Beatrice Månsdotter

Skogsbränder och svart asfalt

Vi har en ny krönikör Beatrice Månsdotter.

Av: Beatrice Månsdotter | 08 november, 2016
Gästkrönikör

Bali: mystik, andlighet och exotism

Kan en liten ö mitt i oceanen dölja mer än det uppenbara paradisiska trädgårdslandskapet med prunkande grönska, cikador, hibiskusblommor och fjärilar stora som småfåglar? Jag gav mig av, från Paris till ...

Av: Anne Edelstam | 02 juli, 2010
Resereportage

Summertimes End

There is nothing greater than seeing the sun out on the first of June. It signifies great things to come. The sun has been a symbol of the power that produces ...

Av: Rachel Barrett | 06 september, 2011
Gästkrönikör

"Vi lever i en absurd och relativistisk värld."

"Vi lever i en absurd och relativistisk värld." Ett samtal med Carl Johan De Geer. Text & foto: Carl Abrahamsson Det finns ingen annan Carl Johan De Geer än Carl Johan De ...

Av: Carl Abrahamsson | 01 november, 2009
Konstens porträtt

Musiken som ett flätverk av olika språk. En intervju med Ivo Nilsson



Ivo Nilsson Foto Misha PedanIvo Nilsson är kompositör och aktuell med verket Klätterbaronens sångbok (recenserad 11/9) som spelas på Medelhavsmuseet av och med ALICE scenkonstkollektiv och ljud, i vilket Ivo är medlem. Dagen efter premiären ringer jag upp honom för att ställa några frågor.

Kan du berätta om bakgrunden till arbetet med Klätterbaronens sångbok?

Det rör sig delvis om något så personligt som att jag har två söner i samma ålder som pojken i verket, som är 12 år. Den ena har alltid klättrat i träd, han älskar skogen, träden och pinnarna, medan lillbrorsan har ett annorlunda förhållningssätt och är mer av en liten filosof, säger Ivo.

Genom sönerna ges han inblickar i vad som upptar människor i den åldern: miljö- och klimatfrågor och existentiella funderingar. Frågor om migration och kulturblandningar. Allt gestaltas på sätt och vis i Klätterbaronen. Berättelsen bygger på en bok av Italo Calvino från 1957 och utspelar sig på 1700-talet. Texten blandar olika dialekter och språk när pojken Cosimo – som i uppror mot omvärldens normer bosätter sig i träden – förflyttar sig mellan olika länder och kulturer trädtoppsvägen.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ivo ser berättelsen som ett flätverk. Visuellt, eftersom det hela utspelar sig i naturen, och hörbart: i kompositionen är ett centralt undersökningsområde hur text och musik flätas samman. Det spelar inte så stor roll om man förstår alla ord, eller hör alla texter i sången. Att få en musikalisk upplevelse av ett språk är lika viktigt, säger Ivo, och jag erinrar mig operaregissören Walter Felsenstein som sa: ”Allt hörbart är handling, allt synbart är musik.”

Vad händer i mellanrummen mellan musik och tal eller musik och sång? De frågorna utforskar på sätt och vis också dagens hiphop, liksom kabarétraditionen i Berlin på tjugotalet gjorde i form av monodramer, säger Ivo. Så vill han göra föreställningar:

– Det är viktigt att det förblir ett kammarspel, eller känns intimt som på en jazzklubb. 

Därför måste publiken komma musikerna nära, så att de kan följa musikernas koreografi, rörelserna när de spelar, höra deras andning och artikulation. Det är också musik, säger Ivo. Jag tänker på när musikerna i föreställningen uppfordrande i en familjs eller konventions gestalt gör slörpljud med munnen när Cosimo inte vill äta upp sin snigelsoppa. Att laborera med gränsen mellan scen och publik kan dessutom kontrastera hur de flesta är vana vid att ta till sig berättelser idag:

– Till skillnad från hur det som händer i en TV-ruta eller på bildskärm pågår långt borta, ges publiken möjlighet att komma riktigt nära, säger Ivo.

Därför är mötena som sker efteråt, mellan publiken, skådespelarna och musikerna, en lika viktig del av föreställningen som själva framförandet, menar Ivo. Det finns många, outforskade sätt att närma sig en föreställning. Det stod utom tvivel när jag efter föreställningen åsåg hur barnen entusiastiskt och nyfiket fick prova barockinstrumenten med Ensemble Liparella. Och säger något om hur föreställningsmakarna inom ALICE kollektiv vill avdramatisera mötet mellan scen och publik.

Klätterbaronens sångbok rör sig på olika nivåer. Dels är den en narrativ äventyrsberättelse, dels en berättelse av mer filosofiskt slag. ALICE kollektiv arbetar ofta så: med en vision om att skapa allaåldersföreställningar. Ivo berättar att Italo Calvino var inspirerad av en arkitekt när han skrev Klätterbaronen. Arkitekten hade, för att skifta perspektiv, klättrat upp i ett träd. Där satt han sedan en hel dag och betraktade.

Vad hoppas du att publiken bär med sig?

– Vi vill påvisa möjligheten att man kan påverka sitt liv, att man inte måste leva så som normerna uppmanar. Kanske kan vår föreställning väcka frågan: hur betraktar man livet ur ett nytt perspektiv?

På frågan om föreställningen kommer att åka på turné svarar Ivo att det handlar om att få loss resurser. Det kan inte nog understrykas hur ont om pengar arrangörerna för nutida musik har. Samtidigt är ALICE kollektiv flexibla vad gäller spelsätt. I Klätterbaronens sångbok finns till exempel många fler satser än de som den nuvarande formen gestaltar. Beroende på vad man vill lyfta fram med föreställningen kan den göras på flera olika vis. Kollektivet värjer sig för ett sätt att spela som reproducerar det redan gjorda. Det är viktigt för Ivo:

– Vi ska spela som om vi upptäcker stycket för första gången i den stund då vi spelar.

Intervjuare Hedvig Ljungar

Ur arkivet

view_module reorder

Räkans fenomenologi

Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och ...

Av: Jesper Nordström | Övriga porträtt | 28 januari, 2016

Om L.S. Lowry, industriella landskap och arbete i konsten

”I always deal with poverty. Always with gloom.” – L. S. Lowry (1887-1976) Orden möter en på en av informationsväggarna inne på Tate Britain, som nu har en retrospektiv utställning av L.S ...

Av: Den arge konstvetaren | Essäer om konst | 19 juli, 2013

Bandyspel med början i Habo - en personlig bandyhistoria

 Habo och bandy  En ung man som under tonårstid växte upp i Habo under femtiotalet kunde inte undvika att delta i ett fostrande bandyspel. Att leka med ”det röda nystanet” var ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer | 12 augusti, 2014

Å ha et globalt liv å leve, Del II

Innledning I Del II fortsetter jeg diskursen med å trekke opp skillet mellom materiell kultur og immateriell kultur. Rent tentativt skal det sies så mye at det immaterielle er om hva ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 oktober, 2013

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn

Det är som om öarna åter stiger upp för min syn   Klipporna på Färöarna är otaligt många och fantastiskt vackra. Har rest på många sätt, och i många länder, men särskilt starkt ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 09 februari, 2007

Sofia Karlsson: slutprojekt 5

   

Av: Sofia Karlsson | Kulturen strippar | 30 juni, 2012

Antologisk ångpremiär

En litterär händelse som kanske inte är jättestor, men som absolut bör uppmärksammas, är att den första steampunkantologin har kommit ut på svenska. Bakom antologin ”I varje ångetag” (Förlag Andra ...

Av: Bertil Falk | Kulturreportage | 08 maj, 2014

Fødsel og død, livsmening og livstid

Forord Vårt liv i verden begynner med fødselen og ender med døden. Således er hvert enkelt liv tilmålt, skjønt ingen av oss kjenner dagen og timen for vår utgang. I videre ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 20 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.