I sin film fick Maya Deren världen att dansa

Maya Deren. Foto: Alexander HammidMed anledning av Moderna Dansteaterns dansfilmfestival, som hölls under hösten, har Tidningen Kulturens Helena Strängberg tittat närmare på en av dansfilmens pionjärer. I Maya Deren hittade ...

Av: Helena Strängberg | 10 december, 2008
Filmens porträtt

 Hunter Jonakin “Jeff Koons Must Die!!!“ (2011)

Jeff Koons måste dö!!! och andra arkadspels baserade konstverk

En gång i tiden fanns de överallt. De fyllde spelhallar, köpcentrum och gatukök med sina blinkande lampor och lockande, pockande ljud. Arkadspelen var under 1980-talet spelintresserade ungdomars enarmade banditer, där ...

Av: Mathias Jansson | 13 oktober, 2017
Konstens porträtt

Interiör från Egon Schieles sommarbostad i Cesky Krumlov. Foto: Mathias Jansson

Egon Schiele bortjagad från sitt sommarhus

Egon Schiele betraktas som en av konstens "bad boy". Han hade en förkärlek för att måla av unga flickor i erotiska positioner och när det kom ut att han anlitade ...

Av: Mathias Jansson | 20 september, 2015
Essäer om konst

Adolf Eichmann 1942. Public Domain Wikipedia

Eventet Eichmann och Amaleks ande

Samma natt som Adolf Eichmann hängdes den 31 maj 1962 brändes hans kropp. Urnan med hans aska fördes till internationellt vatten och spreds i nattmörkret. Det skulle inte finnas någon ...

Av: Roger Fjellström | 28 mars, 2017
Essäer om politiken

Vilse i en paradox – om kreativitetens baksida



Därigenom må min kreativitet brinna i mig tills endast aska återstår.Jag är tonsättare. Just nu har jag en paralyserande och skoningslös skrivkramp. Kreativitet är en naturkraft, och som alla naturkrafter har den en inneboende potential att orsaka stor förödelse. Vad händer när skapandet blir ett ok, en ohälsosam besatthet? Kreativitet kan ge dig oanade höjder, men likväl driva dig in i en plötslig och oerhörd avgrund. Jag har försökt få klarhet i vad som egentligen händer när det plötsligt tar stopp.

Igår fick jag en idè. En bra idè tänder en glöd inom mig, en glöd som är osläckbar innan den sätts i ett sammanhang, sedd ur perspektivet av ett annat humör, eller en annan dag. Denna glöd kan antända bränslet som sänder mig svävande på odödliga vindar, men den för med sig något hotfullt brådskande; likt en skogsbrand kan den snabbt och obönhörligen expandera bortom mänsklig kontroll. Därigenom må min kreativitet brinna i mig tills endast aska återstår.

Så jag värdesätter denna glöd, med reserverad försiktighet; jag finner dess beroendeframkallande tendenser skräckinjagande. Idéer kan slå rot, växa sig starka och slutligen regera över mig.

När idé sedan skall omsättas till något konkret, eller åtminstone närma sig ett konkret tillstånd, kan komplikationer uppstå; de ändlösa möjligheterna som en idé tycks vara kapabel att uppfylla försvinner och lämnar något som snarare definieras av sina begränsningar än sina möjligheter. Ty den mångbottnade uppsjö av potentiella förädlingar av den ursprungliga idén är en förrädisk dy. Ofta uppstår ångest ur känslan av att inte göra idén rättvisa. Jag ser det som ett Platonskt dilemma; allt vi kan åstadkomma genom vår kreativitet är bleka avbilder, och däri uppkommer frustation.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den mänskliga viljan att överkomma detta består dock envist, genom komplexitet och lager försöker vi komma närmare en ouppnåelig essens. En idé känns lättare att rättfärdiga när den har många lager, kanske kan man till och med förtränga att den påbyggda konstruktionen syftar till att gömma den otillräckliga kreativa essensen. På så vis är det möjligt att bygga intrikata palats ovanpå den förrädiska dyn jag nämnde ovan. Jag är övertygad om att äkta inspiration är enkel. Därmed inte sagt att den är okomplicerad eller simpel. Men jag tror att den är enkel i bemärkelsen att den inte för med sig prestationsångest eller frustration över det oändliga företag som kreativitet är.

Jag går gång på gång vilse(i en paradox)En vän sa till mig en gång att jag gillar lager.

Jag gömmer mig i lager, använder dem som en försvarsmekanism för att förkasta en mängd saker, framförallt människor. Omedvetet har jag använt det för att vända ryggen till enkla men ack så viktiga ting som jag brukade tycka om och finna trygghet i, fantasylitteratur till exempel. Desto djupare jag dyker in i en mångbottnad uppfattning av konst och omvärlden, desto mindre trivs med jag både konst och omvärlden. Den obönhörliga jakten på klarsynt och perceptiv objektivitet leder utan omvägar till pessimism. Depression är en form av pessimism. Därmed följer att paradigmet av kritiskt tänkande gör mig obevekligt deprimerad; inom ramarna för mitt intellekt förvandlas detta paradigm till en förskräcklig dogm som driver mig in i avgrunden, som om djävulen själv gick bakom mig med sin piska.

De konstnärer och tonsättare jag har kommit i kontakt med som har lyckats undvika denna avgrund är de som har förmågan att hantera det kritiska paradigmet utan att ta det på alltför stort allvar, och vilka därigenom lyckats ge sig själv friheten att skapa en konst som är mindre pessimistisk, kanske mer tillgänglig och positiv, men utan att sakna konstnärligt djup, vad jag ovan har betecknat som lager.

Kanske kommer jag att lära mig hantera denna konflikt som uppstår varje gång jag sätter mig ner för att komponera. Kanske behöver jag bara en paus. Ärligt talat så har jag ingen aning, och det finner jag en smula trösterikt. Jag vill inte veta allt.

JAG VILL INTE VETA ALLT.

Här kanske du anar ett manifest. Eller ett motto.

allt vi kan åstadkomma genom vår kreativitet är bleka avbilderJag går gång på gång vilse i en paradox, mellan två speglar i vilka ändlösa reflektioner utspelar sig, utan att göra mig ett uns klokare. Ju mer jag försöker utveckla mig själv inom denna dikotomi, desto mer kör jag fast. Det är en svårbemästrad dikotomi; en mellan grandios perfektion och avgrundslöst ingenting. Dessa två faktorer agerar som magnetiska poler vilka utövar sin dragningskraft på mig; jag kan långsamt sväva åt ett håll för att sedan kvickt och skoningslöst dras mot dess extrema motpol.

Instrumental komposition i den form som jag praktiserar den, det vill säga med penna och papper, ganska teoretiskt, är i grunden en stor samling abstrakta beslut, vilka i sin tur bygger på en stor mängd abstrakta beslut. Om vi sedan tänker oss att den ovan beskrivna dikotomin påverkar varenda en av dessa ändlösa abstrakta beslut så går det ganska enkelt att föreställa sig hur kompositionsprocessen med ens blir överväldigande, och kanske till och med omöjlig att fullfölja.

Om vi därtill tillför en för egen del stark önskan att kommunicera och samtidigt en frustation över att inte nå ut, som vanligtvis efterföljer varenda illa besökt konsert, då kan man lätt föreställa sig på vilken sida av dikotomin jag vanligtvis hamnar. I kompositionsprocessen tar det sig till uttryck i en besatt övertygelse att om jag bara lyckas producera det perfekta stycket så kommer det att kommunicera enligt de förväntningar jag har på min musik, i proportion till den känslomässiga investering jag gör varje gång jag sätter mig ner och skriver. Den här besattheten går igen i samtliga beslut, in i minsta detaljnivå. Eftersom absolut perfektion är en ouppnåelig och förrädisk paradox innebär dessa förutsättningar att jag förr eller senare hamnar i den avgrundslösa intigheten.

Kort sagt, skrivkramp.

Oliver Bowers, Tonsättare

Vidare lyssning

 http://soundcloud.com/bowersoliver/sets/konstmusik/

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Slottet Hanstein. Foto: Björn Gustavsson

Resa till Westfalen

Westfalen är möjligen en lite förbisedd region i Tyskland – men spännande för dig som vill upptäcka ”Tyskland bortom allfarvägarna”. Här möter ett böljande landskap med berg och vidsträckta skogar ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 03 juni, 2015

Musiken - Västerlandets ödesfråga

  Pentagram av Hebriana Alainentalo I sin senaste bok, Sirenernas sång, har filosofen Eugenio Trías tagit sig an den västerländska historien utifrån musikens perspektiv. Ansatsen är lika spännande som svindlande. Genom en ...

Av: Eugenio Trías | Agora - filosofiska essäer | 06 juni, 2010

Brofäste vid Pont Alexandre III i Paris. Foto Carlo Delgado CC BY-SA 3.0

C. G. Bjurström – översättare, introduktör och kulturförmedlare

I en tidigare artikel i ”Tidningen Kulturen” (”Vad får svenskar att läsa fransk litteratur?”, augusti 2015) har jag berört Carl Gustaf Bjurströms (1919-2001) avgörande betydelse som förmedlare och översättare av ...

Av: Elisabeth Tegelberg | Litteraturens porträtt | 26 januari, 2016

24 km med doftackord

En nätt dagstur uppe i bergen i Nepal, mellan bjässarna Kina och Indien. Vi vandrade de 24 kilometrarna upp och ned under en dag, längs slingriga vägar genom byar där ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 05 december, 2012

Veckan från begravningsplatsen

 Anders Behring Breivik är psykiskt sjuk och var det när han begick massmorden på Utöya i juli. Enligt den rättspsykiatriska undersökningen lider Breivik av paranoida schizofrena drag. Breivik anses psykotisk ...

Av: Gregorz Flakierski | Veckans titt i hyllan | 03 december, 2011

Angående balansgång och att kunna flyga med verkligheten

Henrik Eklundh Paglert, redaktör, formgivare och förläggare, uttrycker sig mycket insiktsfullt i bokens inledningstext: ’…vi låter titeln vara osagd och bilderna fria för var och ens tolkning.’ ’Elskåp på malmöitiska alltså’ ...

Av: Ida Thunström | Essäer | 26 januari, 2013

En liten krönika

Kaliforniska San Quentin-fängelset är ett av USA:s största: 4 000 fångar plus 2 000 fångvaktare och andra anställda. 500 av internerna är dödsdömda och väntar på att bli avrättade.  Bland många ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 15 december, 2013

muretto. foto Hebriana Alainentalo

Där – därute

Denna text bygger på tankar och reflektioner kring poesi, där även ett urval av min egen lyrik tagit plats i ett försök att sammankoppla dem med texten och kan, som ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 18 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.