Fotograf: Eva Green

Hur många har varit på La Palma? Handen upp!

Nja... Troligen skulle det synas ganska få uppsträckta händer... Kanarieöarna är för många svenskar fortfarande synonymt med Gran Canaria och Teneriffa. Visserligen har Lanzarote och Fuerteventura börjat locka alltfler – ...

Av: Björn Gustavsson | 13 december, 2016
Resereportage

Werner Bergengruen - den siste reaktionären.

För drygt femtio år sedan inbjöds Werner Bergengruen att föreläsa för studenterna i Lund, Stockholm, Uppsala och Göteborg (den gången var tyska ännu det andra främmande språk de flesta lärde ...

Av: Ivo Holmqvist | 04 oktober, 2016
Litteraturens porträtt

Tiden, människans största illusion

Vad är tid? Den danske författaren Peter Høeg ställde frågan i ”De kanske lämpade”, men är inte ensam om att försöka reda ut begreppen. Marcel Aymé skriver i novellsamlingen ”Mannen ...

Av: Stefan Whilde | 03 maj, 2012
Stefan Whilde

Henri de Monfried

   Henri de Monfried Henri de Monfried - från pirat till poet Här uppstår poesin av sig självt, allt du behöver göra för att frammana den i konsten är att ge upp inför drömmarna. - ...

Av: Mohamed Omar | 11 januari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Migrän utan tradition



 migran
David Sperling, Jonny Wartel, Karin Johansson, Henrik Wartel. Foto: Kajsa Sperling

Migrän utan tradition

Migrän är en grupp från Göteborg. De finns sedan 2003 men samtliga musiker har en lång karriär och musikalisk erfarenhet bakom sig. Som husband på Brötz/Now i Göteborg har Migrän spelat i många olika sammanhang: Göteborg film festival, Galleri Win-win, Konstnärscentrum Väst, TeaterAktör, Hagabion, Jazz&Blues-föreningen Cookin i Borås m.fl. Migrän är David Sperling, Jonny Wartel, Karin Johansson, Henrik Wartel. Tidningen Kulturens Guido Zeccola träffade Jonny Wartel för en intervju.

GZ David Sperling är musiker, men sysslar också med konkret teater. Karin Johansson är musiker och tonsättare, men kommer också från teatern. Du, Jonny, och din bror Henrik har varit portalfigurer i det legendariska Positions Alpha, men rätt ofta även deltagit i teaterföreställningar. Jag undrar om scenen spelar en viktig roll även i gruppen Migrän?

JW Karin, Henrik och jag är i första hand musiker, improvisationsmusiker eller jazzmusiker. Karin komponerar en del, vilket jag också gör - vilket i princip alla jazzmusiker gör. Karin kommer inte från teatern men som det ser ut på arbetsmarknaden, så är man tvungen att hitta arbete lite vid sidan om, men som ändå handlar om musik. Tyvärr är det så att om man tar eller får för mycket teaterjobb så kan man inte längre vara med i rena musikgrupper eftersom teatern (som betalar bättre) slukar all tid.

David är nog i första hand skådespelare/performer men han är också en väldigt lyhörd musiker. Scenen är väldigt viktig för oss, eftersom livemusiken och det visuella är väldigt viktig. Vi har många små instrument som ligger ostrukturerat framför oss där vi sitter på golvet. Det är en show i sig. Scenen som en ren teaterplattform är för mig i det här sammanhanget inte viktig, men jag tror att du skulle få ett annat svar av David.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

För övrigt bestämmer vi ingenting innan vi spelar. All musik är improviserad, likaså valet av vilka instrument som skall användas just då. Var och en gör vad den får lust med utan att fråga de andra först.

GZ Jag är lite nyfiken på namnet Migrän och framförallt på er grupp beteckning Painkiller Music. Menar ni dataspelet eller Judas Priests hårdaste platta?

JW Namnet Migrän är en ren slump som har visat sig fungera bra trots att namnet har en väldigt liten relation till musiken... Painkiller Music är ett försök att rättfärdiga namnet för de som tvivlar mest.. Det är inte relaterat till vare sig data spel eller Judas Priest. Vi kunde ha hetat Dörrarna, Mörklila, Bly Zeppelinare, Skalbaggarna, Den Fule .... men dessa namn är ju upptagna.

GZ Ni spelar med hjälp av olika musikinstrument, men om jag ska försöka rama in musiken ni framför, då skulle jag kalla den World Music, alltså improviserad världsmusik. Det är roligt att tänka på en sak: den västerländska musiken kom före kommunismen och sedan kapitalismen med strävan att globalisera (internationalisera) världen. Blandningen av olika stilar och traditioner riskerar att skapa en musik som är en hybrid bortom de tusenåriga traditionerna och kulturerna som finns i världen. På det sättet är det västerlänningarna som skapar en ny form av musik genom att döda den ursprungliga, genom att döda traditionen! Efter den ekonomiska kolonialismen kommer den kulturella kolonialismen. Som är ett sätt att exploatera kulturerna på deras riktiga själar och använda bara den del - ofta ytlig - som kan fylla i och kompensera våra brister på fantasi och kreativitet, vår misstro på våra egna musikaliska traditioner. Sedan säger vi att vi gör det för att möta världen! Jag tycker att detta liknar ett hyckleri. Vad tycker ni om det?

JW Jag personligen är inte förtjust i world music som kommersiell företeelse. Jag har själv varit inne i Peter Gabriels vaska-fram-nya-spännande-konstellationer-system. I en studio i London träffades vi ett tiotal olika musiker frän olika delar av världen för att jamma förutsättningslöst i tre dagar. Allt spelades in och analyserades senare av producenter som hoppades hitta ett nytt guldkorn. Det är en hemsk industri. Vi i Migrän utger oss inte för att spela worldmusic: Vi spelar på våra instrument som vi har fått eller köpt på våra resor runt om i världen och vi låter instrumenten i största möjliga mån leda oss vidare. Spelar men på en flöjt från Kina så låter det mer kinesiskt än om man spelar på en flöjt från t ex Indien eller Sverige. Rytmerna är väldigt internationella; samma rytmer hittar man i alla länder. Min personliga intention är att jag i den här gruppen spelar musik på samma sätt som man gör i en avslappnad situation i köket hemma ... om det köket sedan står på gården utanför lerhyddan i Indien, i skjulet på Kuba eller i västra Kluk i Jämtland spelar ingen roll. Vi spelar vad som helst och låter Gabgobbin från Indien tala sitt språk, (måhända kraftigt transformerat genom mina svenska händer) tillsammans med Bandonion frän Argentina ackompanjerat av en trumma från Marocco och en spilåpipa från Dalarna... Och så vidare.

Jag vill lägga till en reflektion om traditioner: en musikalisk tradition är inte något man väljer... man föds in i sin tradition. Om du menar med våra egna traditioner menar svensk folkmusik så är den för mig lika svår att nå som vilken annan traditionell folkmusik som helst. Jag kan spela en polska med "rätt sväng" lika lite som jag kan spela en sengalistisk koramelodi med "rätt sväng". Om det då är något som är min tradition så skulle det i så fall vara Chopin eftersom jag är uppvuxen bokstavligt talat under en flygel. Min mamma spelar för övrigt extremt mycket från hjärtat.

GZ  Position Alpha var - enligt min åsikt, en musikgrupp som på 1980-talet gjorde inte bara jazz utan med hjälp av improvisation och en djup musikalisk kunskap i bagaget på något NYTT sätt kunde göra det som en del av konstmusikens avantgard (inte bara i Sverige) gjorde på 1950- och 1960-talen. Position Alpha ville inte bara experimentera utan också leka med musikens nya former. Vad är det som är kvar från de där åren idag?

JW Som medlem i Position Alpha och som medlem i Migrän kan jag bara svara så här: Jag försöker alltid spela från hjärtat. Både Position Alpha och Migrän är grupper som jag har varit med och skapat från början. De båda grupperna har det gemensmat, att jag kan spela precis vad som helst om det faller inom ramarna. VI har inte tänkt nyskapande eller tradition hit eller dit, vi har bara spelat och sett till att vi har haft kul och följt våra egna öron.... I ingen av dessa två grupper har vi ens talat om dessa frågor som du och andra ställer. Jag vet fortfarande inte vad de andra i Position Alpha skulle svara på samma frågor. Detsamma gäller Migrän.

GZ En praktisk fråga eller två: tänker ni spela på andra orter än i Göteborg de närmaste månaderna? Har ni gett ut någon skiva? Om inte... När tänker ni ge ut den första?

JW  Vi har inte spelat in någon CD... den du har hört (som finns på vår hemsida  http://www.migran.net) är en enkel minidiskinspelning från en konsert rakt av utan redigering. Vi har inga fastlagda spelningar utanför Göteborg den närmaste tiden, men vi jobbar på det. Vi vill och ska nog snart spela in och ge ut en skiva... Just nu har vi spelat in lite filmmusik.

Guido Zeccola

Ur arkivet

view_module reorder

Från diskurs till vägledande sanning

Bakgrund  Denna text handlar om hur en diskurs kan förvandlas till vägledande sanning. Utgångspunkten för detta arbete är Talal Asads argumentation kring religionsbegreppet vilket lyder: My argument is that there cannot be ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 16 april, 2012

Titta det snöar i Mumindalen!

Muminfamiljen är varken människor eller djur. Dock sover de vintersömn. I berättelsen "Granen" blir de emellertid störda av en hemul som krafsar bort snön från taket på deras hus. (Kan ...

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 28 december, 2009

Madame Bovarys cyberfascination

Frankrike skapar webbplatser som visar att slikt svenskt Internetutnyttjande ännu så länge är redigt på efterkälken, såväl i forsknings- och undervisningssammanhang som i samverkan med det omgivande samhället. Ett exempel ...

Av: Hans Färnlöf | Essäer om litteratur & böcker | 28 oktober, 2008

Rak och ärlig mexikansk filmproduktion

Skådespelaren, producenten och regissören Gael García Bernal har hänfört en hel värld med sin charm och talang i Mexikos absolut mest firade filmer som "En dagbok från en motorcykel", "Älskade ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 27 december, 2009

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 maj, 2014

I shot the sheriff

Sen fredagskväll. Mycket sen. Ska vi verkligen ta tunnelbanan? Okej, rädslan ska inte få bestämma.

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 18 september, 2008

Jakten på den sista cigaretten - om Italo Svevo

Vädret är som våren brukar vara - lynnigt och fullkomligt opålitligt. Solen som lyst och värmt den nerkylda staden under flera dagar har försvunnit och himlen har liksom havet mörknat ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 29 mars, 2010

Om Kazuo Ishiguro

Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.