"Hva hadde de å snakke om, nå da han var død?"

Nikanor Teratologen om författaren Stig  Saeterbakken som gick ur tiden den 25 januari.  Jag vet inte. Vad har vi att tala om? Vad finns att säga när sorgen skär genom hela ...

Av: Nikanor Teratologen | 30 januari, 2012
Litteraturens porträtt

Den blundande guiden

  Turkiet har alltsedan 1980-talet varit ett stigande populärt resemål för nordbor. Med Istanbul som Europas kulturhuvudstad 2010 kommer säkerligen historien om det moderna Turkiet att återberättas mer än en gång ...

Av: Åsa Carin Bharathi Larsson | 13 augusti, 2009
Resereportage

Buddha

Frihet är inte till salu

”Visst, Indien är den enda plats i världen som ännu är medveten om att något annat än materian existerar. Andra länder har helt glömt detta: Europa, Amerika och andra platser…Därför ...

Av: Annakarin Svedberg | 21 september, 2016
Kulturreportage

Jenny Berggren Keljevic

Är du i kärlek eller i lust?

Vi har väl alla någon gång kommit till den punkten i olika relationer då det antingen utvecklas eller börjar slita i kanterna på ett eller annat sätt. Ibland händer det ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | 30 juni, 2017
Gästkrönikör

Cecilia Bartoli. Foto: Uli Weber/ Decco

Rösten som får allt att stämma - Cecilia Bartoli och Polarpriset



”Hon är en barockvision. En skamlös dröm om den rena njutningen.” Vem säger detta och om vem? Det är inte, som man i förstone kanske tror, någon upptänd man. Det är Cecilia Bartoli som säger detta om sin svenska favorit, Anita Ekberg, i en intervju med DN:s Martin Nyström. 
"Hennes många skivboxar är smärre konstverk i sig, en slags motsvarighet till bokkonstböckerna, förutom att de är resultat av egna forskarbedrifter."
Polar Music Prize (Polarpriset) – Design: Efva Attling.

Polar Music Prize (Polarpriset) – Design: Efva Attling.

Annons:

Överraskad? Säkert. Men vid närmare eftertanke passar det in på henne själv och hennes sångkonst, och inte minst på den attityd hon har av att orädd och egensinnigt gripa tag i uppgiften med hull och hår, vad det än vara månde, och inte släppa taget förrän den rena njutningen infunnit sig. För det gör den.

Jag hörde henne första och hittills enda gången för tjugo år sedan i ett knökfullt Stockholms konserthus med ett program som till stor del bestod av okända, av henne själv upphittade, Gluck-arior, och på den vägen är det, in och ut i arkiven, ständigt på jakt efter nya godbitar. En stor forskargärning parad med en lika stor sångargärning. Vad är inte de båda, forskaren och mezzosopranen, mäktiga och vad har de inte åstadkommit under snart trettio år i rampljuset? Om inte just det, Den Rena Njutningen.

En stor forskargärning parad med en lika stor sångargärning.

Det oupphörliga botaniserandet bland oupptäckta, rara blomster har fört henne kors och tvärs och fram och tillbaka genom barock, klassicism och romantik. Mest kanske inom barocken där hon verkar trivas bäst. Den nyare repertoaren har inte lockat som den inte heller lockar de stora operahusen eller de små heller för den delen. Men det är en annan, betydligt sorgligare historia. Cecilia Bartoli gör det hon kan bäst och det gör hon som ingen annan, nämligen bäst.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hon började med Rossini, vilket inte är någon dålig början för en röstekvilibrist, han var det stora operaproffset i början av förrförra seklet, sedan Cimarosa, som inte nådde honom till knäna ens, tvingats lägga gåspennan på hyllan, och har levererat ett gigantiskt material (trettiofem operor) för sopraner, tenorer, barytoner, basar och mezzosopraner så det står härliga till. Och härligast till har det stått om Cecilia Bartoli, bland mezzona. Fast jag är osäker på om hon deltagit i den årliga, fantastiska Rossini-festivalen i Pesaro. Men det har hon säkert. Konstigt vore annars.

Hennes många skivboxar är smärre konstverk i sig, en slags motsvarighet till bokkonstböckerna, förutom att de är resultat av egna forskarbedrifter. De må vara rena upptäcktsfärder i en glömd repertoar eller särskilda boxar - de är dem jag syftar på - med speciella teman. Det kan gälla ett fenomen som Opera proibita, förbjuden opera, eller enskilda, på sin tid berömda men numera bortglömda röster som Maria Malibran (1808-1836) där hon försöker rekonstruera den repertoar som Maria Malibran omgav sig med, och som hon i boken/boxen ytterst poetiskt och smakfullt ger ytterligare en bild av i form av de smycken och de klänningar som hon bar på. Och där hon - liksom i musikurvalet - verkligen går in i rollen som Maria Malibran. På de mer ordinära skivutgåvorna, oftare kanske i direktsända konserter på TV, med olika arior staplade på varandra utan något bärande tema, finns det stundtals en tendens, upplever jag det som, att hon förlorar sig i allmän virtuositet och ekvilibristik som mål och inte som medel, i en röstcirkus a la Bartoli. Som om hon har glömt bort helaftonsoperan. Det dramatiska sammanhanget. Om man nu ska säga något kritiskt om denna gudabenådade sångerska.

Opera prohibita, förbjuden opera, har en annan karaktär och den utspelar sig i Rom kring sekelskiftet 1700. Det handlar om en påvarnas lekstuga eller snarare sjukstuga. Opera var världsligt och leder till synd. Alltså förbjuder vi den. Förbudet höll i ett tiotal år sedan hamnade det på historiens sophög. Där påvarna också enligt en praktfull scen i Luis Bunuels film, "Guldåldern", har en given plats. Men man kringgick detta förbud på mångahanda sätt, bland annat, om ordvalet tillåts, genom att jazza upp Oratorierna. Få dem att mer och mer likna operan. Det problemet hade Verdi också med sitt Rekviem, som katolska kyrkan inte gillade. Men han struntade gladeligen i densamma, vilket inte var lika lätt dryga hundrafemtio år tidigare. Cecilia Bartoli har hur som helst hittat några förbjudna guldägg som hon putsat av och låter klinga på sitt oefterhärmliga sätt.

Grattis till Polarpriset.

Ulf Stenberg

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Konstens komplott

Om begärets illusion har  gått förlorad i den allestädes närvarande pornografin, så har inom samtidskonsten begäret efter illusionen försvunnit. I porren finns inte längre någonting kvar att begära. Efter orgien ...

Av: Jean Baudrillard | Essäer om konst | 06 april, 2011

Reformvänlig munk söker nunna för äktenskap

Det var i Eisleben det hände: Det är knappt man kan urskilja kyrktornen på St. Andreakyrkan. Dimman ligger tät. Ändå var det här som det började. I en sömning småstad ...

Av: Mathias Jansson | Resereportage | 08 november, 2011

Två dikter

Två dikter av Hebriana Alainentalo

Av: Hebriana Alainentalo | Utopiska geografier | 31 oktober, 2016

Eyvind Johnson och det röda Norrland

Allmänt sett skulle man kunna säga att en gemensam strävan hos norrländska författare finns i förhållandet att de önskar bryta sig loss och frigöra sig från det provinsiella arvet. Åtminstone ...

Av: Lars-Göran Söderberg | Litteraturens porträtt | 07 april, 2009

Intervju med Anna Clementi

Anna Clementi är en mångfasetterad sångerska. Från klassisk opera till extrem experimentalism visar hon ett brett spektrum av vokala ekvilibrismer som liknar ingen annan. Anna har nyss givit ut en ny ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 12 mars, 2012

Barnmålaren Vera Nilsson

Att kvinnor i alla tider har mött motstånd i sin karriär är ett påstående som många kan hålla med om.1800-talets kvinnliga konstnärer togs inte på fullt allvar och betraktades i ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 30 augusti, 2011

Tre år i öknen – om David Lynchs Dune

”I like to make films because I like to go into another world. I like to get lost in another world. And film to me is a magical medium that ...

Av: Jonas Wessel | Essäer | 25 oktober, 2013

Överlever Nancy Botwin, överlever jag

Hur sunt är det att jämföra sitt eget liv med en amerikansk före detta hemmafru som langar gräs? Jag gör det hela tiden – använder tv-serier som terapi. I barndomen ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 23 januari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.