Krigets år 1914

Den 20 december 1913 står det i bladet om att ett ”bondetåg” till kungen börjar planeras i Stockholm för att betyga honom sin försvarsvilja. Drivkraften bakom idén är en grosshandlare ...

Av: Lilian O. Montmar | 11 februari, 2014
Kulturreportage

Marie Tonkin

Marie Tonkin. En dikt

Marie Tonkin frilansar som skribent och redaktör och är redaktionsmedlem för tidskriften Pilgrim. Hon har publicerat diktsamlingen Pyramider i paradiset (2012).

Av: Marie Tonkin | 14 februari, 2017
Utopiska geografier

Gunnar Lundin. Nya dikter

På 70- och 80-tal gav jag ut en roman och fem diktsamlingar på Norstedts. Sedan dess sju essäsamlingar på Symposion, ellerströms och senast (2004-09) på h:ströms. Central är I rörelsetrilogin på det ...

Av: Gunnar Lundin | 11 mars, 2013
Utopiska geografier

Den Gåtfulle

Om inte krig funnits, skulle vi då förstå innebörden av fred? Är hälsa något vi kan uppskatta utan att ha varit sjuka? Filosofen Herakleitos levde i Efesos mot slutet av 500-talet ...

Av: Stefan Whilde | 02 april, 2012
Stefan Whilde

Anders Österling, ett stillsamt liv



Anders ÖsterlingEftertänksamhet, besinning och ett stillsamt hemliv endast avbrutet för ytterligare några timmars sittning vid sitt ensliga skrivbord i skenet från den gröna lampan, böjd över ännu en ny recension eller dikt som pockade på att bli nedtecknad. Det är en beskrivning som stämmer in på Anders Österling. Det finns inget - eller ytterst litet - himlastormande eller upproriskt i hans väsen. Fördragsamhet, blygsamhet och hårt arbete i det tysta är i stället ord som stämmer på hans naturell. Aldrig att han höjde rösten eller förlorade fattningen. Likväl ägde han en naturlig auktoritet, en självklar litet bondsk pondus.

Anders Österling fick leva ett långt och ytterst produktivt liv. Han föddes i Helsingborg på påskdagens morgon år 1884. Fadern var vid denna tid journalist vid Skånes Allehanda och under åren i Helsingborg även bokförläggare. Det var radikal litteratur, frisinnad och omstörtande som främst intresserade Hans Österling. När August Strindberg mötte motstånd hos förläggarna i Stockholm tryckte han dramat "Fadren".

Och år 1887 gav han ut den överallt refuserade Ola Hanssons spektakulära och sexuellt utmanande "Sensitiva Amorosa". I sina memoarer berättar Anders Österling: "Restupplagan minns jag från vindskontoren, packad i en lår, som länge följde oss på våra flyttningar." Ekonomiskt var förlagsverksamheten allt annat än framgångsrik. Strindberg uttryckte det på följande sätt i ett brev till Hans Österling: "Det är synd att Ni inte har pengar som Ni har mod".

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ovanligt ung debuterade Anders Österling med "Preludier". Året var 1904. Den följdes snart av "Offerkransar". Ännu var dikterna märkta av en ungdomligt hetsande skönhetsdyrkan som dock senare klingar av i samband med att han gav ut sin tredje diktsamling, "Hälsningar". Då övergav han för alltid Baudelaires berömda slagord l'art pour l'art till förmån för mer realistiska tonfall och motiv. I sin ungdom företog han flera och för hans utveckling betydelsefulla utlandsresor, framför allt Italien blev till ett andra land för den vittre skåningen. Hans framgångar kom snart slag i slag. Och egentligen vände aldrig lyckan för Anders Österling. Efter att på den dåvarande vännen - och senare bittra fienden - Fredrik Bööks förslag ha tagit en halvtidsanställning på Universitetsbiblioteket i Lund för att trygga försörjningen kom snart ett erbjudande som han inte kunde tacka nej till.

Anders Österling efterträdde 1919 Fredrik Böök på den opinionsmässigt viktiga posten som kulturchef på Svenska Dagbladet. Han lämnade Lund och Skåne för Stockholm.

Då var han redan gift med Greta Sjöberg. Hon var ännu inte formellt skild från sin förre make, Verner von Heidenstam, som hon träffat när hon ännu var mycket ung. Greta var sjutton och den stolte skalden fyrtiofyra när de gifte sig. Äktenskapet mellan den uppburne Verner von Heidenstam och den unga Greta förvandlades mycket snabbt till en grym historia om en elak, självrättfärdig och pompöst egoistisk man. De sista tio åren som Greta bodde på Naddö behandlades hon snarast som ett tjänstehjon. Verner von Heidenstam deklarerade att hennes roll som hans hustru var överspelad. "Husförståndarinna" presenterades hon som inför besökare och vänner.

Den då ännu unge skalden Anders Österling gifte sig alltså med Nationalskaldens hustru, vilket skapade uppståndelse i litterära - och även andra - kretsar.

Greta trodde självfallet att hon var laga skild från Heidenstam. Men så var inte fallet. Hon blev rasande och skrev till Heidenstam. En snabbskilsmässa genomfördes prompt och utan minsta motstånd. I ett brev till Anders Österling, som ett svar på dennes upplysning att han avser gifta sig med den store skaldens före detta hustru, svarar Verner von Heidenstam - i sina egna ögon säkerligen - ytterst storsint: "Låt oss vara människor!" Och lade till: "Lycka till!"

En märklig handling från Verner von Heidenstams sida inträffade när han några år senare, närmare bestämt 1916, tilldelades Nobelpriset i litteratur. Halva prissumman, en högst ansenlig förmögenhet på denna tid, skänkte han till Greta. Genom klok placering utföll varje år en avkastning som på ett ungefär motsvarade vad Anders Österling fick i lön som amanuens på Universitetsbiblioteket.

Än mer oväntat än posten som kulturchef på  Svenska Dagbladet kallades Anders Österling som enbart trettiofemåring att efterträda den obetydlige skalden K. A. Melin i Svenska Akademien. Den som drev på så att valet föll på den unge Anders Österling var Erik Axel Karlfeldt som i honom såg något av en poetisk efterträdare. Senare kom Anders Österling att bli en av Akademiens stöttepelare. Under många år var han dess ständige sekreterare och tillika ordförande i Nobelkommittén. Hans inflytande var därmed stort på både Nobelpris och stipendier.

Evert Taube kunde rita förtjusande skisser, här har vi Zorn med ÖsterlingÄndå framstår Anders Österling, sin stora litterära produktion till trots, som en hemkär familjefar. Han trivdes bäst med det lunga livet i hemmet. Där fann han sig tillrätta. Trots att de var ett ytterst omaka par när det gällde temperament. Greta var utåtriktad, ville ha liv och rörelse omkring sig och bjöd gärna in till fest. Hon var impulsiv och en utpräglad känslomänniska. Utspel och utbrott var en självklar del av hennes natur. Sammantaget bildade hon en skarp kontrast till den aningen inåtvände, grubblande och av eftertänksamhet tillbakahållna Anders. När Greta gjorde ett av sina dramatiska utfall i hemmet gick han bara tyst omkring och inväntade att det skulle klinga av. Men det var ett lyckligt äktenskap.

Ett typiskt utslag av Gretas impulsivitet var köpet av sommarhuset i Falsterbo. Hon köpte det utan att ens tillfråga sin make. När han kom nerresande ställdes han inför fullbordat faktum. Ingen i familjen ångrade det dock. Tre månader varje sommar, oftast längre, bodde de här nere på den sydliga udden. Huset låg i utkanten av det lilla samhället, ner mot havet. Det var stort men snart inreddes en särskild utbyggnad där Anders Österling fick sitt arbetsrum och bibliotek. Huset i Falsterbo blev, som mellandottern Karin uttrycker det i en av sina böcker, "ett ankare i tillvaron". För Anders Österling innebar det en viktig hemkomst till det landskap som alltid stod honom och hans diktning närmast.

Med tiden bildades något av ett lärt triumvirat bland sommarherrarna i Falsterbo. Förutom Anders Österling var det skaldebrodern Hjalmar Gullberg och litteraturprofessorn från Lund, Olle Holmberg. De spelade ofta tennis eller badminton. Därtill hölls bjudningar och dagliga snabbvisiter mellan husen. Hjalmar Gullberg - i hemlighet kallad "Gyllenbom" - blev en mycket uppskattad besökare av hela familjen Österling.

Det var i Falsterbo som Anders Österling kom att skriva större delen av sina diktsamlingar. Varje morgon, före stränderna fylldes av badare, tog han sitt rituella morgondopp, ofta tillsammans med Gullberg. Och ända in till de sista åren av sitt nittiosjuåriga liv tog han en mycket lång daglig promenad. Det var här ute på Näset, undandragen de dagliga plikterna och livet i Stockholm, som han fann det skapande lugnet, den stilla andhämtning som hans diktande krävde. Idag framstår säkert en del av hans poesi som aningen otidsenlig, även om Anders Österling är en av de verkligt stora formkonstnärerna i svensk poesi med en tydlig precision i tilltalet och en långt driven känsla för de vardagliga, konkreta detaljerna. Han övergav heller aldrig rimmet. Han såg den bundna formen som en nödvändig tvångströja som disciplinerade infallen.

Hustrun Greta dog före honom. Hon begravdes 1966 på Falsterbo kyrkogård. Där vilar även Anders Österling. Vid nittiosju års ålder år 1981 insomnade han sakta för att aldrig mer vakna. Ett långt liv i trogen tjänst hos dikten var till ända. Eller som Österling uttryckte det i dikten Lantlig kyrkogård:

Se - blott en kalkmur skiljer från varandra
en by för livet och en by för döden,
och vad den ena dock är lik den andra
med sol och lummighet och mänskoöden!

Crister Enander
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Omläsning kopplad till ultrakonservativa ord

Ezra Pound får oss att tänka på Cantos, inspärrad i bur i Pisa, T.S. Eliot, Italien, missat Nobelpris i litteratur, kinesisk lyrik, politisk radiopropaganda, okuvlig fascism, James Joyce och så ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 12 maj, 2013

Erik Johan Stagnelius

Bortom skuggorna av eländet

Ett kärleksfullt och ökat intresse för Stagnelius dikter har kunnat uppfattas under de senaste decennierna. Så mycket har hänt, så mycket publicerats att fler människor fått möjligheter att bättre tillgodogöra ...

Av: Michael Economou | Essäer om litteratur & böcker | 25 februari, 2015

Sofia Albertina och andra kyrkoledare

Hösten 2009 har Sverige fått två nya biskopar som är kvinnor. Det är Eva Brunne i Stockholm och Tuulikki Koivunen Bylund i Härnösands stift. Den svenska prinsessan Sofia Albertina var ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 08 december, 2009

Tankar kring Maria Wine och Artur Lundkvist (Korsväg II)

”Jag färdas och jag färdas inte, i minnet färdas jag där allt är sig likt och allt är sig olikt, det är en spegel av vatten som ådras, rynkas, döljer ...

Av: Göran Af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 27 maj, 2014

Sri Aurobindo

Indisk renässans jagar undan såväl skallmätare i Lappland som sociala ingenjörer

Allt som lever har sitt eget existensberättigande, sin egen rättmätiga livskamp.

Av: Anna-Karin Svedberg | Kulturreportage | 28 december, 2015

Goya. Häxor. Foto: Sparkit

Förföljelsen och dödandet av häxor och shamaner

Nina Michael om häxors trosföreställningar, svenska häxprocesser och dödsstraff.

Av: Nina Michael | Kulturreportage | 02 april, 2015

Andlig fattigdom i en rik värld

Människan är det enda djur som har tråkigt  (Erich Fromm) Den tysk-amerikanska psykoanalytikern, sociologen och filosofen Erich Fromm (1900-1980) har i sin moderna klassiker Att ha eller att vara? (2006) beskrivit ...

Av: Nina Michael | Essäer | 01 oktober, 2013

Premisser för en epistemologisk perversion

Filmen ”The Matrix” kom 1999 och har sedan dess skördat många beundrare. Men hur många är det som reflekterar över filmens mer subtila innehåll, vad the Matrix egentligen representerar och ...

Av: Hugo Kuhlin | Essäer om film | 20 mars, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.