Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | 01 februari, 2012
Essäer om konst

Ulf Johan Härd, ur Samlade tankar från en hyfsad småstad

Ulf Johan Härd – Att skriva är för mig ett sätt att måla med ord. Jag växlar mellan måleriet och skrivandet. Mitt skrivande liksom mitt måleri baseras på en inre ...

Av: Ulf Johan Härd | 04 februari, 2013
Utopiska geografier

Som en spark i arslet på varenda kotte!

  Vad är det som får folk att betala hundratals kronor, ibland mer, för en bit plast från band som knappt kan spela, än mindre sjunga, och som i låtskrivandet praktiskt ...

Av: Peter Sjöblom | 17 april, 2013
Essäer om musik

På väg mot musiken. Del II. Vår akustiska natur

Det bibliska uttrycket ”i begynnelsen var ordet” är inte en produkt av ”civilisationen” utan är ett av de mest arkaiska begreppen i mänsklighetens historia. Det finns urbefolkningar i bland annat ...

Av: Guido Zeccola | 04 december, 2012
Essäer om musik

En intervju med performanceartisten AK von Malmborg



AK von MalmborgEfter en vad som kan liknas vid en uppenbarelse när en nära anhörig hade gått bort bestämde sig sångerskan, låtskrivaren och performanceartisten AK von Malmborg att börja sjunga på svenska istället för engelska. Nyligen släppte hon sin svenskspråkiga och självfinansierade debutskiva Vår tids rädsla för AK von Malmborg som tog fyra år att färdigställa.

Du har hunnit med att göra en hel del innan din skiva. Vad har du för bakgrund?

- Jag började som dekormålare på Teater Galeasen när jag var 17 och där träffade jag Linus Tunström, som jag senare jobbade med. Samtidigt sjöng jag på en svartklubb i gamla stan och fick betalt i öl. När jag var 19 var jag med i en pjäs som Orionteatern satte upp där jag spelade en sångdiva. Där träffade jag Rickard Borggård som jag bla har gjort teatermusik tillsammans med på Teater Giljotin. Sedan flyttade jag till London och ägnade mig åt performance.

Hur kom det sig att du byte musikstil och började göra pop?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

- Jag har varit på väg mot popmusik väldigt länge men jag slogs mot mina ideal, jag tyckte det var finare att göra konst. Det är en av anledningarna till att skivan tog fyra år att göra.

Eftersom jag lärde mig att sjunga genom att härma olika jazzsångerskor som sjöng på engelska undrade jag var min svenska röst fanns. Kunde jag överhuvudtaget sjunga på svenska?

Det engelska språket kan bli som ett slags filter där man inte känner sig lika naken och sårbar till skillnad från att sjunga på svenska. Hur upplevde du det?

- Eftersom man inte har full koll på engelska vet man inte värdet av varje ord. Per automatik blir det ytligt eftersom man inte förstår språket lika bra. I svenskan vet man vad varje ord väger och man kan skriva som det verkligen är. Det är som att blotta strupen.

Det måste ha varit väldigt jobbigt att skriva den första texten på svenska.

- Nej, det har varit olika processer med olika texter. Den första skrev jag samma natt jag fick min "uppenbarelse" medan en låt som Telefon till himlen skrev jag om 200 gånger innan den blev som jag ville.

Du gjorde en skiva på engelska under namnet AK-Momo som bla blev uppskriven i NME. Hur kom det sig att du inte följde upp den karriären?

- Jag gjorde Return to NY som ett experiment. Jag träffade producenten när jag var på semester i Sverige och provade på de äldre instrumenten som fanns i hans studio. Det hela blev en lekfull process som pågick i fem dagar och som vi spelade in. Men det var inte min avsikt att inspelningarna skulle ges ut, berättar von Malmborg och fortsätter:

2004 ville ett amerikanskt skivbolag ge ut skivan och fem år senare var det ett engelskt som ville göra det. Jag är inte särskilt förtjust i skivan, den är ganska ytlig. Det var ett experiment som lyfte av sig själv. Jag har inte varit ute och spelat materialet eller promotat det på något sätt. Jag har varken lust att göra det eller att jobba med producenten igen.

AK von MalmborgVad har du för influenser?

- Jan Lindblad var min idol när jag var liten. Han var helt otrolig, han hade två tigrar som husdjur och spelade in visselskivor. När jag var liten brukade jag spela hans skivor på hög volym och stå på altanen och mima så att förbipasserande skulle tro att det var jag som visslade. Det är inspirerande när man tänker på hur man vill ha sitt liv. Han och Yoko Ono har varit viktiga förebilder. Andra influenser är författaren Sara Stridsberg och bandet Moldy Peaches.

Du har tidigare berättat att din mamma avled precis innan du började skriva på svenska. Vad betydde kreativiteten för att du skulle kunna bearbeta det?

- Under de här fyra åren har det varit mycket stiltje och jag åt antidepressiva mediciner. Det var som att gå på i ett elljusspår i skogen, man har bara kontroll på de metrarna man ser och runt omkring finns bara svarta avgrunder, berättar von Malmborg och fortsätter:

Kreativitet är ett oerhört effektivt verktyg för att hantera ångest. När man slås ned av ångesten kan man genom skapandet vända den till något bättre. Man kommer ur offerrollen och tar kontroll.

Kvinnliga artister jämförs ofta med manliga artister, du har t.ex. liknats vid en kvinnlig Olle Ljungström, det är sällan tvärtom. Hur ser du på det?

- Jag tog det som en oerhörd komplimang! Det är betydligt roligare än att jämföras med Kate Bush, som alltid dras upp i samband med mig.

Hur spelade du in skivan?

- Jag har betalat för allt och därför har det varit väldigt varierande, allt mellan lap top och i den legendariska studion Atlantis. När vi spelade in Olle Ljungström (som von Malmborg sjunger en duett med på Mer än så, en översättning av Roxy Musics More than this, förf.anm) åkte vi hem till honom och spelade in den på lap top under fem dagar, berättar AK von Malmborg och fortsätter:

Det är inte bara emotionellt och tidsmässigt jag har satsat på den här skivan utan även ekonomiskt. Jag är så skuldsatt nu att det är ett skämt. Jag vet inte hur jag ska överleva den här vintern. Men jag har i alla fall gjort en skiva. När jag började med den ville jag inte ha tillåtelse från någon gubbe på ett skivbolag. Jag måste göra skivan som den ska vara, berättar AK von Malmborg, och fortsätter:

Jag kände att jag hade kommit "to the point of no return" och då får det kosta vad det kosta vill, jag har bara den här chansen. Jag kan inte slarva med någonting och vi gjorde tusentals omtagningar. Och det skulle vara på riktigt, inget djävla poserande.

Tror du att det går att leva på musik i framtiden med tanke på alla nedladdningar?

- Det vågar jag ens inte tänka på! Jag tar en dag i taget och hoppas att det är någon som tycker om skivan.

 

 Thomas Renhult

Ur arkivet

view_module reorder

Fackföreningsrörelsens renässans och kollektiv kapitalbildning

Under 2008 upplevde Sverige och världen en omfattande ekonomisk regression. Den ekonomiska krisens förlopp är synnerligen snabbt och hindras inte av några landsgränser. I de flesta länder ställer finansmarknaden och ...

Av: Patrik Wikström | Gästkrönikör | 25 februari, 2009

Oravsky gjorde det med Dubcek

Jag började skriva i samarbete med andra kreativa författare eftersom min svenska inte var god nog. Det var på den arkaiska tiden när redaktionerna brydde sig om petitesserna som grammatik ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 30 juni, 2016

Bild Hebriana Alainentalo

Trollkarlen

Dikt av Percival i pingstens tid

Av: Percival | Utopiska geografier | 12 maj, 2016

Hayati Kafe. Foto: Martin Adolfsson (detalj)

Stockholm Jazzfestival 2015: Hayati Kafe hyllar Frank Sinatra och Putte Wickman

Ett samtal med sångaren Hayati Kafe om turktoppen, svensktoppen, storbandsjazz, Frank Sinatra, den amerikanska sångboken och språket ladino.

Av: Leif Carlsson | Musikens porträtt | 07 oktober, 2015

Stefan Whilde. Foto: Jane Hansson

Det ska vara gott att leva, annars kan det kvitta

Vi tog tåget från sönderbyggda staden Malmö till hamnbyn Ystad för att leka, frossa och vila. Resan kan vi förstås utan och innan sedan länge eftersom vi har en sommarstuga ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juli, 2016

Omöjliga Intervjuer- Tidsvargens skelettmusik Johan von Fritz antar Aleister Crowley, en del…

  De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johann von Fritz | Kulturreportage | 07 mars, 2013

Fåfängans pris: kejsar Valens och de hungriga germanska ulvarna

I juni 2013 utkommer på Arktos förlag Lars Holger Holm och Kenneth Maximilian Geneser med en bok kort och gott kallad Gotisk. Det rör sig om en uppföljare till deras ...

Av: Lars Holger Holm | Essäer | 20 maj, 2013

Mysteriet med de två Franciskusmålningarna

Spelar det egentligen någon roll om det är en framstående konstnär som har målat en tavla eller om någon annan gjort det, om kopian är så väl utförd att man ...

Av: Birgitta Milits | Kulturreportage | 02 februari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts