Jonas Wessel. Embryots iakttagelser

Far har imponerande ärr efter cykelolyckan, som skedde i alléns dystra dunkel. I fallet sprack en luktflaska av kristall och man meddelar om tidssjukdomar via telefon från Marrakech. Far avfärdar det som efemära fenomen och förgyller ...

Av: Jonas Wessel | 16 december, 2013
Utopiska geografier

Människan i rummet. Den komplexa bilden Roy Anderssons filmspråk

I ett grådaskigt kök sitter en orörlig människa vid ett bord oavvänt närvarande, stirrande rakt fram, fastnaglad i egen livslogik. Självbildens yttre hos denna människa, som här så småningom exponeras ...

Av: Benny Holmberg | 21 september, 2014
Filmens porträtt

Julrimmandets dag

Härmed utnämner jag, Vladimir Oravsky, 23 december till julrimmandets dag. Yes meine Damen und Herren, i dag, söndagen den 23 december är julrimmandets dag, enkom för att i dag hyllar Marie Lundström ...

Av: Vladimir Oravsky | 23 december, 2012
Gästkrönikör

Sekvens ur Viking Eggelings Diagonalsymfonin.

En bildsymfoni på diagonalen

Jag tror det var 1997 eller möjligen året efter som jag hade stämt möte med filmforskaren Gösta Werner på Fylkingen, där det samma kväll skulle visas några av Hans Richters ...

Av: Ulf Stenberg | 28 februari, 2016
Essäer om film

Veckans porträtt : Jila Mossaed om Jila Mossaed



Jila Mossaed om Jila Mossaed

j5s1  
Jila Mossaed. Fotograf: A.Sayah

Mitt hem

Mitt skydd
min pärlemor
min klänning
min slöja
mitt hem
min omhändertagande hy,
det som gör mig till ett embryo
det som flår mitt minne
och bedövar mina dagar
min dikt är den tusenfotiga spegeln
som långsamt går mot döden
och bär alla de mörka raderna
på sin magiska rygg.

(Ur diktsamlingen: Sju vilda oceaner, Ordfront, 2000)
Året är 1986, jag söker asyl och hamnar i Hagfors, bara några månader efter publiceringen av min diktsamling i Iran.

Mitt i skogen i Långrösta norr om Hagfors känner jag mig djupt hotad. Språket som var mitt verktyg blev plötsligt odugligt och jag dök ner i en oändlig rädsla för rotlöshet.

Då började jag oroligt gräva i mitt inre och i mitt lands historia.

De långa, dunkla, kalla nätterna blev min räddning.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Att läsa koranen för första gången på persiska skapade i mig en nyfikenhet på mytologin och religionerna före islam. Jag började forska om den forntida persiska gnosticismen som handlade om glädjen, kärleken och njutning av den stund som vi har på jorden. Med stor hänsyn till godheten i människans hjärta, hyllas kärleken till människan. Enlig den gamla tron, är människan född att älska livet. Glädjen, musiken, dansen, och respekten för jorden är viktiga.

Jag läste om Mitraismen, som på sin tid spridit sig över hela dåvarande Europa och även mindre Asien. Mitra var solens gud och hundratals kyrkor byggdes på hans tempel överallt. Jag söker och besöker ett av de templen i Rom, nära kolloseum under en vacker kyrka. Där står jag och lutar mig mot mitras kalla stenväggar och smyglyssnar på en engelsktalande reseledare som berättar om Persiens solgud och dess influens på kristendomen.

Jag vill höra och bli bekräftad. Vid Mitras vackra marmor staty vände jag mig till mitt inre för att hitta mitt sanna och mytologiska jag.  Trots ett långvarigt fjortontusenårigt förtryck, förnedring och tystnad, upptäckte jag att det inte finns något likhet mellan mig och Fatemeh. Jag liknar inte förebilden som makthavarna vill forma mig till, Jag liknar inte Fateme, jag har Anahita i mig.

Hon var kärlek och vattnets gudinna. Gudinnan som begravdes under tvång och glömdes bort. Anahitas staty som fanns överallt och såldes vid templen försvann efter ett tag, där islam tagit makten.

Tusentals bäckar, floder, berg, kullar och vägar som bar hennes namn  fick senare islamska namn.

Min nyfiken gav mig trygghet och blev min inspirationskälla för att kunna uttrycka mig på svenska ungefär tio år efter min ankomst till Sverige.

Min längtan efter att återskapa alla de hårt förtryckta symbolerna gav mig en stabil plattform för att skriva.

Efter muslimernas erövring av Iran, förkläddes den persiska gnosticismen som var glädjens och livets vagga i sorg och förnekelse av själen och kroppens drifter. Dans, musik och konst förbjöds. Gudinnornas statyer var förstörda och jag ville upplysa om det.

Under vår historia har utländska forskare och nyfikna människor fått sitt material ifrån makthavarna och på det här sättet blev de vilseledda.

Sufismen blev den islamiska formen av den gamla gnosticismen.

Sanningen som var vägen till kärleken och människans hjärta, förvandlades till kärleken till Allah och förenandet med honom.

På grund av den förfärliga förvrängning presenterades och uppfattades alla våra stora människodyrkare och livsälskare som Hafez, Rumi och Attar som Allahälskare.

En av dem var Haladj som blev torterad och dödades på ett grymt sätt för att han yttrade sig så här: Jag är gud.

Halladj är en sanning försvarare som är känd och omtyckt i vår litteratur.

Rädslan för att dödas och att böckerna skulle brännas ned tvingade många stora filosofer och poeter att rama in sina dikter med en tunn islamsk fasad, för att rädda sina verk.

Jag blev omfamnad av de starka förebilderna och lutade mig tryggt mot mitt förflutna och bestämde mig för att skriva om dem. Som tur är har det väckts en stor nyfikenhet på vår förislamiska filosofi och litteratur. Forskarna är aktiva och upplyser om forntida Persien. Arkeologer gräver ut Mitras och Anahittas tempel i Iran och folk är oerhört intresserade och vill lära sig mer om dåtiden för att kunna förstå orsakerna till så mycket elände som fortfarande pågår i Iran.

Den bakgrunden som finns till mitt skrivande på svenska orsakar att mina dikter ibland upplevs som retoriska.

Jag är en vandrande Dervish i skogen

Vid sjöarna blir min törst efter öknens droppar ännu större.

Jila Mossaed

 


 

Jila Mossaed är född 1948 i Teheran. På persiska gav hon ut åtta diktsamlingar och två romaner. Hon har givit ut tre böcker på svenska:
Månen och den eviga kon (Ordfront 1997)
Sju vilda oceaner (Ordfront 2000)
Under floden ligger en kudde (Tranan  2005)
Hennes dikter har översatts till spanska, tyska, engelska och estniska. Just nu jobbar hon med sin fjärde diktsamling.

Ur arkivet

view_module reorder

The Lost Generation. En förlorad generation som återfanns i Paris

När Sylvia Beach, en litteraturintresserad prästdotter från New Jersey, slog upp dörrarna till Shakespeare and Company år 1919 anade hon inte att den anspråkslösa lilla boklådan ganska snart skulle bli ...

Av: Elisabeth Brännström | Essäer om litteratur & böcker | 24 mars, 2013

Prins Eugen – Ett levande konstnärskap

Det allmänna fenomenet svenskt monumentalmåleri blir partikulärt genom en orientering av prins Eugens konstnärliga praktik. Likt många andra svenska konstnärer kring förra sekelskiftet var prins Eugen en konstnär som ägnade ...

Av: Allan Persson | Konstens porträtt | 22 januari, 2013

Claus Beck-Nielsen - En identitet

Den nionde oktober år 2010 begravde den danske författaren och performancekonstnären Claus Beck-Nielsen sig själv. Närmare bestämt var det hans identitet som begravdes och det skedde under värdiga former och ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om samhället | 29 oktober, 2010

En katarisk vind över världen

För 800 år sedan, närmare bestämt den 22 juli 1209, inleddes det påvliga och kungliga korståget mot katarerna. Maria Magdalena-kyrkan i Béziers i Sydfrankrike brändes ned. Enligt legenden lär en ...

Av: Percival | Essäer om religionen | 20 juli, 2009

Jag vill göra mitt hjärta till en revolt ibland de puderrosa idealen

Nu är det över. Nu måste det få vara slut. Bara tanken av vår humanitära likgiltighet idag är bröstkorgsbristande smärtsam. Tanken av att jag lever i en generation där var ...

Av: Julia Thoresson Berkquist | Gästkrönikör | 24 april, 2012

En arbetslägenhet i Stockholm

En arbetslägenhet i Stockholm Varför ser man aldrig dig i en mjukt stoppad möbel i tv? Är du bitter? - Jag har undrat med vilken saklig motivering Dagens Nyheter, Expressen, Kulturradion och så ...

Av: Peter Lucas Erixon | Utopiska geografier | 25 september, 2007

Psykotexten. Del 2. Drömmen om ett ting

"Krigskonst är att förgås med blommorna, litteratur är att odla odödliga blommor. Och odödliga blommor är konstgjorda blommor" Yukio Mishima Sidorna som följer upphittades vid ett rivningsarbete i ett för länge ...

Av: Johann von Fritz | Essäer | 15 augusti, 2013

Vuoksa-sjön nära Kexholm  Foto; ccbysa30

Karelska korsvägar

När Finland blev självständigt drogs riksgränsen vid Systerbäck. Karelska näset förblev finskt. Åren innan revolutionen i Ryssland hade Näset varit en plats där Ryssland, Finland och Sverige hade kommit varandra ...

Av: Rolf Karlman | Kulturreportage | 18 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.