- Litteraturens porträtt
- Publicerad:
Veckans porträtt : Jila Mossaed om Jila Mossaed
Jila Mossaed om Jila Mossaed
|
Mitt i skogen i Långrösta norr om Hagfors känner jag mig djupt hotad. Språket som var mitt verktyg blev plötsligt odugligt och jag dök ner i en oändlig rädsla för rotlöshet.
Då började jag oroligt gräva i mitt inre och i mitt lands historia.
De långa, dunkla, kalla nätterna blev min räddning.
Stöd Tidningen Kulturen
Att läsa koranen för första gången på persiska skapade i mig en nyfikenhet på mytologin och religionerna före islam. Jag började forska om den forntida persiska gnosticismen som handlade om glädjen, kärleken och njutning av den stund som vi har på jorden. Med stor hänsyn till godheten i människans hjärta, hyllas kärleken till människan. Enlig den gamla tron, är människan född att älska livet. Glädjen, musiken, dansen, och respekten för jorden är viktiga.
Jag läste om Mitraismen, som på sin tid spridit sig över hela dåvarande Europa och även mindre Asien. Mitra var solens gud och hundratals kyrkor byggdes på hans tempel överallt. Jag söker och besöker ett av de templen i Rom, nära kolloseum under en vacker kyrka. Där står jag och lutar mig mot mitras kalla stenväggar och smyglyssnar på en engelsktalande reseledare som berättar om Persiens solgud och dess influens på kristendomen.
Jag vill höra och bli bekräftad. Vid Mitras vackra marmor staty vände jag mig till mitt inre för att hitta mitt sanna och mytologiska jag. Trots ett långvarigt fjortontusenårigt förtryck, förnedring och tystnad, upptäckte jag att det inte finns något likhet mellan mig och Fatemeh. Jag liknar inte förebilden som makthavarna vill forma mig till, Jag liknar inte Fateme, jag har Anahita i mig.
Hon var kärlek och vattnets gudinna. Gudinnan som begravdes under tvång och glömdes bort. Anahitas staty som fanns överallt och såldes vid templen försvann efter ett tag, där islam tagit makten.
Tusentals bäckar, floder, berg, kullar och vägar som bar hennes namn fick senare islamska namn.
Min nyfiken gav mig trygghet och blev min inspirationskälla för att kunna uttrycka mig på svenska ungefär tio år efter min ankomst till Sverige.
Min längtan efter att återskapa alla de hårt förtryckta symbolerna gav mig en stabil plattform för att skriva.
Efter muslimernas erövring av Iran, förkläddes den persiska gnosticismen som var glädjens och livets vagga i sorg och förnekelse av själen och kroppens drifter. Dans, musik och konst förbjöds. Gudinnornas statyer var förstörda och jag ville upplysa om det.
Under vår historia har utländska forskare och nyfikna människor fått sitt material ifrån makthavarna och på det här sättet blev de vilseledda.
Sufismen blev den islamiska formen av den gamla gnosticismen.
Sanningen som var vägen till kärleken och människans hjärta, förvandlades till kärleken till Allah och förenandet med honom.
På grund av den förfärliga förvrängning presenterades och uppfattades alla våra stora människodyrkare och livsälskare som Hafez, Rumi och Attar som Allahälskare.
En av dem var Haladj som blev torterad och dödades på ett grymt sätt för att han yttrade sig så här: Jag är gud.
Halladj är en sanning försvarare som är känd och omtyckt i vår litteratur.
Rädslan för att dödas och att böckerna skulle brännas ned tvingade många stora filosofer och poeter att rama in sina dikter med en tunn islamsk fasad, för att rädda sina verk.
Jag blev omfamnad av de starka förebilderna och lutade mig tryggt mot mitt förflutna och bestämde mig för att skriva om dem. Som tur är har det väckts en stor nyfikenhet på vår förislamiska filosofi och litteratur. Forskarna är aktiva och upplyser om forntida Persien. Arkeologer gräver ut Mitras och Anahittas tempel i Iran och folk är oerhört intresserade och vill lära sig mer om dåtiden för att kunna förstå orsakerna till så mycket elände som fortfarande pågår i Iran.
Den bakgrunden som finns till mitt skrivande på svenska orsakar att mina dikter ibland upplevs som retoriska.
Jag är en vandrande Dervish i skogen
Vid sjöarna blir min törst efter öknens droppar ännu större.
Jila Mossaed
Jila Mossaed är född 1948 i Teheran. På persiska gav hon ut åtta diktsamlingar och två romaner. Hon har givit ut tre böcker på svenska:
Månen och den eviga kon (Ordfront 1997)
Sju vilda oceaner (Ordfront 2000)
Under floden ligger en kudde (Tranan 2005)
Hennes dikter har översatts till spanska, tyska, engelska och estniska. Just nu jobbar hon med sin fjärde diktsamling.
