Dante Gabriel Rossetti. Plötsligt ljus

Dante Gabriel Rossetti (1826-1882)  var en av de ledande bland de s k  prerafaelitiska konstnärerna, som sökte sig tillbaka till medeltida motiv. Han var också poet, och är nu kanske ...

Av: Dante Gabriel Rossetti | 05 juli, 2014
Utopiska geografier

Sommaren tillhör Slas

Här är den etiska tiden ingenting för litteraturen som unik och ambivalensen sätter den i förbindelse med den estetiska tiden, alltså närvarons tid. Där finner vi också kärnan i Stig ...

Av: Göran af Gröning | 02 augusti, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Är du mogen nog?

Jag velar, det är sant, inför att argumentera den svenska yttrandefriheten i relation till den så kärt omtalade konstnärliga friheten men det är knappast ovanligt att dessa två stångas med ...

Av: Linda Bönström | 21 mars, 2010
Essäer om konst

Partitur  av Hebriana Alainenatlo

Förlorat i all hast

Vi förtiger gärna forskningsresultat som borde leda till en radikal omprövning av invanda tankemönster. Synnerligen framträdande är denna hållning inom musikvetenskapen, kanske därför att vi har att göra med starkt ...

Av: Jürgen Vater | 26 november, 2015
Agora - filosofiska essäer

Katarina Genar. Foto: Belinda Graham

Den magiska realismens mästarinna



Samtal med Katarina Genar om ensamhet, vänskapsrelationer och magiska minnen genom fyra böcker. 

Katarina Genar är en magisk, mystisk författare.


Katarina Genar är charmigheten och trevligheten personifierad och ser samtidigt ut som en sval, glamourös filmstjärna, medan alla andra i mässhallen verkar varma, stressade och rufsiga...
Katarina Genar. Foto: Belinda Graham

Katarina Genar. Foto: Belinda Graham

Annons:

En bok av Katarina Genar byggs upp som ett perfekt musikstycke. Spänningen stegras långsamt och välkomponerat tills man som läsare når crescendot: Den högst spännande upplösningen!

Katarina Genar har fyra stora succéböcker bakom sig. En hemlig vän, Pensionat Vidablicks gåta, Den magiska kappan och Röda spår. Mars 2016 kommer den femte boken av Katarina Genar: Silvervingens hemlighet. Enligt Bonnier Carlsens hemsida är samtliga böcker rekommenderade för 9-12 årsåldern, "slukaråldern", men jag skulle snarare kalla dem för allåldersböcker. Vilket även omslagen, tre av dem av Lina Bodén, understryker.

Det här är böcker man vill gå in i, precis som man vill gå in i en perfekt tavla och undersöka den närmare. Det här är moderna klassiker som tar sig an eviga teman om ensamhet, vänskap och förgänglighet, insvept i en tunn kappa av magisk realism. Katarina Genar är en modern Maria Gripe som skriver med stort patos och som fortfarande minns hur det var att vara 9, 10, 11 år och vilka frågor som var de största. Egentligen har ingenting förändrats. Och samtidigt har allt förändrats.

Ett efterlängtat möte med en magisk, mystisk författare

Ljudnivån är redan hög, även om det är tidigt på förmiddagen på Bokmässans andra dag, och det vimlar av folk i Bonnier Carlsens monter. Jag övar mig inför mötet att uttala "Katarina Genar" så att det låter lagom franskt. (Det ska uttalas som "schänaaar", och inte som i meningen "jag genar för att komma fram snabbare".) Fast namnet är belgiskt. Belgien är inte Frankrike, vilket den belgiske mästerdetektiven Hercule Poirot gång på gång får påpeka i bok efter bok.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Katarina Genar är charmigheten och trevligheten personifierad och ser samtidigt ut som en sval, glamourös filmstjärna, medan alla andra i mässhallen verkar varma, stressade och rufsiga. Vi beger oss mot Berättarscenen, där hon ska ha sitt nästa framträdande, och lyckas hitta en relativt lugn vrå, omgiven av Muminreklam, där vi ostört kan prata om böckerna, författarskapet och framgångarna. Och jag har lyckats få till uttalet helt rätt.

En hemlig vän - en förtrollande debut!

- Min pappa kommer från Belgien, därför har vi lite franskt uttal på våra namn! Jag måste säga att jag gillade verkligen vad du skrev om En hemlig vän! Det var så fint!

En hemlig vän är en av mina favorit bland "allålders"-böckerna. Och vilken kanonstart på ett framgångsrikt författarskap! Du har nu fyra framgångsrika böcker bakom dig, som riktar sig till 9-12-åringar, och dessutom en serie, Mystiska skolan, på gång för yngre barn. Vad fick dig att vilja bli författare?

Jag har alltid älskat att läsa böcker, jag läste otroligt mycket när jag var liten, jag var väldigt blyg och försiktig som barn, men i litteraturen, där trivdes jag verkligen! Jag skrev en del berättelser, men inte så där jättemycket - det var framför allt att jag läste ...

Katarina gör en paus och tänker efter.

– Ja, jag skrev nog ganska många berättelser egentligen, men jämfört med hur mycket jag läste verkade det inte som så mycket!

Hade du några favoritböcker när du var liten, eller i "slukaråldern" som man säger?

- Jag läste det mesta, men jag slukade Maria Gripe! Agnes Cecilia - en sällsam historia! Det är den som har präglat mig, känner jag. Den är fin!

Hur växer dina böcker fram? Det finns några gemensamma teman i de tre första 9-12-böckerna, men också mycket som skiljer i handlingen i de olika berättelserna. Om vi börjar med En hemlig vän som var din allra första bok...

- Jag var föräldraledig och hemma med mina barn och jag kände att jag ville prova på att skriva på riktigt, någon lite längre berättelse, och jag minns 10-11-årsåldern väldigt väl, det är lite som om jag var kvar där ... (skratt) Så jag tänkte: jag vill skriva den här berättelsen! Så kom jag på Henrietta, och att hon tappat sina nycklar och att det är kallt ... och så har jag precis börjat skriva och då tänker jag: "Jag kan ju inte lämna henne där ute på trappan, hon sitter och fryser!" Och tänk, då dyker Herr Wallgren upp!

Vilken tur!

- Jag hade inte gjort någon planering eller synopsis eller någonting! Utan jag bara skrev! Det var spännande att se vart berättelsen skulle ta vägen!

Gungorna i berättelsen är ju speciellt dramatiska!

- Ja, gungorna! Det finns gungor utanför på vår gård. Jag minns hur det var när man var barn och hoppade av i farten och så där .... Jag var mycket hos min mormor i Norrköping när jag var barn, och hon bodde i ett sådant där gammalt hus, som Henrietta flyttar till, och det bodde bara gamla människor i hennes trappuppgång. Jag var mycket med mormor och fick följa med till hennes väninnor och sitta med när de fikade och jag lyssnade på deras berättelser och tittade på svartvita fotografier när de var unga ... Jag tyckte att det var en sådan skillnad mot mitt liv, för jag är mer uppvuxen i ett villa- och radhusområde. Min mormor bodde mitt i staden i det här gamla huset.

Du säger att det var en annan värld, var bodde du annars?

- Jag bodde i Linköping och mormor bodde i Norrköping. Man hörde spårvagnarna utanför! Det var så speciellt! Det var en helt annan värld jämfört med den jag var van vid!

- Det är alltså stor skillnad, bara från Köping till Köping!

- Ja, det var så olika sätt att bo!

Pensionat Vidablicks gåta - Båstad och mon ami-koppar

Dina miljöer är alltid så genuina och genomtänkta, jag hade tänkt fråga om du använder många självupplevda miljöer, eller gör mycket efterforskningar ...

- Jag använder mycket miljöer från min barndom, och miljöer jag känner väl till. I Pensionat Vidablicks gåta till exempel, vi har varit mycket i Båstad om somrarna, vid havet, så miljön är framförallt därifrån.

Intrigen i Pensionat Vidablicks gåta är ju otroligt spännande! Samtidigt som du håller fast vid temana ensamhet och vänskap, och mystiska hemligheter i det förflutna, som känns igen från En hemlig vän ...

- Allt började med kopparna! Jag fick syn på de här Mon Amie-kopparna ... Tänk, att det finns koppar som heter Mon Amie - min vän! - Vad händer om en sådan kopp går i kras?! Går vänskapen i kras? Det kan ses som starkt symboliskt. Fast koppen finns på riktigt!

En del av den verkliga bakgrunden är att jag bodde i Frankrike ett år. Då, när jag var ung, fanns inte facebook och allt det här. När man lämnade varandra så lämnade man varandra. Man gav sin adress och så var det bara: "vi kanske hörs, vi kanske ses igen, vi kanske skriver ett brev". Sedan hörde jag av mig igen till mina gamla vänner, efter sexton år. Det är också den biten, som jag ville få fram. Åren som går och vemodet och det här som fanns på något sätt ...

Precis! Jag känner igen det!

- Sedan återvände jag till Frankrike, och vi knöt an igen. Det där är nyckeln till vemodet mellan Amanda och Juliette, i Pensionat Vidablicks gåta, de kommer ifrån varandra och sedan får de kontakt igen.

Du fångar det väldigt fint, det här med vänskapsrelationer och hur de fungerar ... Man vet att man gjort slut, men man vet inte med vänskap, den kan liksom bara rinna ut i sanden, och man minns inte varför, eller när det hände, eller vem som inte hörde av sig sist. Den driver på och av i vågor ... och sedan kanske den är borta, men när försvann den?

- Ett väldigt starkt tema för mig är just vänskapstemat. Den där blyga, smala lilla flickan som var jag, jag hade tur, för det fanns en flicka till i klassen som var lika tyst och blyg som jag, och vi fann varandra ... och vi lekte jättemycket fantasilekar! Petra, hette hon. Och den relationen blev förebilden för alla de goda vänskapsrelationerna, de lojala vänskapsrelationerna, i mina böcker. Relationen mellan Henrietta och Fanny, som finner varandra i En hemlig vän, Saga och Vera, som är bästa kompisar i Pensionat Vidablicks gåta, och i Den magiska kappan är Livia och Klara de som är riktiga vänner.

När vi är inne på teman, jag känner ett starkt ensamhetstema i dina böcker, som är lätt för barn att identifiera sig med. Det är inte det att dina huvudrollsinnehavare är mobbade, utsatta, övergivna, har opålitliga föräldrar, som det ofta brukar vara i svensk barnlitteratur, det är bara det att de är ensamma. De behöver inte ens VARA ensamma, det är det att de KÄNNER sig ensamma som är viktigt ...

- Exakt!

Vilket är väldigt tydligt i din senaste bok, Röda spår, för huvudpersonen, Samuel, har ju två bra kompisar, men han inser det inte, och skräcken för honom är att han blivit av med vännerna och att han är ensam kvar, medan de andra två bildat ett nytt kompispar ...

- Precis, känslan av att vara övergiven är viktig. Även en magisk kappa kan känna sig övergiven och behöva räddas! Men den magiska kappan ledde också till att människor fann varandra.

Den magiska kappan - inspiration från en kyrkogård

Finns det någon spännande historia bakom din tredje bok, Den magiska kappan?

- Vi bor bredvid kyrkogården i Linköping. Det var där, på kyrkogården som jag fick idén till Den magiska kappan. Jag hittade en väldigt gammal gravsten med ett flicknamn på. Den var visserligen från 1800-talet, inte den tid jag valde att skriva om. På gravstenen i boken står det att Elin levde 1921-1932. Men det var där idén kom ifrån om två tjejer, som lever i olika tider, och att deras öden skulle flätas samman i nutid med hjälp av en magisk kappa!

I Den magiska kappan talas det om besjälade ting. Har du själv hittat något magiskt objekt eller några besjälade ting, ungefär som Livia hittar den magiska kappan?

- Jag är svag för saker som är gamla och slitna. Till exempel så har jag ett helt knippe med gamla vackra nycklar utan att ha en aning om vart de hör, och så har jag buntar med svartvita fotografier på människor som jag inte alls vet vilka de är! Sådant triggar min fantasi och det är väl på något sätt magiskt i sig?!

Verkligen! Din senaste bok är den magiska spökhistorien Röda spår. Den skiljer sig markant från allt annat du gjort. Lina Bodén har gjort omslagen till de första tre böckerna. Men Röda spår har en annan stil från de första böckerna, både när det gäller omslaget, och berättelsen.

- Ja, absolut och jag tyckte att det var viktigt att omslaget signalerade detta: Det här är en spökhistoria! Det paranormala är mer uttalat. I de andra böckerna finns det där lilla övernaturliga inslaget, det är mer en vridning av "det här skulle kunna hända mig" och allt kan ha naturliga förklaringar. I Röda spår är det mer uttalat att det verkligen finns ett spöke. Det är lite mer skräck. Det var väldigt roligt att skriva så, upptäckte jag, och att ha det här lite mer ... drivet, cliffhangers som man säger, driva upp spänningen lite. Samtidigt ville jag att berättelsen skulle ha ett djup som alla de andra, det var också viktigt för mig att det skulle bli en mångbottnad historia.

Vad jag kände igen var det här vänskaps-/ensamhetstemat, att vara ensam och bortkopplad och vad gör man när mailen inte fungerar och utan dator och utan mobiltäckning - tänker kompisarna på mig eller är jag bortglömd? Kommer mina kompisar att komma ihåg mig?

- Exakt. Känslan av övergivenhet finns där. Igen.

Röda spår - en tvättäkta spökhistoria!

Det är en kille, Samuel, som är huvudperson i din fjärde bok, Röda spår. Var det ett medvetet val, eller var det bara så att personen kom till dig och det råkade vara en kille?

- Nej, det var ett medvetet val, för jag hade skrivit de tre första böckerna och utgått mycket från mig själv och mina vänskapsrelationer. Jag tänkte alltid att "det är nog svårt att skriva om en kille eftersom jag är en tjej", men sen kände jag "nej, jag villprova att skriva om en kille!" och så märke jag att för mig var det inte ett dugg svårare! Det handlar liksom inte om det. Jag är mycket ute i skolorna och på bibliotek och träffar mycket läsare och kände också att killarna, de tycker SÅ mycket om de här böckerna! De tre första böckerna. Så jag ville ge dem en egen bok, där en kille är huvudperson och den nya boken, som kommer ut i mars och heter Silvervinges hemlighet, har också en kille som huvudperson.

Då har verkligen alla killar - och tjejer! - som gillar dina böcker något att se fram emot!

- Jag har märkt att killar tycker jättemycket om mina böcker - och det var alltså de tre första med kvinnlig huvudperson - men de har ofta läst dem tillsammans i klassen. Kanske läraren läst högt ur mina böcker för dem. Jag vet inte hur ofta de väljer dem själva. Kanske när jag varit och pratat om mina böcker, så väljer de dem sedan själva. Jag kände också att jag ville ha en kille att skriva om, för jag ville inte fastna i att skriva om tjejer varenda gång, men jag kände också att killar har också rätt att få de här böckerna som har mycket djup, relationer, tankar, ensamhet, vemodet och ändå med en spännande handling och lagom omfång, runt hundra sidor.

 Det behöver inte bara vara "vem ska bli matchens hjälte" eller en ren actionhistoria...

- Nej, jag har märkt att de tycker så mycket om det här, som jag gör. Många barn, gillar att läsa böcker där man får tänka och fylla i lite själv. Där nutid möter dåtid och realism möter mystik och allt inte är uttalat...

Tjejerna protesterar inte mot att de inte fick huvudrollen i den senaste boken av Katarina Genar? 

- Nej, de har inte protesterat ... ! (skratt!) Nu har jag gjort tre böcker med tjejer i huvudrollen, nu får det nog vara killarnas tur, nu gör jag tre med killar ... kanske ... Vem vet! Men jag har inte fått in några klagomål från tjejerna på Röda spår!

Konst och musik och ett magiskt band

Det är mycket konst och musik i dina böcker. Konst spelar en stor roll i Röda spår och musiken går som en röd tråd genom En hemlig vän ... Finns det någon speciell konst eller musik som inspirerat dig? Är du själv mycket musikalisk? Dina böcker är som ett musikstycke där man jobbar sig upp mot ett crescendo på slutet.

- Ja det stämmer, jag tänker så när jag skriver också. Men jag spelar inget instrument. Jag tycker däremot om att sjunga. Jag tycker också om att lyssna på musik och i En hemlig vän hade jag med musik av kompositören Eric Satie, som jag hittade i en gammal skokartong. Jag hade fått musiken av en granne i Frankrike när jag bodde där, ett kassettband med Eric Satie... Det blev lite nostalgi när jag hittade det och jag höll precis då på att skriva En hemlig vän! Då kände jag direkt: "Åh jag vill ha med musik in i boken!". Och så har ju Eric Satie så roliga titlar, typ "Valse du chocolat aux amandes". Vilket blir Mandelchokladvalsen på svenska. Jag förenklade det i boken till "Chokladvalsen"!

Belinda Graham

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Ny-nihilismen, den post(sen)moderne tilstanden og det postmoderne mennesket

Konkrete menneskeliv, menneskelige personer, er om slike eksisterende entiteter som har absolutt verdi, har sitt mål i seg selv og som lever livet sitt for sin egen skyld, i den ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 14 februari, 2010

Kristen enhet på vägkrog

I senare delen av januari pågår veckan för kristen enhet. Denna vecka återkommer varje år. Och det är ett både spännande och viktigt projekt. I Ödeshög genomfördes sex samlingar. Den ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 22 januari, 2013

Roger Reklam

Han var en reklamare på dekis som raggade småtjejer på krogen. Ur fas med åldern, ur fas med tiden. En reklamare på dekis som hade tryckt ner och hånat sedan ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 15 mars, 2012

Skvättet 3

                                     

Av: Mattias Kronstrand | Kulturen strippar | 14 oktober, 2013

Belinda Graham Five poems

Belinda Graham is a bilingual poet/artist, who has a weakness for numbers and patterns. She considers all numbers equally fascinating, though there are patterns to prove that apparently all numbers ...

Av: Belinda Graham | Utopiska geografier | 15 december, 2014

Vermeer van Delft och hans konst

Johannes/Jan Vermeers 1600-talsmåleri kännetecknas av den tidens moraliska uppfattningar. Det finns pedagogiska pekpinnar i hans verk, som hade som mål att åskådliggöra synen på samhällets ”nya moral” och fostra kvinnorna ...

Av: Lilian O. Montmar | Konstens porträtt | 18 juni, 2014

Noosfären och Internet

Teilhard de Chardin (1881-1955) - fransk jesuit och paleontolog - var i ropet för några årtionden sedan. Han förenade de till synes oförenliga riktningarna darwinism och kristendom i en religionsfilosofisk ...

Av: Bertil Falk | Essäer om religionen | 08 januari, 2010

Antoine Watteau oljemålning Kärlekslektionen (1717)

Crowdfunding i konsten

En viktig tavla saknas i museets samlingar, men du har bara 15 000 kronor i kassan för att köpa in konstverket, som kostar 750 000. Så vad gör du? Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 15 oktober, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts