Fortolkningskunstens betydning for utforskningen av mennesker

Fortolkningskunsten er både verktøy og medium for forståelse av oss selv og vårt liv i verden. Anvendelsen av verktøyet skjer med henblikk på samhandling mellom mennesker, som også er mulig ...

Av: Thor Olav Olsen | 15 april, 2010
Agora - filosofiska essäer

Bild: Tarja Salmi-Jacobson

I greve Draculas fotspår. Del 1

Tarja Salmi-Jacobsons reportage i två delar om Draculas födelseort Sighisoara.

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 11 januari, 2016
Resereportage

Björn Gustavsson

Björn Gustavsson är i farten igen

Kulturhösten i Stockholm: här några av höjdpunkterna (det vill säga mina höjdpunkter: inga objektiva höjdpunkter…). Det kommer att handla om alltifrån konst till opera och film.

Av: Björn Gustavsson | 29 december, 2015
Björn Gustavsson

Wilhelm Sesemann – en spegel av Europas förvirrade situation

  I vår nordiska filosofihistoria finns ett mycket perifert namn, som dock i en europeisk kontext intar en beaktansvärd ställning, nämligen Wilhelm Sesemann. Hans anknytning till det svenska är egentligen mycket ...

Av: Michael Wirth | 12 november, 2011
Essäer

Vilse i en paradox – om kreativitetens baksida



Därigenom må min kreativitet brinna i mig tills endast aska återstår.Jag är tonsättare. Just nu har jag en paralyserande och skoningslös skrivkramp. Kreativitet är en naturkraft, och som alla naturkrafter har den en inneboende potential att orsaka stor förödelse. Vad händer när skapandet blir ett ok, en ohälsosam besatthet? Kreativitet kan ge dig oanade höjder, men likväl driva dig in i en plötslig och oerhörd avgrund. Jag har försökt få klarhet i vad som egentligen händer när det plötsligt tar stopp.

Igår fick jag en idè. En bra idè tänder en glöd inom mig, en glöd som är osläckbar innan den sätts i ett sammanhang, sedd ur perspektivet av ett annat humör, eller en annan dag. Denna glöd kan antända bränslet som sänder mig svävande på odödliga vindar, men den för med sig något hotfullt brådskande; likt en skogsbrand kan den snabbt och obönhörligen expandera bortom mänsklig kontroll. Därigenom må min kreativitet brinna i mig tills endast aska återstår.

Så jag värdesätter denna glöd, med reserverad försiktighet; jag finner dess beroendeframkallande tendenser skräckinjagande. Idéer kan slå rot, växa sig starka och slutligen regera över mig.

När idé sedan skall omsättas till något konkret, eller åtminstone närma sig ett konkret tillstånd, kan komplikationer uppstå; de ändlösa möjligheterna som en idé tycks vara kapabel att uppfylla försvinner och lämnar något som snarare definieras av sina begränsningar än sina möjligheter. Ty den mångbottnade uppsjö av potentiella förädlingar av den ursprungliga idén är en förrädisk dy. Ofta uppstår ångest ur känslan av att inte göra idén rättvisa. Jag ser det som ett Platonskt dilemma; allt vi kan åstadkomma genom vår kreativitet är bleka avbilder, och däri uppkommer frustation.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den mänskliga viljan att överkomma detta består dock envist, genom komplexitet och lager försöker vi komma närmare en ouppnåelig essens. En idé känns lättare att rättfärdiga när den har många lager, kanske kan man till och med förtränga att den påbyggda konstruktionen syftar till att gömma den otillräckliga kreativa essensen. På så vis är det möjligt att bygga intrikata palats ovanpå den förrädiska dyn jag nämnde ovan. Jag är övertygad om att äkta inspiration är enkel. Därmed inte sagt att den är okomplicerad eller simpel. Men jag tror att den är enkel i bemärkelsen att den inte för med sig prestationsångest eller frustration över det oändliga företag som kreativitet är.

Jag går gång på gång vilse(i en paradox)En vän sa till mig en gång att jag gillar lager.

Jag gömmer mig i lager, använder dem som en försvarsmekanism för att förkasta en mängd saker, framförallt människor. Omedvetet har jag använt det för att vända ryggen till enkla men ack så viktiga ting som jag brukade tycka om och finna trygghet i, fantasylitteratur till exempel. Desto djupare jag dyker in i en mångbottnad uppfattning av konst och omvärlden, desto mindre trivs med jag både konst och omvärlden. Den obönhörliga jakten på klarsynt och perceptiv objektivitet leder utan omvägar till pessimism. Depression är en form av pessimism. Därmed följer att paradigmet av kritiskt tänkande gör mig obevekligt deprimerad; inom ramarna för mitt intellekt förvandlas detta paradigm till en förskräcklig dogm som driver mig in i avgrunden, som om djävulen själv gick bakom mig med sin piska.

De konstnärer och tonsättare jag har kommit i kontakt med som har lyckats undvika denna avgrund är de som har förmågan att hantera det kritiska paradigmet utan att ta det på alltför stort allvar, och vilka därigenom lyckats ge sig själv friheten att skapa en konst som är mindre pessimistisk, kanske mer tillgänglig och positiv, men utan att sakna konstnärligt djup, vad jag ovan har betecknat som lager.

Kanske kommer jag att lära mig hantera denna konflikt som uppstår varje gång jag sätter mig ner för att komponera. Kanske behöver jag bara en paus. Ärligt talat så har jag ingen aning, och det finner jag en smula trösterikt. Jag vill inte veta allt.

JAG VILL INTE VETA ALLT.

Här kanske du anar ett manifest. Eller ett motto.

allt vi kan åstadkomma genom vår kreativitet är bleka avbilderJag går gång på gång vilse i en paradox, mellan två speglar i vilka ändlösa reflektioner utspelar sig, utan att göra mig ett uns klokare. Ju mer jag försöker utveckla mig själv inom denna dikotomi, desto mer kör jag fast. Det är en svårbemästrad dikotomi; en mellan grandios perfektion och avgrundslöst ingenting. Dessa två faktorer agerar som magnetiska poler vilka utövar sin dragningskraft på mig; jag kan långsamt sväva åt ett håll för att sedan kvickt och skoningslöst dras mot dess extrema motpol.

Instrumental komposition i den form som jag praktiserar den, det vill säga med penna och papper, ganska teoretiskt, är i grunden en stor samling abstrakta beslut, vilka i sin tur bygger på en stor mängd abstrakta beslut. Om vi sedan tänker oss att den ovan beskrivna dikotomin påverkar varenda en av dessa ändlösa abstrakta beslut så går det ganska enkelt att föreställa sig hur kompositionsprocessen med ens blir överväldigande, och kanske till och med omöjlig att fullfölja.

Om vi därtill tillför en för egen del stark önskan att kommunicera och samtidigt en frustation över att inte nå ut, som vanligtvis efterföljer varenda illa besökt konsert, då kan man lätt föreställa sig på vilken sida av dikotomin jag vanligtvis hamnar. I kompositionsprocessen tar det sig till uttryck i en besatt övertygelse att om jag bara lyckas producera det perfekta stycket så kommer det att kommunicera enligt de förväntningar jag har på min musik, i proportion till den känslomässiga investering jag gör varje gång jag sätter mig ner och skriver. Den här besattheten går igen i samtliga beslut, in i minsta detaljnivå. Eftersom absolut perfektion är en ouppnåelig och förrädisk paradox innebär dessa förutsättningar att jag förr eller senare hamnar i den avgrundslösa intigheten.

Kort sagt, skrivkramp.

Oliver Bowers, Tonsättare

Vidare lyssning

 http://soundcloud.com/bowersoliver/sets/konstmusik/

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Filip Jers, foto Lars Löfvendahl

En virtuos på harmonika

Det har regnat priser över Filip Jers, nu senast Jazzkatten, där han fick pris som årets musiker och för inte så länge sedan pris för Årets album i folkmusik vid ...

Av: Bo Bjelvehammar | Musikens porträtt | 30 oktober, 2016

Refleksjoner om identiteten til eksisterende entiteter

Eksisterende entiteter har en spatio-temporal akse som forutsetning og betingelse for deres tilstedværen i verden, samtidig som hver eneste eksisterende entitet har å bli lokalisert langsetter en slik spatio-temporal akse ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 april, 2010

Carsten Palmer Schale

Carsten Schale - 16 dikter (till TD)

Carsten Palmer Schale är främst dr. i sociologi och forskare och författare i filosofi, men har under de senaste 25 åren sysslat alltmer med skönlitteratur (där han också har universitetsutbildning) ...

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 14 september, 2015

Drängsmarks såg – en bit levande kultur

Gamla industribyggnader och maskiner rymmer en kunskap om verkligheten. Ja, de kan till och med vara vackra för den som har blicken. Arbete, och minnen efter arbete, det är en ...

Av: Signe Rudberg | Essäer | 30 april, 2008

Litteraturens resa in i det underbara. Intervju med Dante Maffìa

Dante Maffìa är en italiensk författare från Kalabrien i Syditalien. Han har skrivit många böcker: romaner, diktsamlingar, essäer. Böckerna publiceras på italienska men i bland även på kalabresiska, ett vackert ...

Av: Iacopo Vannicelli | Litteraturens porträtt | 06 december, 2013

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

I greve Draculas fotspår. Del 2

Andra delen av Tarja Salmi-Jacobsons reportage om greven Dracula.

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 13 januari, 2016

Det Finlandssvenska dilemmat

I relationen mellan Finland och Sverige har en uttunning skett till följd av skeenden som idag är både okända och förnekade av båda parter. I medvetande dröjer en känsla av ...

Av: Oliver Parland | Kulturreportage | 24 september, 2013

Ringen i örat

Hundings “hydda” med Hunding själv på plats. Foto: Bayreuther Festspiel Ringen i örat - med Wagner i Bayreuth. Kapten Wagner – jo, han heter faktiskt så – slussar mig ner genom molnbankarna till ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 11 september, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.