Den baltiske udstilling – Baltiska Utställningen – i Malmø 1914

For 500 år siden var Malmø Danmarks største by; det var her reformationen og det danske skriftsprog blev grundlagt. Det var nemlig i Malmø, at Christiern Pedersen sad og oversatte ...

Av: Søren Sørensen | 18 april, 2014
Essäer

Estetikk

Innledning Denne artikkelen er om estetikk. ‘Estetikk’ er et grunnbegrep. Begrepet har flere ulike betydninger, der de viktigste av dem er disse: For det første, at begrepet henviser til et adjektiv ...

Av: Thor Olav Olsen | 02 november, 2013
Agora - filosofiska essäer

Isprinsessan

  "Ett välskapt gossebarn." Orden tränger in och skingrar nio missfall; de sju tidiga och de bägge sena. Barnmorskan lägger pojken i Klaras famn. I ögonens springor möter han moderns blick. Tomas ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | 07 mars, 2011
Utopiska geografier

dr Krabba 8

Janne Karlsson, född 1973 och bosatt i Linköping med mina två söner. Har arbetat inom vården i 20 år, men sade upp mig 2010 för att satsa helhjärtat på tecknandet. Då ...

Av: Janne Karlsson | 25 november, 2011
Kulturen strippar

Sven Stolpe omkring 1960. Foto Public Domain Wikipedia

”Eder förbundne tacksamme Sven Stolpe”



Från debuten 1929 med ”Två generationer” och drygt femtio år framåt stod Sven Stolpe nästan ständigt i centrum för den svenska kulturdebatten, en man som syntes och märktes. Efter hans död 1996 var det tyst om honom, men Svante Nordins bok om honom häromåret har återuppväckt intresset för denne kontroversielle, stridbare och ständigt engagerade författare som var mera produktiv än de allra flesta.


 

Sven Stolpe var en man med fasta och skarpa åsikter både om litteraturen och dess författare, och om kritikerkolleger. Han hade lätt för att skriva: "Hur många sidor har du ljugit ihop i dag då?" frågade Dag Hammarskjöld vid hans fönster i Uppsala.
Sven Stolpe vid tiden för sin debut 1929. Foto Public Domain Wikipedia

Sven Stolpe vid tiden för sin debut 1929. Foto Public Domain Wikipedia

Annons:

Mer om den boken nedan, men först något om ett kort och ett brev från honom. Kortet som skickades till mig på Nordisk Institut, Niels Bohrs allé, Universitetet, 5230 Odense M, hade han tillverkat själv genom att på en kartong klistra en vacker bild av Maria och Josef med Jesus-barnet mellan sig, alla med strålglans. Och så på baksidan det här handskrivna meddelandet:

Varmt tack för Er stora vänlighet att sända Er rec. Jag läser av princip aldrig rec-r men har sänt art. till förlagets klipparkiv – Boken säljs storartat bra. Men skatten tar över 90 % av honoraren, så jag har gett bort förlags-rätten för denna och 4 andra böcker! Tillg. Sven Stolpe

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Av stämpeln på frimärket framgår att kortet skickades den 23 januari 1979, och boken var nog den del i hans långa serie om svensk litteraturhistoria där han berättade om Strindberg. Att jag gillade den framgick säkert av min bokanmälan i en dansk avis som han, om man får tro hans rader, inte hade läst. Annorlunda med en av hans författarkolleger: när jag skickade Ivar Lo-Johansson några längre artiklar jag skrivit i danska tidningar om honom och hans böcker kom från Bonniers hela nytrycket av hans samlade noveller, i många delar, med ett ilagt kort: "Med vänliga hälsningar från författaren." Det var generöst.

Att staten tog hand om nio tiondedelar av intäkterna från Stolpes bästsäljande böcker var nog ingen stor överdrift, skattetrycket var fortsatt högt. Det var bara tre år tidigare som Astrid Lindgren hade tvingats betala 102 procent skatt på sin inkomst. Det fick henne att skriva en saga om Pomperipossa i Monismanien som gick i väldig upplaga eftersom den slogs upp i Expressen. Och redan ett par månader tidigare hade skattemasar gått bryskt tillväga när Ingmar Bergman anklagades för skattebrott, som det så småningom skulle visa sig helt utan grund. Båda affärerna bidrog till att socialdemokraterna miste den makt de haft i fyrtio år, i riksdagsvalet på hösten 1976.

Nästan på dagen två år efter kortet fick jag en lite utförligare epistel av Sven Stolpe, maskinskriven på ett ark som i övre vänstra hörnet var krönt med en röd vapensköld och texten "Sovereign Military Office of Malta" därunder, och med en artig avslutning. Att han var underhållande visste alla som sett honom på tv, och att han var en erfaren pedagog som inte lät sig tyngas av sin lärdom kände jag till. Bakgrunden till brevet var att jag som ambitiös tf studierektor på riksinternatet Grännaskolan kommit på tanken att vi kunde försöka förmå honom att komma och bibringa våra gymnasister bildning, det hade han gjort under en del år på gymnasiet i Mjölby. Så blev det inte:

Bäste rektor Holmqvist,
Tack för en vänlig inbjudan att komma till gamla kära Grenna (Första ggn jag var där stod på torget en annan liten pojke och gjorde trollkonster. Det var Jarl Hjalmarsson...)
Min farfars bror statsgeologen Mats Stolpe bodde länge som pensionär i det sista huset före uppfarten till berget, som visst nu ägs av Frälsningsarmén.

Och i sju år bodde jag under somrarna på Bunnströms pensionat och konfirmerades också i Grenna för prosten Stensson.
Det skulle ha varit en glädje att få göra Er personliga bekantskap. Men jag säger nej till alla föreläsnings-anbud. Det ringer varje dag minst tio men ibland upp till 40 personer och föreslår sådana eskapader.
Jag är emellertid starkt invalidiserad efter ett attentat i tunnelbanan i Sthlm och kan inte gå femhundra meter, är dessutom illa utsatt för ngt slags synskada och yrsel samt av en underlig nerv nära höger öga som glöder som eld vid varje häftigare rörelse.
Så jag måste avstå.
Men kanske nästa år.
Eder förbundne tacksamme Sven Stolpe

Grenna den gången stavades Gränna, om än inte av Stolpe. Sedan dess har man gått tillbaka till den tidigare formen, liksom man gjort med Hälsingborg-Helsingborg. Jarl Hjalmarsson avancerade så småningom från sin ungdomliga fingerfärdighet i trolleribranschen till att bli ledare för Högerpartiet. Han bar ständigt fluga, kanske redan på Gränna torg, liksom de två publicisterna Herbert Tingsten och Olof Lagercrantz och litteraturprofessorn Staffan Björck i Lund, ett prydligt mode. Bunnström ligger vid sjön Bunn några kilometer inåt landet, på vägen mot Tranås och före nästa sjö Ören som också den hade (och kanske fortfarande har) ett pensionat där folk drack brunn: Örensbaden. Frälsningsarméns snickarglada tvåvåninghus invid kyrkan finns kvar - Gränna hör till de få trästäder i Sverige som aldrig drabbats av någon förödande brand. Och det råa överfallet i tunnelbanan på Sven Stolpe hamnade på löpsedlarna, med feta rubriker.

Så långt epistlarna. Här är så vad jag skrev i senaste Årsbok för kristen humanism om Svante Nordins mycket intressanta "Sven Stolpe – blåsten av ett temperament" (Atlantis):

Riktigt lika detaljerad som i sina tidigare böcker om Fredrik Böök och Ingemar Hedenius är lundaprofessorn Svante Nordin kanske inte i sin monografi om Sven Stolpe (1905-1996), och den verkar skriven med en större återhållsamhet. Men det är en mycket välavvägd och upplysande kartläggning av en kontroversiell man som ständigt syntes och nästan alltid gick på tvärs. Denna första heltäckande biografi om den sällsynt produktive Stolpe är grundad på brev, dagboksanteckningar och andra dokument som först nu blivit tillgängliga.

Hans mest populära roman, "I dödens väntrum", är delvis självbiografisk liksom A. E. Ellis "Sträckbänken" och Thomas Manns "Bergtagen", romanen om Hans Castorp som ska tillbringa några veckor på ett sanatorium i Davos men som blir kvar där i åratal. Stolpe hade varit lungsjuk i sin ungdom, liksom Olof Lagercrantz. Om honom skrev han en hatisk och mystifierande bok där han talar om dennes demoniska undermänsklighet - hos Svante Nordin får man förklaringen till hatet.

Sven Stolpe var en man med fasta och skarpa åsikter både om litteraturen och dess författare, och om kritikerkolleger. Han hade lätt för att skriva: "Hur många sidor har du ljugit ihop i dag då?" frågade Dag Hammarskjöld vid hans fönster i Uppsala.

En kollega med skrivkramp som var stipendiat på Sigtunastiftelsen har berättat hur Stolpes skrivmaskin i rummet bredvid höll högsta fart och skramlade trosvisst tvärs genom väggen. Så hann han också med febrilt mycket, som journalist, polemiker, propagandist för kontinentens katolska författare, populariserande litteraturhistoriker och som forskare, och film intresserade honom. Han redigerade under ett par år på 1930-talet tidskriften Fronten som dock inte fick samma genomslag som Spektrum, och under många år syntes han på kultursidan i Aftonbladet.

Hans böcker kom i strid ström: romaner, memoarer, litteraturöversikter, kåserier, översättningar. Hur bedövande kompakt hans bibliografi är kan man se av Elisabeth Stenborgs grundliga artikel om honom i "Svenskt Biografiskt Lexikon". Doktorsavhandlingen 1959 om Drottning Kristina väckte historikern Curt Weibulls ogillande. Den kitslige opponenten gick onödigt hårt åt den vid disputationen och det blev ingen sen akademisk karriär, i stället blev han lektor på gymnasiet i Mjölby. I radio och på TV var han vällustigt vältalig och lade gärna beslag på hela taletiden, som man säger på danska.

Den danska och norska liksom den tyska och franska litteraturen – särskilt de katolska författarna – var han ordentligt inläst på, så mycket att den spydige Eyvind Johnson låter sin odräglige besserwisser Dr. Tollius lägga ut texten kring de danska författarna som han förstås läst allt av, i en mera klumpig än kvick karikatyr. Läsarna av de tre romanerna om Johannes Krilon på
fyrtiotalet hade säkert lätt att se att det var Sven Stolpe som var måltavlan, särskilt som det oftast när Dr. Tollius dyker upp i romanen handlar om Frank Buchmans Oxford-rörelse, den som sedan bytte namn till Moralisk Upprustning och där man var full av bekännelseiver kring fyra så kallade absoluter: absolut ärlighet, absolut renhet, absolut osjälviskhet och absolut kärlek.

Bertil Malmberg var en annan namnkunnig medlem av gruppen men lämnade den ganska snart (det var han som talade om blåsten av ett temperament hos Stolpe). Svante Nordin visar bland annat att det efterhängsna talet om Stolpes nazistsympatier saknar all grund. I sin slutsummering citerar han några träffande rader av Bo Setterlind om hjärtats oro hos den feberaktigt verksamme Sven Stolpe: "och mitt i bullret hörs en stilla ton,/ en sällsam strävan att i hjärtat vara/ ej en rubrikens men en trons person."

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Kultur, kulturfenomen og vitenskap

Emnet for artikkelen min knytter an til de ulike fagvitenskapenes forsøk på å forklare hva som menes med «'kultur og kulturfenomen'»; ut fra sikten min inn til kultur og kulturfenomen ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 29 mars, 2011

Buddhismen och Västvärlden. Samverkan och anpassning

Buddha Shakyamunis födelse ur sin mors sida (Nepal, 1570)Buddhismen är en ytterligt mångskiftande religion som innehåller ett flertal skolor och olika tolkningar har gett upphov till skilda riktningar. Den viktigaste ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 09 mars, 2009

 Den lille pojken med blommorna

Som pojke samlade och pressade August Strindberg blommor. Ömt vårdade han sina insekt- och mineralsamlingar. Efter att ha läst en bok om lantmäteri gav han sig ut och mätte upp ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 februari, 2015

”Johan på snippen han spelte klaver!” Bishop Hill, svenskhet på prärien III

När vi sitter på halmbalar mitt i den vackra parken i svenskbygdens Bishop Hill på prärien i Illinois USA och deltar i det traditionella firandet av Jordbruksdagarna och tillsammans med ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 21 mars, 2014

Fann en kamouflagétalja förtäljt

För det första ett nytt begrepp, enligt loserförfattarerfarenhet, står för begrepp som myntar ens oavhängiga sanningar, allt enligt min loserförfattarerfarenhet lämnade montörer, installatörer, elverksgubbar, telefonbolagsdårar och entrepranadfarbröder eller deras insepektörer ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 03 juli, 2013

Leif Holmstrand . Utdrag ur ”Afrikaneserna”

Leif Holmstrand är författare, musiker och konstnär med en saboterande queer inställning till språk och mänsklighet. Monsterkropp och monsteridentitet rinner igenom maskulint och feminint kodade kläder och ställer till det ...

Av: Leif Holmstrand | Utopiska geografier | 10 december, 2012

Den 4 december 1993 dog Frank Zappa, en av dem oförglömliga

I januari 1968 utgav Frank Zappas band The Mothers Of Invention den första utgåvan av sin tredje officiella LP. Zappas ursprungliga plan för vad denna LP skulle innehålla ändrades totalt ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 04 december, 2012

benjamin 33

   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 31 mars, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.