Tove Folkesson: Bäst man lever skall man dö

Tove Folkesson, poet och sångerska. Har studerat, språk, arkitektur och musik. Gillar att bada, fika och köra traktor. Började skriva poesi en natt 2003, utan att jag egentligen förstod hur ...

Av: Tove Folkesson | 11 juli, 2011
Utopiska geografier

Marie Tonkin

Marie Tonkin. En dikt

Marie Tonkin frilansar som skribent och redaktör och är redaktionsmedlem för tidskriften Pilgrim. Hon har publicerat diktsamlingen Pyramider i paradiset (2012).

Av: Marie Tonkin | 14 februari, 2017
Utopiska geografier

Roman Charity och amning i konsten

Den gamla mannen suger girigt på den unga kvinnans fasta bröst. Motivet med sina erotiska undertoner lockade många konstnärer under 1600- och 1700-talet. Peter Paul Rubens målning av Roman Charity ...

Av: Mathias Jansson | 23 december, 2014
Essäer om konst

Tankens ambivalens (Första brevet)

Vän och Broder! Inför din långa talan, dina styckade meningar och stormridna formuleringar fyllda av redan burna tankar, kan jag ännu inte skönja någon kontur och av läsningen har jag ett ...

Av: Göran af Gröning | 02 juli, 2014
Utopiska geografier

Det är läsaren som ger poeten ett ansikte



Eugenio De Signoribus Eugenio De Signoribus är en av Italiens främsta poeter. Han föddes i Marche, en region i Italien i vilken än Giacomo Leopardi föddes. Han har givit ut flera diktsamlingar: Case Perdute, Altre educazioni, Istmi e chiuse, Principio del giorno, Memoria del chiuso mondo. Ronda dei conversi. Men hans opus samlades i en enda bok Poesie 1976-2007 som kom ut 2009 på Garzanti förlag. Saken är absolut ovanlig i Italien, speciellt för en poet som fortfarande lever. Detta betyder att De Signoribus betraktas som en av Italien mest betydande poeter.

Det Italienska Kulturinstitutet i Stockholm har nu publicerat det andra numret av den tvåspråkiga tidskriften Cartaditalia  med Poesi som tema (se recensionen här:

( http://www.tidningenkulturen.se/index.php/kritik-mainmenu-52/tidskrifter-mainmenu-161/5498-tidskrift-cartadiitalia-nr-2-2009-poesi  )

Jag träffade De Signoribus under presentationen av tidskriften för några veckor sedan.  

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När jag läser dina dikter känner jag smärta. Försök förstå, min sorg är fisisk och själslig.  Denna sorg tycks nödvändig och oåterkallelig. Såsom smärtan som bisturin  orsakar på kroppen den vill bota.   Utan sorgens verklighet skulle ångesten bli den absoluta suveräna. Du diktar om ångest utan ångest, utan den stumma ångesten som inte har ett ansikte, som inte har ett namn, den ångesten som dödar ... hur kan du skriva om ångest utan att kontaminera dina läsare med den?

- Jag är inte medveten om det. Det är den fösta gången som någon ställer mig den här frågan och jag tackar för det. Jag tror inte att dikten går att programmeras för det som innebär konsekvenserna som den har på läsaren. Jag menar en dikt som med sina begränsningar inte belastar läsaren ... ett diktande som totalt omarbetar världens ögons ångest och den egna. Det är bara när denna smärtsamma process når sin kulmen som ångesten kan förvandlas till ord och dikt.

 När du ger ut en bok eller läser en egen vers kan du föreställa dig läsarens ansikte?  Vems är detta ansikte?

- Min blygsamhet tillåter inte mig föreställa mig läsaren som mottagare, jag kan inte tänka på  ett ansikte i väntan... Jag känner in den innersta, (eller jag hoppas)  att sanningen av den ursprungliga emotionen kan gå vidare och mötas, i tystnaden mer än i verbalitet.
Ty för mig kan rösten aldrig fullständigt uttrycka sanningens egen födelse.
Ansiktet som framträds är ändå ett broderligt ansikte.

Är diktandet i "fattigdomens tid" (Hölderlin) alltid möjligt?

 - Diktandet är någonting som relateras alltid till diktarens själ.  Den psykosomatiska förnimmelsen, tillsammans med förmågan till en sinnesrörelse och reaktion mot det existerande - kan förvandlas i poetisk nödvändighet oavsett "tiden".

 "Krigs och ödelagda geografiers poet" skriver Martin Rueff i hans korta inledning till dina dikter publicerade i antologi (översättare Julian Birbrajer ) i den tvåspråkiga tidskriften Cartaditalia.  Varför behöver du en bakgrund av krig och kamp?

- Det är inte ett behov, det bara ÄR. Mer än ett konkret landskap det handlar om en inre geografi. Jag har - som tur var, inte upplevt något krig. Det var mest mina föräldrar som berättade. Och sedan naturligtvis fick jag uppleva, direkt eller indirekt, konsekvenserna till krigen då som nu. Ljuset i ögonen på de jag mötte, var någonting outhärdligt.
Jag kan tolerera kränkningen bara om jag kan berätta om det, bara om jag kan vittna.
Men, förutom dessa "krig" för vilka är diktandet ingenting praktiskt, det finns den vardagliga "privata" kampen. I detta kampfält krigar vår maktlöshet mot sakernas tillstånd och nödvändigheten att vara, att hålla ut, att säga åtminstone det som är möjligt att säga.

 Din civil (samhällelig) poesi genomkorsas, enligt mig, av en konkret, fysik mystik. Det är som att du försökte överskrida den religiösa känslan för att finna ett spår av sakralitet.

 - Jag tror att adjektivet civil (samhällelig) - som många använder för att beskriva min poesi, förblir en genväg, ett kanske nödvändigt behov att katalogisera. En poet som är bebott av respekt och medkänsla för det som han vittnar eller hör, en poet som respekterar sitt eget språk (som bevittnar denna lyssnande)  kan inte vara annat än en "civil" poet.
Jag kan tillägga att din intuition är plausibel. Framför ett landskap av bottenlöst dödande, framför allt lydandet, när den personliga och de  kollektiva uppoffringarna är nästa förgivna, lagda på hörnan, där borta i den där hörnan på den där platsen, vad ska man kalla den här tankerörelsen?
Ett desperat försök att kommunicera eller förena sig med alla levande?
Ett hopp på en extrem nyfödelse av civilisationen? Kanske.

 Att skriva poesi är, för de stora poeterna, ett sätt att säga det osägbara. Att säga det som inte kan sägas på ett annat sätt. Detta betyder att dina ord, poetens ord, kan bli tolkade av läsarna på ett helt annat sätt än det du ville. Kan du acceptera detta?

-  Låt mig säga så. Om läsaren förnimmer en möjlighet för att anslutna sig till texten, detta är inte en ny tolkning utan är någonting som berikar texten, det är en ny sinvinkel, någonting extra. Läsaren kompletterar texten.  Genom att finna en egen sanning ger läsaren till poeten en ny kropp.  

 Jag ska inte fråga om dina framtida projekt som författare, men jag frågar dig: idag, tycker jag, det är svårt att skriva romaner, åtminstone här i Europa (med undantag för Mircea Cartarescu). Har du aldrig tänkt skriva en roman?

 -   Nej jag har aldrig tänkt skriva en roman. Jag kan bara lita på det jag kan. Och jag kan inte skriva romaner. Jag kan försöka med dikten eller med något som liknar dikten.
Jag vill försöka vittna om nuet och framtid med härlighet och hängivenhet.

 

Guido Zeccola intervjuade
Ett urval av Eugenio De Signoribus dikter, utmärkt tolkade av Julian Birbrajer, kan läsas i vår Utopiska geografier:
http://www.tidningenkulturen.se/index.php/litter-mainmenu-131/utopiska-geografier-mainmenu-192/5619-eugenio-de-signoribus-dikter

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Marias Tårar

Husen ligger tätt i Tokyos sovstäder. Landsbygden har sakta smält samman med staden. Risfält, skogar och små spridda gårdar är nu ersatta av bostadshus och företag som tycks ligga planlöst ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 29 juni, 2009

Superluminal Neutrinos and Empirical Evidence of a Static Cosmos with Beyond Time Interactions

What if Neutrinos Fly Concurrently both in a Curved Static Cosmos and a Flat Expanding Universe?   Spirit of Truth, Enlighten and Guide our ResearchO Mary Conceived without Sin, Pray for us ...

Av: Piero Benazzo | Essäer | 24 november, 2011

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 1

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 30 juni, 2013

Kristian Carlsson. Foto: Ekaterina Sisfontes

Förlagskoncern ratar små bokstäver

En av de stora förlagskoncernerna lät häromdagen meddela i ett internt PM som läckt ut att de i sin bokproduktion fram till årsskiftet successivt kommer att fasa ut bruket av ...

Av: Kristian Carlsson | Gästkrönikör | 30 mars, 2015

The new beginning

Pjäs i två akter "I have nothing to say / and I am saying it / and that is poetry / as I needed it" (John Cage) Words, words, words (Hamlet / William Shakespeare) "The rest is silence" (Hamlet's final words)  

Av: Vladimir Oravsky & Kurt Larsen | Utopiska geografier | 06 april, 2009

Guds uppfostringsanstalt

Med Gud i katedern och satan under bänklocken och med pastorns medskickade Jesusbilder om lidandet på korset skickligt skuggade i svag ockra med skäggiga män i fotsida klädnader som höjer ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 15 april, 2011

Postpakets Finland helt åt helvete nu vansinne II

De allt färre anhalters Postpaketsfinland blev ännu värre mer helt åt skogen vansinne II senare under året. Posten Finland har förärat mig nu två olika postnummer trots att har samma ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 03 juni, 2011

Samernas nationaldag

Sjätte februari är samernas nationaldag.  Sápmi, Sameland, har en symbolmättad flagga med inspiration från diktaren Anders Fjellner. Genom att nyläsa Fjellner  lyfter Mikael Mogren fram en del av svenskheten som ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om samhället | 01 februari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.