Vem ska man tro på – val 2014

Snart är det val igen och våra etablerade partiledare syns precis överallt. Det är löften och hot, tjuvnyp och flirt. Alla är både med och mot varandra i en salig ...

Av: Stefan Whilde | 01 september, 2014
Stefan Whilde

Luciafirandet i Svensk-Finland

Vårt Luciafirande grundar sig på ett helgon och martyr Lucia, en helig jungfru som på 283-talet levde i Siracusa på Sicilien. Enligt legenden var hon en varmt troende kristen och ...

Av: Nina Michael | 13 december, 2015
Kulturreportage

En våg av svartkonst- Black Metal i samtidskonsten

En våg av svartkonst sköljde in över den svenska konstscenen under 2011. Det här året öppnade två utställningar: Om ljuset tar oss på Gävle Konstcentrum och Nordic Darkness på Kristinehamns ...

Av: Mathias Jansson | 16 augusti, 2014
Essäer om konst

Åvald Norén. Texter

Mitt namn är Åvald Norén, 22 år och studerar på Malmö Folkhögskola. Jag har skrivit mycket med inspiration av spoken word och även rapp då jag vill uppnå den typen av ...

Av: Åvald Norén | 17 juni, 2013
Utopiska geografier

Kritisk poet vill påverka kulturklimatet i Norrbotten



peo_portratt.jpg
 Foto: Gisela Granberg

Kritisk poet vill påverka kulturklimatet i Norrbotten

Peo Rask är idag en av de främsta poeterna i Norrbotten, ursprungligen värmlänning från Karlstad men bosatt i Luleå sedan 1986. 2005 var han också en av dem som startade tidskriften Komma, en kulturtidskrift som vill skapa debatt.  Nyligen kom han ut med boken Son av rayon, en poesiroman som delvis är ett inlägg i klimatförändringen. Poeten Peo Rask säger sig vara en kameleont som byter skinn mest hela tiden, men har ständigt starka åsikter om kulturens villkor.

Ända sedan Peo Rask var tonåring har han arbetat med tidskrifter. Men när det gäller hans skrivande säger han sig ha blivit ”lurad” av en dåvarande flickvän att börja skriva poesi. Det gjorde susen. Sedan dess har han gett ut den ena boken efter den andra; dock inte bara diktsamlingar utan även facklitteratur och en vuxen­barnbok. 

Han debuterade 1995 som poet med diktsamlingen Är detta verkligen en bra dag? Efter det har det kommit ytterligare tre diktsamlingar, den senaste, Storgatan som kom ut 2004. Just nu skriver han på den femte diktsamlingen.

I en del böcker har han samarbetat med konstnärer och fotografer, som i Svartön där man får följa en nedlagd epok, LKAB:s industri- och kajområde i Luleå.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ändå tycker han ibland att skrivandet är en hobbyverksamhet, och det har nog med självkänslan att göra.

– När jag skriver en dikt kan jag komma på mig själv med att tänka ”jag har ju inte gjort något, inte arbetat”, säger han. Jag skäms lite helt enkelt.

– Mycket beror nog på andras syn på yrket poet. Att man upplevs som lat när man bara skriver en dikt. En annan anledning är den låga statusen som yrket faktiskt har. Men ibland tänker jag inte alls på det.

Han har ett kluvet förhållande till livet som skapande. När han betraktar människor som är helt lediga på fredag klockan fem kan han bli avundsjuk över att han själv inte har ett regelbundet liv.

– Men ibland skräms jag också över det, säger han. Att ha ett så inrutat liv.

Hans diktsamlingar är oftast tematiska, han plockar upp ett ämne, en miljö eller en företeelse, som han skriver om. Själv beskriver han sin poesi som både mörker och humor, ett tonläge som pendlar däremellan.

I flera recensioner talas det om lågmäldhet, ömhet, poetisk, rolig och så vidare. Men han är kritisk också.

– I den senaste boken, poesiromanen Son av rayon, blandas olika fragment, precis som i filmen Shotcuts, fragment som kanske skulle kunna utgöra en början på en roman. Texten blandas också med flera dikter. Jag kan nog inte skriva en vanlig roman där det måste finnas en röd tråd, säger Peo Rask. På det här sättet har jag större frihet. Jag kan göra utvikningar och återkomma till ämnet senare.

Son av rayon handlar om materialet rayon med utgångsläge från en fabrik i Vålberg. 

Rask menar att de var före sin tid, eftersom man faktiskt kan göra kläder av cellulosa istället för bomull, något vi skulle behöva idag.

– Vi har mycket skog i Sverige och då ligger det nära till hands att använda fibrer av cellulosa. Rayon kan också blandas med andra material.

Han berättar att bomull är det mest giftiga man kan odla och att odlingen av bomull dödar marken efter ett tag.

– Vi tänker inte på alla kemikalier som används. Istället borde man odla mat i tredje världen.

I boken finns också en berättelse om hur det är att vara en författare som inte är så känd, en författare i B-laget.

– Det finns en diskussion mellan mig och en fiktiv förläggare om vilket manus som är gångbart.

Det här är också frågor som tagits upp i tidskriften Komma där Peo Rask ofta är ännu mer kritisk. En kulturtidskrift som återuppstått i helt ny tappning sedan 1960-talet då översättaren Jan Stolpe var dess redaktör.

Tidskriften, som kommer ut fyra gånger per år, har idag som mål att publicera nyskriven litteratur och debutanter. Viktigt är också att vara ett forum för debatter och nya idéer.

I den första recensionen av tidningen talades det om ”kulturarbetarfrustration”. Då togs kulturarbetares arbetssituationer upp, deras dåliga löner. Skarp kritik riktades också mot förlagen för deras sätt att behandla författare.

– Det har gått ganska bra, ja faktiskt över förväntan. Och tidskriften har gett spår i kulturella sammanhang, tror Peo Rask.

– Vi hade en debatt om stödet till kulturtidskrifter som pågick i flera nummer och flera artiklar skrevs om detta. Bara den debatten gjorde att många kommer ihåg vårt namn, vi fick en position då.

Han menar också att tidskriften fyller en funktion i Norrbottens kulturliv. Många unga skribenter som inte har gett ut något tidigare kan få sina alster publicerade i Komma. Det är enligt Peo Rask litteratur som inte är kommersiellt gångbar men ändå har sin plats.

Under årets Bok och Bild i Luleå i slutet på oktober drog även föreningen Komma igång en poesifestival två kvällar i rad under rubriken Lite måne, lite Orient, mycket dikter.

– Vi kämpar på med våra arrangemang även om det är ganska tungt. Det är svårt med smalare utbud.

Norrbottens kulturklimat är annars enligt Peo Rask kvantitativt bättre än någonsin. Kvalitativt tar dock den borgerliga kulturen successivt över.

Det finns en rädsla som gör att till exempel olika institutioner hellre tar den etablerade, gångbara eller godkända kulturen. De flesta lutar sig mot den, och därför är det svårare att göra sig gällande när man kommer med något mindre känt och kanske mer utmanande.

Alltfler har börjat med räkneverk i dörren på biblioteken och vid uppträdanden ser man till publikintäkterna. Det gör att det blir allt svårare för smal litteratur att betala sig.

– Institutionerna som arrangerar olika aktiviteter känner krav från politiker och tjänstemän att få in så mycket pengar som möjligt. De vågar därför oftast inte be mindre grupper eller mindre kända att ställa upp. Det enda man kan göra är att lita på sin intuition och fortsätta att nöta, det ger resultat på sikt.

Han säger dock att det gäller att vara så professionell som möjligt även om man är en liten förening, eller ett bokförlag.  Möta de stora jättarna på varje punkt, snygg produkt, leverans i tid och pressmeddelanden.

Vad anser han om kulturklimatet i Sverige? Stockholm som centrum för all kultur och Norrbotten i periferin?

– Kulturen influeras av folk söderifrån, det är sällan vi blir inbjudna och står på så sätt utanför.

Peo Rask tycker ändå att det finns en fördel med att bo i Norrbotten, eftersom man inte kan centralisera allt. Han menar att det finns en spänning mellan centrum och periferin.

– Det är alltid en motkraft som man inte kan tiga ihjäl. Men visst är det trist att DN bara intervjuar kulturkändisar i Stockholms innerstad.  Det är som i Ryssland där det är Moskva som styr både politiskt, ekonomiskt och kulturellt gentemot alla provinser.

Men han vill poängtera att det känns som han har en funktion att fylla genom att bo i Norrbotten. Mycket kultur saknas i de små samhällena där det finns en gruva, ett Folkets hus, men ingen teater.

– Det är viktigt att verka i den här kulturen, det känns angeläget att vara med och skapa något nytt och samtidigt påverka. I Stockholm finns så mycket att jag skulle få skrika för att höras och ändå skulle ingen lyssna på mig.

Peo Rask tycker alltså om livet i Norrbotten. Det är enkelt. Ändå känns det som att intervjua en person någonstans i Europa, eftersom flera duvor hörs i bakgrunden. Tre bruna och två vita, faktiskt hans egna. Något som får mig att tänka på Paris. Och kanske är det lika romantiskt som att se hustaken över Paris, dit alla for på tjugotalet med drömmen om att bli en känd författare.

Men var har denna mångsidiga person sitt hjärta, månntro?

– Jag delar det mellan poesi och grafisk formgivning, säger han, som formger alla sina egna böcker.

Varför skriver du?

– Jag kan inget annat, säger han. Jag tänkte på det nu när jag var i Kenya. Jag kan inte laga vattenpumpar eller bilmotorer, det världen behöver, Jag kan bara skriva och formge, men det är knappast något som världen ropar efter. Författares status i Sverige är dessutom otroligt låg, speciellt poeters.

Tänk vilken skillnad det är i Mellanöstern till exempel. Jag hörde om en poesiuppläsning på Västbanken. Det kom tretusen. Och då är det ändå ockuperat område!

Att vara poet i ett annat land, menar han, öppnar hur många dörrar som helst. I ockuperade områden eller icke-demokratier är poesi en ventilation som är svår att censurera, där kamouflerade ord kan vara en protest.

– Här i Sverige finns det inget större intresse. Jo, när en anhörig dör vill de flesta ha en dikt i dödsannonsen. Då har poesi ett värde.

Anna Franklin

Ur arkivet

view_module reorder
Den på Stockholms filmfestival 2014 Bronshästnominerade filmen Keeping Room av David Barber

Intervju med Daniel Barber

Roberto Fogelberg Rota intervjuar regissören till filmen "Keeping Room", en film om det amerikanska inbördeskriget, vars historia och foto i hög grad imponerat intervjuaren.

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 15 april, 2015

Mitt enda brott mot mänskligheten

Mitt enda brott mot mänskligheten är att jag tror på människan. Någonstans inom mig har jag inte slutat flyga drake på ängen bakom den rangliga sommarstugan nere på Österlen. När ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 18 november, 2010

Vad hände Wolf Solent?

  Vad hände Wolf Solent? Ny fattning av ett Ibsentema Av den engelsk-walesiske författaren John Cowper Powys (1872-1963) har på svenska under senare år utgivits Wolf Solent och essäerna i Kulturens mening ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 18 september, 2007

Om Lars Norén, Kristian Gidlund och Lena Andersson via Heidegger

”Jag har skrivit på dagboken. Jag är nu på sidan 373. Jag fruktar att den blir mycket omfattande, kanske 1 500 sidor. Vem orkar med det.” Så skriver faktiskt – ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 08 december, 2013

"Minsta möjliga lidande är det bästa"

Ett samtal med Michael Bowen Michael Bowen har levt och arbetat under alla de stora formativa perioderna i det sena amerikanska 1900-talets historia: Beatkulturens öppensinnade inre och yttre reslust, Hippie-erans fredspatos ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 11 april, 2010

Själens diskreta relativiseringsprocess

Jag sitter vid fönstret och ser ut på ett träd i höstrusket. Det har blommat hela sommaren som en praktfull rese i synfältet. De goda tiderna. Värmen och föresatserna. Trädet böjer ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om religionen | 16 september, 2009

Samtalets tid och plats

Den västerländska vetenskapen föds ur ett samtal. Platon skrev dialoger. Han uppfann inte formen; inom den filosofiska tradition som han själv tillhörde finns hänvisningar till försvunna dialoger av Protagoras, Zenon ...

Av: Anna-Lena Renqvist | Agora - filosofiska essäer | 21 augusti, 2013

Vem var Ana Mendieta?

Mattias Viktor Desac om den kubansk-amerikanska konstnären Ana Mendieta

Av: Mattias Viktor Desac | Konstens porträtt | 11 januari, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.