Loserförfattarfabriken III

Ny sen årstid på loserförfattarfabriken. Den varma tredjedelslängre sommarén av få ord förbyttes till höstens meningslösa tystnad först. Loserförfattarna hade för det mesta glömt sin första iver att skriva enahanda ...

Av: Stefan Hammarèn | 11 augusti, 2011
Stefan Hammarén

Miró: The Smile of the Flamboyant Wing

Det våras hos Björn Gustavsson

En ny kulturkrönika av Björn Gustavsson.

Av: Björn Gustavsson | 18 mars, 2017
Björn Gustavsson

Vareestetikk, globalisering og menneskeverd. Del I

 I begynnelsen var Ordet   Idag er Ordet i stor krise. Hva betyr det? Svaret mitt er slik. De store og mektige bokforlagene sender ut lass på lass med bøker til bokhandlerne, uten ...

Av: Thor Olav Olsen | 03 juli, 2012
Agora - filosofiska essäer

När söndagscynismen tar över

Det är när min väninna och jag ligger i min säng med en stor portion glass i famnen och High Fidelity i bakgrunden som jag inser att jag har tagit ...

Av: Jana Rüegg | 28 september, 2011
Gästkrönikör

Marie Norin presenterar sig



Marie Norin presenterar sig

Jag heter Marie Norin och är poet. En gång för nästan tio år sedan frågade Bengt Emil Johnsson mig vad jag skrev. "Poesi", svarade jag. Då skrattade han.

Det tog mig många år att förstå varför.

Jag börjar om:

Jag heter alltså blabla och är blabla.1996 debuterade jag med diktsamlingen a, och har sedan dess skrivit ytterligare två diktsamlingar, världsrekord utanför madrid (2000) och mellan handen och munnen, halsen är en bro, mellan skallen och bröstbenet (2004). Våren 2007 kommer jag med en kort-kort roman, kupa. Jag har också översatt ett par titlar av den danska poeten och prosaisten Pia Juul, och arbetar sedan två år tillbaka som handledare vid författarutbildningen litterär gestaltning vid Göteborgs universitet, där jag var elev mellan åren 1996-98. Jag är född och uppvuxen i Malmö med bror och mamma i ett hem som snarare var politiskt än litterärt, men på något sätt ändå väldigt ...ja, hungrigt på böcker och berättelser. Den första boken jag läste stal jag från Rosengårdsbiblioteket och den heter Nalle får en vän. Bok nummer två-tre-fyra osv, hela Sven Werströms Trälarna-serie, köpte mamma i VPK:s bokhandel på Bergsgatan i Malmö. När jag hade läst ut den och nåt av Aino Trosell och en bok som hette Håll käften och var söt, var jag 12 år. Under de följande två åren parallell-läste jag otaliga Harlekinromaner och Det andra könet och Brott och Straff. I en dagbok från de åren står det: "Varje bok som bjuder motstånd stannar kvar som en oro. Harlekinromanerna är lite som att kissa eller sova." Antagligen visste jag redan vad "fint" och "fult" var.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Båda dessa litterära stråk eller "förhållningssätt" finns i de texter jag skriver idag: om det sentimentala är en perverterad form av leda, till exempel, ja, då måste jag bekänna mig åt den. Och om hybris är en perverterad form av pretentionen, begäret att omfatta och vara allt - ja, då har du mig där också. Det ska vara stort, nästan för stort, och det ska falla, brant och obegripligt.

Jag härstammar från statare och borstbindare, småtjuvar och tipsentusiaster. Min mamma, som växte upp på Österlen i Skåne som den första generationen barn födda utanför statarsystemet, var den första i sin släkt att läsa på universitetet, och jag är den andra. Jag talar och skriver på skånska, men utan diftonger eller triftonger. (de försvann när jag förälskade mig i en stockholmska som 11-åring) Dialekten nämner jag därför att jag tror att den syns i de "fel" som ibland dyker upp i dikten. Grammatiska och lexikala fel, kan det verka, men "fel" som nästan alltid handlar om ett medvetet val att hålla texten nära, nästan på kroppen, jämsmed, som en slags praktik och erfarenhet. Avsaknaden av dif-triftonger - vet alla som växer upp i Malmö - är ett litet men ändock socialt stigma. Man talar "spisstrudat". "Man jöur saj markvardi." Jag tror att det var så: jag behövde få göra mig märkvärdig. Jag behövde insistera på det allvaret, den pretention som dikten är behäftad med. Det "markvardia" i själva sysslan: att skriva ord som samtidigt innesluter och utesluter, men också det markvardia som dyker upp i dikten de gånger det liksom "sjunger till", när det plötsligt uppstår något, svårt att sätta fingret på exakt vad, men kanske lite knaggligt beskrivet som en erfarenhet som på något sätt låter genom pappret. Låter Sant. Om det sen "låter" in i någon annan än mig, eller om det är värt något mer än bläcket på pappret, det kan jag inte veta, och inte råda över, och egentligen inte ta några hänsyn till (och nu när jag har skrivit det där jag just skrev ser jag att det ser besvärande romantiskt ut) Ändå: jag tror att det där ..."låtet" skulle kunna benämnas poesi. (Hoppas Bengt Emil inte läser det här ... )

Jag vet att den plats/ort/stämningen som ligger som ett tungt gegg över mina texter när det är som värst, luktar som det luktar i Malmö när vinden ligger på från Köpenhamn: något salt, oroligt, segt. När jag sluter ögonen är det olika gröna och beiga färgskalor ...ett slags fält. Jag flyger inte, driver/rinner snarare.

Numera vet jag att det svar Bengt Emil Johnsson väntade sig när han frågade vad jag skrev, var: jag skriver dikter. Numera vet jag också att det är just dikter det mest blir, ordrader på ordrader, ett slags vevande i tombolan, och bara ytterst sällan just poesi.

1

jag tror att det regnar, det är därför bilden är så kornig. men jag vet inte vad han bygger det handlar kanske om att packa väskan rätt
han håller händerna på bordsskivan, städat
från och med nu och för lång tid framåt

2

tanken att jag tar L:s ansikte och för det mot mitt kön, tanken att L tar mitt ansikte och för det mot sitt osv
jag vill försöka säga det på ett sentimentalt sätt, som när det snöar

3

allt är avskilt, allt är delbart, allt är beslut
asfalten i bakgrunden bubblar, det är därför jag tror att det regnar
när bilden roterar är rummet runt
det handlar om att göra en enda sak tillräckligt övertygande, tillräckligt omsorgsfullt
sen blir han fri
först senare blir solidaritet en fråga om integritet. linorna mellan människorna
människolinorna
på så sätt skall jag avskiljas, min tyngd lodas

4

telefonens rotorblad, vingsänken
han går baklänges, telefonen är ett slags dammsugare
när han faller ser det ut som om han ropar hej, men med små bokstäver hej då ser det ut som nej

5

jag har precis lagt på luren, och vänder mig om och du sitter i stolen under fönstret och det har kommit in en ljusgata och du har precis sagt det finns en övertro på tomrum talet blir inte tydligare för att det skiljs ut eller spjälkas upp och jag säger att det är kanske inte avsikten

6

och att det finns en skillnad i att utsäga och att skriva det i en dikt, och att utsagan alltid blir mycket bättre utsagd än intryckt i dikten som bara blir riktigt bra om den på något vis sväljer och det är ett sånt förbannat hänsynstagande, och att jag förresten inte har lust att prata om dikt överhuvudtaget för att det är en hantering som äcklar mig, densortenssorteringsarbeteoch föreställningenomattdetfinnsnågonsomkansättasigöverallaandrasoförmågagenomattgöranågonslagskonstavskitnödigheten

eller jag står fortfarande kvar med ena handen på telefonen, rösten är en omvänd sänka, ljuset är intakt, det ska skrapa i golvet


Dikten ingår i ett material som går under arbetsnamnet Josabeth och alla hennes rum. Josabeth och hennes påstådda fulhet.

Ur arkivet

view_module reorder
Drukpa kunley

De sökande galningarna

De flesta läsare känner till Buddha och buddhismen. Begrepp som yoga, karma och nirvana är i dag knappast främmande för svenska läsare. Här ska jag berätta om en rad märkliga ...

Av: Bertil Falk | Essäer om religionen | 12 oktober, 2014

Varför ”dissipativa strukturer”?

När Prigogine som den förste fick grepp om de system med återkoppling, som konstituerar vår värld, kallade han dem ”dissipativa strukturer”. Efter honom har man sedan mestadels kallat dem ”självorganiserande ...

Av: Erland Lagerroth | Agora - filosofiska essäer | 24 november, 2014

Benjamin 3

     

Av: Håkam Eklund | Kulturen strippar | 28 augusti, 2011

Veckan från migrationsverket

En 91-årig dement kvinna med familj i Sverige ska utvisas till Ukraina, där hon inte har någon släkt kvar. (Hennes utvisning stoppades i sista stund av Europadomstolen.) Jacqueline, 74 år ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 oktober, 2011

Sagornas och poesins Värmland

Det måste ligga i generna. Eller är det inspirationen från de djupa skogarna, de gröna slätterna och himlen som speglar sig i de många sjöarna? Någonstans finns förklaringen att Värmland väcker ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 07 oktober, 2014

Tellus Dormitorium

  1. I mörkrets skugga håller de ledningar i psykets kraftfält på kaféer i sömn med blommor i bankfack sittande så sorglöst utan glasögon så vilse med lunchbestick instuckna i uppsvällda inbakade produkter uppstaplade på osynliga ...

Av: Jaromir Svozilik | Kulturreportage | 13 Maj, 2013

Från Friskatorpet: Invånare och gäster. En bildkrönika

Som komplement till det skrivna språket tar jag hjälp av bildspråket. De flyger, springer, rullar sig, smyger, flaxar, hoppar och kryper. Jag följer efter med kameran och förevigar deras rörelser ...

Av: Emma Ehrlekrona | Gästkrönikör | 02 september, 2010

Man tager vad man haver. Luis Bunuel. Raymond Durgnat

En fars i högreståndsmiljö - Mordängeln av Luis Bunuel

En bunuelisk kavalkad tillsammans med Ulf Stenberg.

Av: Ulf Stenberg | Essäer om film | 24 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.