Spåren av svensk kolonialism

Nationsbyggandet i norden inleddes under medeltiden. Området för aktörerna omfattade nuvarande Danmark, södra Finland, Sverige-Norge, Hälsingland, Jämtland och Trondheimsområdet. I de stora områdena norrut fanns samerna från Härjedalen i söder ...

Av: Rolf Sjölin | 10 augusti, 2010
Kulturreportage

Strindberg, Rousseau och drömmen om kvinnan

Förhållandet mellan August Strindberg och hans "oförgätlige vän Rousseau" har av kritiken oftast behandlas utifrån de politiska och filosofiska tankar om samhället som präglade den svenske författaren. Men vad ...

Av: Fredrik Nordin | 29 juni, 2011
Litteraturens porträtt

De stora frågorna som moderniteten ställer förblir fortfarande obesvarade

Intervju med Claudio Magris I Sverige är Claudio Magris en av de mest lästa italienska författarna. Naturligtvis finns det andra författare, som Camilleri, Fo och Saviano, men vi känner dem mest ...

Av: Guido Zeccola | 22 november, 2010
Litteraturens porträtt

Familjen Facebook – framsidan och baksidan

Det fanns något som hette Facebook, berättade man. Det var ett slags mötesplats på Internet. Jag som författare borde gå med, sa man. Knyta kontakter, nå ut, hålla mig a ...

Av: Stefan Whilde | 31 augusti, 2013
Stefan Whilde

Bruce Springsteen på Ullevi 1985 under Born in the U.S.A. Tour. Foto: Associated Press/Brucebase.

Springsteen på Ullevi



I boken "Rockens text" skriver Ulf Lindberg, att ”alla som har något förhållande till Bruce Springsteen vet att han skall upplevas som scenartist – live”, och jag skulle vilja tillägga ”på Ullevi”.


"Men trots det kan han fortfarande rocka som om framtiden stod på spel och förhoppningsvis gör han det bättre och längre än någonsin på Ullevi i sommar."

Jag har under årens lopp sett Bruce Springsteen vid åtskilliga tillfällen och på flera olika platser men ingenstans har upplevelsen varit lika stark som på Ullevi. En del av förklaringen till detta ligger säkert i att det var där jag såg honom för första gången. Men minst lika viktigt är stämningen på och runt arenan. Hela Göteborgs innerstad lever upp och präglas av när rockens superstjärnor kommer på besök. Stockholm och Hovet, Cirkus, Konserthuset, Globen, Stadion och Friends Arena får ursäkta men i Springsteensammanhang är Göteborg huvudstad.


Men även om världsartisterna avlöst varandra på Ullevis scen allt sedan Rolling Stones intog arenan i juni 1982, var det i syfte att skapa en idrottsarena i världsklass som Göteborgs stadsfullmäktige 1956 klubbade igenom beslutet att sätta spaden i jorden. Tanken att använda Ullevi som konsertarena väcktes först 1981, då EMA-Telstars chef Thomas Johansson knackade på dörren med ett erbjudande om att med Rolling Stones hjälp göra Ullevi till Sveriges nya konsertarena. "Vi tackade naturligtvis ja", skriver Åke Lindegarth i boken Ullevi – de första 50 åren och resten är, som det brukar heta, historia.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

220108343 c71aa03a 8042 4fc9 93a7 27a082c1a397 660

"Plötsligt upptäckte folk att Ullevi inte bara var för 'idrottsidioter'", skriver Åke Lindegarth i "Ullevi – de första 50 åren". (Bo Sigvard Nilsson – Bo Johansson, Got Event 2008).

Med över 110 000 åskådare under två kvällar blev Rolling Stones-konserterna en stor succé. Personligen har jag aldrig varit något större Stones-fan men när en kompis erbjöd mig en biljett till första kvällens konsert, var det, för att parafrasera en klassisk replik ur Gudfadern, "an offer I couldn´t refuse". Möjligheten att, tillsammans med tusentals andra, få avnjuta låtar som "Paint it Black", "Jumpin´ Jack Flash", "Time is on My Side", "Angie", "Satisfaction" och "Under my Thumb" var tillräckligt lockande. Det blev min första stora konsert och där och då, helt logiskt, även min största stora konsert. När vi begav oss hem i natten, med "Satisfaction" fortfarande ringande i öronen, var vi rörande överens om att vi just varit med om något stort, kanske till och med historiskt.

Visst var konserten historisk, åtminstone i bemärkelsen att den var början på ett musikaliskt äventyr som, efter snart trettiofem år, fortsätter att skänka den svenska publiken den ena världsartisten efter den andra. "Plötsligt upptäckte folk att Ullevi inte bara var för 'idrottsidioter'", skriver Lindegarth och fortsätter: "Ullevi hade fått sitt genombrott som evenemangsarena." När David Bowie spelade där året därpå stod vi åter på inneplan. I färgglad sommarkostym och blekt hår gjorde han ingen besviken. Det gjorde givetvis inte Bob Dylan heller påföljande sommar, även om både han och hans repertoar lämpar sig betydligt bättre för mindre konsertarenor. Men med Springsteen var det precis tvärtom. Från första till sista stund ägde han scenen.

Tyvärr blev entusiasmen vid den galan [Springsteen 1985] för mycket för Göteborgsleran. Ingen hade kunnat tänka sig när Ullevi byggdes att 65 000 människor skulle stå upp och hoppa i takt. Det blev för stora svängningar i byggnadskroppen. När man under galan gick över inneplanen gungade marken och telefonlurar hoppade ur sina klykor inne på kontoren.

Trots att jag delade upplevelsen med tiotusentals andra, fick han mig att känna som om det var för just mig han sjöng. Det skulle dock visa sig att två kvällar med 126 856 hoppande och dansande fans var mer än vad Ullevis betongkonstruktion klarade av. Eller som Åke Lindegarth uttrycker det:

Tyvärr blev entusiasmen vid den galan [Springsteen 1985] för mycket för Göteborgsleran. Ingen hade kunnat tänka sig när Ullevi byggdes att 65 000 människor skulle stå upp och hoppa i takt. Det blev för stora svängningar i byggnadskroppen. När man under galan gick över inneplanen gungade marken och telefonlurar hoppade ur sina klykor inne på kontoren.

Redan dagen efter konserterna gjordes en grundlig undersökning av arenan och det visade sig att det uppstått sprickor i betongen när den göteborgska leran började ge vika och att wirarna som är spända mellan pylonerna och taket hade släppt ur sina fästen. Om det varit en tredje konsert hade konsekvenserna kunnat bli mycket obehagliga.

Som en direkt följd av det inträffade stoppades Ullevi för ytterligare musikevenemang till dess att säkerheten kunde garanteras igen. Under några år förlades konserterna därför till Eriksbergsvarvet. Först ut var U2 1987 men efter fjorton galor, med bland andra David Bowie, Rolling Stones, Madonna och Michael Jackson, flyttades konserterna åter till Ullevi. Arenan hade nu förstärkts med pelare rakt ner i urberget för att klara påfrestningarna. "Det var också med känslan av att kliva ut på nattgammal is", som Kai Martin skriver i sitt bidrag till boken Ullevi – de första 50 åren, "när Beach Boys i juli 1991 stod för första musikevenemanget sedan Bruce Springsteen hart när manglat sönder arenan sex år tidigare."

När Springsteen ställer sig på Ullevis scen för tre konserter i sommar, är det fjortonde turnén som för honom till Sverige. Jag missade honom 1975 och 1981 men när Born in the U.S.A. Tour tog honom till Göteborg och Ullevi för två spelningar i juni 1985 var jag på plats. Med undantag av första gången jag hörde Darkness on the Edge of Town har ingen enskild musikupplevelse berört mig så djupt som dessa konserter. Jag behöver bara sluta ögonen och jag är där igen. I mer än tre decennier har den där helgen funnits i mitt hjärta och sannolikt kommer den att finnas där så länge det orkar slå.

Redan tidigt i karriären etablerade sig Springsteen som en liveartist utöver det vanliga. I en konsertrecension i The Real Paper 1974 skrev Jon Landau: "Last Thursday, at the Harvard Square Theatre, I saw my rock ´n´ roll past flash before my eyes. And I saw something else: I saw rock and roll future and its name is Bruce Springsteen." Men när han kommer till Sverige och Ullevi i sommar kan han knappast betraktas som rockens framtid längre. Trots det sålde konserterna i vanlig ordning slut på nolltid; få artister, om ens någon annan, har samma dragningskraft på den svenska publiken. Anledningen? Den är enkel; ingen annan artist arbetar lika hårt och lika länge för att ge publiken det de vill ha – en bra show.

ladda ned 660

Bruce Springsteen and The E Street Band tar "The River Tour" till Ullevi den 25 juni, 27 juni och 23 juli 2016.

Sommarens turné – The River Tour 2016 – skiljer sig en del från hans tidigare. Primärt tillkom den för att promota den omfattande samlingsboxen The Ties That Bind, som sammanfattar arbetet med dubbelalbumet The River. Initialt var det bara tänkt som en kortare turné i Nordamerika men under resans gång växte den och kompletterades även med en Europaturné.

Under USA-delen av turnén har publiken fått höra albumet i sin helhet men det konceptet, som kan tyckas aningen fantasilöst eftersom det kraftig beskär utrymmet för överraskningar, övergavs i samband med att turnén tog klivet över till Europa. Visserligen såldes biljetterna under förespeglingen att vi skulle få höra hela The River men personligen kommer jag inte att fälla några tårar om jag slipper låtar som "Crush on You", "I´m a Rocker" och "Ramrod". Faktum är ju att alla tjugo låtarna på skivan inte håller samma höga kvalitet.
Låtlistorna från de inledande konserterna i Spanien och Portugal tyder dock på att det fortfarande är The River-material som utgör stommen. Och nog skulle jag bli besviken om jag inte fick höra "The River", "Point Blank", "Independence Day", "Drive All Night", "Fade Away", "Hungry Heart", "Jackson Cage" och "Sherry Darling".

the ties that bind the river collection 4cd3dvd 35444812 frntl 660

Bruce Springsteens "The Ties That Bind: The River Collection" består bland annat av fyra CD-skivor och en tre DVD-skivor med tidigare outgivet material (Columbia Records 2015).

Trots att han lagt konceptet att spela hela The River på hyllan är det ingen djärv gissning att konserterna i sommar kommer att bli annorlunda, hur annorlunda återstår att se. Under årens lopp har Bruce Springsteen tillsammans med E Street Band skapat många minnesvärda ögonblick på Ullevi; ögonblick som kollektivt delas av hundratusentals fans, som år efter år vallfärdat till Göteborg och Ullevi för ännu en stund i rockens epicentrum. Springsteen är visserligen ingen ungdom längre; med sina snart sextiosju år har han för länge sedan passerat den tid då han var rockens framtid. Men trots det kan han fortfarande rocka som om framtiden stod på spel och förhoppningsvis gör han det bättre och längre än någonsin på Ullevi i sommar.

 

 

 

2016 06 17 660

Richard Ohlsson är författare och bibliotekarie och aktuell med boken "Springsteen på Ullevi" (Solvändan förlag 2016).

Richard Ohlsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Vilhelm Ekelund

Vilhelm Ekelund och extremhögern

Många olika typer av läsare har genom åren sökt sig till Vilhelm Ekelunds (1880-1949) verk. Inte minst har han nått framgång hos författare, poeter och akademiker, vilka haft det gemensamt ...

Av: Mattias Aronsson | Litteraturens porträtt | 12 december, 2017

Post-EmmaKrönika 1 Rastplatsen I

Snart ingen mindre än en &:så triton dök fram i mitt Jon Blunds dyra hov ärad med håv i en håv nästan som i horstrumpor ensam. Var fet som en ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 18 februari, 2010

Frankrike är inte enbart Paris…

Fransmännen, dessa EU-medborgare, blir alltmer fästa vid sina lokala regioner och sina dialekter. Filmen "Bienvenue chez les Ch'tis" -Välkommen till Norr' - skulle titeln kunna heta på svenska - ...

Av: Anne Edelstam | Gästkrönikör | 16 september, 2008

Andy Warhol, Velvet Underground och Ron Nameth

I samband med att Fotografiska i Stockholm i början av 2011 visar en utställning om Andy Warhols (och Velvet Undergrounds) "Exploding Plastic Inevitable"-show 1966-1967 tillåter vi oss här en liten ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 12 januari, 2011

Laokoon och hans söner. Källa Wikipedia

I Laokoongruppens grepp

Laokoon och hans söner i kamp med en jätteorm är en av konstens mest levande och dramatiska skulpturer. Det har funnits många som försökt efterlikna motivet med få har kommit ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 26 oktober, 2017

Tanz der Gerippe von Michael Wolgemut

Nelly Sachs poetiska öde hand i hand med Paul Celan

(eller det Tyska som både död och hopp) ”Jag är icke mera jag; gudens meningslöshet är i mig. Tiden står stilla, rummet finns inte längre. Min tankes tanke svävar bort genom färglösa rymder, speglande ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 25 december, 2014

Emily Dickinson

En dikt av Emily Dickinson

Är dikter bättre, ju svårare de är? Litteraturvetaren Harold Bloom verkar tro det. Han är en av Emily Dickinsons varmaste anhängare, och talar i sin "Den västerländska kanon" (1994) om ...

Av: Emily Dickinson | Utopiska geografier | 14 februari, 2015

Benjamin 40

                 

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 19 Maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.