Fotograf: Eva Green

Hur många har varit på La Palma? Handen upp!

Nja... Troligen skulle det synas ganska få uppsträckta händer... Kanarieöarna är för många svenskar fortfarande synonymt med Gran Canaria och Teneriffa. Visserligen har Lanzarote och Fuerteventura börjat locka alltfler – ...

Av: Björn Gustavsson | 13 december, 2016
Resereportage

Werner Bergengruen - den siste reaktionären.

För drygt femtio år sedan inbjöds Werner Bergengruen att föreläsa för studenterna i Lund, Stockholm, Uppsala och Göteborg (den gången var tyska ännu det andra främmande språk de flesta lärde ...

Av: Ivo Holmqvist | 04 oktober, 2016
Litteraturens porträtt

Tiden, människans största illusion

Vad är tid? Den danske författaren Peter Høeg ställde frågan i ”De kanske lämpade”, men är inte ensam om att försöka reda ut begreppen. Marcel Aymé skriver i novellsamlingen ”Mannen ...

Av: Stefan Whilde | 03 maj, 2012
Stefan Whilde

Henri de Monfried

   Henri de Monfried Henri de Monfried - från pirat till poet Här uppstår poesin av sig självt, allt du behöver göra för att frammana den i konsten är att ge upp inför drömmarna. - ...

Av: Mohamed Omar | 11 januari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Karen Dalton, ”1966”. Delmore Recordings 2012.

Karen Dalton - Den vita Billie Holiday



Under tidigt 1990-tal bodde en kvinna som hette Karen Dalton på New Yorks gator. Hon hade långt svart hår från hennes mamma Evelyns sida som var Cherokee. Hon luktade illa och hade förstört sina tänder efter flera år av drogmissbruk.


"Trots att hon mest sjöng covers hade hon en förmåga att göra varje sång till hennes egna unika berättelse och när hon sjöng så trodde man på henne."

Hennes vän Lacy hade gjorde ett sista desperat försök att få in Dalton på rehabiliteringsklinik i Texas. Hon hade också köpt ut hennes gitarrer från pantbanken och hämtat hennes katt från Pennsylvania. Dalton blev rasande och åkte snart tillbaka till New York där hon dog ett år senare den 19 mars 1993 hos vännen och gitarristen Peter Walker. Hon var då femtiofem år och hade burit på AIDS i åtta år.


Dalton dök upp i Greenwich Village, New York på tidigt 1960-tal. Hon hade då lämnat sin man Don Dalton i Enid, Oklahoma och tagit med sin tolvsträngade gitarr, banjo med lång hals och sin dotter Abby, en av hennes två barn. Hennes son Lee hade hon flera år tidigare förlorat vårdnaden om. Hon började spela på olika blomstrande folkmusikscener runtomkring New York och hon spelade bland annat med Bob Dylan och Fred Neil.

"She sure can sing the shit out of the blues"

FRED NEIL

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Det finns många beskrivningar av Daltons unika röst och frasering. Hon har ofta kallats för folkmusikens Billie Holiday, ett uttalande som hon själv förkastade då Bessie Smith alltid varit en större förebild. Ibland var rösten varm, vibrerande och mjuk som en smekande bris över ett bomullsfält och vid andra tillfällen mer uppskruvad, sträv och världsvan. I varje ord kunde man känna smärtan och lidandet; alltid närvarande som ett tröstande täcke av outtömlig sorg.

Lacy lärde känna Dalton i 1960-talets New York när hon hyrde ut ett rum till henne och hennes dåvarande pojkvän. Dalton blev snabbt en slags mentor till Lacy som berättade för henne hur man på bästa sätt bör frasera sången; "Varför tror du att du måste sjunga så högt? Om du vill bli hörd måste du sjunga mjukare."

 

Bob Dylan Karen Dalton och Fred Neil Cafe Wha 1961 610

Bob Dylan, Karen Dalton och Fred Neil, Cafe Wha? 1961. Foto: Fred W. McDarrah/Getty Images.

Dalton kände sig obekväm med att uppträda inför publik och avskydde ännu mer att spela in sånger i en studio. En gång blev hon sparkad från ett gigg för att hon stämde sin tolvsträngade gitarr för länge. Hennes första album "It's So Hard to Tell Who Is Gonna Love You the Best" (Capitol Records 1969) lyckade endast bli inspelat eftersom Fred Neil lurade henne att tro att hon inte blev inspelad utan att det endast var en jam session. Uppföljaren "In My Own Time" (1971 Paramount Records) spelades in nära Woodstock i Bearsville Studios på Bob Dylans manager Albert Grossmans initiativ. För att Dalton skulle känna sig så bekväm som möjligt återvände hon till Oklahoma för att hämta sina två barn, sin hund och enligt rykten sin häst innan hon gick tillbaka in i studion.

"My favorite singer in the place was Karen Dalton. She was a tall, white blues singer and guitar player, funky, lanky and sultry (...) Karen had a voice like Billie Holiday and plays guitar like Jimmy Reed and went all the way with it. I sang with her a couple of times".

BOB DYLAN

Denna uppföljare blev trots Harvey Brooks eminenta produktion liksom debuten dessvärre ett kommersiellt misslyckande. Detta nederlag gjorde Dalton förkrossad och ledde henne in i en nedåtstigande spiral av destruktivitet och kreativ uppgivenhet. Daltons två album släpptes på nytt under 2006 på det franska skivbolaget Megaphone Records och har hyllats av musikpressen. Hon har äntligen börjat få det erkännande hon alltid förtjänande i populär musikens historia. Hennes majestätiska och drabbande tagningar av folk-blues musiken får aldrig och kommer aldrig att glömmas bort.

 

 

"When I am old and ready to die

I wont scream and I wont cry
I´ll take with me what I know
Tell the angels that I loved him so

My sin was the sweetest love

That´s what I´ll be thinking of
My sin was the sweetest love
That´s what I´ll be thinking of"

KAREN DALTON

 

Karen Dalton kommer alltid vara en del av min skivsamling i alla fall. Trots att hon mest sjöng covers hade hon en förmåga att göra varje sång till hennes egna unika berättelse och när hon sjöng så trodde man på henne.

Sara Forslund

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Från diskurs till vägledande sanning

Bakgrund  Denna text handlar om hur en diskurs kan förvandlas till vägledande sanning. Utgångspunkten för detta arbete är Talal Asads argumentation kring religionsbegreppet vilket lyder: My argument is that there cannot be ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 16 april, 2012

Titta det snöar i Mumindalen!

Muminfamiljen är varken människor eller djur. Dock sover de vintersömn. I berättelsen "Granen" blir de emellertid störda av en hemul som krafsar bort snön från taket på deras hus. (Kan ...

Av: Birgitta Milits | Gästkrönikör | 28 december, 2009

Madame Bovarys cyberfascination

Frankrike skapar webbplatser som visar att slikt svenskt Internetutnyttjande ännu så länge är redigt på efterkälken, såväl i forsknings- och undervisningssammanhang som i samverkan med det omgivande samhället. Ett exempel ...

Av: Hans Färnlöf | Essäer om litteratur & böcker | 28 oktober, 2008

Rak och ärlig mexikansk filmproduktion

Skådespelaren, producenten och regissören Gael García Bernal har hänfört en hel värld med sin charm och talang i Mexikos absolut mest firade filmer som "En dagbok från en motorcykel", "Älskade ...

Av: Linda Johansson | Kulturreportage | 27 december, 2009

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 maj, 2014

I shot the sheriff

Sen fredagskväll. Mycket sen. Ska vi verkligen ta tunnelbanan? Okej, rädslan ska inte få bestämma.

Av: Tommy Åberg | Gästkrönikör | 18 september, 2008

Jakten på den sista cigaretten - om Italo Svevo

Vädret är som våren brukar vara - lynnigt och fullkomligt opålitligt. Solen som lyst och värmt den nerkylda staden under flera dagar har försvunnit och himlen har liksom havet mörknat ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 29 mars, 2010

Om Kazuo Ishiguro

Sitt namn till trots hör Kazuo Ishiguro till den nu drygt medelålders generationen av engelska författare där många för övrigt kommer från länder och städer långt bortom det förenade kungadömet ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.