Care Santos på Bokmässan i Göteborg 2014 Foto Per A J Andersson

Några reflektioner kring Care Santos prisbelönta roman Media vida

Elisabeth Tegelberg om Care Santos nya roman

Av: Elisabeth Tegelberg | 25 april, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Vad är en Högskola och hur är dess Demokratiska ansvar?

Enligt Dewey är den i första hand enligt definition; ”en social institution” och utbildning en social process. Skolan är en form av socialt liv dit alla krafter bör koncentreras. Krafter ...

Av: K-G Svanström | 03 oktober, 2012
Övriga porträtt

Radio Nord är död - men arvet lever!

Den 30 juni 1962 upphörde den så kallade piratradion Radio Nord att sända från en båt i Östersjön. Den socialdemokratiska regeringen hade med stöd av centerpartiet kriminaliserat verksamheten som iscensattes ...

Av: Bertil Falk | 30 juni, 2012
Kulturreportage

Roberta och dagens rätt, ristorante Ristoria. Foto Belinda Graham

Ristoria - Italienska berättelser om mat, dryck och det goda livet

Ristoria är en riktig pärla i Göteborgs skattkista. Den här italienska drömmen har än så länge inte upptäckts av de stora turistskarorna – fast det lär inte dröja länge. Ristoria öppnade ...

Av: Belinda Graham | 13 december, 2017
Kulturreportage

Anders Österling, ett stillsamt liv



Anders ÖsterlingEftertänksamhet, besinning och ett stillsamt hemliv endast avbrutet för ytterligare några timmars sittning vid sitt ensliga skrivbord i skenet från den gröna lampan, böjd över ännu en ny recension eller dikt som pockade på att bli nedtecknad. Det är en beskrivning som stämmer in på Anders Österling. Det finns inget - eller ytterst litet - himlastormande eller upproriskt i hans väsen. Fördragsamhet, blygsamhet och hårt arbete i det tysta är i stället ord som stämmer på hans naturell. Aldrig att han höjde rösten eller förlorade fattningen. Likväl ägde han en naturlig auktoritet, en självklar litet bondsk pondus.

Anders Österling fick leva ett långt och ytterst produktivt liv. Han föddes i Helsingborg på påskdagens morgon år 1884. Fadern var vid denna tid journalist vid Skånes Allehanda och under åren i Helsingborg även bokförläggare. Det var radikal litteratur, frisinnad och omstörtande som främst intresserade Hans Österling. När August Strindberg mötte motstånd hos förläggarna i Stockholm tryckte han dramat "Fadren".

Och år 1887 gav han ut den överallt refuserade Ola Hanssons spektakulära och sexuellt utmanande "Sensitiva Amorosa". I sina memoarer berättar Anders Österling: "Restupplagan minns jag från vindskontoren, packad i en lår, som länge följde oss på våra flyttningar." Ekonomiskt var förlagsverksamheten allt annat än framgångsrik. Strindberg uttryckte det på följande sätt i ett brev till Hans Österling: "Det är synd att Ni inte har pengar som Ni har mod".

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ovanligt ung debuterade Anders Österling med "Preludier". Året var 1904. Den följdes snart av "Offerkransar". Ännu var dikterna märkta av en ungdomligt hetsande skönhetsdyrkan som dock senare klingar av i samband med att han gav ut sin tredje diktsamling, "Hälsningar". Då övergav han för alltid Baudelaires berömda slagord l'art pour l'art till förmån för mer realistiska tonfall och motiv. I sin ungdom företog han flera och för hans utveckling betydelsefulla utlandsresor, framför allt Italien blev till ett andra land för den vittre skåningen. Hans framgångar kom snart slag i slag. Och egentligen vände aldrig lyckan för Anders Österling. Efter att på den dåvarande vännen - och senare bittra fienden - Fredrik Bööks förslag ha tagit en halvtidsanställning på Universitetsbiblioteket i Lund för att trygga försörjningen kom snart ett erbjudande som han inte kunde tacka nej till.

Anders Österling efterträdde 1919 Fredrik Böök på den opinionsmässigt viktiga posten som kulturchef på Svenska Dagbladet. Han lämnade Lund och Skåne för Stockholm.

Då var han redan gift med Greta Sjöberg. Hon var ännu inte formellt skild från sin förre make, Verner von Heidenstam, som hon träffat när hon ännu var mycket ung. Greta var sjutton och den stolte skalden fyrtiofyra när de gifte sig. Äktenskapet mellan den uppburne Verner von Heidenstam och den unga Greta förvandlades mycket snabbt till en grym historia om en elak, självrättfärdig och pompöst egoistisk man. De sista tio åren som Greta bodde på Naddö behandlades hon snarast som ett tjänstehjon. Verner von Heidenstam deklarerade att hennes roll som hans hustru var överspelad. "Husförståndarinna" presenterades hon som inför besökare och vänner.

Den då ännu unge skalden Anders Österling gifte sig alltså med Nationalskaldens hustru, vilket skapade uppståndelse i litterära - och även andra - kretsar.

Greta trodde självfallet att hon var laga skild från Heidenstam. Men så var inte fallet. Hon blev rasande och skrev till Heidenstam. En snabbskilsmässa genomfördes prompt och utan minsta motstånd. I ett brev till Anders Österling, som ett svar på dennes upplysning att han avser gifta sig med den store skaldens före detta hustru, svarar Verner von Heidenstam - i sina egna ögon säkerligen - ytterst storsint: "Låt oss vara människor!" Och lade till: "Lycka till!"

En märklig handling från Verner von Heidenstams sida inträffade när han några år senare, närmare bestämt 1916, tilldelades Nobelpriset i litteratur. Halva prissumman, en högst ansenlig förmögenhet på denna tid, skänkte han till Greta. Genom klok placering utföll varje år en avkastning som på ett ungefär motsvarade vad Anders Österling fick i lön som amanuens på Universitetsbiblioteket.

Än mer oväntat än posten som kulturchef på  Svenska Dagbladet kallades Anders Österling som enbart trettiofemåring att efterträda den obetydlige skalden K. A. Melin i Svenska Akademien. Den som drev på så att valet föll på den unge Anders Österling var Erik Axel Karlfeldt som i honom såg något av en poetisk efterträdare. Senare kom Anders Österling att bli en av Akademiens stöttepelare. Under många år var han dess ständige sekreterare och tillika ordförande i Nobelkommittén. Hans inflytande var därmed stort på både Nobelpris och stipendier.

Evert Taube kunde rita förtjusande skisser, här har vi Zorn med ÖsterlingÄndå framstår Anders Österling, sin stora litterära produktion till trots, som en hemkär familjefar. Han trivdes bäst med det lunga livet i hemmet. Där fann han sig tillrätta. Trots att de var ett ytterst omaka par när det gällde temperament. Greta var utåtriktad, ville ha liv och rörelse omkring sig och bjöd gärna in till fest. Hon var impulsiv och en utpräglad känslomänniska. Utspel och utbrott var en självklar del av hennes natur. Sammantaget bildade hon en skarp kontrast till den aningen inåtvände, grubblande och av eftertänksamhet tillbakahållna Anders. När Greta gjorde ett av sina dramatiska utfall i hemmet gick han bara tyst omkring och inväntade att det skulle klinga av. Men det var ett lyckligt äktenskap.

Ett typiskt utslag av Gretas impulsivitet var köpet av sommarhuset i Falsterbo. Hon köpte det utan att ens tillfråga sin make. När han kom nerresande ställdes han inför fullbordat faktum. Ingen i familjen ångrade det dock. Tre månader varje sommar, oftast längre, bodde de här nere på den sydliga udden. Huset låg i utkanten av det lilla samhället, ner mot havet. Det var stort men snart inreddes en särskild utbyggnad där Anders Österling fick sitt arbetsrum och bibliotek. Huset i Falsterbo blev, som mellandottern Karin uttrycker det i en av sina böcker, "ett ankare i tillvaron". För Anders Österling innebar det en viktig hemkomst till det landskap som alltid stod honom och hans diktning närmast.

Med tiden bildades något av ett lärt triumvirat bland sommarherrarna i Falsterbo. Förutom Anders Österling var det skaldebrodern Hjalmar Gullberg och litteraturprofessorn från Lund, Olle Holmberg. De spelade ofta tennis eller badminton. Därtill hölls bjudningar och dagliga snabbvisiter mellan husen. Hjalmar Gullberg - i hemlighet kallad "Gyllenbom" - blev en mycket uppskattad besökare av hela familjen Österling.

Det var i Falsterbo som Anders Österling kom att skriva större delen av sina diktsamlingar. Varje morgon, före stränderna fylldes av badare, tog han sitt rituella morgondopp, ofta tillsammans med Gullberg. Och ända in till de sista åren av sitt nittiosjuåriga liv tog han en mycket lång daglig promenad. Det var här ute på Näset, undandragen de dagliga plikterna och livet i Stockholm, som han fann det skapande lugnet, den stilla andhämtning som hans diktande krävde. Idag framstår säkert en del av hans poesi som aningen otidsenlig, även om Anders Österling är en av de verkligt stora formkonstnärerna i svensk poesi med en tydlig precision i tilltalet och en långt driven känsla för de vardagliga, konkreta detaljerna. Han övergav heller aldrig rimmet. Han såg den bundna formen som en nödvändig tvångströja som disciplinerade infallen.

Hustrun Greta dog före honom. Hon begravdes 1966 på Falsterbo kyrkogård. Där vilar även Anders Österling. Vid nittiosju års ålder år 1981 insomnade han sakta för att aldrig mer vakna. Ett långt liv i trogen tjänst hos dikten var till ända. Eller som Österling uttryckte det i dikten Lantlig kyrkogård:

Se - blott en kalkmur skiljer från varandra
en by för livet och en by för döden,
och vad den ena dock är lik den andra
med sol och lummighet och mänskoöden!

Crister Enander
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

I begränsningen anas Mästaren

Julens glansiga prydnadsänglar trumpetar att det gudomliga blev människa. Även om julens pynt kan verka obegränsat förutsätter det ett budskap om begränsning. Gud utsatte sig för mänsklighetens och världens begränsningar ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 24 december, 2009

Den poetiska Eddan enligt Lars Lönnroth

Vårt behov av översättare och översättningar är omättligt. Men den yrkeskategorins ansträngningar har inte särskilt ofta uppskattats eller förtjänst. Av slentrian har försvenskningarna antingen förbigåtts helt i bokrecensionerna, eller så ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 03 september, 2017

 Niels W. Gade. Originalfotot tillhörigt Oslo Stadsmuseum

Niels W. Gade Ett tonsättaröde och kulturhistoriens nyckfullhet

Vi tycks utgå från att de konstnärer – bildkonstnärer, tonsättare, diktare, dramatiker m.m. - som har sina namn inskrivna i historien har nått denna status på grund av sina extraordinära ...

Av: Thomas Notini | Musikens porträtt | 12 februari, 2017

Anteckningar om Vägen till språket

I Vägen till språket vill Heidegger utröna vad språket är. Heidegger vill fenomenologiskt utröna språkets ”vad-varo”, dess egenskaper och väsen. Lyckas Heidegger ”att bringa språket som språket till språk” friläggs ...

Av: Claes-Magnus Bernson | Agora - filosofiska essäer | 26 februari, 2014

Dikter av Sara Falkstad Byrne

  Drottningen av Matang   alla hundar liknar varandra   har en sandbrun färg, samma som dammet på marken utanför butiken i Matang, ett slitet anhang med vippande öron.   på ett aluminiumbord en fet och tatuerad man, ogenerad i kalsongerna sovande i het ...

Av: Sara Falkstad Byrne | Utopiska geografier | 24 januari, 2011

Shane Carruth. Foto: Ray Pride

Shane Carruth, människan och naturen

Shane Carruths filmer är fyllda av exploatörer av naturen: uppfinnare, tjuvar och musiker. Carruth söker gestalta den vetenskapliga processen i sin filmkonst - framsteg som resultatet av slumpens välgörande insteg ...

Av: Rasmus Lygner | Filmens porträtt | 24 juni, 2017

Inget Namn

  Hebriana H. Bebådelse   Två rader ner och början är inom synhåll kom alla armar som ska bära bära allt som stavas kall grogrund inom raden det är ryggraden som ...

Av: Författare: dikten | Utopiska geografier | 16 mars, 2009

Söderköping. Foto: Björn Gustavsson

Om brunnsverksamheten i Söderköping

Artikelserie om svenska spa-inrättningar. (Text nr 1.)

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 23 oktober, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.