En fåfängans marknad, ändå nödvändig

En fåfängans marknad, ändå nödvändig Tidningen Kulturens Guido Zeccola besöker oskuldsfullt Göteborgs bokmässa, diskuterar italienska kungahus med en Bernadotte och lyssnar till Edenborgs obscena predikningar. Jag hade aldrig varit på bokmässan ...

Av: Tidningen Kulturen | 28 september, 2006
Kulturreportage

Elaka och snälla araber

Förlaget Bonnier Carlsen har granskat Jan Lööfs bilderböcker för barn och hittat ”stereotypa skildringar av andra kulturer”. En av de upprörande tecknade figurerna finns i boken ”Morfar är sjörövare” från ...

Av: Mohamed Omar | 11 juni, 2016
Essäer om litteratur & böcker

 Katarina Genar. Fotograf: Belinda Graham

Mystiska skolan sprider magisk läsglädje bland de yngsta

Det finns skolor som man verkligen skulle vilja gå på. Eller i alla fall göra studiebesök på, en dag, och beundra allt, från snälla spöken till färgglatt godis. Som Hogwarts ...

Av: Belinda Graham | 26 januari, 2016
Kulturreportage

Philip K Dick

De androida drömmarna av Philip K. Dick

Året är 2021 och invånarna på jorden lever i svallvågorna efter det tredje världskriget. Som en följd av kriget och människans industriella utveckling i allmänhet har jorden gjorts mer eller ...

Av: Marcus Myrbäck | 24 november, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Ectoplasm Girls: En musikalisk frizon utan några som helst regler



Ectoplasm GirlsEctoplasm Girls är en besynnerlig duo som består av systrarna Nadine och Tanya Byrne från Stockholm. Deras musik är lekfull, dyster, mörk, glad, ljus, stilla, dansant, trolsk, drömsk, synsk, barnslig, vuxen, nyskapande och mycket annat, allt på samma gång. På debutskivan "Ectoplasm Girls" (Ideal) får vi en intressant inblick i deras psyken, känsloliv och inbördes relation.

Vad som började som ett nästan rent terapeutiskt projekt efter att deras mamma dött 2006, växte sedan via myspace, en kassettrelease och enstaka konserter till att bli en "buzz". Två coola tjejer som uppträder i kåpor och endera låter som ett flickaktigt leksaksband och endera som mörkaste mörka avgrundstechno, det kan väl aldrig vara helt fel?
Naturligtvis är det en udda kombination som väcker intresse. Deras fascination inför politiskt icke-korrekt mörk popkultur, ockultism och det kaliforniska post-hippie-kaoset med Charles Manson och hans entourage som relevanta galjonssymboler trotsar på många sätt förutfattade meningar om vad tjejer och "electronica" vanligtvis har ihop.

På myspacesidan beskriver de själva sitt sound som "The soundtrack to if Kenneth Anger had made Wir Kinder von Bahnhof Zoo". Helt ute och cyklar är de inte i den beskrivningen. Nadine driver även soloprojektet Magic State, vars framföranden tillsammans med extraprästinnorna/gudinnorna Dream Family ofta är en blandning av spröd mörk ambient och rituell performance.
De fem medlemmarna i Dream Family uppträder i elementärt färgade särkar som Nadine själv designat och sytt. Videofilmerna som visas bakom dem är också signerade Nadine, och innehåller inte sällan psykedelisk-mystiska visioner som väldigt konkret bidrar till den sinnesvidgande helheten.
Nadine går sista året på Konsthögskolan i Stockholm och Tanya bor i Berlin. Jag träffade Nadine i hennes ateljé i november 2010 och kompletterade sedan med frågor till Tanya via e-mail.

I låten "Before it gets too late"... Vem är det som ropar där, "Somebody, come play with me"?
- Det är en sampling från "Sesame Street". Vi har en massa "Sesame Street"-skivor på vinyl från när vi var små. Vår pappa är ju amerikan. Det är en sampling från en låt som är jättefin som handlar om att någon måste komma och leka innan det är försent. Den låten är som när vi tycker det är som finast. Det är glatt på något sätt men samtidigt himla sorgligt, och otäckt. Någon måste komma innan det är försent, innan man blir alldeles ensam.

Eller ännu värre: vuxen?
- Kanske det. Det är samma sak.
Det är en symptomatisk låt för hur jag upplever er. Det är lite barndomsnostalgiskt och lekfullt på samma gång som det finns något distinkt obehagligt där.
- Det är väl kanske vårt recept.

Hur går det till när ni arbetar med Ectoplasm Girls, rent tekniskt?
- Vår aktivitet är ganska låg nu när vi inte bor på samma ställe. Jag har haft så mycket annat för mig och Tanya gör ju sologrejer också. Jag tjatar på henne att hon måste ge ut dem.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Har ni distinkta roller? Är det någon som gör grunderna?
- Nej, det varierar. När vi började bodde jag i Norge och hon här i Stockholm. Så det har alltid varit så här. Vi skickar saker emellan oss. Vissa låtar gör vi helt på egen hand på varsitt håll. Men vi har ändå känt att de hamnar i kategorin "Ectoplasm Girls". Det handlar mer om ett tillstånd eller en brunn som vi kan hämta ur eller hälla i när det gäller vissa ämnen. Även om det kanske låter exakt likadant som något annat som har ett annat projektnamn. Det kan bli luddigt ibland. Så det kan vara vem som helst som börjar.

- Mycket av det här materialet på skivan bygger på gamla inspelningar som vi gjorde innan vi ens hade format det här projektet. Vi spelade in saker på kassettband när vi bodde ihop, väldigt isolerat på ett sätt. Då gjorde vi en massa konstiga blueslåtar. Tanya experimenterade väldigt mycket med ljud som hon spelade in. Av det materialet har jag tagit och stoppat in i Ectoplasm Girls. Ibland sitter vi och jammar också.

- Vi har roller på det sättet att våra personligheter speglas lite. Tanya är lite mer kaosartad, vilket är bra på väldigt många sätt. Det innebär att hon får fram många fantastiska saker. Hon har ibland svårt att avsluta saker medan jag kan säga att något är klart. Vi är otroligt olika på många sätt men lika på andra. Våra personligheter är ganska annorlunda. Att vi är syskon innebär också att vi bråkat väldigt mycket.

Har det hänt att ni kasserat material för att ni inte kunnat komma överens?
- Nej, vi kommer ganska bra överens när det gäller det.
Alla syskon borde kanske ha ett band?

- Vi har en lillasyster som också håller på med musik. Vår pappa spelar bas. Min dröm är att vi ska kunna sätta ihop ett Byrne Family Band. Jag har pratat med Tanya om att vi borde ha med pappa på scen, på bas. Han är lite blyg, men vi får se.

Hur var det med musik under uppväxten annars?
- Det fanns ganska mycket musik. Vår pappa spelade bas i olika band på 70-talet, men han hade slutat med det då vi växte upp. Han pratade ofta om det. Han gav oss alltid instrument. Vi fick Casio-syntar och sådant som vi fortfarande använder. Tanya fick ett dragspel en gång, fast det sålde hon en gång då hon var pank. Det ångrar hon bittert nu.

- Jag höll på med musik när jag var liten. Jag hade ett band från när jag var ungefär elva år och gick på Farbror Fläskkorvs Musikverkstad. Det var i Vasastan. Man fick forma ett band och skriva sina egna låtar. Farbror Fläskkorv hjälpte en med att spela låtarna. I slutet av varje termin hade man konsert. Jag sjöng också ganska mycket när jag var liten, i körer. Tanya dansade balett, väldigt seriöst. Och pappa har börjat spela bas igen nu.

Tror du att ni kan ha påverkat honom?
- Lite, faktiskt. Han har blivit väldigt intresserad av elektronisk musik nu. Han har aldrig sett oss spela men han tycker att det är väldigt intressant att vi håller på.

Vad hade ni för ideal eller inspirationer när ni satte ihop Ectoplasm Girls som grupp?
- Det känns som en blandning av många saker, lite grann som inspirationslistan på min hemsida. Spacemen 3 har influerat Magic State väldigt mycket. Jag tror de ligger väldigt mycket till grund för att jag älskar ekon så mycket. Annars är det verkligen en blandning av högt och lågt. Jag gillar "Sesame Street" och tjejerna kring Charles Manson. Tanya har en fascination för seriemördare och sitter och kollar på dokumentärer på Discovery Channel. Det är lika mycket populärkulturella intryck som musikaliska som påverkar. Det jag gör musikaliskt ligger ganska långt från det jag lyssnar på. Magic State kan ibland påminna lite om kalifornisk nypsykedelia.

Det finns verkligen inte så många band som låter som Ectoplasm Girls. Det är det som gör det intressant.
- Jag har perioder när jag lyssnar på reggae och hiphop. Nu under hösten har jag lyssnat mycket på Ciara, en R'n'B-artist. Jag gillar också dubstep mycket och det kan kanske påminna om Ectoplasm Girls. Riktigt mörk dubstep. Tanya lyssnar mycket på Aha, Alphaville och New Order.

Improviserar ni mycket när ni jobbar eller finns det från början en känslomässig vision som ni försöker bygga upp?
- Jag skulle säga att det är både och. Ibland kan det börja med bara ett ord. Ett exempel på det är låten "Sexodrome". Vi pratade om något och Tanya nämnde att det finns ett ställe nära där hon bor i Berlin som heter "Sexodrome". Vi tyckte direkt att vi borde göra en låt som heter så. Och så gjorde vi det. Det gick snabbt. Vi har också gjort en cover på "In heaven" från "Eraserhead" och en Manson Family-låt. Ofta blir det att vi bara jammar ihop något och det blir vad det blir. Jag tycker om att improvisera och att det blir vad det blir, mycket mer än när jag arbetar med andra.

- Varken jag eller Tanya är ljudnördar. I den här scenen finns så många ljudnördar men vi är inte det. En sak som gör att jag kan vara lössläppt när jag jobbar med ljud är att jag inte är musiker. Jag har mer en konstingång. Jag kan göra vad jag vill för det är bara min konst. Jag behöver inte svara för något. Jag hamnar någonstans mitt emellan. Folk som inte håller på med ljud inom konsten fattar inte riktigt hur det går till när man jobbar med det. Och för ljudnördarna och musikerna kan det vara på samma sätt med konsten. Jag har ett bekvämt mellanläge och behöver inte riktigt svara inför någon. När det gäller andra konstsaker känner jag mer att jag måste kunna backa upp det.

Ser du den friheten med musiken som en nödvändig ventil för dig som konstnär? Skulle det kunna fungera att tvärt sluta med musiken?
- Jag känner att jag behöver den. Jag har tänkt att jag ska sluta göra teckningar. Jag tycker inte att jag behärskar tecknandet som jag vill. Men ljud vill jag absolut inte sluta med.

Om du själv skulle beskriva Ectoplasm Girls-plattan med egna ord?
- Det är svårt. Ibland är det lite "noisigt". Men inte hela tiden. Alla låtar är så olika. Det är mycket svårt att beskriva den. Vi kunde inte ha med alla låtar vi gjort på skivan. De vi tog bort var kanske lite för annorlunda. Annars har vi verkligen inte tänkt så mycket på helheten. Det är ju också första skivan. Vi vet väl inte hur man gör.

Hur kom ni i kontakt med skivbolaget, Ideal?
- Det var han (Joachim Nordwall) som kontaktade oss. Det var jättetidigt, innan första kassetten. Vi är kompisar med Audionom, som ju också ligger på Ideal. Jag vet inte om det var genom det. Vi skaffade en myspace-sida väldigt snabbt. Han kontaktade oss på något sätt. Vi har aldrig skickat några låtar till någon. Vi känner oss väldigt privilegierade.

Vad har du för förhoppningar inför skivan? Skulle ni vilja spela ute mer?
- Ja. Vi satte ihop skivan i februari men vi har knappt gjort några nya låtar sedan dess. Jag går ut skolan i vår och det känns som att då ligger världen öppen.

Är du rädd för verkligheten efter skolan?
- Jag är svinrädd! Fast väldigt förväntansfull också. Men jag hoppas såklart att skivan ska bli recenserad någonstans. Och att få hålla i något konkret. Och att det blir på LP också. Det känns bra. Det vore kul att komma ut och spela mer. Vi skulle behöva jobba mer tillsammans då.

Om du jämför att spela in med att spela live, vad tycker du är mest intressant?
- Vi har inte spelat live så många gånger. Det är bara de senaste gångerna som låtarna har låtit som de ska live. Vi har varit tvungna att lära oss hur man ska göra. Vi blir väldigt nervösa. Jag blir nog mer nervös då jag spelar med Ectoplasm Girls än med Magic State. Jag tycker det är läskigt att det inte bara är upp till mig. Jag är lite kontrollfreak.

Många skulle nog säga tvärtom.
- Jag vet. Det är ju jätteskönt att ha någon med sig. Är man ensam så är man ensam. Vi brukar bli blyga för vi tror att folk tycker vi är lite knäppa. Vi bråkar på scen. Fast väldigt tyst, så att ingen ska höra det.

Har ni tänkt något på nästa skiva?
- Nej, men det känns som att det är dags nu när den här kommer. Jag tror Tanya har ett stort lager av material och ljud. Det är jag som inte haft någon tid över. Jag måste jobba med mina examensgrejer ett tag till. Sedan får jag väl helt enkelt börja prioritera.

Har ni lyssnat på Coco Rosie?
- Jag lyssnade på deras första skiva när den kom, men inte överdrivet mycket. Jag tycker vårt material är mycket mörkare. Det känns som att det kommer från ett ganska mörkt ställe. Det är ett ganska sorgligt projekt.

Du tänker på det här med din mamma som dog?
- Ja. Det var efter det som vi bodde ihop och var helt isolerade och bara gjorde en massa konstiga ljudgrejer. De första låtarna handlade bara om det. Sedan har det utvecklats till att bli alla de där grejerna som vi nämnt. Men det är den mörkaste saken som hänt i våra liv. Det blev startskottet för att samla alla andra mörka grejer som man dras till. Vi ville göra det lite "over the top", köra hela grejen, hela estetiken, allt är mörkt, vi har kåpor på oss och så vidare. Men det är inte dödsallvarligt. Vi har verkligen distans till det. Så lite grann är det en lek med föreställningarna om det mörka och döden.

Efter att du gått ut skolan och har filmer och dräkter i bagaget, tror du att det kommer att bli mer eller mindre musik för din del?
- Jag tror att det kommer att bli lika mycket som nu. När jag började på Konsthögskolan tecknade jag mest och målade lite. Men nu är det ju det som fallit bort. Jag känner inte att jag kan göra mitt bästa i det. Det jag skapar tvådimensionellt kan någon annan göra bättre. Jag kan inte riktigt hitta mitt eget där. Det känns som att min grej är att hålla på med film och musik, även när det gäller dräkterna. Så det är det jag kommer att fortsätta med. Och skulptur vill jag också hålla på med.

Hade Dream Family uppstått om det inte vore för Magic State?
- Nej. Det var där de började. Det var så de kom. Jag började med att göra små filmer till Magic State men jag kände att de måste få bli en helt egen grej. Det kändes som att jag förminskade dem om jag bara lät dem vara med i det som en del. Jag blev nästan besatt av dem. Dream Family måste få ha en egen värld, en egen tro.

Har du någon absolut favoritskiva?
- Ingen absolut favorit, men Primal Screams "Screamadelica" och någon Spacemen 3-skiva hör till favoriterna.

(Och här hoppar vi över till Tanya i Berlin...)

Hur skulle du själv beskriva Ectoplasm Girls, både musiken och som väsen/grupp?
- Det började som en slags hyllning till vår avlidna mor. Som sedan har utvecklats till någonting mer. En musikalisk frizon utan några som helst regler, fast med starka ideal.
Vilken stämning är idealisk för dig att uppnå i musiken?
- Frustration, extrem nedstämdhet och hopplöshet är för mig, av någon anledning, då jag gör bäst grejer, enligt mig själv.
Hur viktig är musiken för dig generellt?
- Livsviktig.

Vad uppskattar du mest? Att pyssla med inspelning eller själva live-situationen?
- Inspelningen. Om det inte hade varit för Nadine så skulle vi nog aldrig ha några spelningar. Jag trivs bäst med att förlora mig I ljud I mitt rum. Jag tycker egentligen inte om själva live-situationen speciellt mycket. Är inte så mycket en "performer". Fast jag jobbar på att uppskatta det för jag tycker det är en viktig del.

Vad är det bästa med Nadine i Ectoplasm Girls-kontext?
- Att hon är på samma våglängd i huvudet som jag är. Våra ljud smälter samman som att dom vore menade för varandra. Vi kompletterar varandra. Vi vet vad den andra vill ha utan att behöva säga det. Nadine är bäst.

Carl Abrahamsson

Ur arkivet

view_module reorder

Hommage till Malmö

Sist jag var i min hemstad och den snaggade fotbollshuliganen hade skrikit efter mer kokain, häften gått hem och resten hamnat i slagsmål, och jag hade hamnat ett par kvarter ...

Av: Alexander Stinggård | Gästkrönikör | 15 oktober, 2009

Göran Palm. Foto  Johan Ljungström Sverigesradio

Om Göran Palm, havet och Louvren

Till de tacksamma dikterna att ta upp till diskussion i en klass med pigga elever, svenska såväl som utländska, hör Göran Palms ultrakorta Havet, ur samlingen Världen ser dig (1964): ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 13 april, 2016

Du är tillämpningen – Johan von Fritz, dikter och prosa.

Jag heter Johan von Fritz, von är inte riktigt på riktigt. Är 29 år gammal och bor på Gotland. Har skrivit sen jag var liten, på något sätt rättfärdigar skrivandet ...

Av: Johan von Fritz | Utopiska geografier | 27 februari, 2012

Några tankar om Montaignes essäer

”Det som anses så säreget för makedonerkungen Perseus, nämligen att hans ande aldrig stannade i ett bestämt tillstånd, utan fladdrade omkring mellan olika livsformer och uppvisade en så flyktig och ...

Av: Björn Gustavsson | Övriga porträtt | 15 april, 2014

”Jag vill vara ett med tidspulsen” intervju med Mohamed Omar

”Skymning öfver Upsala” är en diktsamling skriven av Mohamed Omar. En passionerad poet som använder Uppsala som sin målarduk och gärna väver in sin egen historia i sina litterära verk. Det ...

Av: Cassandra Andersson | Litteraturens porträtt | 16 juni, 2014

Att säga hej!

-Guten Morgen, säger kontrollanten vid säkerhetskontrollen. -Grüss Gott, säger jag, resenären. Så växlandes orden en tidig morgon på flygplatsen i Allgau, i hjärtan av Bayern. -För mig finns bara god morgon. -Så konstigt, är ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 25 januari, 2014

En samling kvinnokläder på Västerbottens museums i Umeå

Historia grävs fram i olika skikt, den berättas på sitt originella sätt genom olika glasögon. På Västerbottens museum finns sparade kvinnokläder: skor, klänningar, underkläder och så vidare, som talar om ...

Av: Erika Chotai | Kulturreportage | 04 juni, 2010

Oavhängigt perfektionens hegemoni – Progglådan del 4

”Man ska vara försiktig med vad man önskar sig för plötsligt kanske man får det”, skriver Kulturens Peter Sjöblom i sin recension av ”Progglådan”; 38 timmar med svensk progg, fördelade ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 21 maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.