London of today Foto: Björn Gustavsson

Björn Gustavsson besöker London efter Brexit

London är tveklöst en av Europas främsta m u s i k m e t r o p o l e r (i konkurrens med städer som Berlin och Wien) ...

Av: Björn Gustavsson | 12 juli, 2016
Resereportage

Hon fångar djurens blickar

Hare – bearbetad litografi på frigolit av Riitta Tjörneryd Blicken mellan djur och människa, som kanske har spelat en avgörande roll i det mänskliga samhällets utveckling, och som alla människor i ...

Av: Niels Hebert | 24 mars, 2008
Konstens porträtt

Unga. Begåvade. Älskade. Döda

Både media och den skivköpande allmänheten tycks ha en speciell plats i sina hjärtan för de stjärnor på musikens himmel som släcks alldeles för tidigt. De är för evigt unga ...

Av: Belinda Graham | 22 februari, 2013
Kulturreportage

Ungern 1956 – resning mot stalinismen

Den ungerska resningen mot stalinismen och de sovjetiska trupperna var den mest omfattande proteströrelsen i östblocket. En delförklaring var den revolutionära traditionen i landet. 1919 bildades under kort tid en ...

Av: Martin Oskarsson | 17 december, 2017
Kulturreportage

"Berättar du så hamnar mamma och pappa i fängelse och du på omskolninganstalt"



György Dragomán På ungerska rimmar mantrat som den ungersk-rumänske författaren György Dragománs mamma lärde honom. Hans senaste bok handlar om ett barns uppväxt, om paranoia och dubbelliv. Allt med säkerhetstjänsten i bakgrunden som ett evigt närvarande hot. Själv beskriver han boken som en krönika över alla sina rädslor.

Likt årets nobelpristagare i litteratur Herta Müller skriver landsmannen Dragomán om livet under en hård kommunistisk diktatur. Hans senaste bok,"Den vita kungen" handlar om en ung pojke som växer upp ensam med sin mamma efter att pappan blivit bortförd av säkerhetstjänsten i ett land som bär många likheter med Dragománs barndoms Rumänien under Ceauşescu. Inspirationen till boken fann Dragomán en dag när han tittade på TV:

-Det var en intervju på TV med en rumänsk målvakt som berättade om en träning strax efter Tjernobylolyckan, och i hans berättelse fanns det en mening som chockade mig: "Vi målvakter råddes av säkerhetspolisen att undvika kontakt med bollen på grund av radioaktiviteten från gräset". Jag kunde inte släppa den här meningen, i flera dagar hade jag den i huvudet. Då visste jag att jag skulle skriva en berättelse om den.

Den rumänska säkerhetstjänsten under Ceauşescu, Securitate, var en av de mest omfattande och genomträngande i det forna östblocket. Enligt vissa källor hade den under perioder en så mycket som en halv miljon informanter bland befolkningen, som 1985 låg på 22 miljoner. Uppväxten i en sådan miljö har naturligtvis präglat Dragománs skrivande. I det första kapitlet av den "Den vita kungen"framgår det att huvudpersonens far har förts bort av säkerhetspolisen. I resten av boken är faderns frånvaro ett återkommande tema. Men "Den vita kungen" är till största del inte självbiografisk:

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

-Min far blev bortförd, förstås, men han kom också tillbaka. På sätt och vis tror jag dock inte att det senare spelar någon roll för ett barn som ser sin far bli bortförd.

Dragomán är noga med att påpeka att boken inte utspelar sig i Rumänien, eller i något annat land heller. Snarare än en skildring av Rumänien under Ceauşescus regim är boken menad som en allmängiltig psykologisk skildring av människan i ett laglöst samhälle.

-Boken är en krönika över alla mina rädslor, förklarar han.

Laglösheten, och människors sätt att förhålla sig till den, kallar Dragomán för "spelet", som man måste spela för att överleva. Det är "deras" spel, men så mycket mer än så vet man inte:

-Du vet inte vilka de är, och du vet inte vad spelet är. Men du måste ändå spela det. Det är väldigt surrealistiskt, för det finns inga regler. Det finns förbjudna böcker, men det finns ingen lista någonstans.

Utan nedskrivna regler, utan en lista över förbjudna ämnen, måste du vara din egen censor. Men för att kunna censurera dig själv måste du veta vad som är förbjudet.Och när du har lärt dig att kryssa mellan de förbjudna ämnena så är du redan i spelet, menar Dragomán.

Under uppväxten fick han tidigt lära sig att vara misstänksam mot andra. Som ungersk minoritet talade inte Dragomán rumänska när han gick i förskolan. Tillsammans med sin till synes snälla förskolelärarinna hade han dock en lek, som gick ut på att han skulle memorera en lång text på rumänska. En dag fick förskolan besök av en grupp lärare från andra skolor, och han blev ombedd att repetera texten inför publik. Uppträdandet möttes av applåder. När han två år senare lärde sig rumänska i skolan kom han ihåg textstycket. Det var en hyllningstext till kommunistpartiet där han tackade det för dess faderliga och moderliga kärlek.

-Jag blev inte särskilt glad när jag fick veta det, men mina föräldrar skrattade bara. Sensmoralen är att familjen är skyddad, och vi måste ta hand om oss själva och varandra. Du kunde inte lite på någon för omvärlden var farlig. Min mor gjorde ett rim av det på ungerska, som betyder "berättar du så hamnar mamma och pappa i fängelse och du på omskolninganstalt". Det blev som ett mantra.

1989 föll Ceauşescus regim tillsammans med många andra kommunistiska regimer i Östeuropa. Ett år tidigare hade Dragománs familj tvingats lämna landet för Ungern, av politiska skäl.När familjen flyttade till Ungern kände han sig plötsligt fri.

-Folk var fria att tänka vad de ville, även om de inte fick yttra det till hundra procent. I Rumänien ville staten kontrollera dina tankar, de ville kontrollera allt. Den största skillnaden var att i Rumänien kändes det som att du levde i ett galet land, fullt av total idioti, som försökte styra varje aspekt av ditt liv. I Ungern märktes det att du levde i ett socialistiskt land, men där de gjorde det utan att riktigt bry sig.

I Ungern fanns det massor av böcker. TV-programmen var befriade från politik. Men den största friheten var kanske språket. I Rumänien kunde man få problem om man talade ungerska öppet, berättar han. Regimen ville inte att medborgarna skulle ha ett eget språk utöver rumänskan, för det innebar ett område där de inte kunde kontrolleras. En personlig fri sfär. Paraleller kan lätt dras till tanken bakom det konstruerade språket "Newspeak" i George Orwells totalitära klassiker "1984". Ju färre ord, desto mindre utrymme för egen tanke. Som av en händelse var "1984" också den första boken Dragomán läste efter det att han kom till Ungern. Och även om ungerskan inte bara var hans egen längre så innebar det en enorm lättnad att kunna tala det fritt, berättar han.

Sedan dess har han inte bott i Rumänien. Och han har inga planer på att återvända:

-Vi åkte som om det inte fanns någon återvändo, och på grund av det så fanns det heller ingen återvändo för oss. Hade vi stannat i ytterliggare ett år så hade systemet kollapsat och vi kanske inte hade åkt. För mig är det en sorts permanent exil. Det finns ingen återvändo, för platsen vi lämnade finns inte längre där.

Tobias Andersson Åkerblom

Ur arkivet

view_module reorder

Teresa av Avila - Ett helgon för vår tid

Nutidens människor är svältfödda på vördnad och helighet och längtar efter spiritualitet, mystik och gränsöverskridanden. Därför färdas många till heliga platser och tar del i heliga ritualer från olika ursprungstraditioner ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 23 november, 2009

Hur angår oss Indien?

Plötsligt och lite oväntat har turismen dit ökat, hälsoresorna inte minst. Det gamla ayurvediska systemet väcker intresse i västvärlden vid sidan av yoga och meditation. Själva intresset är emellertid inte helt ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 08 oktober, 2014

Mollie Faustman – Den Nya kvinnan

”Bryt upp! Bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.” – Karin Boye, 1927 Modernismen är sprungen ur det moderna livet och den moderna människans villkor. Modernismen är ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 26 januari, 2014

Veckan från hyllan. Vecka 18. 2012

Guernica är en liten stad i Baskien, grundad på 1300-talet, och ett viktigt centrum för baskisk kultur. För 75 år sedan, den 26 april 1937, när spanska inbördeskriget hade pågått ...

Av: Gregorz Flakierski | Veckans titt i hyllan | 28 april, 2012

 Acaciataggar

Kvinnlig könsstympning (KKS) Del 2.

Reportage i tre delar. Del 2 Ett omvänt ingrepp ”introcision” praktiseras i Australien bland aboriginers pitta-patta stammen. När en flicka nått puberteten samlas hela stammen runt henne och en äldre man ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Kulturreportage | 29 december, 2016

foto Hebriana Alainentalo

Ruiner. Av Guido Zeccola

  Vi försöker tydliggöra den namnlösa styrkan som tvingar oss till skriket genom att kalla det med vår älskades namn. Bara i dödens stund ges samma möjlighet, men då förblir vårt ...

Av: Guido Zeccola | Utopiska geografier | 27 september, 2017

Freke Räihä. Lögnakt

“Freke var den glupske ulv som vid Odens fötter åt det som makten inte ville svälja – som Räihä har Freke utgivit nio bokverk, samt inväntar tio (Logos) och elva ...

Av: Freke Räihä | Utopiska geografier | 20 oktober, 2014

Epistemologi för ”herrar” och ”slavar”: Nietzsche som politisk filosof

 Den samtida filosofiska situationen kan tyckas en smula paradoxal. Friedrich Nietzsche – som av den danske kritikern Georg Brandes utnämndes till aristokratisk radikal och som enligt egen utsago inte var ...

Av: David Brolin | Agora - filosofiska essäer | 26 september, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.