Jonas Wessel. Embryots iakttagelser

Far har imponerande ärr efter cykelolyckan, som skedde i alléns dystra dunkel. I fallet sprack en luktflaska av kristall och man meddelar om tidssjukdomar via telefon från Marrakech. Far avfärdar det som efemära fenomen och förgyller ...

Av: Jonas Wessel | 16 december, 2013
Utopiska geografier

Människan i rummet. Den komplexa bilden Roy Anderssons filmspråk

I ett grådaskigt kök sitter en orörlig människa vid ett bord oavvänt närvarande, stirrande rakt fram, fastnaglad i egen livslogik. Självbildens yttre hos denna människa, som här så småningom exponeras ...

Av: Benny Holmberg | 21 september, 2014
Filmens porträtt

Julrimmandets dag

Härmed utnämner jag, Vladimir Oravsky, 23 december till julrimmandets dag. Yes meine Damen und Herren, i dag, söndagen den 23 december är julrimmandets dag, enkom för att i dag hyllar Marie Lundström ...

Av: Vladimir Oravsky | 23 december, 2012
Gästkrönikör

Sekvens ur Viking Eggelings Diagonalsymfonin.

En bildsymfoni på diagonalen

Jag tror det var 1997 eller möjligen året efter som jag hade stämt möte med filmforskaren Gösta Werner på Fylkingen, där det samma kväll skulle visas några av Hans Richters ...

Av: Ulf Stenberg | 28 februari, 2016
Essäer om film

Det mångkulturella Storbrittannien



 tarquin_hall
 Tarquin Hill. www.tarquinhall.com

Det mångkulturella Storbrittannien

Bok- och biblioteksmässan i Göteborg har varje år många intressanta utländska gäster. Förutom att ge oss värdefulla insikter om världen utanför vår lilla svenska ankdamm, kan de också på ett förtjänstfullt sätt bidra till en bättre belysning av vår egen inhemska situation.

Seminariet om det mångkulturella Storbritannien skulle besvara frågan om vad det innebär att vara brittisk idag. Seminariet leddes av kulturjournalisten Peter Whitebrook, och de andra deltagarna var utrikeskorrespondenten Tarquin Hall, som har arbetat för bland annat The Times och The Observer, och haft New Delhi och Peshawar som bas, och Imtiaz Dharker, poet, och dessutom verksam inom film och konst, född i Pakistan, uppvuxen i en muslimsk familj i Glasgow.

Seminariet om det mångkulturella Storbritannien skulle besvara frågan om vad det innebär att vara brittisk idag. Seminariet leddes av kulturjournalisten Peter Whitebrook, och de andra deltagarna var utrikeskorrespondenten Tarquin Hall, som har arbetat för bland annat The Times och The Observer, och haft New Delhi och Peshawar som bas, och Imtiaz Dharker, poet, och dessutom verksam inom film och konst, född i Pakistan, uppvuxen i en muslimsk familj i Glasgow.

Dharker berättade om hur det är att leva i flera olika kulturer, och då inte bara den brittiska och pakistanska, utan också en inre och en yttre, och de flera kulturer som finns inom en och samma familj. Vi glömmer ofta bort att föräldrarnas kulturella identitet är en annan än barnens, till exempel. Hon har alltid sett det som mycket givande att kunna skifta språk och kultur, och hon tror på möjligheten att istället för rotlöshet finns det en tillvaro med många rötter.

Tarquin Hall kom tillbaka till London från sin utlandsstationering och då han behövde få tag på en billig lägenhet hamnade han på Brick Lane på nästan enbart folk från Bangladesh. Brick Lane ligger för övrigt i Londons East End, kvarter som i åtminstone ett par århundraden har varit tillhåll för immigranter. För Hall som växte upp i en medelklassförort var det här en helt främmande värld. Också han uttryckte en glädje, och rent av tacksamhet, över att kunna bo på ett ställe med en sådan mångfald, och där det fanns näst intill oändligt många sätt att leva sitt liv på.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tarquin Hall ifrågasätter, liksom Imtiaz Dharker, att det finns någon självklar brittisk identitet. Att den som framhålls av vissa krafter ingenting annat är än en konstruktion och ett påhitt, oftast av tvivelaktigt karaktär. Om det nu över huvudtaget finns något sant brittiskt så är det förmågan att absorbera. Alla stora kulturer, konkluderade Hall, har haft en stor förmåga att inkludera.

Samtidigt var Tarquin Hall en smula inkonsekvent och motsägelsefull. Han berättade om en vän vars föräldrar kom från Argentina och som trots att han själv aldrig varit där inte kunde spanska och inte kände till särskilt mycket om landets kultur, inte desto mindre definierade sig själv som "argentinsk", och - säger Hall - "han var den mest brittiska personer jag känner."

Vännens resonemang påminner inte så lite om de barn i många svenska förorter vars enda identitet är att de inte är svenskar. Tydligen finns det ett behov av klara identiteter, vilket tycks gälla desto mer i globaliseringens tidevarv. Seminariedeltagarna uttryckte en viss optimism om framtiden, och jag antar att det helt enkelt inte finsn något annat val. Eller rättare sagt: det val som finns är alltför skrämmande.

Men vi kan inte bortse från marginaliseringen av stora samhällsgrupper, växande klyftor i globaliseringens spår, otrygghet och den genuina rädsla som många arbetande människor känner för sina anställningar. Det räcker inte att uttrycka sympatiska åsikter.  Ett aldrig så välment käckt tal om mångfaldens givande rikedom kan inte dölja att dessa frågor är en del av ett socialt, politiskt och ekonomiskt sammanhang. Vi måste våga ställa frågan "Vems mångfald för vem?"

Gregor Flakierski

Ur arkivet

view_module reorder

The Lost Generation. En förlorad generation som återfanns i Paris

När Sylvia Beach, en litteraturintresserad prästdotter från New Jersey, slog upp dörrarna till Shakespeare and Company år 1919 anade hon inte att den anspråkslösa lilla boklådan ganska snart skulle bli ...

Av: Elisabeth Brännström | Essäer om litteratur & böcker | 24 mars, 2013

Prins Eugen – Ett levande konstnärskap

Det allmänna fenomenet svenskt monumentalmåleri blir partikulärt genom en orientering av prins Eugens konstnärliga praktik. Likt många andra svenska konstnärer kring förra sekelskiftet var prins Eugen en konstnär som ägnade ...

Av: Allan Persson | Konstens porträtt | 22 januari, 2013

Claus Beck-Nielsen - En identitet

Den nionde oktober år 2010 begravde den danske författaren och performancekonstnären Claus Beck-Nielsen sig själv. Närmare bestämt var det hans identitet som begravdes och det skedde under värdiga former och ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om samhället | 29 oktober, 2010

En katarisk vind över världen

För 800 år sedan, närmare bestämt den 22 juli 1209, inleddes det påvliga och kungliga korståget mot katarerna. Maria Magdalena-kyrkan i Béziers i Sydfrankrike brändes ned. Enligt legenden lär en ...

Av: Percival | Essäer om religionen | 20 juli, 2009

Jag vill göra mitt hjärta till en revolt ibland de puderrosa idealen

Nu är det över. Nu måste det få vara slut. Bara tanken av vår humanitära likgiltighet idag är bröstkorgsbristande smärtsam. Tanken av att jag lever i en generation där var ...

Av: Julia Thoresson Berkquist | Gästkrönikör | 24 april, 2012

En arbetslägenhet i Stockholm

En arbetslägenhet i Stockholm Varför ser man aldrig dig i en mjukt stoppad möbel i tv? Är du bitter? - Jag har undrat med vilken saklig motivering Dagens Nyheter, Expressen, Kulturradion och så ...

Av: Peter Lucas Erixon | Utopiska geografier | 25 september, 2007

Psykotexten. Del 2. Drömmen om ett ting

"Krigskonst är att förgås med blommorna, litteratur är att odla odödliga blommor. Och odödliga blommor är konstgjorda blommor" Yukio Mishima Sidorna som följer upphittades vid ett rivningsarbete i ett för länge ...

Av: Johann von Fritz | Essäer | 15 augusti, 2013

Vuoksa-sjön nära Kexholm  Foto; ccbysa30

Karelska korsvägar

När Finland blev självständigt drogs riksgränsen vid Systerbäck. Karelska näset förblev finskt. Åren innan revolutionen i Ryssland hade Näset varit en plats där Ryssland, Finland och Sverige hade kommit varandra ...

Av: Rolf Karlman | Kulturreportage | 18 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts