Veckan från Gregorius Magnus

Mer än hälften av riksdagsledamöterna som slutade efter valet i höstas försörjs fortfarande av riksdagen. En granskning som Svt har gjort visar att 77 av 122 tidigare riksdagsledamöter fortfarande nu ...

Av: Gregor Flakierski | 12 juni, 2011
Veckans titt i hyllan

Håller Vilhelm Moberg på att bli ett varumärke?

Håller Vilhelm Moberg på att bli en bortglömd författare? I hans rika författarskap har de stora romanerna allt mer kommit att dominera. Inte minst utvandrarsviten riskerar idag att bli ett ...

Av: Mikael Löwegren | 03 november, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Whilde Stefan. Foto: Samuel Dante

Anteckningar om shoppingbordeller, bortgjordhet, D-vitamin och Einsteins mirakel

En ny månadskrönika av Stefan Whilde som berättar i 4 punkter om mycket och om inget.

Av: Stefan Whilde | 01 mars, 2015
Stefan Whilde

Tre tusendelar

Vi har lagt ytterligare ett OS till handlingarna, 2012 i London. Rätteligen ska också Wales och Skottland nämnas, de olika sporterna har varit utspridda över olika delar av Storbritannien. Eller ...

Av: Per-Inge Planefors | 14 augusti, 2012
Gästkrönikör

Forough Farrokhzad

Flykten till frihet



I år är det 80 år sedan Forough Farrokhzad föddes. För att uppmärksamma detta hölls en internationell konferens om hennes författarskap den 28 november i Uppsala. Inte många svenskar dök upp. Däremot kom desto fler persisktalande. Farrokhzad är okänd här i Sverige. Svenskars medvetenhet om litteratur utanför Europas horisonter är väldigt begränsad. Det är dags att vakna upp till en global kulturmedvetenhet. Bästa botemedlet mot extremism, rasism och främlingsfientlighet är en medvetenhet om andra länders historia och kultur. Globaliseringen måste även bli kulturell. Det skulle berika och vitalisera svenskt kulturliv. Inte minst skulle Forough Farrokhzads poesi göra det. 

Om Forough Farrokhzads diktning.


Sanningen är den enda friheten.

Sanningen är den enda friheten.

"Låt oss tro på begynnelsen av den kalla årstiden" kan läsas som Farrokhzads stora dödsdikt där allt utom döden upplevs som en illusion. Det gäller då att skapa något slags mening inför ödet att vara människa. "Låt oss tro på begynnelsen av den kalla årstiden" är frågornas dikt, de eviga existentiella frågorna som egentligen inte har något svar.
Divan av Hafiz.

Divan av Hafiz.

Annons:

En frihetsdiktare

I Iran betraktas Forough Farrokhzad som en av 1900-talets främsta poeter. När hon dog i en bilolycka 1967, bara 32 år gammal, hade hon förnyat den iranska poesin genom sina fyra utgivna diktsamlingar. Postumt utkom boken Låt oss tro på begynnelsen av den kalla årstiden. Hennes produktion omfattar knappt 150 dikter som skrevs under en period på 15 år. Hon är en älskad poet i Iran, även om hennes poesi fortfarande är förbjuden av regimen.

Farrokhzad är en frihetsdiktare. Och det tål naturligtvis inte mullorna i Iran. Men folket älskar hennes poesi. Det är lätt att tycka om Farrokhzads dikter. Hennes dikter drabbar genom sin emotionella intensitet. Har man läst henne, så glömmer man det inte. Kanske är det för lätt att tycka om hennes dikter. Den lyriska sången har en tendens att skymma själva idéinnehållet. Därför tänker jag lyssna bortom den lyriska sången och koncentrera mig på idéinnehållet.

Något annat som också skymmer poesin är myten om Farrokhzad. En aspekt av myten är hennes tragiska död i bilolyckan 1967, vilket på olika sätt påverkat läsningen av författarskapet. En annan aspekt är att hon skrev öppet om erotik och sexualitet i ett samhälle där det var tabu att göra det. Mytbildningen kring Farrokhzad är fullt förklarlig. Hon var en modig kvinna som gick sin egen väg. Priset blev högt genom negativ kritik och utanförskap. Vem är då poeten bakom myten? Det finns anledning att ställa sig frågan vem poeten är bakom mytens masker därför att där finns poesin. Hur ska man definiera Farrokhzads poetiska projekt?

Hur ska man definiera Farrokhzads poetiska projekt?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hon har flera röster som poet. Det kan därför vara svårt att få en helhetssyn på hennes författarskap. Är hon en kärlekspoet? Är hon en politisk poet? Är hon en civilisationskritisk diktare? Hon är allt detta och ändå något annat. Men vad? Det är svårt att sätta fingret på det centrala i hennes författarskap.

Farrokhzad anses vara en feministisk poet. Hon skriver om kvinnors erfarenheter i 1950-talets Iran och hon har haft stor betydelse för iranska kvinnliga poeter.

Men på 50-talet existerade ingen feminism i Iran och för att vara en feministisk poet måste man väl ha en feministisk ideologi. Farrokhzad hade bara sina egna erfarenheter som kvinna i ett kvinnoförtryckande samhälle. Hon hade ingen feministisk ideologi utan bara sin egen kropp och sina känslor. Hon är en kvinnlig poet som tidigt tar upp feministiska teman, som till exempel kvinnans rätt till ett eget liv i ett patriarkaliskt samhälle. Feministisk är en etikett som klistrats på henne av kritiker och senare generationer av kvinnliga poeter. På sätt och vis utgör det en del av mytbildning kring henne.

En kärleksdiktare

Hon anses också vara en kärleksdiktare. Det tillhör också mytbildningen kring henne. Det är sant att kärlek och erotik utgör ett centralt tema i författarskapet. Men varför skriver hon så ofta om kärlek? Vilken är hennes syn på kärleken och erotiken? Det räcker inte att konstatera att hon är en kärleksdiktare utan man måste gå vidare i analysen av kärlekstemat. Det förändras under författarskapets gång. Varför? Och på vilket sätt? Den förändrade synen på kärlek speglar utvecklingen i författarskapet. Hela tiden sker en problematisering av kärleksbegreppet.

Farrokhzad ses även som en samhällskritisk diktare. Med sin tredje bok Uppror började hon skriva dikter som var öppet kritiska mot shahens Iran. Kan hon därför sägas vara en politisk poet? Hennes samhällskritiska dikt saknar ideologi eller politisk tillhörighet. Hennes ideologi är själva skrivandet, poesin. Poesin och sinnena konstituerar ideologin. Hon är en utpräglad individualist som skriver utifrån egna känslor och upplevelser. Hon är knappast någon politisk diktare. Eller rättare sagt omdefinierar hon den politiska dikten till att gälla det personliga. Politik för Farrokhzad blir känslorna, sinnena, kroppen.

Farrokhzad ses även som en samhällskritisk diktare. Med sin tredje bok Uppror började hon skriva dikter som var öppet kritiska mot shahens Iran. Kan hon därför sägas vara en politisk poet?

I likhet med de flesta poeter genomgår Farrokhzad flera faser i sitt författarskap. Ändå finns det en inre kontinuitet i författarskapet. Vari består denna inre kontinuitet? Jag tror nyckeln står att finna i slutscenen till dokumentären The House Is Black från 1962.

Film

I oktober 1962 reste Farrokhzad med ett filmteam till en leprakoloni utanför Tabriz. Under tolv dagar spelade hon in den 22 minuter långa dokumentären The House Is Black. Hon stod för regin, klippningen och manuset. Filmen skulle få stor betydelse för henne. Hon adopterade en pojke från kolonin, Hossein Mansouri, som nu bor i Tyskland. Han kom att bli ett substitut för den son hon hade förlorat vårdnaden om efter sin skilsmässa 1954. Filmen blev internationellt uppmärksammad och hon erkändes som en seriös konstnär i Iran snarare än den skandalomsusade poet som hon tidigare varit.

The House Is Black handlar om människorna i leprakolonin och deras dagliga liv. Filmen inleds med en scen där en kvinna ser sig i spegeln medan kameran zoomar in hennes vanställda ansikte. Hon vågar se sig själv i spegeln och därmed uppmanas också åskådaren att våga se lidandet i leprakolonin. Att våga se det tragiska i tillvaron. Det är egentligen syftet med Farrokhzads författarskap: att våga se det tragiska i tillvaron, att aldrig vända bort blicken.

Det är egentligen syftet med Farrokhzads författarskap: att våga se det tragiska i tillvaron, att aldrig vända bort blicken.

Slutscenen utspelar sig i ett klassrum i kolonin. Läraren ber en av eleverna att räkna upp fyra vackra saker. Pojken svarar: "Måne. Sol. Blommor. Lek." Det är samme pojke som Farrokhzad adopterade. Sedan ber läraren en annan pojke att nämna tre fula saker och han svarar: "Hand, fot, huvud." Hela klassen brister ut i skratt medan kameran visar deras av sjukdom anfrätta ansikten och händer. Till sist ber läraren en pojke skriva en mening på svarta tavlan med ordet hus. Han funderar länge, varefter han med stor ansträngning skriver Huset är svart. The house is black.

Det är fullt begripligt varför Farrokhzad valde denna mening som titel på sin dokumentär om leprakolonin utanför Tabriz. Titeln kan uppfattas på flera sätt. Den kan ses som en beskrivning av lidandet i leprakolonin. Detta är verkligen det svarta huset. Titeln kan även uppfattas metaforiskt. Men egentligen avser titeln poesins uppgift som går ut på att sätta ord på det hus som är vår existens. Det är poesins centrala uppgift på alla språk. Att beskriva tillvarons hus. Det är ett mödosamt arbete som har sitt pris. Att ägna sitt liv åt skrivandet. Att kämpa med orden på gränsen till tystnaden och stumheten likt pojken i dokumentären The House Is Black. Med stor ansträngning och efter att ha funderat länge och väl skriver han meningen huset är svart på tavlan.

För Farrokhzad blir skrivandet ett sätt att ta sig ut ur det svarta huset. I hennes författarskap avser det svarta huset först äktenskapet och familjen, sedan det iranska samhället och till sist själva moderniteten. Skrivandet, dikt för dikt, rad för rad utgör en serie befrielseakter. Det leder till ensamhet och utanförskap, depressioner och självmordsförsök. Det är att vara leprasjuk och söka bot genom orden, genom att skriva fram en ny medvetenhet, en ny verklighet. Att skriva sig fri från det svarta huset.

En känsla av instängdhet präglar författarskapet. Oftast befinner sig poeten i ett hus med stängda dörrar och fönster eller i en trädgård med höga murar. Att dikta innebär att söka befriare som kan öppna upp det svarta huset. Instängdheten i sitt eget öde kan beskrivas som gnostisk. Det kan verka omotiverat att dra in gnosticismen i en diskussion av Farrokhzads diktning. Jag menar inte att hon är influerad av gnosticismen. Men den kastar ljus över hennes projekt. Inom gnosticismen talas det om demiurgen, den onde guden, som styr människors öden. Han håller människor fångna i världens fängelse.

Hos Farrokhzad finns också en ond makt som hon kämpar mot. Ursprunget är konflikten med den auktoritäre fadern som hon gjorde uppror mot genom att gifta sig vid 16 års ålder. Det blir mönstret i hennes liv och dikt: flykten till frihet. Att fly en outhärdlig livssituation genom att söka befriare.
I slutet av författarskapet händer något då demiurgen görs maktlös genom poetens accepterande av ödet att vara människa. Det sker därför en motsatt befrielse ur existens fängelse hos Farrokhzad. Till skillnad från gnosticismens metafysiska befrielse till en annan värld bejakar hon den kalla årstiden i denna världen. Befrielsen blir en illusionslös livshållning. Det utgör slutet på den livslånga flykten till frihet.

Projektet i Farrokhzads författarskap går därför ut på att skriva sig ut ur världens fängelse. Titlarna på böckerna utgör formeln för ett livsöde: Fången, Muren, Uppror, En annan födelse, Låt oss tro på begynnelsen av den kalla årstiden. Enbart titlarna beskriver villkoren och målet för författarskapet. I de tre första böckerna känner sig poeten fången i äktenskapet och det iranska samhället. Bildkomplex flykt och burar dominerar i dikterna. I titeldikten till första boken "Fången" känner sig poeten som en fågel i en bur. Den älskade ses som en klar oändlig himmel utanför buren. Han lockar med befrielse ur äktenskapet och familjelivet. I titeldikten till tredje boken "Uppror" är det den älskade som utgör en bur. Kärleken utlovar inte längre någon flyktväg ut ur det svarta huset utan är en aspekt av dess instängdhet.

En annan födelse


I En annan födelse utgiven 1964 försöker Farrokhzad befria sig från ödet att leva i det svarta huset genom att födas på nytt, genom att få ett nytt liv som människa och konstnär. Hennes syn på poesin förändras också. Tidigare har hon sett poesin som en älskare som alltid kan tillfredställa henne och som aldrig bråkar. Det förklarar den emotionella intensiteten i de tre första diktsamlingarna. I en intervju från 1964 talar hon om skrivandet som ett fönster som öppnar sig av sig själ då hon vänder sig mot det. Samtidigt menar hon att poesin utgör ett sätt att kommunicera med hela existensen. Dikten öppnar upp det stängda fönstret i det svarta huset och ger möjlighet att relatera sig till existensen i sg. Bilder av fönster och hus går för övrigt som ett ledmotiv genom hennes sena författarskap.

Med En annan födelse breddar hon sin tematik och blir en civilisationskritisk diktare i Eliots anda. Det svarta huset är moderniteten, det moderna samhället. Det är det öde landet men för Farrokhzad erbjuder religionen ingen räddning ut ur det öde landet. För Eliot däremot utgör religionen eller andligheten ett sätt att få det öde landet att börja blomma igen. Religionen hos Farrokhzad är ännu en orsak till alienation, även om hon använder sig av ett bildspråk influerat av shiitiska föreställningar.

Religionen hos Farrokhzad är ännu en orsak till alienation, även om hon använder sig av ett bildspråk influerat av shiitiska föreställningar.

Moderniteten är livsfientlig och livsförnekande. Dikten "Den mekaniska dockan" är hennes version av Eliots "De ihåliga männen" där moderna människor beskrivs som levande döda, tomma och viljelösa. "Jordiska verser" är hennes version av Det öde landet där människorna går "från exil till exil". Alienationen i det moderna samhället utgör ett central tema i modern poesi. Det är ännu en av Farrokhzads röster. Hon är alienationens poet.

Att skriva sig ut ur det svarta huset innebär att skriva sig fri från illusioner. Det utgör drivkraften i Farrokhzads diktning. Att skriva fram en ny medvetenhet. Sanningen är den enda friheten. Men finns det någon sanning i det svarta huset där allt tycks vara illusion? Det är den problematik som dramatiseras i den centrala dikten "Låt oss tro på begynnelsen av den kalla årstiden". På många sätt kan den ses som en sammanfattning av hela författarskapet. Vad händer då i denna dikt? Det är Farrokhzads längsta dikt och den publicerades för första gången i en tidskrift 1965.

"Låt oss tro på begynnelsen av den kalla årstiden" kan läsas som Farrokhzads stora dödsdikt där allt utom döden upplevs som en illusion. Det gäller då att skapa något slags mening inför ödet att vara människa. "Låt oss tro på begynnelsen av den kalla årstiden" är frågornas dikt, de eviga existentiella frågorna som egentligen inte har något svar. Vad är kärlek? Vad är livet? Vad är döden? Vad är tiden? Vem är människan? I slutet av dikten bejakar poeten den kalla årstiden, tillvarons vinter utan att förlora hoppet om en kosmisk kärleks vår. Här når kärlekstemat i författarskapet sin slutpunkt då kärleken förvandlas till en kosmisk kraft.

Det gäller att tro på "frön slagna i bojor". Det gäller att genomleva vintern i det svarta huset. Det är ett accepterande av vår existentiella belägenhet i denna värld och däri ligger ett hemlighetsfullt hopp om en förvandlad värld. Tillvaron i det svarta huset är människans öde samtidigt som diktandet öppnar upp ett fönster mot en annan värld. Det som ytterst gör människan till människa är visionen av en annan verklighet i denna enda verklighet som är vår. "Låt oss tro på begynnelsen av den kalla årstiden" blir ett credo för överlevnad i det svarta huset.

Den yttersta friheten innebär att våga möta existensen ansikte mot ansikte och känna tyngden av "dessa betonghänders oförmåga".

Och detta är jag
En ensam kvinna
på tröskeln till den kalla årstiden
i färd med att förstå jordens solkiga tillvaro,
himlens enkla och sorgsna besvikelse
och dessa betonghänders oförmåga

(Övers. Namdar Nasser, Anja Malmberg, Lisa Fernold)

Bo Gustavsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Kulturmarxismen och staten

Kulturmarxism är ett ord som ständigt återkommer hos personer som intresserar sig för relationen mellan vänstern, den vänstervridna liberalismen och de senaste årtiondenas politiska utveckling. En utveckling som i allt ...

Av: Anton Stigermark | Agora - filosofiska essäer | 24 april, 2014

Rebellerna förstör Syriens kultur

Ända sedan konflikten i Syrien bröt ut har jag pekat på wahhabismens inflytande i rebellrörelsen. I början var det få som lyssnade och många som tvivlade. Dessutom var och är ...

Av: Mohamed Omar | Gästkrönikör | 11 januari, 2014

Jeremiah Karlsson

Akvariecaféet

En ny novell av författaren Jeremiah Karlsson

Av: Jeremiah Karlsson | Utopiska geografier | 23 november, 2017

Orientalism – västs syn på Öst

Foto: Simon Amarcord TEMA ÖST-VÄST Idéhistorikern Mohammad Fazlhashemi beskriver hur den västerländska självbilden vuxit fram i kontrast till ett, mer eller mindre, konstruerat Öst. Resor till fjärran länder i syfte att upptäcka ...

Av: Mohammad Fazlhashemi | Essäer om samhället | 30 april, 2008

Takfresk i Camera degli Sposi, detalj

Det är bara att lyssna i tystnad

Femhundratio år efter Andrea Mantegnas död - ett litet porträtt genom några av konstnärens verk. Den 13 september 1506 dog en av renässansen mest betydande konstnärer: Andrea Mantegna. Vem var ...

Av: Guido Zeccola | Konstens porträtt | 06 januari, 2016

Nätet. Foto: Sunna Nordgren

Papper eller skärm?

Ett fotografi från ett fullsatt persontåg på 1950-talet visar hur varenda passagerare läser dagstidningen. Bilden har nyligen spridits på så kallade sociala medier – under den ironiska titeln ”All den ...

Av: Tidningen Kulturen | Björn Gustavsson | 10 september, 2015

Elvis Graceland - i Danmark

Danmark har fått sitt eget Graceland. På en åker vid södra infarten till staden Randers på Jylland, knappt 15 mil söder om Fredrikshavn, har en kopia av Elvis Presleys legendariska ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 19 Maj, 2011

Andalusien, i toleransens namn

Foto: Anne Edelstam Den mest befolkade av Spaniens regioner med Sevilla som huvudstad, vackert belägen i den södra delen av landet, är ett smycke i morisk arkitektur sedan dess arabiska ...

Av: Anne Edelstam | Resereportage | 30 november, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.