Revolutionär konservativ anarkism. Collage: Guido Zeccola

Antiparlamentarism

Antiparlamentarism utefter hela skalan alltifrån konservatism till anarkism är ett ideologiskt och socialpolitiskt svårplacerat begrepp, vilket emellertid inte innebär att antiparlamentarism saknar antropologiskt fotfäste. Istället för att tala om konservatism ...

Av: Bo I Cavefors | 17 juni, 2015
Essäer om politiken

Vem är vem och vad är vad?

Helgonet Lucia från Italien är enligt tradition, språk och kön en kvinna som levde i ett patriarkalt samhällsklimat. Som kvinna var hennes situation säkert mycket svår; främst med tanke på ...

Av: Thomas Silfving och Gunilla Nilson | 23 november, 2012
Gästkrönikör

Tåg i tid – i Hongkong och Stockholm

”Säga vad man vill om Mussolini, men han fick tågen att gå i tid” var kanske bara en fascistisk propagandalögn men det är en efterhängsen slogan som fastnat. Det finns ...

Av: Ivo Holmqvist | 21 augusti, 2017
Kulturreportage

Börft Records - kulturbärare i periferin

Ungefär samtidigt som syntpopen, emblematiskt representerad av Human Leagues platta ”Dare” och Depeche Modes debut, slog sina kommersiella lovar kring den skivköpande publiken, utvecklades en mindre för allmänheten mindre iögonenfallande ...

Av: Peter Sjöblom | 23 september, 2013
Essäer om musik

Veckans porträtt: Johan Jönson om Johan Jönson



Johan Jönson om Johan Jönson

jonson_oeiHur skulle jag beskriva mig själv?

Det skulle jag inte. Om jag inte var fysiskt eller ekonomiskt tvungen. Jag skulle fortsätta vara så tyst som möjligt.

Varför skulle jag prata?

Jag har nu böckerna, dvd:na, de tysta arkiveringarna. Det är allt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Är det allt?

Nej. Det är inte heller någonting man har, ingenting man äger.

Är det någonting som talar?

Nej. Det är inte tal. Det är inte tal som pågår. Att tala är någonting mycket ovanligt. Jag vet inte vad det är. Jag vet nästan ingenting. Jag har knappt något socialt umgänge.

Vad innebär det att tala?

Att upprepa ett rytmiserat lätesmönster. Det är inte möjligt att säga någonting annat.

Vad är någonting annat?

Jag vet inte.

Varför vet jag inte?

Vi är ju ofrånkomligen politiska varelser. Det ska vara talandet som gör oss till politiska djur. Är det inte så?

Inte bara. Svårigheten och omöjligheten att säga något konstituerar också politiska kreatur.

De döda ska alltså också vara föremål för det politiska?

Ja. Diskursiviteter och maktförhållanden griper in i det som är levande och det som inte är levande.

Det ska vara skillnader mellan det som är levande och det som inte är levande, som inte längre är levande eller som aldrig har varit levande.

Ja. Men hur vet man vad som är vad?

Jag kan inte redogöra för skillnaderna mellan kreatur, djur och människa. Jag kan inte skriva ner dem.

Det är olika former av språkliga operationer som upprättar, eller suggererar, skillnader mellan det som är levande och det som inte är levande.

Är det så?

Är det inte?

Samtidigt vet man att varje landskap, varje terräng, myllrar, kryllar, krälar av olika livsformer, samtliga symbiotiska med den egna döden. Också såna som man inte alls kan namnge eller aldrig har hört talas om.

Ja.

Ja?

Va?

Vaddå?

Att skriva detta, är det att berätta en historia?

Nej, det tror jag inte. Att skriva är inte att berätta en historia.

Varför ska man då skriva?

Jag vet inte varför.


Johan Jönson, född 1966, bosatt i Hägersten. Utkommer i februari 2007 med Restaktivitet. Har tidigare givit ut bl.a. Collobert Orbital (2006), Monomtrl (2005), Virus (2004), I krigsmaskinen - en serie på fem böcker: Nod noll, Minnen av kroppar i rörelse och vila, Karma inertia, Transvektor, Aggregat som muterar (2001-2002). Han har också skrivit pjästexter åt turnerande frigruppen Teatermaskinen, bl.a. Logosfält (2005) och trilogin gränsmaterial ww4, extasy +/- noll, woyzeckmaskinen (1999-2003).

Ur arkivet

view_module reorder

En dikt av Emma Ehrlekrona

  Jag väntar på att de urgröpta benen ska kollidera och bringas i klang, på att flugsvamparna ska slå ut. Röda stjärnor i skogsnatten som när katternas ögon slöts och omfamnade mig Nej platsen ...

Av: Emma Ehrlekrona | Utopiska geografier | 17 januari, 2011

Hypatia av Alexandria som levde i sällskap med stjärnorna

2009 kom filmen Agora av den spanska regissören Alejandro Amenábar, den handlar om en nästan bortglömd filosof i det gamla Egypten: Hypatia av Alexandria. Men vem var Hypatia? Vid universitetet i Neapel ...

Av: Guido Zeccola | Agora - filosofiska essäer | 16 augusti, 2010

Är folket den skyldige?

Ett spökväsen vandrar runt i Sverige, det är fördomens föreställning om att det italienska folket har skuld för de missförhållanden som finns i landet, från maffian och korruption till skattefusk ...

Av: Angelo Persiani | Essäer om samhället | 15 december, 2012

Egentligen inte intresserad av film

Illustratio: Ulla-Carin Grafström Egentligen inte intresserad av film Bäst trivs hon med att röja sly i skogen med motorsåg. Att det blev animerad film var mest av en slump för Ulla-Carin ...

Av: Ulf Hjelting | Porträtt om politik & samhälle | 20 november, 2007

Författare om författare

Skönlitterära Sällskapet Stockholm Nord är en hyvens sammanslutning som nyss kommit med den skrift som är nummer 14 i sällskapets ordning men nummer 127 i Svenska Humanistiska Förbundets skriftserie. Se ...

Av: Bertil Falk | Kulturreportage | 08 december, 2012

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Bilder från Turkmenistan

Tarja Salmi-Jacobsons underbara resa till Turkmenistan i bilder och ... ord.

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 17 september, 2015

”Oh Småland! It was so stenigt you know!” Bishop Hill, svenskhet på prärien…

Om man går utmed huvudgatan i svenskbygdens Bishop Hill mellan hus med 1800-talsinspirerad svensk bruksbyggnadsstil som Steeple Building och vidare förbi Colony Store och presentshopen Svenska Hjarta (Svenska Hjärtan), krukmakeriet ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 16 mars, 2014

”Vem kommer att vara kvar, vad kommer att vara kvar? En stavelse kommer…

Abraham Sutzkever föddes för 100 år sedan i Smorgon utanför Vilna, som då tillhörde det väldiga ryska riket, och ligger numera i Litauen. Liksom många andra mindre städer vid den ...

Av: Grzegorz Flakierski | Litteraturens porträtt | 15 juli, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts