviten i Stockholm nu i maj. Jag har haft turen och äran att träffa och bli vän med Markku Mikkola och sedan med Mikko Perkola!

En fråga om din aktivitet som lärare och som initiativtagare för de olika musikaliska evenemangen. Hur får du tiden att räcka till även för detta?

- I Italien är den kulturella scenen sällan intresserad av den nya musiken. Institutionerna lyser med sin frånvaro och de som försöker organisera festivaler och konserter får nästan ingen hjälp. Så jag gjorde det jag kunde göra. Jag hittade möjligheter för att ordna nutida musikkonserter inom ramen för Amici della Musica i Cagliari, och det har jag gjort i flera år.
Jag har lärt mig med tiden, ibland har det varit väldigt tröttsamt och svårt, andra gånger lite lättare även tack vare samarbetet med musiker och tonsättare. Jag är verkligen stolt över åtminstone några av dessa musikevenemang. Men budgeten var liten och jag jobbade hårt, för hårt. 2009 drabbades jag av hjärtarytmi och sedan dess har mitt engagemang minskat betydligt. Jag skulle gärna vilja fortsätta som konstnärlig ledare men bara i samarbete med ett bra team och med en ansenlig budget.

Vem är Lucio Garau som människa?


- En man som vill fortsätta vara tonsättare (avgörande för detta skulle vara att få bra betalda beställda uppdrag, åtminstone ett varje år). Sedan är jag en man som vill umgås med sina två söner, söner som jag tycker är den största gåvan jag fått i livet.

Intervjuare: Guido Zeccola

Lucio Garau i Stockholm Den 14 maj
Ny musik för lutor, viola da gamba och elektronik
På Capitol, S:t Eriksgatan 82 T-bana S:t Eriksplan Biljettpris 100 kr (medlemmar 80 kr). Studerande fritt inträde. Peter Söderberg, Mikko Perkola Peter Söderberg, Mikko Perkola Medverkande:
Peter Söderberg, lutor och Erik Peters, liveelektronik,
Mikko Perkola (Finland), viola da gamba Program:
Verk av Kent Olofsson, Erik Peters och Walter Zimmermann för lutor och elektronik. - Lucio Garau: Prima suite per il basso di viola da gamba ( 30' ) Juhani Nuorvala: solo per viola da gamba ( 11' ) Mikko Perkola: Nytt verk för gamba och elektronik ( 5' )

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

http://www.eventnytt.se/5815/lucio+garau

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Oändlig hemlängtan. Hommage till Miles Davis

Allt vänder åter kometerna, ormbunksskogarna, djuret, tystnaden sagan med sin färgskimrande berättare på tidiga torg i Tibet under apbrödsträden i Afrika eller långt inne i de indianska regnskogarna Också de törstande älskande vänder åter - Orfeus´sånger, Kurosawas ...

Av: Vagn Lundbye | Utopiska geografier | 11 Maj, 2009

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 13

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 03 juli, 2017

Veckan från hyllan. Vecka 4-2013

Egentligen skulle denna krönika handla om tåg. Tåg som inte går, och om de går  är det inte meningen att de ska gå, i synnerhet som det blir helt fel ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 19 januari, 2013

Karin Engs erotisk krönika IV. Hemlighet

Att stå i vatten upp till midjan. Ett sel, ett stilla vatten. Där bortom, en aning. Bortom kröken. Andas ljudlöst, häftigt. Bruset. En flodfåra om våren. Över alla bräddar. Sköljer ...

Av: Karin Eng | Gästkrönikör | 17 Maj, 2012

Inte ett Komma kvar. Betraktelse över en tidskrifts död

Tidskriften Komma har gått i graven. Redaktören Peo Rask har meddelat att tidskriften på grund av förminskat stöd från ansvarig nämnd inte kan drivas längre. En händelse som passerat egendomligt ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 18 mars, 2011

Per-Eric Söder.Foto: Ingela Bohm

”Han bär alltid en massaker nedstucken innanför bältet”

Tidningen Kulturens Benny Holmberg försjunker i Per-Eric Söders nya diktsvit, som han anser är en rubin av karat, en känslostubin i kvadrat.

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 15 april, 2015

Pär Thörns performance om Röda armé-fraktionen

I mars för 30 år sedan gick Ebba Grön ut i polisradion. Samma tid skakades dåvarande Västtyskland av Röda Armé-fraktionens (RAF) våldshandlingar och extrema politiska åsikter. Performancekonstnären Pär Thörn bygger stora delar ...

Av: Niels Hebert | Konstens porträtt | 26 september, 2008

Tomas Tranströmer: ”att skriva är att gå in i själva verkligheten”

Nobelpriset i litteratur äger en inneboende motsättning då idén att utse en författare som den 'mest värderade' strider mot all form av konstnärligt och beprövat skapande och dess inneboende idé ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 09 oktober, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.