Menandros - 100 år av återupptäckt

   Menandros Menandros - 100 år av återupptäckt 2007 är det hundra år sedan återupptäckten av Menandros inleddes. Så nyligen som i juni 2003 basunerade AP ut nyheten att ännu ett fragment ...

Av: Bertil Falk | 01 februari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Lux aeterna

Dödens kalla hand berörde mig   Hans finger träffade mitt öga   Att inte längre se den tanken tröstar föga berör den dig?

Av: Oliver Parland | 31 Maj, 2010
Utopiska geografier

PS Kröyer och Skagen

Under en stipendievistelse i Italien mötte Hugo Alfvén den vackra Marie Kröyer, gift med den internationellt kände danske konstnären PS Kröyer. På Glyptoteket i Köpenhamn såg han senare en målning ...

Av: Björn Gustavsson | 16 augusti, 2012
Gästkrönikör

Den ständige sökaren - Erland Lagerroth

En av Lunds mesta tänkare och sökare, Erland Lagerroth, lutar sig ingalunda tillbaka och säger sig ha funnit det han söker. – Men jag har kommit långt i mitt sökande, säger ...

Av: Maria Lindh | 11 juni, 2012
Övriga porträtt

Piskan och pennan. Intervju med Ariel Held



Ariel Held. Foto Joel Andersson Ariel Held har nyss gett ut en ”erotisk” bok på Vertigo förlag.

Tidningen Kulturen har uppmärksammat boken med en fin recension av Crister Enander, så jag blev nyfiken och ville läsa boken. Sedan fick jag lust att intervjua Ariel Held (som i och för sig heter Lina Arvidsson och har tidigare skrivit en bok för tonårs flickor). Ariel och jag bor tyvärr inte i samma stad så fick jag nöja med att intervjua henne via mail.
Det blev ändå en intressant intervju, tycker jag, med många roliga språkliga och icke språkliga ömsesidiga provokationer.
Sexualiteten kan vara mörk eller ljus men det är alltid ett halleluja till livet ända in i döden.

Under ett annat namn, ditt eget Lina Arvidsson, gav du 2012 ut en tonåringsbok Det borde finnas regler. Nu under pseudonymen Ariel Held ger du ut Säg inte det här till någon, en bok som kanske borde inte rekommenderas till en tonåring flicka. Varför bytte du namn för att publicera denna bok?

– Delvis för, som du säger, den här boken är ingen ungdomsbok. Nu för tiden tycks det finnas en förväntan att författare ska skriva inom samma genre. Jag har aldrig varit intresserad av det, tvärtom är jag intresserad av att röra mig inom olika genrer och områden, aldrig fastna. Den här boken skiljer sig enormt mycket från förra, och den skiljer sig också från annat jag håller på att skriva. Ett alter ego kändes som rätt väg att gå, för att tydligt markera detta.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och så är det kul att få klä ut sig! 

Kärleken liknar i Säg inte det här till någon en blodförlust som förföriska vinkar gömmer tills deras långsamma mynning exploderar. Elise, tolkar jag, försöker överleva en övergivenhet, men hon är inte övergiven av sin neurotiska partner, utan, enligt min mening, av den idé eller dröm om sexualiteten hon hade som ung flicka. Det verkar som att Det borde finnas regler fortsätter här fast mer smutsig, mer våldsam men ändå mer rolig också.

– Nja. Jag är som sagt mån om att hålla isär dessa båda böcker, även om recensenters jobb, det vet jag ju, alltid är att hitta gemensamma nämnare.

Men du har rätt i att Elise har vilda fantasier som hon inte får utlopp för i den relation hon har. Jag tror att många människor går runt med hemliga fantasier som de inte pratar med sin partner om. Sexologen Ylva Franzén skriver i boken ”Orgasmera mera” att kvinnan för att uppnå orgasm måste glömma bort mannen och fokusera enbart på den egna njutningen, ”gå in i sin egen kåta lilla värld”. En värld som behöver få vara barnsligt lekfull, som ett eget rum, längtar vi inte alla tillbaka till den friheten ibland? Som ungdomen, det lekande barnet har, men som sedan ofta går förlorad i vuxenvärldens normer och krav.

Lolitafantasin är ingen ovanligt fantasi, jag ser den som en längtan tillbaka till det oförstörda. När sex var något man bara fantiserade om. Flickfantasin, om att tillåtas vara liten, orörd och söt. Utan ansvar, utan erfarenheter. Det finns något där som är väldigt intressant att utforska.

Jag ser hela den här boken som en hyllning till den fria sexuella fantasin, som kan ta sig de mest bisarra uttryck. Jag hoppas plantera sexfantasier hos folk, det är en målsättning! Onanerandet kräver ju det, eller hur? Att vi har en bank som ständigt fylls på av intryck utifrån.

Även om det pratas mycket om sex idag, vi lever i ett så kallat sexualiserat samhälle, så saknade jag det smutsiga, det gränsöverskridande, det galna, i den erotik jag läste.

I Säg inte det här till någon blir de explicita sexuella beskrivningarna komiska, roliga i bland. Livet skriker sina begränsningar men mot allt det som falskheten gömmer eller förinta.

– Ja, jag har saknat humorn. Det mänskliga. Att folk får fumla lite. Som när Armand slår Elise på kinden och hon gråter till, som en del av leken. Och han genast missuppfattar och nervöst frågar ”Det var inte för hårt väl”?

Jag ser rollspel som just rollspel. Ofta när BDSMrelaterade lekar skildras i litteraturen görs det med en undermening att undergivna och dominanta på något vis blivit som de är av obehagliga omständigheter. Som att MR Grey hade en jobbig barndom och blev traumatiserad. Jag vänder mig helt och hållet emot denna beskrivning av BDSMutövare som förstörda, psyksjuka människor. Rollspel är kul, och vem som helst kan göra det. Sex är roligare om man då och då testar lite nytt.

Jag tror inte heller på att människor kan vara undergivna eller dominanta ”av naturen”. Elise är en självständig hårt arbetande yrkeskvinna med högt självförtroende. Det är hennes lust som styr den här boken, hon går aldrig med på något hon inte själv vill. Däremot intar hon i sina fantasier och i lekarna med Armand den undergivna rollen, fullt ut. Jag ser inga motsättningar här, och det är också något som bör diskuteras. Förmågan att vara feminist som har jämställt sex, även när det betyder att den ene står på knä och den andre sprutar sin sats i dess ansikte. T ex. Kommunikation! Det märkligaste med alla våldtäktsfallen den senaste tiden, där mannen hävdat BDSM, har ju varit just bristen på kommunikation. Som BDSMutövare generellt sett är väldigt bra på; det måste man vara när man har med extrema, ibland farliga sexlekar att göra. Sen är det klart det kan gå fel ibland, men oftare i Svenssonsex, där manlig lust fortfarande föreställs som något hotfullt inträngande i den passiva kvinnliga lusten. Och för tydlig kommunikation sägs ”förstöra stämningen”.

Fuck that! Kommunikation kan vara skitsexigt. Första scenen i Observatorielunden, t ex, mm, läs den…

Det finns också eller snarare framförallt mörka aspekter i Eros. Måste man ”förföra” kroppen för att nå själen?

– Min mening har varit att visa att sex och kärlek inte nödvändigtvis måste höra samman. Erotisk längtan, sexuell attraktion, går inte alltid ihop med en kärlek till the mind, personen bakom. I ”Femtio nyanser” och de böcker som följt i dess skvalvatten ser jag en tillbakagång från fri kvinnlig lust till en harlequinorienterad värld där kvinnan inte kan uppleva stor sexuell njutning utan att vara/bli förälskad. Jag ville medvetet arbeta bort ifrån det. Jag tror inte att kvinnors och mäns sexualitet skiljer sig åt så mycket som vår kultur ständigt vill göra gällande. ”Erotik för kvinnor”, vad är det? Min bok är för vuxna, män som kvinnor.

Hela min uppväxt har jag stört mig på hur kvinnor porträtteras i populärkulturen, antingen som horor eller madonnor, där horan aldrig kan bli lycklig, alltid måste straffas. Och madonnan är den självklara ”så här ska alla tjejer vilja bli”, som letar efter mannen som ska bli far till hennes barn, och därigenom är kärlekstörstande, klamrar sig fast för hårt, är helt igenom reproduktionssträvande. Vi behöver arbeta oss bort från dessa förebilder, eller åtminstone ständigt jobba för att skapa fler.

Mörker och smuts finns det fullt av i Elises fantasier. Detta är också en sak jag funderat över när jag läst erotik, hur det vimlar av doftljus, parfymerade bad, omsorgsfull rakning och en ständig osäkerhet inför att behaga den väldige mannen. Det är säkert många som känner igen sig i denna bild av kvinnlig sexualitet, men jag gör det inte. Jag ville införa smuts! Mörker! Äckel och orenhet! Provokation, groteskerier och vanvett!

Jag är inte säker på om jag uppfattade din fråga rätt, men så tycker jag.

Du är inte ensam bland författarinnorna som har skrivit erotiska eller pornografiska böcker. Finns det någon som inspirerade dig?

– Ärligt talat inspirerades jag främst av att jag ville tillföra genren något bättre. Något nytt. Dels språkligt; jag vet inte varför men redigering och språkförbättring verkar inte vara något som premieras i nyutgiven erotik. Det finns så mycket skit! Dels innehållsmässigt: hallå! BDSM är mer än piskor och tortyrkammare, högklackade skor och korsetter. Jag brukar säga att BDSM är som ett smörgåsbord för en erotiker. Så mycket nasty saker det finns att välja på. Så mycket som jag aldrig fått läsa några bra skildringar av. Daddyplay var en sån grej. 2010 var året då min (Linas) chefredaktör på dagensbok började skyffla över erotisk litteratur på mig, för att ingen annan riktigt vågade ta i det. Det var också i den vevan mangadomen kom, med killen som blev dömd för att inneha barnpornografi, när det i själva verket rörde sig om tecknade bilder av unga tjejer i mangastil. Rena fantasier alltså. Går det verkligen att begränsa folks fantasi? tänkte jag. Framför allt: vill vi ha ett sånt samhälle?

Jag störde mig också på de stereotypa bilderna av män och kvinnor, som jag nämnt tidigare. Mycket är sexistiskt, vi är t ex vana vid att se kvinnokroppen mer ingående skildrad än manskroppen.

Även om jag skriver om högst kontroversiella rollspelslekar och fantasier, så har jag jobbat på att göra det med en stor medvetenhet. Jämställt sex är ju inte tråkigt, det innebär bara att båda är med på allt som sker.

Sen finns det förstås bra grejer som skrivits, som jag funnit inspirerande på olika sätt. ”Nekrofilen” av Gabrielle Wittkop har ett självklart mörker och är provokativ som fan, men framför allt är språket så vackert poetiskt. Markis de Sade har tillfört mycket vad gäller perversioner. Anaïs Nin hade en mission att skriva funktionell runklitteratur på löpande band, som jag finner beundransvärt. Sara Gordans ”En barnberättelse” var inspirerande och vacker, fascinerande också i och med könslösheten. Gunnar Blå har bidragit med många galna bilder som är svåra att sudda bort från näthinnan, sånt jag också uppskattar med bra erotik.

Vad gör Ariel/Lina i det vardagliga livet förutom att skriva böcker och recensioner?

– Jag lever familjelöst och fritt och lagom dekadent i liten lägenhet i Malmö.

Arbetar du på en ny bok just nu? Om ja, ska det vara Ariel eller Lina att författa den?

– Ja. Jag jobbar alltid med flera romanprojekt. Det som jag tror blir klart först av dem är en berättelse om ett tjejgäng i tjugoårsåldern, som åker till Cypern på semester. De är i den där härligt obrydda åldern, när det viktigaste av allt är att bättra på sin knullista. Men också i den där jobbiga åldern, när det fortfarande är viktigt med positionerna sinsemellan, man har inte riktigt hittat vem man är än, folk stöts och blöts mot varandra och i varje vänskap finns det också en tagg av avund. Den skriver jag som Lina Arvidsson, och kanske är det en ung vuxen-bok? Det får förlaget som ger ut den avgöra. Jag hoppas det blir Gilla Böcker.

Nästa bok som Ariel har jag många idéer till, men har ännu inte satt mig ner framför tangenterna med den. Men det kommer… Jag ser t ex en undergiven man framför mig. Och ett monster. Och döden.

 

Intervjuare Guido Zeccola

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Goethe Farbkreis

Kungen av Kalifornien

Romanen är en parasitär form, en hybridexistens som Frankensteins monster, skriver Kristoffer Leandoer. Visst har den lånat ihop till sin form och gestalt av saga, fabel och skröna, men memoaren ...

Av: Kristoffer Leandoer | Essäer om litteratur & böcker | 23 september, 2017

Detalj ur omslag av Mitt i livet av Signe Höjer.

Vad är egentligen brott mot mänskligheten?

I tonåren gillade jag att lyssna på indisk musik och att läsa om karma, återfödelse, yogis och Mahatma Gandhi. Det fanns en buddhistisk förening i Köpenhamn, relativt lättillgänglig eftersom vi ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 17 februari, 2016

Blixtrande inblick i det moderna techne

  Är människan förvisad från ett mer ursprungligt vara, till följd av ett mekanisk-rationellt handlande och ytligt tänkande? I en bok utgiven av Rabén och Sjögren 1974, vilket består av uppsatser ...

Av: Robert Halvarsson | Agora - filosofiska essäer | 30 mars, 2013

Mitt enda brott mot mänskligheten

Mitt enda brott mot mänskligheten är att jag tror på människan. Någonstans inom mig har jag inte slutat flyga drake på ängen bakom den rangliga sommarstugan nere på Österlen. När ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 18 november, 2010

John Everett Millais. Lizzie-Ophelia

Prerafaelitiska brödraskapet och Lizzie Siddal

Idag är medeltiden populärare än någonsin. Det nya intresset för denna halvt mytiska och mörka tid beror kanske delvis på en önskan hos människan att vilja återvända till ett tidsskede ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 16 augusti, 2017

Bernadette och miraklet i Lourdes

Helgon finns i de flesta religioner och intresset för helgon har varit utbrett i alla tider. Inom olika kulturer har män och kvinnor betraktats som särskilt heliga och vördnadsvärda på ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 25 Maj, 2014

Poul Bjerre av Carl Milles

Om skapandets läkande kraft

Eva-Karin Josefson om allkonstnären Viking Dahl och samhället omkring honom.

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 18 november, 2015

Tankar kring begreppen Identitet och identifikation

Känner du till lösenordet till ditt eget inre? (Stanislav Jercy Lec) Att finna sin inre kärna, sin sanna identitet, är enligt min favoritpsykolog den mångsidiga psykoanalytikern Carl G. Jung ett livsmål och ...

Av: Nina Michael | Essäer | 15 augusti, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.