Foto Hedda Jansson

Fyra vittnesbörd i Malmö

Vid det ekumeniska eventet på Malmö arena strax efter den ekumeniska gudstjänsten i domkyrkan i Lund gav fyra personer sina vittnesbörd. Påven Franciskus kommenterade dessa i sitt tal: "Låt oss ...

Av: Per-Inge Planefors | 07 november, 2016
Gästkrönikör

Ralph Waldo Emerson Dagar

Emersons dikt Days är inte helt lätt att förstå. Men i hans dagbok finns några rader som kan göra det lättare:  Dagarna kommer och går som beslöjade gestalter, sända från en ...

Av: Ralph Waldo Emerson | 20 december, 2014
Kulturreportage

Vederkvickt eller märkt av Rilke

Och han drev ut mannen och ersatte öster om Edens lustgård keruberna tillsammans med det flammande svärdets lågor att bevaka vägen till livets träd. (1 Mos 3:24) Tänker, tänker jag, att jag inte borde ha ...

Av: Göran af Gröning | 19 september, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Tidig turism i Norrbotten

Den tidiga turismen i Norrbotten var männens angelägenhet och vedermödornas och de storslagna vyernas värld. Grunden fanns i geologernas, botanikernas, och kartografernas erfarenheter. De var inte på jakt efter marknader ...

Av: Niels Hebert | 04 december, 2007
Reportage om politik & samhälle

Vilse i en paradox – om kreativitetens baksida



Därigenom må min kreativitet brinna i mig tills endast aska återstår.Jag är tonsättare. Just nu har jag en paralyserande och skoningslös skrivkramp. Kreativitet är en naturkraft, och som alla naturkrafter har den en inneboende potential att orsaka stor förödelse. Vad händer när skapandet blir ett ok, en ohälsosam besatthet? Kreativitet kan ge dig oanade höjder, men likväl driva dig in i en plötslig och oerhörd avgrund. Jag har försökt få klarhet i vad som egentligen händer när det plötsligt tar stopp.

Igår fick jag en idè. En bra idè tänder en glöd inom mig, en glöd som är osläckbar innan den sätts i ett sammanhang, sedd ur perspektivet av ett annat humör, eller en annan dag. Denna glöd kan antända bränslet som sänder mig svävande på odödliga vindar, men den för med sig något hotfullt brådskande; likt en skogsbrand kan den snabbt och obönhörligen expandera bortom mänsklig kontroll. Därigenom må min kreativitet brinna i mig tills endast aska återstår.

Så jag värdesätter denna glöd, med reserverad försiktighet; jag finner dess beroendeframkallande tendenser skräckinjagande. Idéer kan slå rot, växa sig starka och slutligen regera över mig.

När idé sedan skall omsättas till något konkret, eller åtminstone närma sig ett konkret tillstånd, kan komplikationer uppstå; de ändlösa möjligheterna som en idé tycks vara kapabel att uppfylla försvinner och lämnar något som snarare definieras av sina begränsningar än sina möjligheter. Ty den mångbottnade uppsjö av potentiella förädlingar av den ursprungliga idén är en förrädisk dy. Ofta uppstår ångest ur känslan av att inte göra idén rättvisa. Jag ser det som ett Platonskt dilemma; allt vi kan åstadkomma genom vår kreativitet är bleka avbilder, och däri uppkommer frustation.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den mänskliga viljan att överkomma detta består dock envist, genom komplexitet och lager försöker vi komma närmare en ouppnåelig essens. En idé känns lättare att rättfärdiga när den har många lager, kanske kan man till och med förtränga att den påbyggda konstruktionen syftar till att gömma den otillräckliga kreativa essensen. På så vis är det möjligt att bygga intrikata palats ovanpå den förrädiska dyn jag nämnde ovan. Jag är övertygad om att äkta inspiration är enkel. Därmed inte sagt att den är okomplicerad eller simpel. Men jag tror att den är enkel i bemärkelsen att den inte för med sig prestationsångest eller frustration över det oändliga företag som kreativitet är.

Jag går gång på gång vilse(i en paradox)En vän sa till mig en gång att jag gillar lager.

Jag gömmer mig i lager, använder dem som en försvarsmekanism för att förkasta en mängd saker, framförallt människor. Omedvetet har jag använt det för att vända ryggen till enkla men ack så viktiga ting som jag brukade tycka om och finna trygghet i, fantasylitteratur till exempel. Desto djupare jag dyker in i en mångbottnad uppfattning av konst och omvärlden, desto mindre trivs med jag både konst och omvärlden. Den obönhörliga jakten på klarsynt och perceptiv objektivitet leder utan omvägar till pessimism. Depression är en form av pessimism. Därmed följer att paradigmet av kritiskt tänkande gör mig obevekligt deprimerad; inom ramarna för mitt intellekt förvandlas detta paradigm till en förskräcklig dogm som driver mig in i avgrunden, som om djävulen själv gick bakom mig med sin piska.

De konstnärer och tonsättare jag har kommit i kontakt med som har lyckats undvika denna avgrund är de som har förmågan att hantera det kritiska paradigmet utan att ta det på alltför stort allvar, och vilka därigenom lyckats ge sig själv friheten att skapa en konst som är mindre pessimistisk, kanske mer tillgänglig och positiv, men utan att sakna konstnärligt djup, vad jag ovan har betecknat som lager.

Kanske kommer jag att lära mig hantera denna konflikt som uppstår varje gång jag sätter mig ner för att komponera. Kanske behöver jag bara en paus. Ärligt talat så har jag ingen aning, och det finner jag en smula trösterikt. Jag vill inte veta allt.

JAG VILL INTE VETA ALLT.

Här kanske du anar ett manifest. Eller ett motto.

allt vi kan åstadkomma genom vår kreativitet är bleka avbilderJag går gång på gång vilse i en paradox, mellan två speglar i vilka ändlösa reflektioner utspelar sig, utan att göra mig ett uns klokare. Ju mer jag försöker utveckla mig själv inom denna dikotomi, desto mer kör jag fast. Det är en svårbemästrad dikotomi; en mellan grandios perfektion och avgrundslöst ingenting. Dessa två faktorer agerar som magnetiska poler vilka utövar sin dragningskraft på mig; jag kan långsamt sväva åt ett håll för att sedan kvickt och skoningslöst dras mot dess extrema motpol.

Instrumental komposition i den form som jag praktiserar den, det vill säga med penna och papper, ganska teoretiskt, är i grunden en stor samling abstrakta beslut, vilka i sin tur bygger på en stor mängd abstrakta beslut. Om vi sedan tänker oss att den ovan beskrivna dikotomin påverkar varenda en av dessa ändlösa abstrakta beslut så går det ganska enkelt att föreställa sig hur kompositionsprocessen med ens blir överväldigande, och kanske till och med omöjlig att fullfölja.

Om vi därtill tillför en för egen del stark önskan att kommunicera och samtidigt en frustation över att inte nå ut, som vanligtvis efterföljer varenda illa besökt konsert, då kan man lätt föreställa sig på vilken sida av dikotomin jag vanligtvis hamnar. I kompositionsprocessen tar det sig till uttryck i en besatt övertygelse att om jag bara lyckas producera det perfekta stycket så kommer det att kommunicera enligt de förväntningar jag har på min musik, i proportion till den känslomässiga investering jag gör varje gång jag sätter mig ner och skriver. Den här besattheten går igen i samtliga beslut, in i minsta detaljnivå. Eftersom absolut perfektion är en ouppnåelig och förrädisk paradox innebär dessa förutsättningar att jag förr eller senare hamnar i den avgrundslösa intigheten.

Kort sagt, skrivkramp.

Oliver Bowers, Tonsättare

Vidare lyssning

 http://soundcloud.com/bowersoliver/sets/konstmusik/

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Poetiska sentenser efter våren 2011

1   En vik ljuder i sitt hav på jakt efter sitt ursprung. Det outgrundliga är ett skär i ditt sinne. Sitter fågelstilla på vår tanke.   2   Över bordet kan vi två förenas i ...

Av: Carsten Schale | Essäer om litteratur & böcker | 07 oktober, 2011

Wien bortom turiststråken

Burgtheater. Foto: Mats OlofssonKäre läsare, följ med på en liten historisk och mycket personlig Wienbetraktelse!  Låt turistbroschyrerna informera om Schönbrunn och Belvedere, om Sachertorte och Hotel Sacher, Wiener Oper och ...

Av: Lilian O. Montmar | Resereportage | 26 november, 2008

Damaskus

DEN ÅTTONDE PORTEN   Det fanns sju portar det fanns sju portar till Damaskus   så har man sagt mig så står det   Men Damaskus viskar det finns åtta portar   Den åttonde porten är för främlingen som öppnar sitt hjärta för ...

Av: Elisabeth Korndahl | Utopiska geografier | 07 juni, 2010

Queer Jihad

Queer Jihad Religionshistorikern Simon Sorgenfrei utforskar en problematik som sälla­n diskuterats i våra tidningar: homosexualitet och islam. Sedan tio år tillbaka finns det organisationer som arbetar för HBT-rättigheter inom islam.

Av: Simon Sorgenfrei | Essäer om religionen | 04 augusti, 2007

Romantiken. Thekla Knös och konsten att förgylla vardagen

Romantiken är ett dimmigt begrepp som ligger nära ordet nostalgi. Ordet förknippar vi ofta med förälskelse, starka känslor, svärmeri. Det kan även ha en nedsättande klang och blir då liktydigt ...

Av: Lena Månsson | Övriga porträtt | 30 augusti, 2012

Nixon in China på Kungliga Operan. Foto Markus Gårder

Nixon åker till Kina på Kungliga operan

Vill någon verkligen se en opera om paret Nixon som åker till Kina för att träffa paret Mao Tse Tung? Det låter trist. Tycker nog många. Men inte den egensinnige ...

Av: Ulf Stenberg | Essäer om musik | 07 oktober, 2016

Den målande arkitekten. Om Friedensreich Hundertwasser

Böljande fasader, organiska former och byggnadsverk som sticker ut i stadsrummet. Byggnader som uppfattas som annorlunda, roliga, konstiga, eller fantastiska. Arkitektur som bryter med funktionalismens strikta formspråk, och istället inbjuder ...

Av: Simone Frankel | Konstens porträtt | 15 juni, 2013

Fortsatt press mot svenskan i Finland

Det händer ibland att rikssvenskar gör inhopp i den finländska språkdebatten om svenskans ställning. En del inhopp är mera att likna vid klavertramp. Robert Aschberg, känd från TV3, som engagerats ...

Av: Per-Åke Lindblom | Essäer | 17 september, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.