Från Warszawa med kärlek

Det känns som om Warszawa är en stad i förvandling. En stad som fortfarande balanserar på gränsen mellan öst och väst, men som sakta håller på att tippa över mot ...

Av: Mathias Jansson | 11 augusti, 2010
Resereportage

Den Gudomliga komedin (del 1)

Dante Alighieri föddes i florens 1265. Han var bl.a. apotekare och läkare, samt deltog aktivt i stadens politiska liv. Han dömdes i en partistid 1302 till egendomsförlust och landsflykt. Han ...

Av: Hans-Evert Renérius | 11 februari, 2010
Essäer om litteratur & böcker

De försvann

"Dave ... stop. Stop, will you? Stop, Dave. Will you stop, Dave? Stop, Dave. I'm afraid. I'm afraid, Dave. Dave ... my mind is going. I can feel it. I ...

Av: Jonas Wessel | 27 juli, 2009
Utopiska geografier

Postemmakrönika 4

Enorma energimängder frilägges nu när jag inte mer är författare, med en massa onödiga sysselsättningar, har flera nätter renoverat gamla läderband (mest halvfranska) (och när jag behövde några prickar lim ...

Av: Stefan Hammarén | 08 april, 2010
Stefan Hammarén

Anders Österling, ett stillsamt liv



Anders ÖsterlingEftertänksamhet, besinning och ett stillsamt hemliv endast avbrutet för ytterligare några timmars sittning vid sitt ensliga skrivbord i skenet från den gröna lampan, böjd över ännu en ny recension eller dikt som pockade på att bli nedtecknad. Det är en beskrivning som stämmer in på Anders Österling. Det finns inget - eller ytterst litet - himlastormande eller upproriskt i hans väsen. Fördragsamhet, blygsamhet och hårt arbete i det tysta är i stället ord som stämmer på hans naturell. Aldrig att han höjde rösten eller förlorade fattningen. Likväl ägde han en naturlig auktoritet, en självklar litet bondsk pondus.

Anders Österling fick leva ett långt och ytterst produktivt liv. Han föddes i Helsingborg på påskdagens morgon år 1884. Fadern var vid denna tid journalist vid Skånes Allehanda och under åren i Helsingborg även bokförläggare. Det var radikal litteratur, frisinnad och omstörtande som främst intresserade Hans Österling. När August Strindberg mötte motstånd hos förläggarna i Stockholm tryckte han dramat "Fadren".

Och år 1887 gav han ut den överallt refuserade Ola Hanssons spektakulära och sexuellt utmanande "Sensitiva Amorosa". I sina memoarer berättar Anders Österling: "Restupplagan minns jag från vindskontoren, packad i en lår, som länge följde oss på våra flyttningar." Ekonomiskt var förlagsverksamheten allt annat än framgångsrik. Strindberg uttryckte det på följande sätt i ett brev till Hans Österling: "Det är synd att Ni inte har pengar som Ni har mod".

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ovanligt ung debuterade Anders Österling med "Preludier". Året var 1904. Den följdes snart av "Offerkransar". Ännu var dikterna märkta av en ungdomligt hetsande skönhetsdyrkan som dock senare klingar av i samband med att han gav ut sin tredje diktsamling, "Hälsningar". Då övergav han för alltid Baudelaires berömda slagord l'art pour l'art till förmån för mer realistiska tonfall och motiv. I sin ungdom företog han flera och för hans utveckling betydelsefulla utlandsresor, framför allt Italien blev till ett andra land för den vittre skåningen. Hans framgångar kom snart slag i slag. Och egentligen vände aldrig lyckan för Anders Österling. Efter att på den dåvarande vännen - och senare bittra fienden - Fredrik Bööks förslag ha tagit en halvtidsanställning på Universitetsbiblioteket i Lund för att trygga försörjningen kom snart ett erbjudande som han inte kunde tacka nej till.

Anders Österling efterträdde 1919 Fredrik Böök på den opinionsmässigt viktiga posten som kulturchef på Svenska Dagbladet. Han lämnade Lund och Skåne för Stockholm.

Då var han redan gift med Greta Sjöberg. Hon var ännu inte formellt skild från sin förre make, Verner von Heidenstam, som hon träffat när hon ännu var mycket ung. Greta var sjutton och den stolte skalden fyrtiofyra när de gifte sig. Äktenskapet mellan den uppburne Verner von Heidenstam och den unga Greta förvandlades mycket snabbt till en grym historia om en elak, självrättfärdig och pompöst egoistisk man. De sista tio åren som Greta bodde på Naddö behandlades hon snarast som ett tjänstehjon. Verner von Heidenstam deklarerade att hennes roll som hans hustru var överspelad. "Husförståndarinna" presenterades hon som inför besökare och vänner.

Den då ännu unge skalden Anders Österling gifte sig alltså med Nationalskaldens hustru, vilket skapade uppståndelse i litterära - och även andra - kretsar.

Greta trodde självfallet att hon var laga skild från Heidenstam. Men så var inte fallet. Hon blev rasande och skrev till Heidenstam. En snabbskilsmässa genomfördes prompt och utan minsta motstånd. I ett brev till Anders Österling, som ett svar på dennes upplysning att han avser gifta sig med den store skaldens före detta hustru, svarar Verner von Heidenstam - i sina egna ögon säkerligen - ytterst storsint: "Låt oss vara människor!" Och lade till: "Lycka till!"

En märklig handling från Verner von Heidenstams sida inträffade när han några år senare, närmare bestämt 1916, tilldelades Nobelpriset i litteratur. Halva prissumman, en högst ansenlig förmögenhet på denna tid, skänkte han till Greta. Genom klok placering utföll varje år en avkastning som på ett ungefär motsvarade vad Anders Österling fick i lön som amanuens på Universitetsbiblioteket.

Än mer oväntat än posten som kulturchef på  Svenska Dagbladet kallades Anders Österling som enbart trettiofemåring att efterträda den obetydlige skalden K. A. Melin i Svenska Akademien. Den som drev på så att valet föll på den unge Anders Österling var Erik Axel Karlfeldt som i honom såg något av en poetisk efterträdare. Senare kom Anders Österling att bli en av Akademiens stöttepelare. Under många år var han dess ständige sekreterare och tillika ordförande i Nobelkommittén. Hans inflytande var därmed stort på både Nobelpris och stipendier.

Evert Taube kunde rita förtjusande skisser, här har vi Zorn med ÖsterlingÄndå framstår Anders Österling, sin stora litterära produktion till trots, som en hemkär familjefar. Han trivdes bäst med det lunga livet i hemmet. Där fann han sig tillrätta. Trots att de var ett ytterst omaka par när det gällde temperament. Greta var utåtriktad, ville ha liv och rörelse omkring sig och bjöd gärna in till fest. Hon var impulsiv och en utpräglad känslomänniska. Utspel och utbrott var en självklar del av hennes natur. Sammantaget bildade hon en skarp kontrast till den aningen inåtvände, grubblande och av eftertänksamhet tillbakahållna Anders. När Greta gjorde ett av sina dramatiska utfall i hemmet gick han bara tyst omkring och inväntade att det skulle klinga av. Men det var ett lyckligt äktenskap.

Ett typiskt utslag av Gretas impulsivitet var köpet av sommarhuset i Falsterbo. Hon köpte det utan att ens tillfråga sin make. När han kom nerresande ställdes han inför fullbordat faktum. Ingen i familjen ångrade det dock. Tre månader varje sommar, oftast längre, bodde de här nere på den sydliga udden. Huset låg i utkanten av det lilla samhället, ner mot havet. Det var stort men snart inreddes en särskild utbyggnad där Anders Österling fick sitt arbetsrum och bibliotek. Huset i Falsterbo blev, som mellandottern Karin uttrycker det i en av sina böcker, "ett ankare i tillvaron". För Anders Österling innebar det en viktig hemkomst till det landskap som alltid stod honom och hans diktning närmast.

Med tiden bildades något av ett lärt triumvirat bland sommarherrarna i Falsterbo. Förutom Anders Österling var det skaldebrodern Hjalmar Gullberg och litteraturprofessorn från Lund, Olle Holmberg. De spelade ofta tennis eller badminton. Därtill hölls bjudningar och dagliga snabbvisiter mellan husen. Hjalmar Gullberg - i hemlighet kallad "Gyllenbom" - blev en mycket uppskattad besökare av hela familjen Österling.

Det var i Falsterbo som Anders Österling kom att skriva större delen av sina diktsamlingar. Varje morgon, före stränderna fylldes av badare, tog han sitt rituella morgondopp, ofta tillsammans med Gullberg. Och ända in till de sista åren av sitt nittiosjuåriga liv tog han en mycket lång daglig promenad. Det var här ute på Näset, undandragen de dagliga plikterna och livet i Stockholm, som han fann det skapande lugnet, den stilla andhämtning som hans diktande krävde. Idag framstår säkert en del av hans poesi som aningen otidsenlig, även om Anders Österling är en av de verkligt stora formkonstnärerna i svensk poesi med en tydlig precision i tilltalet och en långt driven känsla för de vardagliga, konkreta detaljerna. Han övergav heller aldrig rimmet. Han såg den bundna formen som en nödvändig tvångströja som disciplinerade infallen.

Hustrun Greta dog före honom. Hon begravdes 1966 på Falsterbo kyrkogård. Där vilar även Anders Österling. Vid nittiosju års ålder år 1981 insomnade han sakta för att aldrig mer vakna. Ett långt liv i trogen tjänst hos dikten var till ända. Eller som Österling uttryckte det i dikten Lantlig kyrkogård:

Se - blott en kalkmur skiljer från varandra
en by för livet och en by för döden,
och vad den ena dock är lik den andra
med sol och lummighet och mänskoöden!

Crister Enander
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

”Genom bråddjup av ovetbarhet” Nära Birgitta Trotzig

I texten 'Från en ort till en annan' i Allt om Böcker nr 1 1982 skriver Birgitta Trotzig om en ort, dels den faktiska fysiska plats som diktaren kan befinna ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 05 januari, 2014

Om den sämre formen av kapitalism

Om den sämre formen av kapitalism Fungerar den amerikanska formen av kapitalism bättre än den europeiska? Tidningen Kulturens korrespondent från New York, Pierre Gilly, hävdar att det är tvärt om ...

Av: Pierre Gilly | Essäer om politiken | 12 oktober, 2006

Gisela Nordell. Dikter

Gisela Nordell är född i Stockholm 1956. Hon arbetat inom folkmusiken sedan 1996, litterära visan. Hon finns att höra på cdn "Ferlin- I livets villervalla" 1999  och "Visor från gränderna" 2002, utgivet på Ljudmanufaktur.Hon har medverkat ...

Av: Gisela Nordell | Utopiska geografier | 17 februari, 2014

Cigarreter på vita duken

Cigaretter är filmens mest använda rekvisita. Fortfarande, trots att till och med James Bond slutade röka. Jim Jarmusch gjorde tre kortfilmer och en långfilm med den gemensamma titelnCoffee and Cigarettes. Långfilmen ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 17 augusti, 2013

"Vi lever i en absurd och relativistisk värld."

"Vi lever i en absurd och relativistisk värld." Ett samtal med Carl Johan De Geer. Text & foto: Carl Abrahamsson Det finns ingen annan Carl Johan De Geer än Carl Johan De ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 01 november, 2009

Historisk – biografisk liv

Innledning For en tid tilbake fikk jeg utgitt disse to artiklene i Tidningen Kulturen: Biografisk liv, respektivt, Å leve i historien. Begge artiklene handler om å ha et historisk – biografisk ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 02 juni, 2014

Hela Sverige inklusive Paret Truxa övar repövning

Idag var jag nere i Järva fältet och ända bort mot Solna. Kulvertarna når så långt, fast det kan ingen tro. När man tar bussen är det ju som om ...

Av: Boel Schenlaer | Kulturreportage | 30 september, 2009

 ”Gravest Hits” – de två första singlarna i form av en tolvtums-EP

Bandet som Gud glömde men som Djävulen älskade

Med Peter Sjöblom som ciceron återvänder Tidningen Kulturen till det sista sanna rock'n'roll-bandet The Cramps.

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 09 Maj, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.