Abrishami synagogan.  Belysning  symboliserar den eviga låga som alltid brinner på offeraltarna

Framme vid en av Teherans många judiska bönehus

Till skillnad från de arabiska länderna har Iran fredat sina judiska församlingar. Sedan 1948 har över 800 000 judar emigrerat och förvisats från sina länder i Mellanöstern och Nordafrika; inte ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | 08 februari, 2017
Essäer om religionen

Åvald Norén. Texter

Mitt namn är Åvald Norén, 22 år och studerar på Malmö Folkhögskola. Jag har skrivit mycket med inspiration av spoken word och även rapp då jag vill uppnå den typen av ...

Av: Åvald Norén | 17 juni, 2013
Utopiska geografier

Att se, röra och göra jaget

I London pågår för tillfället två utställningar som båda berör individens föreställningar om det egna jaget: från frågan om jagets svårdefinierade kärna till dess möjligheter och längtan efter att lämna ...

Av: Lovisa Lindgren | 01 februari, 2010
Essäer om konst

Med tanke på Det öde landets tillkomst

Det öde landet av T. S. Eliot har inte av alla, men av många, kallats 1900-talets viktigaste poem och det är förmodligen den dikt som var århundradets mest inflytelserika. Och ...

Av: Bertil Falk | 18 november, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Sofi Lerström Foto Sören Vilks

Björn Gustavsson intervjuar Sofi Lerström



Drottningholmsteatern upplevde under Gustav III:s regering sin verkliga storhetstid. När Gustav III år 1777 fått överta slottet efter sin mor såg han till att det spelades massor av teater och många var de pjäser och operor som fick här sina premiärer – och ofta deltog kungen själv aktivt i det konstnärliga arbetet. Drottningholms slottsteater är i dag den bäst bevarade 1700-talsteatern i hela världen. Inriktningen på barockmusik gör att institutionen fått stor betydelse inom området tidig musik


I år firar Drottningholms slottsteater 250-årsjubileum. Teatern fick i försomras en fin födelsedagspresent: en nyskriven opera, beställd och finansierad av Drottninghomsteaterns vänförening; en spännande uppsättning där själva teatern har huvudrollen och där publiken togs med på en tidsresa till 1700-talet. Librettot skrevs av Tuvalisa Rangström och föreställningen arbetades fram tillsammans med kompositören Jan Sandström och regissören Stina Ancker. Som dirigent medverkade David Stern (för övrigt son till violinisten Isaac Stern och på senare tid flitigt verksam på teatern).

Teatern står numera uppsatt på Unescos världsarvslista och lockar musikälskare från hela världen. Teaterchef sedan 2011 är Sofi Lerström, som sedan 2013 dessutom är konstnärlig ledare. Teatern har även ett konstnärligt råd, bestående av Johannes Öhman och Maria Lindal.

I år firar Drottningholms slottsteater 250-årsjubileum. Teatern fick i försomras en fin födelsedagspresent: en nyskriven opera, beställd och finansierad av Drottninghomsteaterns vänförening; en spännande uppsättning där själva teatern har huvudrollen och där publiken togs med på en tidsresa till 1700-talet. Librettot skrevs av Tuvalisa Rangström och föreställningen arbetades fram tillsammans med kompositören Jan Sandström och regissören Stina Ancker. Som dirigent medverkade David Stern (för övrigt son till violinisten Isaac Stern och på senare tid flitigt verksam på teatern).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sensommaren 2016 blev det nypremiär på Mozarts Don Giovanni, med franske dirigenten Marc Minkowski och hans team.
När Drottningholmsteatern i juni bjöd till ett tårtkalas för att fira 250-åringen träffade jag teaterchef Sofi Lerström och fick möjlighet att ställa några frågor...

Du arbetade i många år som Ingmar Bergmans producent, på Dramaten. Vilka lärdomar från den tiden har du nytta av i arbetet som teaterchef på Drottningholmsteatern?
-Att en tydlig konstnärlig idé och en precision i arbetet är viktigt för konstnärliga framgångar. Att man måste kämpa för sina idéer och stå upp för hög konstnärlig kvalitet i allt och vara uthållig även om det blåser ibland. Och alltid ha publiken i fokus!

Hur har utvecklingen varit för Drottningholmsteatern, tycker du, sedan du tillträdde?

-Fantastisk! Vi har utökat antalet föreställningar och evenemang, höjt den konstnärliga kvaliteten, skapat nya föreställningsformat, fler samarbetspartners, skapat nya och fler teamvisningar och dessutom nått ut till en större och delvis ny och yngre publik. Plus att vi nått ut internationellt genom samproduktionen med Mozarttrilogin och gästspelen på operan i Versailles.

Hur har arbetet som teaterchef varit hittills, jämfört med vad du hade föreställt dig?

-Roligare! Och tuffare.

Mest positiva överraskningen?

-Den enorma kärlek till teatern som finns både bland medarbetare och ute i omvärlden; ett stort antal intressenter minst sagt!

-Att det är så tight ekonomi, vi skapar väldigt mycket verksamhet med relativt lite stöd. Vi har en självfinansieringsgrad på 50 % vilket är unikt.

Du sa vid tillträdet att du ville fördjupa och utveckla verksamheten på teatern. Vad avsåg du – och i vad mån har de ambitionerna kunnat infrias?

-Som jag sa tidigare: Utvecklingen har varit fantastisk!

Vad låg bakom ditt beslut att avsluta systemet med att vid sidan av en teaterchef ha en konstnärlig ledare?

-Det var inte mitt beslut. Det var en djupgående diskussion i nämnden som pågick under en längre tid. Nämnden fattade detta beslut och var enig i att göra denna organisationsförändring. Det är ju en modell som de flesta teatrar och operahus har.

Du är ju sedan dess ansvarig för både ekonomi och den konstnärliga verksamheten. I vad mån kolliderar dessa aspekter när du som teaterchef nu ensam har ansvar för båda bitarna av verksamheten?

-Det är som för alla teaterchefer ständiga avvägningar mellan konsten och ekonomin.
Vilka är fördelarna med att ha ett konstnärligt råd istället för en konstnärlig ledare?

-Det berikar innehållet i de konstnärliga diskussionerna. Jag tror på en mångfald av konstnärliga uttryck och idéer.

För några år sedan kritiserades teatern för att i alltför hög grad satsa på lågbudgetsatsningar och med sångare som inte ens examinerats från operahögskolan. I stället borde teatern satsa på att engagera internationella stjärnor, menade kritikerna. Låg det enligt din mening något i den kritiken?

-Med den snäva ekonomi teatern har så gäller det att göra prioriteringar. Jag tyckte när jag började på teatern att alltför stora resurser gavs dessa produktioner till nackdel för teaterns egna.

Drottningholmsteatern, numera klassad som ett världsarv, är den enda i sitt slag som har ett fungerande scenmaskineri från denna tid och därtill med kulissbilder från 1700-talet. Vilka teatrar i Europa påminner mest om just Drottningholmsteatern?

-Det finns några stycken – kanske Český Krumlov i Tjeckien... Men som sagt vi är den enda med ett fullt fungerade scenmaskineri och regelbunden föreställningsverksamhet.

I sommar var det 250 år sedan teatern invigdes. När vänföreningens beställningsopera Rokomaskineriet skulle ha premiär i försomras betecknade du uppsättningen som en fantastisk present till jubilerande Drottningholmsteatern. Om du får önska fritt: Vilka ytterligare presenter skulle du vilja ge teatern detta år?

-Ett finansiellt stöd så att vår underbara orkester får spela minst tre produktioner per år!
Vilka är dina önskemål när det gäller uppsättningar de närmsta åren?
-Jag vill att den franska barockoperan ska få ta plats på teatern!

Hur vill du se fördelningen nyskrivet–klassiskt, inhemska–utländska artister, unga talanger–världsstjärnor..?

-Drömmen är att kunna erbjuda minst en opera-, en teater- och en dansföreställning per säsong och med stor orkester! Dessutom ett rikt Esprit!-program där vi utforskar nya format. Jag tycker att teatern ska kunna erbjuda något nyskrivet (kan vara olika format) varje säsong. Optimalt är förstås en mix av svenska och utländska artister, liksom nya talanger och världsstjärnor.

Inför uppsättningen av försommarens Rokomaskineriet sa du att du gillade nyskrivet och experimentellt inom operagenren och att teatern fungerade likadant på Gustav III:s tid. I vad mån gynnade Gustav III en operakonst som gick emot rådande trender?

-Jag menade att hans experimentlusta och mod att låta nyskrivna och nykomponerade verk tas fram i nya format är inspirerande. Viljan att skapa något nytt.

Hur viktigt är det att locka en yngre publik till Drottningholmsteaterns opera- och konsertverksamhet och hur isåfall göra för att nå målet?

-Genom vår Esprit!-verksamhet tillåter vi oss att pröva nya uttryck och innehåll, och låter samtidskonsten möta kulturarvet. För att nämna några exempel: vi har gjort ett uppskattat John Cage-projekt i samarbete med Bonniers konsthall; vi gör i år en konsert med Peter von Poehl, och helt nyskriven musik med våra musiker (som ju alltid spelar på tidstrogna instrument).

Många chefer inom det konstnärliga området brukar idag framhäva vikten av ett mångkulturellt perspektiv. Är ett sådant perspektiv viktigt för dig, och i så fall på vilket sätt och med vilken innebörd?

-Det är enormt viktigt och något som vi behöver arbeta kontinuerligt med både vad gäller innehållet och utövarna i vår verksamhet, men också på vilka sätt vi kan nå ut och bli relevanta för nya publikgrupper inte minst alla nya svenskar. I år startar vi ett pilotprojekt "Teater utan gränser" där vi ägnar en heldag åt dessa frågor.

Hur bör fördelningen opera–konserter vara på Drottningholsteatern framöver – och hur har proportionerna tidigare varit?

-Enligt vad jag sa tidigare. Vi får göra max 40 föreställningar totalt, dvs. där vi använder hela teatern och dess maskineri. I år ger vi 19 föreställningar där maskineriet används fullt ut, övriga 10 använder inte hela maskineriet. Utöver detta ger vi konserter i Dejeunersalongen och i parken.

Tidigare chefer har framhållit att utbudet på teatern i första hand bör visa på – och levandegöra – den gustavianska epokens opera- och balettradition. Hur ser du på detta?

-Vi vill skapa föreställningar av konstnärer som har djup kunskap om traditionerna, men det sceniska språket behöver inte vara exakt tidstroget.

Berätta om samarbetet med det franska teamet: Hur uppstod det, vilka är de, och vad planeras framöver?

-Vi bjöd in Marc Minkowski till teatern och efter ett antal möten och diskussioner landade vi att skapa Mozarts da Ponte-trilogi för internationell samproduktion och gästspel. Marc är en fantastisk dirigent och utvecklar vår orkester och vårt musicerande på ett spännande sätt.


I vad mån är det av intresse att framöver damma av och spela svenska operor som hamnat i glömska?

-Vi för samtal om detta bl.a. med duktiga dramaturger som gräver och det kan finnas framtida möjligheter även för ospelade verk. Den konstnärliga kvaliteten avgör.

Och i vad mån är det för dig av intresse att som så många andra operachefer satsa på att sätta upp operor av Telemann, Vivaldi, Händel och Haydn som med tiden hamnat i glömska? Enbart nämnda kompositörer har ju skrivit hundratals operor!

-En bra konstnärlig uppsättningsidé är nyckeln till val av verk.

-Som sagt den franska barockoperan har många spännande verk som vi just nu diskuterar med möjliga regissörer och dirigenter.

Hur vill du att Drottningholmsteatern ska fungera om tio år?

-Att vi får fortsätta att vara ett levande teaterhus! Med angelägen, relevant och konstnärligt högkvalitativ verksamhet. Att vi med kontinuitet i verksamheten, framförallt vad gäller vår unika orkester, kan erbjuda minst tre produktioner per år.

Teaterns ekonomiska läge har länge varit ansträngt. Hur ser det ut i dagsläget?

-Vi arbetar hela tiden med att söka nya finansieringsformer. Det är förstås önskvärt med ett starkare statligt stöd för att kunna utveckla verksamheten vidare, men det finns idag inga tecken som tyder på att så blir fallet. Inför jubileumsåret har vi lyckats knyta ett antal donatorer till teatern, hittat nya stödvägar och nu gäller det att fortsätta på den inslagna vägen.

Vilken förståelse visar svenska politiker för arbetet på ett världsarv som detta?

-Mycket stor hos kulturministern och på kulturdepartementet. Det finns också en vetskap om att det statliga stödet räcker till visningsverksamhet och en produktion per år. Allt som vi skapar utöver detta måste vi själva finansiera.

Vilken betydelse skulle du säga att Drottningholmsteatern idag spelar i det svenska opera-, musik- och danslivet?

-Vi har en viktig roll! Det starka, unika kulturarvet har så mycket att ge av sköna upplevelser, historia och tradition och samtidigt kunna våga vara nyskapande.

Och vilken betydelse skulle du vilja ATT den spelade?

-Att vi med angelägen, relevant och konstnärligt högkvalitativ verksamhet fortsatt låter tala om oss som den vackraste och mest spännande teatern i världen!

 

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Om det moderne. Del II

Den postmoderne tilstanden Klarhet er ikke et mål i seg selv, men det er en god begynnelse. Siden spørreordene «hva?», «hvor?», «når?», slik jeg har snakket om i Del I av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 december, 2011

Spegeln - bild av vår tid

  I tunnelbanefönstrets dunkel händer det att du möter någon annans blick i din egen medan din blick i de upplysta skyltfönstren återkastas av tomma dockögon. Den moderna storstadsmänniskan är i ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Essäer om litteratur & böcker | 24 januari, 2011

Livsfilosofen Arthur Schopenhauer og natursvermeren Martin Heidegger: et forsøk på samlesning av to…

  Arthur Schopenhauer(1778-1860) var en svært allsidig filosof; det samme kan ikke sies om Martin Heidegger(1889-1976). Schopenhauer var levende opptatt av vitenskapene, mens Heidegger var en typisk naturromantisk sverrmer, og hvis ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 september, 2011

Jag vill se statsministern klättra i träd

Pippi Långstrump älskar att klättra i träd och gå på händer. Men frågan är: Har någon sett Fredrik Reinfeldt gå på händer? Har han delat ut karameller till alla barnen ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 februari, 2011

Samernas nationaldag

Sjätte februari är samernas nationaldag.  Sápmi, Sameland, har en symbolmättad flagga med inspiration från diktaren Anders Fjellner. Genom att nyläsa Fjellner  lyfter Mikael Mogren fram en del av svenskheten som ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om samhället | 01 februari, 2010

Stockholm Filmfestival Junior, en blandning av etablerat och nytt

När den ordinarie filmfestivalen (Stockholm Filmfestival) går av stapeln, brukar visningarna kunna karaktäriseras av att besökarna nästan tävlar om att vara den bästa biobesökaren - här måste minsann filmen vara ...

Av: Jim Jonsson | Kulturreportage | 11 Maj, 2010

Queer Tango och Tantrisk Buddhism

Sex är nog inte mänsklighetens bästa ämne. Konstigt och märkvärdigt kan det tyckas, efter som sex ju betingar själva vår existens. Men så har också, under epokernas gång, sådana filosofier ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 02 april, 2011

Den omöjliga staden

Neapel är den tredje största staden i Italien, efter Rom och Milano, och har en bland de största hamnar i Medelhavet. Efter så många omskrivningar under de senaste åren om de ...

Av: Joakim Kocjancic | Bildreportage | 25 september, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.