Jonas Wessel: Ett meddelande från prinsessan Månuggla

  … med grön hud för 800 år sedan. Deras kroppsvätskor kan producera halvrasavkommor … i kosmos. Mörk är mockan som mejar ner … som en skörd. Var hälsade. Jag är ...

Av: Jonas Wessel | 23 september, 2013
Utopiska geografier

Cecilia Persson, prosa

Cecilia Persson: Poet, historiker och skrivpedagog. Har arbetat och forskat vid Lunds universitet i ämnet historia och med inriktning: Förintelsen, flykting- och migrationshistoria. Hon har varit verksam som lärare på ...

Av: Cecilia Persson | 05 september, 2011
Utopiska geografier

Den förhatliga kulturrelativisten

Lena Andersson skriver i DN 4e november om hur framställningen av historiska epoker (i det här fallet 1700-talet) i tv-serien Anno 1790 är symptomatiskt för en alltmer dominerande historisering, kontextualisering ...

Av: Anna Remmets | 08 november, 2011
Gästkrönikör

Körsbärspaj utan förbannat gott kaffe – om David Lynchs Twin Peaks: Fire Walk…

Through the darkness of future’s past,The magician longs to see.One chants out between two worlds …”Fire … walk with me.” När tv-serien Twin Peaks lades ner efter två säsonger sommaren 1991 ...

Av: Jonas Wessel | 14 november, 2013
Essäer om film

Eyvind Johnson och det röda Norrland



ImageAllmänt sett skulle man kunna säga att en gemensam strävan hos norrländska författare finns i förhållandet att de önskar bryta sig loss och frigöra sig från det provinsiella arvet. Åtminstone på ett plan handlar det om att det specifikt norrländska står för något "bondskt" och därmed en aning enkelspårigt och stundtals efterblivet, det kan vi bland annat se i Eyvind Johnsons romanserie om Olof. Det är emellertid en frigörelse som på många sätt liknar den ett flertal författare har att brottas med oavsett var i landet de bor och som mer handlar om att komma ifrån sin klasstillhörighet och på det viset nå inre frihet, än att komma ifrån ett rent provinsiellt arv. Detta att lämna sin klasstillhörighet tycks vara mer eller mindre nödvändigt för att de sedan ska kunna återvända och skildra både provinsen och människorna i den. Oftast är det där och endast där de hittar den djupaste sanningen om sig själva och i och med det verkligt stoff till sitt skapande. Genom ursprunget erövrar de världen, utan detta får inte ytan något bottenskikt. Det inre landskap som uppväxten ger, bär människan med sig livet igenom, sedan tycks yttre faktorer kunna växla i stort sett hur mycket som helst.

I romanseriens andra del, Här har du ditt liv, anknyter Eyvind Johnson till den norrländska identiteten, och det är också här han "frigör" sig från den för att kunna gå vidare. Vad är det då för bild han ger av landsändan, vad är det som präglar den? Den yttre miljön utgör naturligtvis själva grunden varpå allting vilar, de skogrika vidderna, myrarna, de långa, kalla vintrarna, den nödtorftigt fruktbara jorden. Öppningsscenen i romanen slår omedelbart an den stämning landskapet föder hos befolkningen. Olofs far begravs, det är mitt i smällkalla vintern 1915, men någon jordfästning kan det givetvis inte bli tal om. Kistan får stå i snön bredvid andra i väntan på sommar. Med det frusna och kalla i omgivningen innesluts även de levande i en sorts död, de behöver inte fantisera om dödskyla, den finns omkring dem som verklighet i skepnad av vinter. I samma scen visas också det avstånd kompakt köld och månaders mörker lägger mellan begravningsgästerna, och då speciellt i samtalet mellan Olof och en av faderns tidigare arbetskamrater, före detta rallaren Smålands-Pelle.

 Mötet mellan de två trevar sig fram i ett verbalt sökande efter något att fästa orden vid, som för ett ögonblick kan få dem att glömma naturens hårda grepp om själen. Påverkad av brännvin öppnar sig Smålands-Pelle en aning mer än han tänkt sig och egentligen tycker sig ha rätt till med tanke på stundens allvar. Spriten blir det surrogat som lossar tungans band och får honom att närma sig Olof, innan han strax åter försvinner in i oåtkomlighet.   

Redan här framträder ett annat viktigt inslag för den norrländska identiteten, järnvägens betydelse. Sådana som Olofs far, Smålands-Pelle och hela den rallarkår de tillhörde, kom att prägla livet i norr på ett flertal sätt. De förde med sig influenser utifrån, de kom med nytt blod åt det gamla, och även om inte alla blev kvar likt de ovan nämnda, skulle minnet av dem leva vidare för lång tid framöver, liksom resultatet av deras arbete. Konsekvenserna för den utveckling järnvägen förde med sig är i det närmaste oöverskådliga, den öppnade yttre och inre allfarvägar för isolerade sinnen, beredde vägen för industrin och gav där igenom ödemarken ett nytt ansikte. Den gick att besegra, även om priset många gånger var högt.

Ett sådant livsöde i skuggan av den nya tiden gestaltar Eyvind Johnson särskilt ingående i Sagan om Johanna, en berättelse i berättelsen som på ett storslaget sätt vidgar romanens realism. En kvinna, Johanna, har växt upp i sin ensamhets längtan på ett ensligt beläget torpställe, blir förförd av en rotlös, kringvandrande skojare, varpå hon föder en "oäkting" och sedan flyr barndomshemmet för att tjäna som kocka och kropp runt om i de många rallarlagen. Den järnväg hon indirekt varit med om att bygga för henne så småningom bort från vildmarken till ett tragiskt slut som prostituerad och alkoholiserad i södra Sverige.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Förhållandet till skogen och det som kommer ut av den i form av producerade varor, blir särskild tydlig i denna andra del. Skogen bildar fond åt det mesta människan företar sig, det bräckliga livet kretsar kring den på ett helt annat sätt än vad som är fallet  längre söderut. Där är det den mer eller mindre fruktbara jorden som innehar rollen av trygghet och tröst, förbannelse och ensamhet.

Det är i skogen Olof förtjänar sin ungdoms levebröd, först i timmergallring och flottning, senare som sågverksarbetare. Det är också där, på sågverket, som han på allvar får känna på den arbetande klassens villkor och kan väga sitt liv i samma vågskål som de jobbare som med granskogens hela tyngd på sina axlar accepterat tillvaron som den är. Inte som den friare andens huggare och flottare omgivna av öppen rymd, utan fast i ett enformigt, monotont knog, där maskinerna bestämmer takten och över dessa i sin tur Hallbergen, sågverksägaren, den allsmäktige. Denne kommer med sin dubbelmoral att representera hela samhällets förljugenhet, och det är i detta avslöjandets ljus som Olofs frigörelsekamp gör avstamp med det inre upprorets hela styrka. Ett samhälle som föder fattigdom, svält och TBC, inskränkthet och religiösa svärmerier måste bekämpas.

I sågverksmiljön får Olof med egna ögon se hur kapitalet förvaltar sitt pund när hans jämnåriga arbetskamrat, Oskar Larsson, kläms fast under en stock och kort därefter dör av skadorna. Hallbergens inställning till arbetet förändras inte i nämnvärd grad av det inträffade, även om han tillfälligt skakas gäller en enda regel: tjäna så mycket pengar det går medan det går. Olyckor och död må drabba, men håll produktionen igång. Stryk medhårs när det behövs  -  "med försiktighet händer inga olyckor, om nu inte olyckan är framme"  -  och hota när det är nödvändigt, för det är krig i världen, och världen behöver plank och bräder att bygga upp det som står i brand. I det gudsförgätna landet i norr finns ett överflöd, det är bara att ta!

Moralen speglar en del av det norrländska arv som här kommer till uttryck. Motsättningen mellan styrande och styrda, liksom rovdriften på människor och natur formar det röda Norrland. Det är här fästet blir som starkast därför att orättvisorna är som tydligast. Det är ett ungt samhälle utan traditioner att dölja motsättningarna i, banden till föregående generationer är löst knutna och den relativa närheten till revolutionshärden i öst sätter sina spår i människors inre. Religionens inflytande är förstås stort, utlämnade till den starkes rätt som de är. Larsson själv, Oskars far, resignerar i ödmjukhet inför högre makter, Hallbergen och Frälsningsarmén, medan Olof drar helt andra slutsatser av det som hänt. "Det är du. Det är du som är du. Du måste försöka stå på dina egna ben och äta din egen mat. Du får inte leva på andra".

 Lars-Göran Söderberg

Ur arkivet

view_module reorder
Köpenhamnskan. Foto-collage:  Cavefors

Mitt möte med en köpenhamnska

I samband med invigningen av Öresundsbron för åtskilliga år sedan, skrevs det i Malmötidningarna många artiklar om det nordeuropeiska broderfolket, med betoning på bröder, på andra sidan Øresund. Vad jag ...

Av: Bo I. Cavefors | Kulturreportage | 14 september, 2015

Höjdpunkterna från musikåret 2013

Hur jag än vrider och vänder på det kommer 2013 alltid att vara täckt av den dystra hinna som Lou Reeds frånfälle lämnade efter sig. Det var som att ett ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 28 december, 2013

Vyn är densamma av Einar Askestad

Författare med åtta böcker utgivna inklusive novellsamlingen ”Frånfällen”, hösten 2010, som den senaste, född i Kalix av österrikisk mor och norsk far, uppvuxen i Portugal, Spanien, Österrike och Sverige. Efter ...

Av: Einar Askestad | Utopiska geografier | 24 oktober, 2011

Storstadens oundvikliga anonymitet

I tv-programmet På bar gärning så testar man i olika situationer svenskarnas moral. En gång lät man till exempel två skådespelare sitta med en rullstolsbunden person på ett kafé och ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 15 april, 2012

Mattias Lundmark – dikter

Mattias Lundmark är född 1988 och bosatt i Umeå där han studerar till psykolog.     *   regnet klöser på kupéfönstret himlen tjocknar som blötlagda havregryn vi är tätt packade ofrivilliga rumskamrater ögonen studsar mot varandra som rädda pingisbollar  

Av: Mattias Lundmark | Utopiska geografier | 16 januari, 2012

Samiska shamandomens nya dimensioner

 Man tar inte skada av att uppleva för mycket,Men man kan ta skada av att uppleva för litet! (Läkaren och författarenGöran Grip i boken:Allting finns) Vid seminariet Samerna i kyrkan i Enare ...

Av: Nina Michael | Essäer om religionen | 19 augusti, 2013

Magnus Göransson

Idioten speglar sig

Solen har inte klättrat högt på himmeln när idioten motbevisar evolutionen och återvänder upp i de mentala apornas träd. Han har precis vaknat och befinner sig i det gråa ...

Av: Magnus Göransson | Gästkrönikör | 14 maj, 2016

Ett liv utan olja

Likviditet. Ett ord som verkar bli mer och mer aktuellt i debatten för varje dag som går. Länder förväntas gå i konkurs och hela den idag så sammanvävda världsekonomin skälver ...

Av: Johannes Söderqvist | Essäer om samhället | 28 december, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.