Varför störtade Dag Hammarskjölds flygplan?

En rapport som Förenta Nationernas nyutnämnde generalsekreterare António Guterres just fått i sin hand kommer kanske att leda till en förnyad undersökning av de oklara omständigheterna kring Dag Hammarskjölds död ...

Av: Ivo Holmqvist | 07 augusti, 2017
Reportage om politik & samhälle

Josef! Vem bryr sig?

Julgranar. Julkrubbor. Julklappar. Bjällerklang. Jesu födelse och den Heliga Jungfru Maria. Men den Helige Josef! Vem bryt sig om honom? Vem ägnar mer än en förströdd tanke åt snickaren från ...

Av: Bo I. Cavefors | 19 december, 2008
Övriga porträtt

Det var en gång 1967

  Det var en gång 1967 Sommaren 1967 fyllde jag tretton år. Ett av mina största musikaliska minnen från den varma sommaren är den tunga orgeln (en blandning av kyrk- och hammond) ...

Av: Mats Myrstener | 13 november, 2007
Kulturreportage

Madicken på Junibacken av Astrid Lindgren

Madicken på Junibacken - En verklig och verkligt kavat tjej, som var Astrid…

Madicken heter Margareta Engström i böckernas värld. I verkligheten hette hon Anne-Marie Ingeström. Böckerna utspelar sig i en svensk småstad under första världskriget, vilket ofta nämns som "kriget", men allt ...

Av: Belinda Graham | 21 december, 2017
Kulturreportage

Eyvind Johnsons Norrbotten



ImageEyvind Johnson inleder sin självbiografiska romansvit om Olof med att beskriva den 13-årige huvudpersonens uppbrott från fosterföräldrarna. Olof dras nämligen med en stark längtan efter att få komma ut i världen. "Bort: det var ordet för alltsammans."

Nyfikenhet på nya miljöer hade präglat mycket av Eyvind Johnsons ungdom. Vid 19 lämnade han så Norrbotten för Stockholm, vid 21 fortsatte han till Tyskland. De följande åren reste han åtskilligt i Europa och övervägde även besök i Ryssland och Turkiet. Tillsammans med Norrbottenvännen Carl Jansson planerade han rentav att fara till Afrika; medan han bodde i Paris samlade han åtskillig litteratur om Madagaskar, med föresatsen att emigrera...

Någon världsresenär i egentlig mening blev nu aldrig Eyvind Johnson, låt vara att han senare i livet kom att resa åtskilligt och även tidvis var bosatt utomlands. I början av 1930-talet, när Eyvind Johnson med sin lilla familj återvänt till Sverige, märks en allt starkare tendens till ett självrannsakande skrivande. Ambitionen är tydlig exempelvis i romanen Regn i gryningen (1933), där huvudpersonen Henrik Fax vägrar ta itu med sina minnen: "Du springer fort över det förflutnas stenhögar i hopp om att det inte skall göra så ont i fötterna då."

ImageI en intervju för norska Dagbladet berättar Eyvind Johnson: "När jag började med Olofromanen, under första hälften av 30-talet, var det främst självmedlidande jag ville bekämpa." (observera att en liknande föresats dominerar i nästa romantrilogi, där Johannes Krilon varnar för självömkan och att försjunka i egna, privata sorger och problem).

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Försommaren 1934, kort efter att Eyvind Johnson påbörjat Olofromanen (en första skiss hade just publicerats i BLM, under rubriken "Tidig upplevelse", men där skrivet i jag-form) företog författaren en omfattande resa i Norrbotten. Han hälsade på i hemtrakterna i Boden och fortsatte sedan ensam upp genom Tornedalen. Under denna veckolånga färd - med många timmar i linjebussar - skissade han (har han själv berättat) på romanen - samtidigt som han berättade om sina aktuella intryck i en serie resebrev, som omgående publicerades på Dagens Nyheter Namn och Nytt-sida.

Det är således med purfärska synintryck av Norrbotten som Eyvind Johnson i "Nu var det 1914" beskriver uppväxtårens landskap. Resan hade varit både en resa i gamla minnen och en upptäcksfärd. Och kärleken till landskapet är tydlig i romansviten. "Här rullade ett så vackert stycke Norrbotten förbi. Nu var det grönt, fingrönt, midsommargrönt. /- - -/ Han såg en stor, grå by, och plötsligt tyckte han att det grå färgen var vacker, den med." Och när han blir en del av flottarlaget och ledig ser ut över sommarkvällen känner han djup tillfredsställelse över sin nya tillvaro: "Han tyckte han själv flöt ut i den ovanliga kvällen. Han kände sig stark och fri och den ängslan han känt under resan hit och på stigen längs älven försvann för en stund; han gick i ett rus av klara ljud, timrets bruna glans och de blånande byarna. Nu har jag börjat."

Olof möter en äldre arbetare, Kristiansson - vars berättarkonst djupt fascinerar ynglingen: "För Olof var han en sagoberättare, hans verklighet var en saga och allt som gick ur hans mun blev sagor. Jag skulle vilja vara så, tänkte Olof. En som kan dra historier om allting."

Ju mer man läser av Eyvind Johnson, desto tydligare framstår författarens djupa bindning till det norrbottniska landskapet. Över huvud taget anar man vilken stor kärlek han hyst till nordliga nejder och vildmarksliv över huvud taget. Efterlämnade brev och dagbokstexter från senare Norrbottenresor förstärker detta intryck. Vistelserna hos författarvännerna Albert Viksten eller Gustav Hedenvind Eriksson i de mellansvenska skogarna var uppenbarligen rena hälsokurerna för den naturromantiske Johnson.

De tio resebreven från Tornedalsresan 1934 publicerades i DN mellan 5/7 och 18/8 samma år; de har senare tryckts om i tidskriften Provins (1987:2). Tonen i artiklarna är genomgående lätt, smått kåserande, vilket å andra sidan är den gängse stilen på DN-sidan ifråga.

Framkommen till Kalix möter Johnson en svensk nazist (en blivande minister eller Oberführer, noterar han med en ironisk grimas). I Haparanda citerar Johnson en arbetarsång han hör några flottare skandera nere vid älven - orden återkommer snarlika i romanen (ett av flera exempel på hur reseintryck direktimporterats in i diktningen).

Det ödsliga landskapet upp genom älvdalen utövar en uppenbar tjusning på Eyvind Johnson. Vid ett tillfälle fylls bussen av psalmsjungande laestadianer och den på sätet hoptryckte författaren känner sig med ens som "en stor hedning" men sitter likväl "alldeles betagen" och lyssnar till deras sång på finska.

På väg till Kareusando stiger han ut i byarna och lyssnar till människorna - "finska klingar kring mig"... "Och jag drömmer om att bo här ensam en vinter". När han så nått vägs ände i norr bekänner han att han velat fortsätta: "Det är en liten gård uppe vid Kilpisjärvi jag borde tittat på."

Läser man dessa resebrev blir det tydligt hur djupt förbunden Eyvind Johnson var med det ödsliga, ensliga Vildmarkssverige.Resebreven från Norrbottenresan 1934 mynnar i en önskan: "man ville stanna här, sitta och lyssna, lära sig begripa."Medan ynglingen Olof genomgående vill resa vidare, tycks den äldre Eyvind Johnson snarare vilja färdas i motsatt riktning.

Björn Gustavsson

Fotnot: Resebreven från resan i Tornedalen kommer inom kort att publiceras i en bok med ett urval av Eyvind Johnsons resebrev från perioden 1921-1952. Volymen, som sammanställts av Björn Gustavsson, utkommer på Modernista 2006.

   

Ur arkivet

view_module reorder

Tänk om du vore ditt första steg - och ut i rymden?!

Om Hanna Hallgrens diktande Fredag ger mig en bukett blommor som jag inte vet namnet på, ingen vet vad de heter. Jag har frågat på torget där de står men ...

Av: Eleonora Bru | Litteraturens porträtt | 05 juli, 2008

Foto: Karin Lindroos & Come to Finland Publishing

Reseaffischer med glamour och humor

 På Nationalmuseet i Helsingfors pågår just nu en utställning över findlänska reseaffischer. Det är startskottet för museet att fira att det självständiga Finland fyller 100 år.

Av: Lena Andersson | Kulturreportage | 22 maj, 2017

Livet på 60 grader 5

     

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 08 mars, 2012

“Do you have the shine?” Stanley Kubricks “The Shining” som dataspel och konst

Heltäckningsmattan i korridoren består av ett labyrintmönster i rött, brunt och orange som skapar en orolig, nästan obehaglig känsla. Väggarna däremot är vita, nästan avskalade. Det enda man hör är ...

Av: Mathias Jansson | Media, porträtt | 14 september, 2011

Kärlekens koreografi

”Genom att vända hela sin kropp mot dig visar han att du har hans fulla uppmärksamhet. Är ni inomhus är chansen stor att han även placerar sig mellan dig och ...

Av: Klara Meijer | Essäer om litteratur & böcker | 17 april, 2012

D'Annunzio, Michetti och Jorios dotter

Plötsligt fylls det lugna torget i en by i Abruzzo i mellersta Italien av förtvivlade skrik. En ung, vacker, skräckslagen kvinna kommer springande. Hon förföljs av en skock berusade, liderliga ...

Av: Johan Werkmäster | Essäer om konst | 16 maj, 2010

Ett tvättfat i Kristitårs color

Hörde i örat till hjärnan, hjältinna, en gång om en idiot som gjorde ett museum på precis allt utställt eller framme som flöt iland hos henne vid ett klippors ytterskär ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 01 november, 2011

Det mångkulturella Storbrittannien

   Tarquin Hill. www.tarquinhall.com Det mångkulturella StorbrittannienBok- och biblioteksmässan i Göteborg har varje år många intressanta utländska gäster. Förutom att ge oss värdefulla insikter om världen utanför vår lilla svenska ankdamm, kan ...

Av: Tidningen Kulturen | Litteraturens porträtt | 28 september, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.