Mathias Jansson. 3 Dikter

Mathias Jansson är poet och konstkritiker. Han har tidigare blivit publicerad i svenska och engelskspråkiga tidskrifter och antologier. som Presens, Populär Poesi, Maintenant 8: A Journal of Contemporary Dada och ...

Av: Mathias Jansson | 04 augusti, 2014
Utopiska geografier

På spaning efter den oskuld som flytt

I vissa frågor tenderar vi att gå från oklarhet till oklarhet. Och när det onda pågått tillräckligt länge har vi förlorat all förmåga till äkthet i vare sig känsla eller ...

Av: Oliver Parland | 28 november, 2010
Essäer

Bertil Falk. Den heliga dymmelveckan

Jag är en sedan länge pensionerad dagstidnings- och TV-journalist. Dikterna skrevs för snart 60 år sedan under en kort period då jag fungerade som biträdande vaktmästare på Sigtunastiftelsen och varje ...

Av: Bertil Falk | 25 mars, 2013
Utopiska geografier

Sven Delblanc eller vad gör vi egentligen med vår frihet

  Ännu en gång har jag grävt ner mig i Sven Delblancs böcker. Texter så fulla av liv, kraft och en klarsyn som skrämmer. Självfallet går det lättvindigt att säga att Sven Delblanc ...

Av: Crister Enander | 27 juni, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Kulturkrockar



portratt_mona.jpg
Mona Mörtlund. Alltid på gång, alltid i rörelse.
Foto: Reino Jillker

Kulturkrockar

Författaren och journalisten Mona Mörtlund från Kangos i Tornedalen har fått mycket uppmärksamhet, bland annat med en pjäs uppförd på Dramaten. Hon skriver på två språk, svenska och tornedalsfinska – meänkieli, och hennes författarskap rör sig gärna mellan olika världar. Tidningen Kulturens Gregor Flakierski har träffat Mona för ett samtal.

Mona Mörtlund är född i Kangos, som är en tätort i Pajala kommun med knappt 300 invånare. Där levde hon sina första 16 år, då hon tog jobb i London som aupair.

– Det var den första storstaden jag kom till. Jag hade inte ens varit i Stockholm. Det blev en kulturkrock. Och sedan dess älskar jag kulturkrockar!

Hon älskar också både storstäder och småbyar. I storstäderna finns det en frihet, och i en liten by närhet. Hon har bott på många olika ställen. 1987 flyttade hon tillbaka till Kangos, bodde här i 14 år, och efter en sejour i Stockholm 2001–2004, bor hon återigen i sin barndoms Kangos – och trivs alldeles utmärkt med det. Hon utbildade sig till förskolelärare, och har arbetat med det under ganska många år. Har också haft en del andra jobb.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

År 1986 gav Mona ut sin första bok. Det var en samling sagor och barnramsor på tornedalsfinska, meän­kieli, som skrevs tillsammans med Monica Johansson. Ett omedelbart motiv var helt enkelt att det inte fanns någonting för barn på meänkieli. Men naturligtvis också ett behov av att skriva. Mona berättar att hon skrev mycket redan som barn, hon fantiserade mycket, och det har hon haft stor glädje och nytta av också senare. ”Jag skrev dikter och sångtexter då, och det gör jag fortfarande”, skrattar hon. Sedan sju år tillbaka skriver hon på heltid, både skönlitteratur och journalistik, något som hon uppfattar som ett stort privilegium.

– Skrivandet är mycket viktigt. Det innebär två saker för mig, säger Mona: Det är för det första glädjen i att formulera sig, och det är något lustfyllt. För det andra handlar det om att förstå, sig själv, livet. Man sätter ihop fragment, och livet består av fragment. Det är en process som aldrig blir färdig, man börjar om hela tiden, och så ska det vara.

Tornedalen är tvåspråkigt, och det fanns länge ett förtryck mot det finska språket. Mona berättar att tvåspråkigheten var något helt naturligt, allt var ju tvåspråkigt, utom i skolan förstås, och att det för hennes generation inte behövdes några förbud mot att tala finska. ”Språkförtryckarmekanismen var internaliserad.”

– Vi visste precis vilket språk som gällde var. Och det var inte ens förvirrande, säger hon.

Hennes fem första böcker skrevs på meänkieli. En tornedalsfinsk litteratur fanns knappt då. När Mona började arbeta med sin första bok Moron, moron, ostaks´poron, fanns det bara två böcker publicerade på meänkieli. Det kom ut en annan bok på meänkieli i samma veva, och det kan man kanske se som ett tecken i tiden. Tornedalsfinskan är dock fortfarande mycket svagt utvecklad som skriftspråk.

– Jag kände mig verkligen som en pionjär.

Numera skriver hon både på svenska och på meän­kieli. Allt skrivs på respektive språk, det är inga översättningar. Dessutom, påpekar Mona, skriver hon dramatik för teater, och då blir det ofta att båda språken används samtidigt. Så vitt hon vet är hon mycket lite känd i Finland.

Den tornedalsfinska identiteten är mycket viktig för Mona. Hon hämtar mycket av sitt stoff och sin inspiration i Tornedalen. Det är en självklar referenspunkt. Men, säger Mona, människor är egentligen mycket lika, även om de talar med olika röster. Det är en av anledningarna till att hon inte vill inskränka sitt skrivande till en Tornedalsproblematik.

– Jag vill skildra relationer. Livet och döden, och allt där emellan.

År 2006 innebar en stor framgång för Mona. Puls på Sverige, ett samarbete mellan Dramaten och SVT, som skulle lyfta fram nyskriven svensk dramatik, valde ut hennes pjäs Regnblommorna är vackra i år, som hade satts upp av Tornedalsteatern. Pjäsen spelades fem gånger på Dramaten, från början var det planerat med fyra föreställningar, men det blev en extra på grund av det stora publikintresset. Det var en fantastisk upplevelse att vara på plats i Stockholm, berättar Mona, och tillägger stolt:

– Det var första gången någonsin som det talades meänkieli på Sveriges nationalscen.

Sommaren 2007 sändes föreställningen också i SVT.

Naturligtvis blev hennes framgångar mycket uppmärksammade hemma i byn. Och uppskattade. Över huvudtaget känner Mona att hon får mycket uppskattning hemmavid för det hon gör. Lilla Kangos i Pajala, Tornedalen, Norrbotten, Sverige, världen, är navet i hennes liv och skrivande.

– Jag älskar att vara hemma i Kangos. Och jag älskar att resa.

Gregor Flakierski

Ur arkivet

view_module reorder

Kierkegaard och melankolin

Det tragiska är att två älskande inte förstår varandra, det komiska är att två som inte förstår varandra älskar varandra. Redan i Sören Kierkegaards debut 1838 - Ur en ännu levandes ...

Av: Ingmar Simonsson | Agora - filosofiska essäer | 03 oktober, 2011

Wittgenstein och civilisationen

”Den tidigare kulturen kommer att bli en ruinhög och till slut en askhög, men andar kommer att sväva över askan” Ludwig Wittgenstein (1889-1951) är, hur man än ser på saken, en ...

Av: Carsten Palmer Schale | Agora - filosofiska essäer | 20 december, 2012

Solipsisme og alminnelig tro

I alminnelig mening står «solipsisme» for en filosofisk retning som går ut på at det eneste virkelig eksisterende er jeget og at alt annet bare er forestilling av jeget. Det ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 23 juni, 2011

Jan Stenis

Jan Stenis. Skönheten charmar

En diktsamling av Jan Stenis

Av: Jan Stenis | Utopiska geografier | 04 februari, 2017

Det underbara. Aragon, Breton och begäret

Ett av alla upptänkliga sätt att närma sig surrealismen är att studera dess teoretikers och utövares syn på sexualitet och begär, menar Tidningen Kulturens Roberth Ericsson. Åtskilligt kunde naturligtvis sägas ...

Av: Roberth Ericsson | Essäer om konst | 30 juni, 2010

53. Kjell

Det har slagit till och blivit riktigt kallt. Snöröjningsfordonens larm på Lundagatorna har pågått hela natten och Kjell vaknar av det blinkande ljuset. Nu kommer ungarna att bli glada tänker ...

Av: Kjell | Lund har allt utom vatten | 28 december, 2012

Alhazred och Alhazen. H P Lovecraft och verkligheten bakom myten

Howard Phillips Lovecraft uppfann myten om Necronomicon och dess vansinnige författare Abdul Alhazred. På medeltiden levde en verklig arab som mycket väl kan ha inspirerat myten.  Abdul Alhazred var en ...

Av: Rickard Berghorn | Essäer om litteratur & böcker | 18 juli, 2008

The Host – the enemy – or friend – within

The enemy within can easily be symbolized by aliens. The enemy threat from abroad is more associated with vampires. They come from the east and they want our blood. The ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 01 april, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.