Cezar Florin Huştiu. Dikter

 Jag heter Cezar Florin Huştiu och kommer från Rumänien; är bosatt i Sverige sedan 2007; jag har bland annat varit verksam som tolk. Jar varit publicerad i antologin Ord på pränt ...

Av: Cezar Florin Huştiu | 20 Maj, 2013
Utopiska geografier

Marilyn, det förevigade barnet, en hummingbird

”Marilyn lever!” jublade texten i Liljevalchs utställningskatalog år 2002. Det var 40 år efter Marilyns död. Nu har det gått 50 år sedan den platinablonda Hollywoodstjärnan hittades livlös i sitt ...

Av: Nicole E. Wallenrodhe | 04 augusti, 2012
Essäer om film

Walking on Manchester

I Manchester regnar det alltid och vinden blåser oavbrutet, men britterna kallar det vänligt för “bris”. Det är en mörk och kaotisk stad, där det gamla olyckligt tränger sig med ...

Av: Nadia Scapoli | 23 januari, 2014
Resereportage

Bild: Hebriana Alainentalo

17 dikter av Carsten Palmer Schale

Splittrande självpresentation

Av: Carster Palmer Schale | 13 juni, 2016
Utopiska geografier

Sonic Boom: "Jag har verkligen ett bra jobb"



Sonic BoomPete "Sonic Boom" Kember är ett fenomen och en engelsk nationalklenod. Från begynnelsen i legendariska psych-drone-rockbandet Spacemen 3 i mitten av 80-talet och framöver via egna bandet Spectrum och sidoprojekt som "Experimental Audio Research" (EAR), har denne engelsman plöjt sig igenom ett stort antal produktioner och skivor.

Spacemen 3s devis "Taking drugs to make music to take drugs to" blev ett mantra för en hel generation av "shoegazers", men för Sonic Boom handlade det inte bara om "lite ren och kemisk dekadens" (för att citera Johan Kinde). Ett hypervidgat sinnestillstånd, hur detta än åstadkommits, är alltid startskottet för ett seriöst utforskande av ljud i sig, ljudstrukturer och ljudbilder.

Även om grunden alltid legat i Kembers fascination för minimalistisk rock'n'roll och blues, så har i princip alla hans projekt visat upp tendenser till att vilja utveckla musiken vidare. Oavsett om det innebär en luftigare och mer psykedelisk produktion eller att musiken i sig bryter normer och gränser vad gäller struktur, så finns där alltid en nyfiken vilja att titta bakom nästa hörn.

En nyckel till det hela är ett i det närmaste minimalistiskt ideal. Även om ljudbilden är stor, är det vanligtvis få element som skapar den. Även om känslorna Sonic Boom förmedlar är stora och allmänmänskligt relevanta, är det få ord och få ackord som väcker dem till liv.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Strax innan Spectrums fantastiska spelning på Strand i Stockholm i slutet av oktober 2010, passade jag på att fånga honom och ställa några frågor.

När du ska spela in, har du väldigt specifika idéer eller koncept, eller låter du det bara flöda när det väl är dags?

- Jag improviserar inte som om det vore live då jag ska spela in. Jag har ett slags färdigt skelett och vissa element som jag vill ha med, som vissa klaviaturdelar, gitarrdelar och sådana saker. Jag prövar det mesta. Vanligtvis spelar jag in väldigt mycket och tar sedan ställning till vad som är viktigt. Resten gör jag mig av med. Om jag spelar in 20 delar men tror att jag kan förmedla känslan med bara fyra eller fem av dem, då gör jag det. Jag låtsas inte vara lika koncis som Kraftwerk. Då man lyssnar på deras skivor hör man verkligen att det är fyra som arbetat tillsammans. Man behöver bara fyra stycken för att göra det och inte fler. De känner så väl till den egna ljudbilden. Jag hittar alltid fyra element i deras musik och de fyller ljudbilden på ett väldigt smart, koncist sätt. Jag försöker ha en liknande disciplin men jag tycker om att spela in en massa saker och sedan utvärdera. Ibland blir det inte som man tänkt sig, utan bättre. Jag tycker också om överraskningar.

Har det hänt att du blivit besviken på något projekt halvvägs?


- Nej, aldrig. Det kan hända med enstaka låtar. Vissa av låtarna har jag väldigt specifika idéer för. Jag spelar in och har en idé om att det kommer att fungera om jag gör på ett visst sätt. Jag har en låt till exempel, "The end". Den har ett arpeggio på sex toner. Jag trodde att om jag hade sex lager av samma toner som bara rullade på, men att varje lager startar en ton senare, så skulle det bli ett sextonersackord, konstant. Eftersom alla bitar är där hela tiden, men att det ändå ändras. Men örat är helt omöjligt att lura. Man tror att det går men det går inte. Vad jag försökte göra i den låten fungerade inte. Men jag gillade ändå hur den blev. Jag gillar den ljudliga illusionen som skapades.

När det gäller inspiration, själva steget innan något formuleras... Varifrån tror du att inspirationen kommer? Både när det gäller musik och texter.


- Sinnesstämningar och känslor skulle jag nog säga. Vissa låtar skrivs i en viss sinnesstämning. Jag finner något som tillfredsställer mig eller som fungerar, och så växer det därifrån... Vad var frågan nu igen?

Inspirationens essens.


- Just det. Det är ofta saker som droger eller kärlek eller förlust. Starka känslor gör det vanligtvis enklare att skriva starka låtar.

"Taking drugs to make music to take drugs to"... En cirkelrörelse?

- Ja, det är det, och avsiktligen så, eftersom vi väldigt mycket använde musik på det sättet själva, som ett komplement till olika experiment. Vi ville försöka skräddarsy den musik vi skapade för att kunna fungera på det sättet.

Det är en nästan vetenskaplig attityd.

Spacemen 3 brukade skriva material och repa in det och ofta vara nöjda med det. Men vi var aldrig helt nöjda innan vi hade testat materialet psykedeliskt. För att veta att det verkligen fungerade. Vi var väldigt lyckliga över att upptäcka att det fungerade som vi hade hoppats.

Jag känner ganska väl till din musikaliska bakgrund och dina influenser. Men om vi går ännu längre tillbaka i tiden, kan du komma ihåg några musikaliska intryck som påverkat dig?

- Visst. Tvättmaskiner, kylskåp, flygplan. Man hör det inte så ofta nuförtiden, men anledningen till att jag valde namnet "Sonic Boom" (överljudsknall) var att jag älskade det ljudet. Nu är det olagligt att skapa det ljudet. Kanske att flygvapnet fortfarande får. Men det brukade vara ett ganska vanligt förekommande ljudligt fenomen. Och gräsklippare. I England, där alla har sin lilla gräsplätt. Om solen skiner en dag, så kan man plötsligt höra alla gräsklippare.

Det låter som ett intryck som påverkat dina EAR-projekt.

- Ja, det gjorde det. Något annat jag alltid gillat är väldigt enkla, minimalistiska en-två-ackordslåtar. Jag insåg att nästan alla låtar jag gillade bäst av andra använde väldigt enkla ackord, ibland bara två stycken, så till den grad att man till slut inte ens inser det. Musiken fungerade så bra i alla fall. Då jag insåg det var det som ett "Eureka!"-ögonblick. Jag tyckte det stämde så bra och att det kunde användas.

Hör du någon musik idag som påverkar dig på samma sätt?

- Ett av de projekt jag hört nyligen är Panda Bear, killen från Animal Collective. Det är väldigt hypnotisk musik. Han använder olika slags rytmer och lite mer exotiska ljud. Det får en liknande effekt. Det finns en kille från New York, Cheval Sombre. Han är verkligen, verkligen bra. Jag har jobbat tillsammans med honom på några saker. Han arbetar väldigt minimalistiskt men det har lite mer rötter i sig, lite mer blues. Det har ett närmare förhållande till bluesen. Det är två exempel nyligen som jag kan komma på.

Har du för avsikt att förmedla en specifik känsla till publiken? Något du vill att de ska uppleva och som du arbetar hårt för att uppnå?

- Jag antar det, men stämningen i varje lokal och i varje publik är så annorlunda från gång till gång. Ofta för publiken in mer saker till helheten än vad vi gör. Eller kanske att publiken kan påverka oss mer än vad vi kan påverka dem. Åtminstone lika mycket. Publiken kan verkligen förändra en spelning. Det behöver inte vara så men av någon anledning är det ofta så.

Finns det någon konsert eller erfarenhet som varit extra minnesvärd för dig?


- Det är svårt för mig att tänka på det sättet, eftersom själva disciplinen och energin som krävs för att få musiken att fungera på scen innebär att vi inte kan uppleva det på samma sätt som publiken. Då man spelar något kan man inte resa med det på samma sätt. Man kan inte åka på samma resa eftersom man måste styra och köra tåget. Så jag upplever det inte på samma sätt. Vi gör många konserter som verkligen är kul men det är svårt att hitta på ett sätt som gör att man kan garantera det. Det är svårt att skapa restriktioner för att försäkra sig om att det alltid blir så.

Vad föredrar du, att spela in eller spela live?

- Att spela in är lite enklare eftersom man inte behöver resa och allt vad det innebär. Det är två helt olika saker och jag är alltid lycklig då jag slutar med det ena och börjar med det andra. Det håller allt fräscht och intressant. Jag tycker mycket om båda, men av olika anledningar.

Är du en "kontrollfreak" eller uppskattar du det slumpmässiga?


- En blandning av båda. Jag är en total kontrollfreak. Men då saker och ting fungerar bra, kan vi låta det ta vägen någonstans. Jag kan låta vissa låtar hållas igång beroende på om soundet är bra. Om allt låter verkligt bra gör jag gärna längre versioner av låtarna. Det finns möjlighet att sträcka ut dem om vi vill.

Jag upplever att det finns ett mörkt element i all din musik och i alla dina konstellationer. Du sa tidigare att musiken inspireras av dina egna känslor. Och efter det skapar du musik som påverkar dig känslomässigt. Blir det som en mörk evighetsmaskin, en "perpeteuum mobile"?

- Jag förmodar att det är så det fungerar. Jag menar, jag vaknar inte varje dag och känner mig som en maskin som gör så, men det är i grund och botten vad som händer. Jag förfinar hela tiden ett perspektiv och kollar också vad jag är kapabel till. Andra människor man samarbetar med för också in saker. Alltid då man arbetar med någon så för de in känslomässiga saker som man själv aldrig hade kunnat tänka sig. Det är ofta bättre än det man hade kunnat tänka sig. Det är också väldigt enkelt att avskeda dem! (Skrattar)

När det gäller samarbeten, både med Spectrum och EAR, måste du alltid gilla bandet eller personen i fråga eller kan du betrakta samarbetet som en utmaning för att skapa något helt nytt?

- Jag har alltid gillat både människorna och musiken jag samarbetat med. Jag kan inte föreställa mig det hela på något annat sätt. Speciellt inte om man arbetar tillsammans rent fysiskt. Kanske att det inte skulle spela någon roll om man jobbade via post eller e-post. Men jag tror det är viktigt att båda parter har en jämlik förståelse av varandras målsättningar.

Är den psykedeliska upplevelsen fortfarande viktig för dig när det gäller att finna ny inspiration och nya arbetsmetoder?

- Ja, det är den. Men man kan inte ta psykedeliska droger varenda dag. Det finns också en skillnad mellan, till exempel, DMT och svampar. Inspirationen från dem är annorlunda sinsemellan. De flesta droger jag använder för att koppla av är mycket mindre extrema. Jag röker mest ganska starkt gräs. Vissa finner det vara psykedeliskt. Jag förmodar att det är psykedeliskt på något sätt.

Är du också intresserad av de politiska aspekterna av psykedelia? Jag tänker på det kommande beslutet i Kalifornien om att möjligtvis legalisera Cannabis.

- Ja, jag är intresserad av det. Om det händer i Kalifornien, kan det spridas över Amerika. Om det händer i Amerika kan det ske i resten av världen. Amerika har ju varit ett slags polis för alla andra, en som sagt att man inte får använda det. Det kommer att bli intressant att se vad som händer.

Jag tror det var du själv som i en gammal intervju sa att "allt handlar ändå bara om pengarna"...?


- Jag tror att Cannabis varit den största och mest lönsamma grödan i Amerika under lång tid. Det verkar galet att alkohol ska finnas tillgängligt men att gräs inte ska det. Speciellt med tanke på vilka skattepengar som skulle kunna komma in. Alla olagliga pengar går ju bara till att finansiera andra brott. Om man tog drogerna från brottslingars händer till att börja med, tror jag det blir en bra början. Man får visa legitimation för att kunna ta en drink i USA, om man är ung. Men jag har aldrig stött på en heroin- eller cracklangare som frågat om legitimation.

Du har arbetat med Spectrum i 20 år nu. Kan du se dig själv göra samma saker om 20 år?

- Jag förmodar det, men långsammare. Inte så ofta.

Man kanske måste vrida upp volymen ännu mer?


- (Skrattar) Alla kommer att ha hörapparater. Jag tror jag är bortom omskolning till att syssla med något annat.

Har du någonsin känt dig frestad att göra något helt annat?


- Ibland blir jag verkligen trött på vad jag håller på med, precis som alla känner ibland när det gäller jobb. Det är därför jag gillar att jobba med andra på deras skivor och hjälpa dem att göra vad de vill istället för vad jag vill. Den skillnaden gör det hanterbart. Även skillnaden mellan live- och studioarbete, även om det är ett ganska upprepande mönster. Att bara försöka hålla allt så intressant som möjligt. Alla jobb har sina nackdelar. Men jag har verkligen ett bra jobb.

Fick du någonsin feedback från Charles Manson vad gäller din cover av hans "Mechanical Man"?

(- Skrattar) Nej, jag tror inte det. Jag tror inte de kommer att släppa ut honom. Det skulle kunna vara kul att höra ifrån honom men också lite skrämmande. Jag hoppas han gillar versionen. Jag har inte ändrat i texten!

Svensk musik? Finns det någon musik från Sverige som du lyssnat på och gillat?

- Jag tror att den enda svenska artist jag stött på var genom Lee Hazlewood, och det är Ann Margret. Det är nog det bästa jag kan säga. Förresten, växer psilocybinsvampar fritt i Sverige?

Text & foto: Carl Abrahamsson

Ur arkivet

view_module reorder

En moralisk historia

Mandy Rice-Davies har avlidit sjuttio år gammal efter att länge ha kämpat mot cancern, meddelar BBC. Om omständigheterna hade varit annorlunda, påstår någon som kände henne, hade hon kunnat bli ...

Av: Ivo Holmqvist | Övriga porträtt | 29 december, 2014

Det är läsaren som ger poeten ett ansikte

Eugenio De Signoribus är en av Italiens främsta poeter. Han föddes i Marche, en region i Italien i vilken än Giacomo Leopardi föddes. Han har givit ut flera diktsamlingar: Case ...

Av: guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 21 december, 2009

Urkult 2011 med fantastisk musik och eldshow

Någonstans mellan Bräcke och Ragunda dånar ett tåg fram. Nåja, dånar, är kanske att ta i – det gamla veterantåget körs i bekväma 90 kilometer i timmen, och det tar ...

Av: Mikael Audell, Sunna Nordgren | Allmänna reportage | 09 augusti, 2011

Mimesis ett (icke)begrepp hos Heidegger?

Martin Heideggers filosofiska tänkande är en destruktion av den västerländska filosofins egen historia, ett tänkande som vänder sig tillbaka mot filosofins ursprung och på nytt ställer sig inför de frågor ...

Av: Henrik Örnlind | Agora - filosofiska essäer | 21 juli, 2013

Årskrönika av Crister Enander

Det blir bara ytligare. Det blir mindre betydande. Halten sjunker i snabb takt och det som kan kallas för bestående förvandlas alltmer till något mossigt och absurt antikvariskt. Men var ...

Av: Crister Enander | Crister Enander | 24 december, 2011

Franz Kafka. Foto: Wikipedia

Tre dikter av Franz Kafka

Erik Carlquist föreslår tre dikter av Franz Kafka tagna från brev han skrev.

Av: Erik Carlquist | Gästkrönikör | 11 augusti, 2015

Tino Sehgal - immaterialitetens konst

Tino Sehgal, Louise Höjer, Richard Julin. Foto: Jesper Nordström Tino Sehgal ställer ut konstruerade situationer som skiljer sig från performances genom att de inte får dokumenteras på något sätt - varken med ...

Av: Charlotte Norlin | Konstens porträtt | 18 mars, 2008

Gustav Klimt del 2 Världen i kvinnlig skepnad

Franz Joseph I av Österrike-Ungern gav arkitekterna Gottfried Semper och Carl von Hasenauer i uppdrag att bygga och gestalta Burgtheater, men herrarna hade olika ingångar till och syn på det ...

Av: Lilian O. Montmar | Essäer om konst | 31 mars, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.