Fragment av surrogatpyret VII

Fragment av surrogatpyret VII Ja dinse tjasande mot Lottahemmanet å va snart i hälarna på morfar, som vappe å hypple framför mä i de overkliga strålkastarjuset, som gjorde de lätt å ...

Av: Nikanor Teratologen | 13 november, 2007
Teratologisk sondering

Daniel Barenboim Foto Monika Rittershaus

Stalin, Mozart och vi

Josef Stalin älskade Mozarts musik och berördes av den på djupet. Han lyssnade ivrigt till den, på radio och grammofon, på operan och i konsertsalen. Den Store Ledaren, som mördade miljontals ...

Av: Thomas Notini | 18 december, 2016
Essäer om samhället

"Jag vill definitivt inte tillbaka till någon normal verklighet."

   "Jag vill definitivt inte tillbaka till någon normal verklighet." Ett samtal med Missy Suicide. Text & foto av Carl Abrahamsson Sajten suicidegirls.com har under sina fem års existens vuxit från att vara ...

Av: Carl Abrahamsson | 30 december, 2009
Allmänna reportage

Fotogran ur Fahrenheit 451 av François Truffaut

Förbjudna böcker

Index är inte bara ett register över innehållet i exempelvis en bok utan också den helvetets mun dit den katolska kyrkan skickade de böcker och de författare den inte gillade. Den ...

Av: guido zeccola | 15 augusti, 2015
Essäer om religionen

Patrick Modiano: Minnets kvarter



Patrick ModianoI Carol Reeds klassiska filmatisering av Graham Greenes roman The Third Man spelar Orson Welles en av de båda huvudrollerna, den demoniske svarta börs-hajen Harry Lime - Anton Karas efterhängsna melodislinga på cittra kom genast att kallas The Harry Lime-theme och har så förblivit. Den andre är hans vän Holly Martins (den utmärkte Joseph Cotten) fast vänskapen utsätts för allt fler påfrestningar ju längre fram i filmen vi kommer. Han förälskar sig i Harry Limes flickvän (den sorgset vackra italienskan Alida Valli), fast det har han inget för. Holly Martins skriver billiga vilda-västern böcker, i en sådan massfabrikation att han kanske är mera bokfabrikör än författare.

I en av filmens roligare episoder uppstår förvecklingar av kulturell art. Den engelske ordföranden i den lokala litteraturcirkeln i den zon av Wien som är ockuperad av engelsmännen uppfattar att Martins är författare men tar obetänksamt inte reda på av vad slag innan han kidnappar honom för att hålla föredrag för en stor skara andäktigt lyssnade litteraturälskare. Martins stakar sig i sitt improviserade föredrag och gör slutgiltigt bort sig när han får svåra frågor om T. S. Eliot och andra litteraturens sofistikerade stormän, och vad han anser om den –ism som råkar vara inne för dagen.

En bror eller i varje fall släkting till Holly Martins är huvudperson i Patrick Modianos Minnets kvarter (i den franska originaltiteln är kvarteret försvunnet och förlorat: Quartier perdu). Översättningen av Anne-Marie Edéus kom i Norstedts Panter-serie 1986, två år efter originalet, och kommer väl i nytryck snart nu när så mycket annat av honom ges ut på nytt inför prisutdelningen den tionde december. Det är en kort roman på 150 sidor som bara tar någon timme att läsa. Om man ska dyka ner i Modianos författarskap är det här en bra början (hans debutroman Place de l´étoile är däremot påfrestande i sin svårartade name-dropping som mest verkar vara falskt franskt djupsinne, men han var ju heller inte gammal när den skrevs).

Berättaren Ambrose Guise är en framgångsrik författare till dussindeckare som bor i England sedan tjugo år tillbaka men som är parisare och innan han brådstörtat tog sig över Engelska kanalen hette något helt annat, Jean Dekker. Boken börjar med att en förlagsman från Tokyo sammanträffar med honom på ett hotell i Paris för att få en underskrift på översättningskontrakt och annan marknadsföring. De båda diskuterar vad Jarvis-serien av Guise är för något. Japanen påstår att det inte är litteratur, det är någonting annat: ”Det är ingenting att skämmas över, monsieur Guise. Ni följer i Peter Cheneys och Ian Flemings fotspår.” Och Gusie/Dekker håller med.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Modianos roman om honom är däremot litteratur, visserligen med ingredienser som skulle kunna platsa i en kioskdeckare. Historien relateras under ideliga tillbakablickar och växlingar mellan då och nu av en knappt fyrtioårig man som går i spåren på den han en gång var, en ung man på väg att bli författare och med en krets av äldre män som hjälper honom och yngre kvinnor som han förälskar sig i. Två av dem kommer han sedan att återse när han är på sitt tillfälliga besök i Paris, i berättelsens nuplan. Ett mord som skedde tjugo år tidigare finns också med, berättaren låter oss få läsa polisrapporter från den gången, och vi får reda på vem som var mördaren på några korta och skickliga slutrader i denna spaning efter en tid som flytt.

Den tunna intrigtråden av kriminalitet – det finns en hel del skumma figurer, kriminella element och knark i bakgrunden – betyder mycket mindre än exemplen på hur minnet kan fungera. Framför allt är miljöskildringen av Paris alldeles lysande, med mängder av precisa platsangivelser och med melankoliska skymningsdagrar av  l´heure bleu längs Seines kajer. Man kan kanske tycka att det finns andra franskråkiga författare som minst lika mycket hade förtjänat ett Nobelpris: i det förgångna den oerhört produktive och alltid lika suveräne Georges Simenon (han förekom länge i diskussionerna om prisfähiga kandidater och jag råkar veta att en akademiledamot som var en författare av mera allvarligt syftade romaner den gången läste honom flitigt), och bland de levande Michel Tournier som spänner över vidare fält än Patrick Modiano, det ser man redan av hans romaner Fredag och Älvakungen. Men visst är det bra att Svenska akademien den här gången valt en ovanligt läsbar och riktigt njutbar författare.

Ivo Holmqvist

 

Ur arkivet

view_module reorder

Gudabenådad i stora, vida världen, Intervju med Krister Linder

Har man en gång hört Krister Linders stämma, är det svårt att glömma den. Från den allra första tiden med Grace, Dive och andra lättsamma popexperiment på sent 80- och ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 17 december, 2010

August Strindberg vid Rådmansgatans t-tunnelbanestation i Stockholm. Foto Wiki

Strindberg och Frankrike

August Strindberg är Sveriges mest franskinriktade skönlitteräre författare. Han bodde långa perioder i Frankrike, skrev själv vissa av sina verk på franska, de flesta av hans skrifter finns översatta till ...

Av: Elisabeth Tegelberg | Litteraturens porträtt | 07 juli, 2015

Paul Signac, Portrait of Félix Fénéon, 1890, Museum of Modern Art, New York City

Så kort och torrt som möjligt

1906 tog Fénéon (född 1861, död 1944), oklart varför, anställning som anonym notisskrivare på dagstidningen Le Matin. Notiserna signerades alltså inte av honom. Notisskrivare, en synnerligen anspråkslös beteckning, passande för en ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 04 november, 2017

3. Väster

 Å på den ena sidan. Men det är bara om man kommer nerifrån det enskilt liggande lilla bostadsområdet som kallar sig by. Om man fortsätter, om man vandrar bland fåren ...

Av: Väster | Lund har allt utom vatten | 31 december, 2011

Drottningen i Paris. Om Marie Godebska

Med stigande häpnad bekantade sig besökare på Musée d’Orsay i Paris för en tid sedan med en epok i Frankrikes musikliv, som sällan belysts på ett så inträngande sätt som ...

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 20 mars, 2014

Västerbottenskarta

Vad är det för kartbild av ett landskap som litteraturen tillhandahåller? Om litteraturen kan sägas vara en modell av världen, vilken modell av Västerbotten är det som har kommit att ...

Av: Anders Öhman | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2011

Ungdomlig revolt i bildningsromanen Om Wilhelm Meisters läroår av Goethe

Det är sent 1700-tal och den tyske köpmanssonen Wilhelm Meister vill bryta sig loss från sin instängda borgerliga familj och ge sig ut i världen. Efter upptäckten av att hans ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 18 januari, 2014

Portrait of Young Genius - A book that celebrates a brilliant artistic mind

In Portrait of Young Genius - The Mind and Art of Marie Bashkirtseff (Vernon Press, 2017) Dr Joel L. Schiff paints an intimate and captivating portrait of a young Ukrainian-French ...

Av: Jytte Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 15 augusti, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.